Framtass.se

Om Sverige skulle välja någon hundras som sin officiella symbol kunde man knappast välja någon lämpligare än västgötaspetsen. Den torde ha funnits spridd över landets sydliga och mellersta delar sedan urminnes tid och har dessutom en dramatisk historia ända in i modern tid. Inte förrän på 1940-talet började man få upp ögonen för "den svenska vallhunden", men när det befanns att bara en handfull exemplar av rasen fanns kvar igångsattes genast ett energiskt räddningsarbete. Detta resulterade i en snabb konsolidering av rastypen och dessutom ganska snart i en åtminstone inom landet starkt ökande numerär.

Västgötaspetsen är en lågbent, energisk och vaksam liten spets. Den är alltigenom en aning lättare än welsh corgin, ryggen är inte lika lång och benen inte fullt lika korta. Svansen är kort - ofta är västgötaspetsen född med stubbsvans. Pälsen är hård, ganska kort och åtliggande.

Färgen varierar från varggrått till rödgult med mörkare hår på ryggen och ljusare på kroppens undersida. Vita tecken får förekomma men inte ha för stor spridning. Mankhöjden är 33 - 40 cm.

Källa: All världens hundar