Hundraser

                                                                        A   B   C   D   E   F   G   H   I   J   K   L   M   N   O   P   R   S   T   V   W   X   Y 

                                                                                 

                                                                      • Bullmastiff

                                                                         

                                                                        Bullmastiff

                                                                        Bullmastiff Storbritannien

                                                                        Den tunga imponerande bullmastiffen är i många länder en verklig raritet, men har i sitt hemland England haft en stor och trogen skara beundrare alltsedan rasen kom till genom korsning mellan bulldoggar och mastiffer.

                                                                        Detta lär ha hänt för flera hundra år sedan, då tjuvskytte var ett vanligt brott och skogvaktarna behövde hjälp att klara sig mot skyttarna. Med sitt ringa intresse för viltet i markerna, sin styrka och tyngd var bullmastiffen den idealiska "polishunden" i sådana sammanhang. Speciellt som den trots sitt utseende var — och fortfarande är — förvånansvärt godmodig och knappast skadade de tjuvskyttar som den med blotta tyngden lade omkull! Inte förrän långt in på detta århundrade godkändes emellertid bullmastiffen som officiell ras.

                                                                        Bullmastiffen skall vara kraftigt och starkt byggd utan att ändå verka klumpig. Huvudet är stort och fyrkantigt med kort nos och mörka ögon. Pälsen är kort och tät.

                                                                        Färgen är tigrerad, rödgrå eller röd med mörka tecken på nosen och runt ögonen. Mankhöjden är för hanhund 64—69 cm, för tik 61—66 cm, och vikten brukar ligga omkring 50 kg.

                                                                        Källa: All världens hundar