Fräntorp Historia

De äldsta påträffade uppgifterna om Fräntorp förekommer i Nya Lödöse Tänkeböcker: År 1592 hade Anna. Hans Liffländera att svara för en skuld på 12 daler till Anders i Frennetorp. År 1597 bekände Alf Andersson inför rätten, att han och Kristoffer Olaöon stulit en röd kviga från Laris i Frennetorp och medgav att han och hustrun samt "then synderen Kristoffuer Olsson" hade slaktat samma kviga "uppe i Munchkebeckenn".
 

Straffet för grov stöld var den tiden hårt och rätten kunde icke fria hans liv, "wthann efftir lagen dömbdher thil galgie och grenn och ligga ogiller för gerningenn sinn". En månad senare vart han dock benådad till
livet men utvisades från staden. Om han ändå uppenbarade sig där" så skall hans förttiente straff stå öpidh wthann alla nådher". Kompanjonen Kristoffer Olsson var då redan avrättad.

 
Fräntorp uppträder sent i jordeböckerna, först 1638, och upptages då som frälse med .-Erik Oxenstierna som ägare. Gården namnes ej bland skattehemmanen i Örgryte på l500-talet, vilket tyder på att den redan då var frälse och att de under 1590-talet nämnda Anders och Laris var frälsebönder.
 

Erik Carlsson Oxenstierna (16l6-1662), friherre till Eka och Lindö, herre till Björne och Främmestad, var 1641 överste för Smålands kavalleriregimente och åren 1657-1660 landshövding i Skaraborgs län. Han var från 1643 gift med sin syssling Margareta Bielke af Åkerö (1622-1655) och efter hennes död med Ebba Ulfsparre af Broxvik.
Det var denne Erik Oxenstierna, som hösten 1642 ihjälstack arkitekten Simon De la Vallée på Stortorget i Stockholm. Den rättsliga följden för Oxenstierna stannade vid, "att han för denna sak fick pardon den 18 februari 1643".
 

År 1672 innehades Fräntorp, då kallat säteri, av Erik Oxenstiernas dotter Sigrid (1649-1721) och hennes make, hovmarskalken friherre Axel Leijonsköld (1640-1712). Detta par hade emellertid för pantat egendomen mot 1000 rdr specie till landsbokhållaren lärs Håkonsson, som fick rätt "att efter godtycke och för säteri försvara den". [3] 1676 lagbjöds Fräntorp för Håkonson och 1678 blev han ägare. 1696 betygades av rätten, att säteriet var väl och försvarligt bebyggt.
Om Håkonsson är antecknat, att han 1696 skänkte den altartavla, som intill 1799 fanns i
Örgryte Gamla Kyrka
 

I jordeböckerna 1714/1715 noteras Håkonssons änka Anna Rödbeck som ägare egendomen hade hon 1722 utarrenderad till trädgårdsmästaren Olof .Andersson. som bättrade upp sina affärer genom att hålla krogrörelse där, vilket ej såga med blida ögon av gästgivaren i Partille. Det blev rättegång och Andersson ingav på fru Rödbecks vägnar en skrift, vari det heter, "att i följd av dess salig mans undfångna sätesfrihet för hemmanet Fräntorp, förmanar hon att ingen kan taga från henne den nåd, som konung Carl XI henne förlänt, att bygga på hennes eget,enär det är ingen förnär".
 

God dag - yxskaft, tyckte tydligen rätten, vare utslag lyder som följer
Men som av K.M. nådigt förlänte sätesfriheten icke kan extenderas såvida, att emot l664 års gästgivareordning krögeri den ordinarie gästgivarerörelsen till förfång dar hållas kan, så provar Tingsrätten för skäligt, att denna krog, som icke mycket över 1/2 fjärdingsväg från gästglvaregård belägen är, skall förbjudas.


Den samtida Göteborgshistorikern Cederbourg antecknar 1739 landskamrer Lars Håkonssons arvingar som ägare av frälsehemmanet Fräntorp, vilket han beskriver som "en mycket vacker lägenhet".
 

I 1730 års JB noterades borgmästare Lenberg Som ägare, varför han torde varit en av dessa arvingar. Dan Lenberg, borgmästare i Vänersborg, hade gården utarrenderad. I slutet av 1730-talet och början av 1740-talet antecknas Oluf Arfwidsson som arrendator. I JB 1736 upptages ej mindre än fem brukare: Oluf, Bengt, Truls, Gunilla och Per.

År 1743 arrenderades och beboddes Fräntorp av I.H.RöhI. 
Lenberg antecknas ännu 1747 som ägare. Han arrenderade då ut egendomen till jaktlöjtnanten Stephan Ståhle, som han anmälde för att mot kontraktet ha låtit förfalla.  Enligt JB 1748 brukade Ståhle 1/3 av gården.
 

Rådman Sven Wenngren i Göteborg, själv från Vänersborg, var 1754 förmyndare för Lenbergs dotter Anna Elisabet och sålde samma år Fräntorp till körsnären i Göteborg Lars Quiding för 7000 daler silvermynt.
Lars P. Quiding (1714-1789) hade 1743 vunnit burskap som buntmakare i Göteborg. Som ägare av Fräntorp ville Quiding "skyndsamt från utrikes ort införskriva pileträd till utplantering å Fräntorps utmärker till
tunnband', men uppgav försöket på grund av grannarnas motstånd.
Quiding och hans hustru Anna sålde 1770 Fräntorp till superkargen Fredrik Bratt för 28.000 dir Stmt. I priset ingick på gården befintlig boskap, åk- och körredskap, spannmål och viktualier.- Quiding inköpte senare Vidkärr och ett par Torpagårdar.
 

Fredrik Bratt (1729-1793), son av rådmannen i Göteborg Jacob Bratt och Sophia Schröder, var gift med Catharina Margareta Minten, dotter av vinhandlaren/traktören Johan Minten och Regina Werkamp. Bratt innehade Fräntorp till sin död och sterbhusdelägarna efter honom intill 1800.
 

Handlanden Johan D;son Wetterling inköpte på offentlig auktion 1800 ett helt mantal Fräntorp för 15.000 rdr rgs. Säljare var förutom änkan Bratt sönerna J.J. och Pr.Bratt, magarna Jacob D. Wetterling (Johan D. Wettertings son) och Peter Wennerholm samt omyndiga dottern Magdalena Bratt.

 Johan Danielsson Wetterling (1741-1804), son av handlanden i Göteborg
Daniel Wetterling och Maria Justina Jurgensson, hade 1763 vunnit burskap som handlande i Göteborg och raedlemsskap l Handelssocietoton. Han var gift med Catharina Maria Jacobsson, dotter av notarie Anders Jacobsson och Rebecka Malmér.
 

Wetterling var under sista åren av 1790-talet redogörare för och tillsamman med P.P.Ekman och G.B.Santeesons Enka & Co ägare av Lisebergs Sockerbruk. Han gick ur tiden 1804 och makan 1805. Sonen Jacob, ägare av Böö, som han 1797 genom gåvobrev bekommit av föräldrarna, ärvde Fräntorp.
Jacob Daniel Wetterling (1771-1822) vann burskap som handlande och förening med Handelseocieteten 1805. Var gift med Sophia Regina Bratt (1773-1845), dotter av ovannämnde Fredrik Bratt och Catharina M. Minton •
 

År 18l3 sålde Wetterling Fräntorp till grosshandlaren och riksdagsmannen Peter Malm. Köpeskillingen var 44.000 rdr rgs. Den stora skillnaden i pris sedan 1800 får nog helt ses som en följd av den våldsamma inflationen under kontinentaltlden.
 

Sven Peter Malm (1779-1025), son av grosshandlaren och innehavaren av Landeriet Kvibergsnäs  Jonas Malm, erhöll 1802 förening med Handelssocieteten i Göteborg och l804 burskap som handlande i staden. Han antecknas från faderns död 1808 till 1811 tillsamman med äldre brodern Niclas Malm som besittare av Kvibergsnäs Landeri. - Peter Malm var gift med Catharina Darin (1779-1048), dotter av rådmannen Johan Göran Darin och hans maka Ulrica. Peter Malm och Catharina Darin hade flera barn, vilka dock gick ur tiden före fadern.
 

I bouppteckningen efter Malm, som avled på Fräntorp 3 sept.1825, värderas hemmanet till 24.000 rdr b:co. Sterbhusdelägarna (änkefru Aiälm,. brodern kommerserådet Kletas Malm, halvbrodern grosshandlaren Wilh.Malm samt systrar och halvsystrar) sålde 1826 Fräntorp till grosshandlaren David Carnegie s:r för 17.010 rdr b;co.
 

David Carnegie s;r (1772-1837) var född i Skottland, son av köpmannen George Carnegie och hans maka Susan Scott. George Carnegie hade under 1750-talet inflyttat till Göteborg och här bedrivit betydande import- och exportaffärer men 1769 återflyttat till Skottland. Sonen David kom 1786 till Göteborg för att hos faderns gode vän Thomas Erskine och John Hall s:r utbildas i handelsyrket. Både Erskine och Hall hade varit bokhållare hos George Carnegie men 1766 bildat egen firma.

David Carnegie visade tydligen stora anlag för köpmansyrket, blev 1793 bokhållare i firman och hade vid sekelskiftet 1800 nått sådan ställning hos John Hall s;r, att han åtnjöt högre lön än någon hög svensk ämbetsman den tiden. 
 

År 1801 erhöll Carnegie burskap som handlande och förening med Handelssocieteten i Göteborg. Samma år ingick han äktenskap med Anna Christina Beckman, dotter av Göteborgsköpnannen Hans Jacob Beckman och Christina Eleonora Åman. Genom giftet blev Carnegie besläktad med flera ledande köpmän i staden.
 

Tillsamman med köpmannen Jan Lamberg grundade Carnegie l803 firman D. Carnegie & Co men kvarstod, samtidigt i Den Hallska firman efter John Hall seniors död 1802 t.o.m. 1806.
 

Davld Carnegie s:r har blivit mycket omtalad och omskriven och ej fått så vackert eftermäle för sitt hårdhänta agerande i Halls konkurshärva.
Konkursen och den efterföljande tjugoåriga processen väckte stor uppmärksamhet och har som bekant lämnat stoff till både skillingtryck och en roman.

Krönikörer har under årens lopp mer eller mindre tillförlitligt behandlat ämnet, innan en grundlig undersökning av tillgängliga handlingar publicerades 1953. 
David Carnegies brorson David Carnegie j:r inflyttade 1830 från Skottland till Göteborg och anställdes på farbroderns kontor.
 

David Carnegie j:r (1813-1890). son av sjökaptenen James Carnegie och Margaret Gilllespie, erhöll 1835 burskap som grosshandlare i Göteborg och förening med Handelssocieteten samt upptogs 1836 som delägare i firman D.Carnegie & Co. Sistnämnda år inköpte han på konkursauktion de Lorentska socker- och porterbruken vid Klippan.
 

David Carnegie s:r gick ur tiden 1837 och makan 1840. Enda barnet, dottern Susan Mary Ann (18l9-1859) ärvde den stora kvarlåtenskapen.

Carnegies familj hade sommartid bebott Fräntorp, men änkefru Carnegie inköpte kort före sin död 1840 även Stora Torp. Den unga arvtagerskan ägde således två sommarställen" i Örgryte. Hon gifte sig l845 med sin kusin David Carnegi J:r, då änkling efter sin första maka Julie Zeuthen. Familjen var sedan bosatt i Skottland.
 

Fräntorp hade 1837 värderats till 21.600 rdr b:co. men" när Carnegie 1849 sålde egendomen, var det för 33.333.1/3 rdr b:co. Köpare var löjtnanten friherre Otto Reinhold Bennet (1813-1895).
 

Näste ägare blev lantbrukaren Theodord Noring, som 1859 köpte egendomen för 80.000 rdr mt och 186l erhöll fastebrev, Noring kom emellertid på obestånd och tvingades överlåta sin egendom till borgernärerna.
 

Borgmästare Johan Erik Reuterfeldt (1815-1880) köpte 1863 Fräntorp av sysslomannen i Norings konkursmassa för 79.000 rdr rmt. Beuterfeldt innehade egendomen till 1873- då han sålde till carl Bengtson. Köpeskillingen var då 80000 kronor.
 

Vid sekelskiftet 1900 övergick Fräntorp till Säfveåns A-B.
År 1926 försålde Säfveåns A-B större .delen av sina jordegendomar till staden.

I försäljningen ingick även byggnader. Vid värderingen upptogsbyggnaderna på Fräntorps mark till värdet 65. 800 kronor, därav manbyggnaden till 20.000 kr. Den beskrives då på följande sätt:
Manbyggnaden på Fräntorp är uppförd av plank på gråstensfot med källare.

Utvändigt pinnad och kalkputsad samt försedd med tak av tegel på brädbotten, innehållande tillsamman 5 rum och 2 kök jämte ett vindsrum. Huset är l mindre gott stånd." (Ur Stadsfullmäktiges handlingar 1926
nr 222).
ARTIKEL OM FRÄNTORP AV S:A WILHELMSSON

 

Fräntorp vid mitten av 1600-talet och framåt

Året är 1648. Trettioåriga kriget är slut och Europas karta får ett nytt utseende.
Tyskland förlorar Pommern, Wismar, Bremen och Verden till Sverige. Bakom den för
Sveriges del så fördelaktiga uppgörelsen stod Rikskanslern Axel Oxenstierna. Axel
Oxenstiernas son Erik, som sedermera också blev Rikskansler och under Karl den X
Gustav ledde Sveriges utrikespolitik blev 1648 den första kände ägaren till Fräntorps
Säteri. Fräntorps Säteri, Torpa Persegård och Torpa Nordgård har alla haft utlöpare i
våra dagars Fräntorp. Fräntorps Säteri från Ligustervägen och österut, Torpa
Persegård mellan Ligustervägen och Tingvallsvägen och Torpa Nordgård från
Påskliljevägen och väster om Tingvallsvägen upp mot kullen där påskbrasan förr låg.

Det är orostider i Europa och ständiga småkrig flyttar ländernas gränser. Sverige var
allierad med Frankrike, men klarade sig dåligt mot antagonisterna Danmark och
Brandenburg (en del av nuvarande Tyskland). Detta fick till följd att en kunglig
revolution genomfördes i Sverige och Karl den XI blir enväldig år 1680.
I Fräntorp har det hänt att Älvsborgs landskamrer Lars Håkansson köpt Fräntorps
Säteri år 1678. Håkansson arrenderade ut gården till Trädgårdsmästare Olof
Arvidsson år 1722. Säteriets huvudbyggnad låg där Fräntorps Folkets Hus nu ligger.
I närheten av huvudbyggnaden startade Arvidsson en krog. Efter protester från
Gästgiveriet i Partille, som såg Arvidssons krog som en svår konkurrent måste
emellertid krogen stängas.

Tre gårdar
Fräntorp låg med dåtidens förbindelser på rena landet och var en idyll med sin
välskötta trädgård och vackra park. Parken låg närmast huvudbyggnaden och
användes av ägarna till utflykter och fester. Platsen var ju idealisk att fly undan
storstadens jäkt och stress. Många prominenta personer har genom åren ägt
Fräntorps Säteri, men få har brukat den. Den del av gården som inte använts för
ägarnas förlustelser har i stället arrenderats ut.

Fräntorps Säteri
Fräntorps säteri har efter Håkansson varit i följande personers ägo;
* Borgmästare D Lenberg
* Anna Elisabet Lenberg (dotter till D Lenberg)
* Körsnär Lars Quiding (Körsnär = pälsvaruhandlare) ägde gården 1754-1770
* Superkarg Fredrik Bratt (Superkarg = uppsyningsman som medföljde fartyg för
attköpa och sälja laster. Numera skeppsmäklare) ägare till år 1800
* Johan Danielsson Wetterlig, yrke okänt sålde gården år 1813 till
* Grosshandlare Peter Malm
* På 1800-talets mitt ägdes gården av bagaremästare Reuterfelt. Han var verkligen
en mästare inom sitt yrke med ett väl renommerat rykte. Många av de rikaste
Göteborgarna var hans kunder.
* Gården såldes sedan till den Skotske Göteborgaren Carnegie, som innehade den till
den 15;e november 1899. Därefter såldes den till; * Sävenäs AB, som innehade
säteriet till den 25;e maj 1926 då Göteborgs Stad köpte det.


Torpa Nordgård
som ju utgjorde en del av nuvarande Fräntorp ägdes från början av staten och var
ett frälsehemman. Ett frälsehemman var befriat från skatt och var ett vederlag för
rusttjänst.
Staten donerade gården till lagmannen Göran Eriksson Ulfsparre i Råda år 1605.
På 1600-talets mitt övergick gården till den sedan 1200-talet kända Skotska släkten
Hamilton. Gården fråntogs statusen som frälsehemman 1696 och skattelades då.
Ägare efter släkten Hamilton var i tur och ordning;
* Murmästare Samuel Rank
* Boktryckare Johan Georg Lang
* Övervaktmästare C G Lossberg
* Brännerimästare Jonas Uddman (Bränneri = fabrik för framställning av bl.a. brännvin)
* Superkarg Anders Boethius
* Kapten Nikolas Blomcreutz
* Handelsman Zackarias Brandt
* Handelsman Henrik Ulffgren
* Grosshandlare Wennerberg
* År 1926 den 25;e maj köpte Göteborgs Stad även Torpa Nordgård.

Torpa Persgård
Den tredje gård som fått släppa mark till Fräntorp var Torpa Persgård.
Huvudbyggnaden låg i närheten av Torpavallen och hade från början samma ägare
som Torpa Nordgård.
År 1696, samma år som Torpa Nordgård skattelades blev gården utsedd till bostad åt
prästen i Örgryte. Han flyttade dock aldrig dit då gården i stort sett var obeboelig
p.g.a. att tidigare arrendatorer låtit den förfalla.
Den första som trots det dåliga skicket flyttade in i fastigheten var komminister
Nyberg år 1840.
Gården iordningställdes först år 1862 av Anders Magnus Blidberg som var vicepastor
i Örgryte. Han fick hjälp av ett par förmögna sockenbor med detta arbete. Blidberg
bebodde gården till sin död år 1882, då den arrenderades ut.
Efter att Statens Järnvägar köpt in erforderlig mark för rangerbangården såldes
gården år 1899 till Sävenäs AB.
Den 25;e maj 1926 köpte Göteborgs stad även Torpa Persegården och ägde nu alla
tre gårdar som sedermera efter uppdelning bland annat blev Fräntorp.
 



Nybyggarna
År 1936 uppläts Fräntorp till ett antal nybyggare som under sakkunnig ledning fick
bygga sina egnahem i stort sett helt i egen regi. När man ser på området idag förstår
man att arkitekten bakom Fräntorpsområdet Stadsträdgårdsmästare E A Wahman
tänkt till ordentligt när området uppläts. Rent geografiskt och med hänsyn till
omgivande naturs utformning har området blivit en fullträff.
Väster om Fräntorpsgatan skjuter "Valåsen" in som en naturlig kil och delar Fräntorp
i två delar. Valåsen har sin egen historia. Namnet Valåsen har liksom Valåsen i
Lunden kommit av att båda bergen var utsiktsberg, där vardarnas eldar tändes. På
Valåsen i Fräntorp har man också funnit valskelett, vilket anses vara ytterligare en
av anledningarna till namnet Valåsen. År 1850 började berget utsättas för en
systematisk vandalisering i form av stenbrytning. Stenen skulle användas till
gatstenar i Göteborg. Bland annat Torggatan och Postgatan ståtar med stenläggning
från Valåsen och Källeberget (det andra berg som skär genom Fräntorp).
Stenhuggarna var ett glatt gäng som spenderade det mesta av sina löner på Torpa
krog. Torpa krog låg där det minsta av Torpaskolhusen ligger.
Om stenhuggarna har det gått många historier bland annat om deras påskfirande; på
Valåsens topp borrade de 13 hål och fyllde dem med krut. Över detta anlades en
påskbrasa. När denna fått brinna en stund brann salvorna av med en fruktansvärd
smäll som hördes milsvida kring. Efteråt blev det stenhuggardans på Torpa krog till
musik av Spel-Herman, som var torpare på Vidkärr eller av Mängas Johan från
Partille.
Stenhuggarna lämnade området i början av 1900-talet. Säveåns AB som köpt in
gårdarna runt Valåsen döpt till Valen av stenhuggarna anlade en väg runt berget
med början vid Torpaskolan och efter en cirkel runt berget avslutades den på en
platå på toppen. Därifrån hade man en fantastisk utsikt. Åt söder såg man
Smörslottets bördiga åkrar och bakom dem i fjärran kunde man se
Långefjällsbergen. Mot öster låg Fräntorps säteri och bakom det Källeberget.
Vid foten av Valåsen finns en naturlig "grotta" som man hade inrett med bord och
bänkar och använde som rast och viloplats för besökare till Fräntorps säteri.


Rövargrottan
Nedanför berget, där Fräntorpsgatan 47 nu ligger gick en vattenkälla i dagern. Källan var öppen året runt och kallades av någon anledning för "Missunna". Det berättas att en nyanställd piga vid Fräntorps säteri gått till källan en kväll och hämtat vatten. När hon skulle gå tillbaka gick hon vilse.
Trollen som bodde i en grotta på Källeberget hade försåtligt lagt ut lysande halmstrån som hon följde och hamnade i rövargrottan i Källeberget. Hon hördes aldrig av mer så om hennes öde vet vi inte mer.
En annan historia om rövarna förtäljer att en piga blev kidnappad av rövarna och hölls fången i 7 år.
Varje år födde hon ett barn som slogs ihjäl. En julafton fick pigan lov att gå till sin gamla husbonde för att hämta julhalm. När hon gick tillbaka till grottan strödde hon ut halm efter vägen och ledde därmed dit bönder och drängar som kunde göra upp med rövarna och skipa rättvisa.
 

I dessa trakter fanns förr rövarband som höll till i otillgängliga grottor och var
givetvis ett gissel för folket här. Lars Quiding som tydligen var en hårdför man, tröttnade på rövarnas härjningar när han blev bestulen på en päls och gjorde "rent hus" med rövarna i rövargrottan på Källeberget. Men rövargrottan finns kvar på Källebergets sluttning mot Brattåskärrsvägen.
Källeberget är ett naturskönt område med blandskog, vilket är ovanligt i dessa tider med rationella skogsbruk. Tack vare att vi fått behålla blandskogen och att
Källeberget klarade sig från bebyggelse har vi ett rikt fågelliv inpå våra knutar. Bland annat har vi några familjer Stenknäck boende där. Det är en ovanlig gäst i våra trakter. Man kan också stöta på Sparvhök, Kattuggla, Gröngöling, Större hackspett för att nämna några arter.
Vid hörnet av lekplatsen längst ned på Planthagen finns två ståtliga träd; ett Lärkträd som anses vara ett av nordens mäktigaste och mittemot en stor Ask.
Mellan dessa ligger en syrenberså där förr satt spelmän och spelade på fester.



På våren 1935 hade Göteborgs Stadsfullmäktige sammanträde. Där beslöts att i
Fräntorp lägga ett småstugeområde. Redan samma sommar började planering och
iordningställande av vatten och avloppsrör, anläggande av gator och tomtindelning.
Över allt detta vakade stadsträdgårdsmästare E. A. Wahman. Han såg till att
naturen bevarades i sitt ursprungliga skick och att inget av det vackra områdets
karaktär förstördes. Han släppte inte sin hand från Fräntorp förrän hela området var
klart med hus och allt. Det fanns alltså redan då folk som tänkte på framtiden och
insåg hur viktig en vacker och nära natur var för folk. Ibland önskar man att det
fanns en E. A. Wahman på fler platser vid andra tidpunkter.
För att få tilldelning av tomtmark i Fräntorp krävdes;
1. Nybyggaren fick inte ha någon förmögenhet.
2. Man måste ha ett fast arbete, och
3. Minst ett men helst två barn skulle familjen ha (några undantag gjordes från
detta).
Urvalsmetoden var sedan enkel; det var anmälningsdatumet som avgjorde. Enkelt
men rättvist. I april 1936 inbjöds de utvalda att få titta på tomterna de tilldelats och
i maj kunde de sätta igång att schakta. Skaffa en byscha, skottkärra och spade var
det råd de fick. Fräntorp började sjuda av liv och nybyggaranda.
 


 

Det gamla Fräntorp
Det "gamla" Fräntorp började ta form. 180 fristående hus och 12 radhuslängor från
Ligustervägen österut mot Partille utom övre delen av Hembyggarevägen,
Källebergsvägen och Slåttervägen utgjorde första etappen. Från Olskroken, Lunden,
Gårda, Gamlestan och Kålltorp kom nybyggarna dragandes. Det var järnvägare,
postanställda, spårvägare och renhållningsarbetare som var de mest förekommande
yrkesmännen. Alltså inga eller ett fåtal snickare. Schaktningen gjordes för hand med
spadar. Uppstod problem samlades ett antal grannar och med gemensamma krafter
löstes de flesta sådana enkelt.
Ändock; en av nybyggarna berättar;
..........Jag hade en jädrans Barro, stor som ett litet berg. Jag åkte till systemet och
köpte 2 st. 1/2-liter kronbrännvin för 2:20 styck och stoppa in dem i byschan. I
skogen sköt de stubbar och sten. Två gubbar som hade rast gick fram och tittade i
schaktet och sa "det var inget vidare". Kan Ni skjuta den för mig frågade jag. Den
ene tittade in i byschan och sa "här finns bara tomflaskor". Nej du, här finns de som
är fulla också. Kom igen ska Ni få lite. Jag slog upp lite i varsitt senapsglas. Det hann
bli en till innan de gick. Nästa dag var hela berget bortskjutet och det var så fint flisat
att jag kunde använda det till dränering.
Jag säger alltid det; "Det finns ingenting som inte brännvin rår på."............


..............Det fanns ett original här som hette Hultar-Johan, som varit med och grävt
en hel del schakt. Hans taxa var 1/2-liter brännvin. Det var den gängse taxan.........
Nåväl det var ingen dans på rosor att vara nybyggare.
En nybyggare berättar;
...........Jag bodde uppe i Lunden och jag jobbade med huset till halv ett på nätterna
sen gick jag från Fräntorp upp till Lunden. Å jag var så trött att jag tvättade mig inte
när jag kom hem, utan slängde av mig kläderna och kastade mig på sängen och sen
upp klockan 7 morgonen efter.
Husen kom i färdiga element och monterades upp under överseende av instruktörer
från leverantören Svenska Trähus och Småstugebyrån. Det var ju som sagt inte
yrkesfolk som byggde husen, utan det fick var och en stå för själv. En av de som
övervakade byggena kallades Masen, en skicklig yrkesman.
Masen stod en solig sommardag och tittade på när en lekman i branschen skulle
spika upp en bräda; .............Det var så fint virke, alldeles vitt. Den här nybyggaren
missade vartannat slag och när spiken väl var islagen var det en stor ring runt
spikhuvudet. Masen som nu hade blivit högröd i ansiktet stod och grymtade hrmm
hrmm och till slut sa han "Hör du du du, när du slått in spiken ska du sluta slå på
den..........".



Egnahemsföreningen
Trots all nybyggaranda och det idoga arbetet med husen fanns det en man som
insåg vikten med samhörighet och organisation mer än de andra. Oscar Johansson
hette han. En eldsjäl och ivrig förespråkare för bildande av en förening, Han gick runt
bland schakten och pläderade för sin idé. Den 8:e juni 1936 hölls det första mötet på
kullen bakom ladugården vid Fräntorps Säteri, inte långt från nuvarande Folkets Hus.

Den 11:e juli 1936 godkändes stadgarna för Fräntorps Egnahemsförening och den
första styrelsen bildades;

Ordförande: Th. Jörgensson
Sekreterare: Verner Karlsson
Kassör: Gillis Sjöberg
Vice ordförande: Ture Niklasson
Vice sekreterare: Allan Lind
Supleanter: Sven Andersson och Oscar Johansson
Revisorer: Sven Palmqvist och Gustav Cederloo

Den första uppgiften styrelsen hade var att infordra anbud på ett antal för bygget
viktiga detaljer såsom; beslag, mattor, diskhoar, värmeelement, färg, rullgardiner,
persienner, borstar, målarpenslar, skottkärror, spadar, verktyg, tapeter och
fotskrapor.
Men det var inte nog med det. De fick göra upp om priset på uppsättning av
balkongräcken, arbetslöner till hjälpmontörer, brandförsäkring, flaggstänger,
grindstolpar.................
Och den samhällsservice som behövdes; ordna telefon, post, sotning, renhållning,
bränsle, kommunikationer, trädgårdsplanering och stävja det som finns i alla
nyprospekterade områden ja, just det. Råttutrotning. Deras arbete och organisation
blev normgivande för kommande bebyggelser av liknande slag, inte minst för nästa
kull nybyggare som byggde "nya Fräntorp" år 1938.
Storleken på husen varierade lite grann och de indelades i "ettor", "tvåor", "treor"
"fyror" och "femmor", varvid de minsta var "ettor". En "ettas" sluträkning uppgicktill 11.733:83 kronor.

När hela området var slutbyggt stod 442 egnahem färdiga. Den minnesgoda läsaren
kommer nog ihåg ett av villkoren för att få sig ett markområde tilldelat; minst ett
helst två barn!!! Alltså cirka 900 barn i ungefär samma åldrar! Vilket eldorado för
barnen. Skola på gångavstånd - Torpaskolan - Också ett av föreningens initiativ,
samt denna fantastiska natur med lockande berg inom området att utforska och på
vintern en i stort sett bilfri Fräntorpsgata att åka utför. Det var faktiskt mer snö på
den tiden och någon sandning och plogning av gatorna förekom inte.



Andra världskriget
Krigets vindar drabbade även Fräntorp. En granat slog ned i gaveln på ett av husen
vid Fräntorpsgatan, men som tur var detonerade den inte. Man vet inte om den
tappats från något av de förbipasserande planen även tyska plan passerade prydda
med det skräckinjagande hakkorset eller om det var ett felriktat skott från Kviberg.
En annan ångestladdad händelse måste ha varit när flyglarmet gick och
civilförsvarets ledare Rådberg väckte upp området och invånarna i största hast fick
ge sig iväg till skyddsrummet på Valåsen.

I närheten av Fräntorp upprättades 3 st. läger för flyktingar med cirka 500 personer i
varje. Ett av lägren låg alldeles ovanför Fräntorpsgatan. Flyktingarna var bland
annat fransmän, polacker, tjecker och estländare. De kom till lägren alldeles
utmärglade och till synes med ena foten på andra sidan så att säga. Men efter bara
några veckor såg man en märkbar skillnad hos dem. Detta inte minst beroende av
Fräntorpsbornas givmildhet och engagemang i dessa olyckliga människors situation.
Många Fräntorpsbor tog sig an någon eller några flyktingar och lät dem bo hos sig en
tid för att hjälpa dem ut i samhället.

Kriget tog slut och vardagens problem återvände. Vad hände i Fräntorp? Jo vi fick en
buss hitut, J-bussen. Den vände vid Fräntorpsgatans början. Egnahemsföreningen behövde också en lokal att samlas i. Till en början hade man tänkt sig det gamla
Säteriets huvudbyggnad, men den dömdes ut. Då lades iden fram om att bygga ett
eget Folkets Hus. Men från ide till verklighet ligger mycket pengar. Hur skaffa
tillräckligt med medel?

Man ordnade danser på platsen där daghemmet nu ligger och hade faktiskt en
skjutbana också. Men inte nog med det, man hade kuddkrig på såpad stång,
säcklöpning och dragkamp också. Dragkamperna visade sig vara en bejublad
tillställning. Olika områden i Fräntorp drog mot varandra och till och med Utby
utmanades. Utbyborna återvände aldrig hem med segerbucklan, därtill var
Fräntorpsborna för starka.

Dessa arrangemang inbringade en del pengar och år 1954 hade man samlat ihop inte
mindre än 40.000 kronor. En ansenlig summa med den tidens mått och en bra
grundplåt för Fräntorps Folkets Hus som började byggas och sedan dess varit till
stor glädje för oss alla i Fräntorp.
Kanske har vi inte utnyttjat lokalen fullt ut de senare åren. Den är ändock byggd med
våra föregångares, i området hopsamlade pengar.
Idéer till aktiviteter i Folkets Hus välkomnas.

Fräntorp har varit och är ett lugnt område i Göteborg. Vi har förskonats från det
mesta vad gäller katastrofer och intrång i vårt område förutom;
Det har faktiskt brunnit några gånger. En medlem berättar att han hjälpte till vid en
brand med att tömma huset.
................När jag skulle tömma garderoberna lärde jag mig hur viktigt det är att
galgarna hänger åt samma håll............
Men detta var bara som en krusning på ytan mot vad våra folkvalda hade i
beredskap åt oss;

 


 

Framtid för Fräntorp
Måndagen den 5;e april 1993.
Telefonen ringde..........Vi ska ha möte ikväll..........30 hus i Fräntorp skall
rivas.........En väg skall gå in i området...........
Stor förvirring och vanmakt rådde.
Styrelsen och några av de drabbade husägarna möttes samma kväll. När den första
handlingsförlamningen lagt sig började vi organisera oss. Det stod helt klart; detta
berörde ALLA i Fräntorp.

Vi började med att skriva en insändare till tidningen, drog upp riktlinjerna för 4 olika
arbetsgrupper; Mediagruppen, faktagruppen, utdelargruppen och
samordningsgruppen.
Alla grupper var lika viktiga och för att vi skulle få tyngd bakom våra krav att vägen
skulle stoppas krävdes att alla grupperna fungerade till 100% och att samordningen
var helt friktionsfri.
Anledningen till att husen längst bort på Småstugevägen mot Torpaskolan skulle
rivas var att en väg skulle byggas från OBS tvärsöver järnvägen och avslutas i en
viadukt i Fräntorp. Vägen skulle avlasta Tingstadstunneln från en del
genomfartstrafik. Tidigare försök av Göteborgs politiker att lägga vägen längre ut
från stan hade misslyckats då de lokala politikerna sagt nej.

Denna lösning, som mer liknade en paniklösning med en väg utan egentlig
fortsättning någonstans var som vi uppfattade det ett sätt att blidka staten för att
komma åt innestående pengar i det s.k. "Adelsonspaketet".
Fräntorps största problem var att de gamla antagonisterna Moderaterna och
Socialdemokraterna helt plötsligt hade blivit bästa kompisar och bundis. Eller som en
medlem sa; "När det gäller småsaker kan de stå och skälla på varann, men när det
gäller mer komplicerade saker är de bästa kompisar".
Vi hade alltså att föra kampen mot Socialdemokraterna representerade av Göran
Johansson och Moderaterna företrädda av Erland Lundell
och Vägverkets chef Bengt Wolffram.
Vi hade bestämt oss för att inte syssla med någon pajkastning eller någon överilad
handling utan föra en saklig debatt, men på många fronter och en intensiv och aldrig
vilande uppvaktning av olika politiker. Vi försökte inte heller lämpa över problemet
till andra områden genom att lämna alternativa lösningar, utan för oss gällde bara;
ingen viadukt i Fräntorp.

Vår kamp fördes under devisen; En kort redogörelse för hur vi arbetade;
Vi delade ut flygblad i vårt eget och angränsande områden där vi beskrev vår
situation. Vi skickade in insändare till tidningarna och deltog i tidningsdebatter.
Några forskade i vägbyggen och uppvaktade vägverket med jämna mellanrum.
Flaggor dök upp lite här och var på husgavlarna.
På broarna över motorvägen dök helt plötsligt upp banderoller om vägtullar.
Naturligtvis hade vi namninsamlingar. Lista efter lista med tilltänkta väljares namn
lämnades till politikerna.
Vi bevistade möten som avhandlade vägar, varhelst de hölls (politikerna måste ha
fått stora skälvan när ett 30-tal Fräntorpsbor ständigt dök upp).
Politiker inbjöds att försvara sina åsikter.
En jurist boende i området engagerades också.
Debatter fördes på arbetsplatserna och genom ständigt mullvadsarbete av
Fräntorpsbor blev den från början lokala frågan hela stadens angelägenhet.
Vår organisation leddes av en liten grupp som var lätt att sammankalla och snabba
beslut kunde fattas om vad som skulle göras. Det var det som var vår styrka; vi var
organiserade och vi gav oss aldrig.
Allt detta blev till slut för mycket för de som egentligen skulle stått på vår sida men
som vi så ilsket försökt bekämpa;
Den 26:e maj 1993 tillkännagav Göran Johansson att inga hus skulle rivas i Fräntorp.
Vägen skulle läggas närmare stan????

Fräntorp har alltid varit en idyll, vi hoppas alla att det ska fortsätta vara så.

Från Fräntorps Egnahemsförenings Hemsida som du hittar här


 

Ett genuint affärsområde endast ett stenkast från centrum. Torget är ett större köpstråk längs Redbergsvägens båda sidor. I Olskroken står ett tjugotal butiksverksamheter till ditt förfogande med ett brett sortiment av både dagligvaror och sällanköpsvaror, här finns en ovanligt stark butiksmix för den köpsugne. Fisk och frukt & grönt handlar du hos någon av de mysiga små fiskbodar som finns på torget. Du tar dig lätt hit med både buss, spårvagn och bil på 5 minuter från city.

Välkommen till oss! /Företagarföreningen Olskroken