Framtass.se

Under hundratals år har s:t bernhardshunden stått som en symbol för räddningen i sista minuten. Många och fantastiska historier har berättats om s :t bernhardshundens förmåga att i alpernas snömassor gräva fram den vilsegångne vandraren och föra honom i säkerhet till klostret.

Visserligen är historierna nästan alltid våldsamt överdrivna, men det är ett faktum att de schweiziska munkarna vid S:t Bernhardspasset hade god nytta av sina stora, kraftiga hundar när det gällde att återfinna främlingar som gått vilse i snöstormarna. Utanför sitt kloster var s:t bernhardshunden ändå till långt in på 1800-talet bara en myt, men när hunden blev överflödig i alperna fann den omedelbart en ny uppgift som sällskapshund, uppskattad över hela Europa. Genom sitt lugn är den trots storleken inte särskilt svårhållen.

En s:t bernhardshund skall vara stor och tung, ha massivt huvud med mörkbruna, vänliga ögon, ofta rödkantade. Den kan vara antingen lång- eller korthårig.

Färgen är oftast vit och rödgul. Mankhöjden skall för hanhundar vara minst 70 cm, helst betydligt mer, medan tiken får vara något lägre.

Källa: All världens hundar