Framtass.se

I det gamla Tibet fanns - och finns enligt uppgift fortfarande -flera slags småhundar, som i kloster och tempel figurerade i olika religiösa sammanhang. Kennelklubb och utställningar existerade inte och någon egentlig uppdelning i "raser" har inte skett förrän de små tibetanska hundarna förts till västerlandet.

Den variant som nu kallas tibetansk spaniel skiljer sig rätt mycket från de övriga, och kan väl, med vissa reservationer, närmast beskrivas som ett mellanting mellan pekingese och shih tzu. Trots försök att på allvar introducera rasen i många länder har den förblivit relativt sällsynt.

En tibetansk spaniel skall vara elegant och tämligen långsträckt. Huvudet är avrundat och nosen kort utan att vara platt. Öronen bärs nedhängande som på en pekingese, men ögonen är inte så enormt stora och benen längre och rakare. Svansen skall bäras i en plym över ryggen, och pälsen skall påminna om pekingesens men vara något mindre ymnig.

Många färger är tillåtna: vit, krämfärgad, beige, guldgul, brun eller svart, enfärgad eller brokig. Mankhöjden är för hanhund högst 28 cm, för tik högst 27 cm.

Källa: All världens hundar