olskroken Historia

Flamman Flygfoto Flygfoto´s Gubberos storgårdskvarter Olskroken i färg Olskrokens järnvägsstationOlskrokstorget Olskrokstorget idag Patronernas Villa Pellerins margarinfabrik Redbergsparken Redbergsplatsen Redbergsvägen Renen St.Paulikyrkan  Rivning av Olskroken Utsikt från redberget Ånässkolan Östra Bio

 

Redbersvägen

 

Redbergslid — det var från början just denna lid, som nu heter Redbergsvägen. Namnet kom sedan att användas om hela stadsdelen, där landeriet Redberg en gång legat. Liden upp genom Olskroken var "en dyväg av obestämt djup" ännu vid slutet av förra århundradet. På nästa bild, från Redbergsplatsen, ser den fortfarande ut som en dyig väg. Här har den blivit bättre, och fått spårvagnsspår. Husen är typiska för Redbergslid och Olskroken, landshövdingehus, liksom i många andra stadsdelar från den tiden. Husen har förträdgårdar, som var vanliga i Göteborg, innan bilarna tog över.

Mitt i bilden ligger Skansen Lejonet, Erik Dahlbergs borg från 1689. Före den låg Gullbergs Fäste här, en befästning som spelat stor roll i dessa gränstrakter. Redan på den tiden gick landsvägen österut där förbi, även den eländig och sumpig. Med den nya bebyggelsen i slutet av 1800-talet strålade fler vägar ut från Redbergsplatsen-Ånäsvägen, Härlandavägen, den gamla Danska vägen och Redbergsvägen, som var närmaste förbindelsen ner till stan.

 När det blev dags att dra spårväg ut i förorterna var det Redbergsvägen som fick den äran. Men det var inte alldeles självklart. Många hyste betänkligheter mot att dra spårvägen uppför den branta liden.

Det fanns en nybyggnadsperiod mellan 1880-talet och 1980-talet. Den inföll för Olskrokens del på 1930-talet. Då byggdes hela högra sidan av Redbergslid, från stan räknat (tv i bilden). Fast enligt gammal oskriven hävd var detta inte "riktiga" Olskroken - det låg på andra sidan gatan. Under 30- och 40-talen byggdes också Norra Gubberogatans stora stenhus, samt biografen Flamman, som nu övertagits av Finska pingströrelsen.

Ingenting är kvar av det gamla Olskroken, på gott och ont - stadsdelen var mot slutet ganska förfallen. Rivningen började i slutet av 1970-talet. 1984 invigdes nya Olskroken. När dessa 80-talets tegelpalats skulle byggas bemödade man sig att inte göra om misstagen från Masthugget, Landala och Annedal. Här skulle inte bara bli huslimpor på höjden. Man försökte återskapa lite av den gamla gårds- och gatustråkskaraktären. Stadsdelen skulle få lite mer mänskliga dimensioner än sina föregångare på nybyggnadsområdet. Men de gamla Olskroksborna kände inte igen sig. De allra flesta försvann, och nya hyresgäster kom i stället.

Försvann gjorde också den sista hästbrandkårens hus i hörnet Olskroksgatan-Hökegatan. Gamla Redbergspojkar och -flickor gjorde fåfänga försök att rädda sitt brandkårshus, men förgäves. Det åkte med när resten av gamla Olskroken revs.

redbergsvägen

 

Redbergsplatsen

Redbergslid var det inofficiella namnet på den här delen av Olskroken. Redbergsplatsen var en viktig knutpunkt långt innan de nya bostadsområdena byggdes i slutet av 1800-talet. Här gick troligen den urgamla färdvägen från kusten inåt landet. Namnet Redbergslid antyder att en ridväg gått fram här. Vid Redbergsplatsen mynnade också Danska vägen, anlagd på 1700-talet, den enda väg danskarna fick ta förbi den befästa staden. Om gränsland och orostider minner ännu namnet Danska vägen.

Redbergslid byggdes ungefär samtidigt med övriga Olskroken, och med samma typ av hus och hyresgäster. Stadsdelen fick sitt första skolhus 1881, och året därpå stod S:t Pauli kyrka färdig. Den ritades av kände Adrian Peterson och byggdes på kullen Höga Lyckan, som tillhört landeriet Gubbero. Det fanns mer världsliga nöjen också. Redbergslid fick sin egen folkpark med paviljong för artistuppträdanden. Men långt dessförinnan hade det legat flera krogar i området - på 1700-talet Rebbas krog, som senare blev Danska Värdshuset. Här låg också Pryssekrogen, Bagaregårdens värdshus och längre ner Gullbergsbro värdshus. Men detta var ändå utmarker, och ända in på 1890-talet hade stadens styrande ljumt intresse för förorterna i öster och väster. Först när spårvagnen kom strax efter sekelskiftet bröts isoleringen.

gullbergsbron
Runt 1902 och vi blickar över Gullbergsån mot Olskroken och bebyggelsen som låg där det första Olskrokstorget senare kom att ligga. Gullbergsbron här kom även att trafikeras med spårvagnar.

Renen

När Olskroken var rivet och återuppbyggt enligt ny modell, så stod Redbergsplatsen i tur. Där låg kv Renen, en lång räcka med landshövdingehus. Även de hade fått stå vind för våg i många år, och såg illa medfarna och förfallna ut. Så fram med rivnings- och nybyggnadsplaner! Men här sa befolkningen Stopp. Man protesterade och agerade, skrev namnlistor och debattinlägg i pressen. De presumtiva nybyggarna svarade och försvarade sina planer:

- Kv Renen var angripet av hussvamp, och sånt går inte att utrota. Men det sprider sig. Rivning är enda alternativet. (Man såg i andanom hur svampen åt sig ner mot stan, för att sluka allt i sin väg.)

Efter oräkneliga turer, och efter ingripande av bl a kulturhuskämpen Gunnar Tärby, blev det plötsligt tvärvändning.Ägaren, ett allmännyttigt bostadsföretag, sålde till ett annat, och plötsligt var det inte alls omöjligt att bygga om längre. Renoveringen satte igång i mitten av 1980-talet. I dag står en läcker pastell-länga med landshövdingehus vid Redbergsplatsen (th i bilden), till Redbergsbornas och andra göteborgares glädje. Det är nästan det enda som är kvar av gamla Olskroken.

Text o bilder ovan ur boken Göteborg -då och nu/Ingrid Wirsin

Flamman

F d biografen Flamman  Redbergsvägen 19, Sten Branzell 1935, ligger på en kilformad liten tomt som en strömlinjeformad maskin. Hörnet på den vitputsade byggnaden är rundat med smala fönsterband på andra våningen Vestibulen med trappan upp till foajén ligger i en frilagd, starkt uppglasad byggnadskropp med utsvängt skärmtak, allt typiskt funktionalistiska drag (jfr biografen Kaparen [223]). Salongen rymde 684 platser i en tid av intensivt biografbyggande, också i stadens utkanter. Flamman stängde 1982 och används idag som frikyrka. Strax intill ligger i väster

Gubberos storgårdskvarter

Gubberos storgårdskvarter  , byggt efter en stadsplan reviderad på Åhrénstid. Två slutna kvarters sidor bryts av de korta lamellhusen på norrsdan som öppnar den stora parklika gården mot Redbergsvägens butiksgata. Kvarteret är bebyggt med enkla 6-7-våningshus i tegel, ritade av olika arkitekter. De är av ett slag som var vanligt vid den här tiden i de centrala delarna av Göteborg och knappast särskilt funktionalistiska. Litt: Byggmästaren 3-1935.

Text och bilder är hämtade från Boken Guide till Göteborgs Arketektur  Bokus

Patronernas Villa

I utkanten av Olskroken byggdes dessa gedigna stenhus. Det vänstra tornhuset kallades järnvägsmannahuset, det högra innehöll tjänstemannabostäder för Gamlestadens fabriker och kallades "Patronernas villa". Idag är det Tidbloms hotell och restaurang som huserar i huset. Mest intressant på bilden är området bakom husen. Sankområdet gick under namnet Kodammarna. Området låg länge outnyttjat. Så småningom kom det till användning för kolonitomter, hundgårdar, småbåtsvarv och liknande. Lägg märke till kodspråket nedtill på vykortet. Ingen utomstående skulle kunna läsa meddelandet — kanske en kärleksförklaring.

Olskrokens Järnvägsstation

Olskrokens järnvägsstation. Den var en knutpunkt för alla som bodde i de östra stadsdelarna i Göteborg. Man kan tänka sig att den som skickade vykortet medföljande text hade stigit av tåget just här: "24.3.1911. herr HJ. Stillingsön. Jag får skriva några rader till dig och fråga hur du mår jag mår bra och håvas att du jör dätt också, jag är på renströmska badanstalten, nu får jag sluta ajjö mäd dig min adress är Renströmska Badanstalten, Olskroken".

Olskroken var en typisk arbetarstadsdel. Landshövdingehusen dominerade stadsbilden. In i husen flyttade givetvis göteborgare men också i stor omfattning den tidens invandrare: smålänningar, västgötar, dalslänningar, bohuslänningar och folk frän norra Halland. Torget ser öde och sorgligt ut. Annat var det under torgdagarna: dä var där liv och rörelse i varje vrå.

Olskroksgatan ger allehanda associationer för alla som hade sina vägar österut i gamla Göteborg. Här låg många butiker med lockande varor. Här kunde man köpa orostat kaffe i säckar av bomullstyg. Säckarna blev sedan kuddvar. Här fanns ett flertal ölschapp. Under vissa tider stod kvinnor med barn och väntade utanför. Skulle det bli något över av lönen för deras del?

Ånässkolan

Ånässkolans första del var klar 1903. Liksom mänga andra byggnader, som restes under slutet av förra seklet och i början av detta, var den försedd med ett torn. Kanske för att markera de gamla goda relationerna mellan skolan och kyrkan. Prästen var länge självskriven ordförande i skolstyrelsen. Arkitekten som ritade skolan hette Y Rasmussen. Vid den här tiden dominerade skolan sin omgivning med sitt upphöjda läge på berget hörnet Olskroksgatan Falkgatan. 1929 tillkom en flygel också på andra sidan tornet.

St.Pauli Kyrka

När Göteborgs invånarantal ökade behövdes fler bostäder. Sådana byggdes också. Nya förstäder växte upp i Masthugget, Majorna, Landala och Olskroken. Arbetarbefolkningen behövde också ett andligt hem, nära inpå. Annars kunde man riskera att de inte gick till kyrkan. Masthuggskyrkan, Oscar Fredriks Kyrka, Johanneskyrkan — alla kom de till av detta skäl och för att ingen plats längre fanns att köpa i Domkyrkan. Så kom också St Paulikyrkan till. Den var avsedd för Olskrokens, Gamlestadens och Redbergets invånare.

Redbergsparken

Vad skulle arbetarfamiljerna göra på sina lediga lördagskvällar och under söndagarna? De tog sin matkorg, sina filtar och kaffeflaskan i tidningspapper och drog sig ut i grannskapet. De låg på Sjöbergen i Majoma och tittade på fartygen, de höll till i Krokängsparken på Hisingen. På Kvibergs ängar låg de och spelade kort och såg på ryttartävlingar. På Redberget restes 1886 en paviljong med en scen på vilken artister kunde framträda. Paviljongen revs 1936. 1 dag finns där en ny.

När de mer centrala områdena i staden var full-byggda såg sig spekulationsbyggmästarna om efter andra lämpliga områden att bygga billiga bostäder på. Stampen, Gullbergsbro, Olskroken och Redbergslid kom i blickfånget. Spårvagnsspåren drogs ut i samma takt som bostadsbyggandet och snart kunde man åka ända till Gustafsplatsen. Där korsade järnvägen och den kunde inte spårvagnen gå över. De som ville åka till Kviberg fick gå över spåret och byta vagn.

På landsbygden fanns slott, herresäten, bondgårdar och torp. Många levde fortfarande i trånga byar. På bruksorterna byggdes speciella små samhällen för gruvans eller brukets arbetare. När storskiftet, överbefolkning (som följd av freden, potatisen och vaccinet) och arbetslösheten tvingade stora massor att flytta gick resan till Amerika eller till storstäderna — Stockholm och Göteborg.

Vykorts-bilder ovan med text från Boken Sekelskiftets Göteborg i färg. Vykort berättar om livet förr/Gösta Karlsson och Hans Falklind

Flygfoto´s

Högerklicka på bilder..välj visa bild för större bild

Nedre Olskroken

Nedre Olskroken Flygbild

På flygbilden ovan kan man se att rivningar redan genomförts i Olskrokens trähusbestånd, vilket betyder att den är tagen tidigast 1972. Till vänster ses en låg träbyggnad mellan motorleden och järnvägsspåren. Det var Olskrokens järnvägsstation, som stod klart sommaren 1929.

Uppe till vänster på flygbilden ses Ånässkolan som stod klar 1903.

 

 

 

Övre Olskroken

Övre Olskroken Flygbild

OLSKROKEN är stadsdelens officiella namn, uppkallad efter landerierna Lilla och Stora Olskroken som låg strax norr om Olskrokstorget. Namnet förekommer från mitten av 1600-talet och kan åsyfta de krokar som Gullbergsån gör här. "Ols-" kan möjligtvis härledas till dåvarande ägaren av Stora Olskroken, Ollrich Steinkamp. Landeriet kallades tidigare även Wahammar. Efter landeriet Redberg och berget med samma namn kallades omgivningarna allmänt Redbergslid. Uttolkningen av detta namn är mer omtvistad. Vägen till och från Västergötland passerade sedan uråldriga tider platsen. [Det var en betydande ridväg, som förmodligen gick över berget. Här låg en gästgivaregård som på 1730-talet innehades av Anders Rebba. Benämningen "Rebbas lid" (Redbergslid) syftar måhända på honom.

Redbergsområdet hörde till stadens ursprungliga donation. Här fanns fram till 1830-talet inte mycket annat

Olskrokstorget

Olskrokstorget åt sydöst 1930-tal- Till vänster Olskroksgatans mynning.

Kullen på bilden ovan rymmer ett skyddsrum, alltså är den tagen under kriget. Till vänster går Olskroksgatan in och vid fontänens damm ser vi den äldre generationen hjälpa den yngre till ett längre liv genom att avstyra onödiga drunkningsolyckor.

Få platsbildningar har råkat så illa ut för trafikens ökande behov i Göteborg som Olskrokstorget. De första landshövdingehusen uppfördes här 1884, men det kom att dröja till 1896 innan själva torget uppläts till försäljningsplats sedan det blivit ordnat. Dess placering var ur affärssynpunkt väl vald. Här passerade landsvägen mellan den inre staden och inlandet i öster och den då livligt trafikerade Gullbergsån flöt in från älven och bytte här namn till Mölndalsån.

Den 6 juni 1930 (på Svenska Flaggans dag) invigdes fontänen "Elementernas kamp" vid torgets norra sida där en liten grönyta också anlades. Torghandeln här hölls i det fria onsdagar och lördagar och var mycket uppskattad. Kunder kom även från närliggande stadsdelar och många avlägsna platser i staden. Redan i början av 1930-talet var det tal om en saluhall på torget, men någon sådan byggdes aldrig.

Idyllen blev inte långvarig. 1934 startade bygget av den väldiga järnvägsviadukten som sneddade över torget för att förbinda Västra stambanan med Västkustbanan. Torghandeln drevs vidare, men när de långa godstågen drog förbi däruppe ljöd det så öronbedövande att alla samtal fick avbrytas. Regnvatten och kolstybb droppade ner på matvaror och torgpublik. Platsen var anvisad av stadens torgmyndigheter, men både kunder och torghandlare var missnöjda. Sedan de tyska permittenttågen börjat gå passerade även persontåg och klosetterna stängdes väl knappast vid passagen över Olskrokstorget. Skyddstak efterfrågades. Förhållandena åskådliggörs på bilden här under från 27 november 1941. Där ses i bakgrunden en av Kioskbolagets små byggnader som utgjorde ett originellt inslag i stadsbilden. De var röd-vita och åttkantiga med en svartmålad katt i takspirans topp och fanns på flera strategiska platser, t ex intill Stora Teatern.

Torghandel Under Järnvägsbron

 

Utsikt från Redberget

Bild från redberget Hökegatan med Missionshuset

Redbergsvägen mot stan

  Redbergsvägen uppåt mot Redbergsplatsen

HögerKlicka på de  svartvita bilderna och välj visa bild för större bild.

 

 

Ett genuint affärsområde endast ett stenkast från centrum. Torget är ett större köpstråk längs Redbergsvägens båda sidor. I Olskroken står ett tjugotal butiksverksamheter till ditt förfogande med ett brett sortiment av både dagligvaror och sällanköpsvaror, här finns en ovanligt stark butiksmix för den köpsugne. Fisk och frukt & grönt handlar du hos någon av de mysiga små fiskbodar som finns på torget. Du tar dig lätt hit med både buss, spårvagn och bil på 5 minuter från city.

Välkommen till oss! /Företagarföreningen Olskroken