Framtass.se

Ursprungligen var welshterriern lika mycket engelsk som walesisk. Medan engelsmännen slogs om petitesser i sina svartbruna terriers utseende dog emellertid deras hundar ut. De walesiska uppfödarna, som under tiden arbetat på att få fram en enhetlig och jämn stam, lyckades få "sin" typ erkänd som den riktiga och sitt namn på rasen dessutom. Från början var welshterriern en grov och oförädlad jaktterrier, men när rasen väl var erkänd i början av seklet gick förädlingen snabbt och drevs längre än hos de flesta terrier.

Ändå är det inte bara färgen som skiljer den från den strävhåriga foxterriern - den skall också fortfarande vara en aning större, och betydligt grövre alltigenom. Welshterriern skall vara en livlig, oförskräckt liten hund med stram resning. Pälsen är hård och sträv, färgen helst svart och rödbrun.

Mankhöjden får inte överstiga 40 cm, idealvikten är 9 kg.

Källa: All världens hundar