Hundraser

                                                                          A   B   C   D   E   F   G   H   I   J   K   L   M   N   O   P   R   S   T   V   W   X   Y 

                                                                                   

                                                                        • Malteser

                                                                          Malteser

                                                                          Maltese Italien

                                                                          Den lilla vita, älskvärda maltesern är den äldsta av alla västerlandets dvärghundar, men härstammar inte som man kunde tro från Malta utan från en annan medelhavsö med nästan samma namn, Melita, där man funnit den avporträtterad redan på 900-talet f. Kr.

                                                                          Under senare århundraden har maltesern varit en uppskattad sällskapshund i eleganta kretsar, och även om rasen naturligtvis förändrats under seklernas gång är den i huvudsak samma hund nu som under antiken. Periodvis har den blandats med andra raser, men trots detta har den ganska väl lyckats bibehålla sin egen typ.

                                                                          Maltesern är under all sin päls av klar terriertyp, om än med relativt lågsträckt kropp. Nässpegeln sticker fram ur pälsen och är kolsvart, medan ögonen kan vara dolda av nedhängande hår. Pälsen utgör rasens mest typiska drag: den är över hela kroppen mycket lång, rak och silkeslen.

                                                                          Vitt är den mest önskvärda färgen, men alla färger är faktiskt tillåtna så länge hunden inte är brokig (svagt citrongula fläckar i det vita kan dock tillåtas). I likhet med de flesta dvärghundar önskas maltesern så liten som möjligt — vikten bör i varje fall inte överstiga 4 kg och mankhöjden inte 25 cm.

                                                                          Källa: All världens hundar