Den del av Östergötland, Lysings härad, där de första kända generationerna av vår släkt hade sin tillvaro, befolkades

för ca 6.000 år sedan. Från söder kom de troligen - människorna, som slog sig ner vid Åby i Ödeshög och bodde på flottar i Dags mosse.

Den gamla leden utmed Vättern var den lättast framkomliga och spelade en viktig roll för kolonisationen. Under medeltiden fortsatte den från Ödeshög mot norr till Alvastra och grenade sig där mot Vadstena och öster. Den senare vägen gick över Heda, Rök, Valla, Kumla och Appuna.

Lysings härad är det viktigaste området för kunskapen om det forna Östergötland med många fasta fornlämningar. Gruvfält från järn-och bronsåldrarna präglar bygden och Heda socken hör till de främsta i detta sammanhang. Gravfält vid Jussberg, Tjugby och andra byar inom socknen visar var boplatserna legat.

Heda är som socken känt från 1327. då namnet skrevs Hedheskirkia och Heda kyrka anses vara den äldsta i Östergötland och till sitt byggnadssätt en av de märkligaste i landet. På 1840-talet var den så förfallen, att man ville riva den och bygga nytt, men lundaprofessorn Brunius lyckades övertyga sockenborna om att kyrkan var värd att restaureras. 1 dag ingår Heda i Ödeshögs kommun, som omfattar nästan hela det gamla Lysings härad.

I Svenska Släktkalendern kallas släkten "Hederström från Trehörna", vilket torde bero på att man inte bedrivit forskningen tillräckligt långt bakåt i tiden. Den förste med namnet Hederström i denna släkt var bevisligen Arvid Bengtsson, född 1718 i Heda. Däremot var hans son, Sven Hederström, född 1746 i Trehörna. Den här krönikan går emellertid ytterligare två generationer tillbaka dvs så långt det har varit möjligt att följa hederströmarnas anfäder.

 

Tabell 1

Nilsson, Arfwed. Bonde i Jussberg, Heda. Född omkring 1642 . Död i pesten 6/11 1710 i Jussberg, Heda (E). Gift med Jönsdotter Britta. Född omkring 1660 i Rogslösa (E). Död 29/1 1716 i Jussberg, Heda (E).

Arfwed Nilsson, farfar till Arvid Hederström; den förste i släkten med det efternamnet, föddes ca 1642. Han var bonde i byn Jussberg i Heda socken Lysings härad. I slutet på 1600-talet fanns i den byn endast tre i mantal satta hemman. Från mitten och slutet av 1600-talet finns kartor över ägorna till Jussberg.

På den här kartan från ca 1640 finns själva byn inritad med hus och tomter. Arfwed torde ha bott på nr 2 med hustru Britta och på samma gård bodde också en salpetersjudare Elias med hustru och sonen Lars. På nr 1 bodde Oluf Nilsson med hustru Elin. I 1715 års inventering av gårdar i Jussberg anmäles, att utöver de tre ovannämnda gårdarna med sina ägare "Torpare och torpställen äro intet många".

Jag träffar på Arfwed Nilssons namn tidigast 1673, då Sven Larsson i Isberga gifter sig med "Anna Nilsdotter, syster till Arfwed Nilsson i Jussberg". Egentligen finns det ju en ana före Arfwed, nämligen hans fader Nils. Om honom har jag dock inte funnit några uppgifter. Även uppgifterna om Arfwed är få. Han dog i pesten den 6 november 1710 och anges då vara 68 år gammal. Av dopnotiserna vid hans barns födelse får man intrycket, att han och hans hustru Britta har sina rötter i de närbelägna socknarna V Tollstad och Rogslösa, men det är svårt att få ordentligt belägg för det. Likaså tycker jag mig skönja anhöriga till dem i omkringliggande byar.

När Pär, "Arfweds och Elins lilla son i Thuna", döptes år 1700, bars han fram av hustru Britta i Jussberg och när Arfwed och Britta fick tvillingarna Anders och Elin något år senare, ja då kom dopvittnena från de angränsande byarna Thuna och Isberga. Det vore frestande att försöka göra en kartläggning av Hedås hela befolkning vid denna tid för att visa relationerna mellan de olika personerna. Även om befolkningen då inte var så stor, 400-500 personer kanske, är det ett styvt jobb med de ofullständiga mantalslängder och ministerialböcker, som finns att tillgå.

I de gamla kyrkböckerna får man sällan reda på kvinnornas patronymikon. Fram till Arfweds död heter hans hustru bara "hustru Britta i Jussberg". I mantalslängderna får man inte ens veta vad de heter i förnamn. Men så efter ett år gifter hon om sig med drängen Lars Persson i Syk och då får man veta, att hon heter Britta Jönsdotter. Det äktenskapet varade i fem år fram till 1716, då Britta dog, och efter ytterligare något år gifter Lars om sig med Maria Månsdotter, pigan på gården, och så går livet vidare i Jussberg.

Arfwed var en betrodd man i Heda; han var nämligen en av socknens sexmän, vilket var en benämning för de "ährliga, oberycktade, gamble, förståndige män", som under 1600-talet började väljas av sockenstämman för att övervaka kyrkobyggnadens och prästgårdens underhåll samt svara för ordning och tukt i församlingen. I övrigt skipades rätt på tinget, som hölls i Heda 1543-1683 och där fanns en avrättningsplats, belägen i Jussbergs by.

På samma karta som den ovan visade är på en äng ingående i Häradsvallen Heeda Taall eller Rätteplatzen och för att understryka platsens karaktär har lantmätaren ritat in en figur,som dinglar i tallen och en stege rest upp mot trädet nere till höger. I kartans övre del finns Heda kyrka.

Jag kan ana ytterligare några barn till Arfwed och Britta utöver de, som finns i familjeöversikten, men saknar de avgörande bevisen. Decennierna kring 1700 var en svår tid. Krigen och farsoterna decimerade familjerna och många gårdar stod öde en tid, innan de på nytt befolkades.

Barn:

Arfwedsdotter, Kerstin. Född 1682 i Jussberg, Heda (E).

Arfwedsson, Jonas eller Jöns. Född omkring 1685 i Jussberg, Heda (E). Död i pesten 26/11 1710 i Jussberg, Heda (E). Se tabell 2.

Hedberg, Bengt Arfwedsson. Född 1693 i Jussberg, Heda (E). Döpt 26/11 1693 i Jussberg, Heda (E). Död 26/2 1770 i Tjugby, Heda (E). Se tabell 3.

Arfwedsdotter, Catharina. Född omkring 1695 i Jussberg, Heda (E). Död 11/3 1744 i Hellebo. Rök (E). Se tabell 125.

Arfwedsdotter, Elin. Född 1705 i Jussberg, Heda(E). Se tabell 126.

Arfwedsson, Anders. Född 1705 i Jussberg, Heda (E).

Källor: Kyrkböcker från Heda och Rök socknar.

Mantalslängder från Hedwig Eleonora Livge-ding

Lantmäteriverket: Geometrisk ägoavmätning J L Groth 1639-44 D:32 Heda socken, Jussberg 1-3.

 

Tabell 2 (generation 1) (Från Tabell 1)

Arfwedsson, Jonas eller Jöns. Död i pesten 26/11 1710 i Jussberg, Heda (E). Född omkring 1685 i Jussberg, Heda (E). Utom äktenskap relation med Sigrid.

Äldste sonen Jonas fick 1706 barn med pigan på gården. kyrkboken talar föraktfullt om "konan Sigrid". Det är svårt att identifiera Sigrid, möjligen hette hennes mor Karin, eftersom det var hon som bar fram barnet vid dopet. Bland faddrarna finns säkert Jonas syster Kerstin och salpetersjudaren Elias på samma gård. De övriga namnes endast med förnamn och bytillhörighet.

Barn:

Anders. Född 1706 i Jussberg, Heda (E). Döpt 4/4 1706. Död i pesten 13/lf 1710 i Jussberg, Heda (E.

Källa: Kyrkböcker från Heda socken.

Tabell 3 (generation 1) (Från Tabell 1)

Hedberg Bengt Arfwedsson. Indelt soldat vid Östgöta regemente till fot. Född 1693 i Jussberg, Heda (E). Döpt 26/11 1693 i Jussberg, Heda (E). Död 26/2 1770 i Tjugby, Heda (E).

Gift 28/10 1717 i Heda (E) med Swensdotter Sara. Född i Diseved, Heda (E). Far: Persson, Sven. Bonde i Diseved, Heda. Mor: Marita.

 

Uppgifterna om dopvittnena är knapphändiga, men man kan möjligen utläsa, att mormor och farmor var hustru Britta från Bårsta i Roglösa socken och hustru Karin från V Tollstad socken. Övriga vittnen var tvenne pigor från Tollstad socken, Sigrid och Karin, samt Olof i Jussberg, Erik Jonsson från Bårsta och drängen Carl i Jussberg.

I 1712 års mantalslängd finns i Jussberg "gassen Bengt",han borde vid det laget ha varit 18 år, boende hemma hos Lars Persson, som ju hade gift om sig med hans mor Britta. I prästgården hade det också skett förändringar. En ny komminister i stället för den i pesten avlidne Sven Axtelius hade kommit till Heda. Han heter Nils Aschanius och han hade en klockare Carl. 11714 års mantalslängd står det om denne Carl, att han "är nummen i högra handen", och då är det ju inte lätt att vara klockare. I stället finns Bengt Arfwedsson upptagen som klockare. Namnet är satt inom citationstecken som för att markera att det var ett tillfälligt arrangemang. Sedan stannar Bengt kvar som dräng på prästgården till 1717. Klockaren hade inte något med kyrkomusiken att göra, den svarade en särskild organist för, utan hade ansvar för klockringningen och var i övrigt ett slags kyrkvaktmästare.

Nils Aschanius hade varit Bengt Arfwedsson Hedbergs arbetsgivare, innan Bengt blev soldat och var omtyckt i Heda. I en "förteckning på Capellanerna vid Heda". upprättad 1774, sägs om Nils Aschanius, att han "ankom till Heda i okt. 1712, avsomnade i juni månad 1731, 44 år gammal, var således capellan i 19 år, har varit en liten god präst. Omkring dess grav är ännu på kyrkogården omgiven med ett vackert skrank och spåntak ovanuppå".

1717 antogs Bengt som soldat vid Östgöta regemente till fot. Regementet som deltagit i Karl XII:s ryska fälttåg hade 1707 krossats vid Perevolotjna, återuppsatts hemma och deltagit i kriget i Skåne och slaget vid Helsingborg 1710. År 1712 inneslöts det vid Tönningen och måste kapitulera. Inför Karl XII:s planerade fälttåg mot Norge fick det på nytt sättas upp. Nu rådde manskapsbrist på grund   av krigsförluster, farsoter m m. Många rotar var vakanta och man insåg, att rotebönderna , icke ytterligare kunde betungas med att skaffa folk till  3- och 5-mäniningsregementena. Kungen beordrade därför en enrollering av hela befolkningen. Nu skulle varje socken sätta upp en extra karl och nu mobiliserades soldater ur kategorier, som tidigare varit befriade från rotering. t ex klockare och organister. Bengt som var 20 år och i lämplig soldatålder hade förmodligen inte något val. Det är möjligt att hans tillfälliga utnämning till klockare i Heda var ett sätt att komma ifrån en uttagning till krigstjänst, men nu gällde andra regler. Antingen lät han sig frivilligt rekryteras till sockenknekt eller också blev han tvångsuttagen till något av de nyuppsatta 3-männings-regementen. som i huvudsak sammansatts av försvarslösa män.

Försvarslös var den som inte hade stadig sysselsättning eller kunde försörja sig på annat sätt. Den som icke ägde laga försvar måste ta anställning som hjon eller kunde i vissa fall uttagas till krigstjänst. S k lösdrivare var självskrivna som soldater.

Då jag i slutet på 70-talet var på väg till Linköping i något ärende, passerade jag en kväll avtagsvägen till Tjugby och fick ett infall att åka in i den gamla by, där två av mina förfäder hade bott som knektar. För att orientera mig lite körde jag efter en stund in på en gård och frågade en flicka om hon kände till några gamla knekttorp i trakten. Det gjorde hon nu inte, men sade, att det var bäst att fråga farfar.

Albert Larsson, som farfar hette, visade sig vara ägare till just Tjugby Mellangård, dit instinkten eller vad det nu kan ha varit lett mig. Albert visste naturligtvis inte något om mina soldater, men kunde berätta, att den siste indelte knekten hette Rapp och att Rappatorpet. som det kallades, fanns kvar. Vid ett senare tillfälle besökte vi tillsammans torpet och jag tog då ett foto. Det är inte troligt, att byggnaden är den samma som i början på 1700-talet. men mera troligt är att den låg på samma ställe.

Albert Larsson, som hade en fin berättartalang, har också skrivit ner sina minnen från barndomen och uppväxttiden i Tjugby. "Minnesbilder frän ett långt innehållsrikt och lyckligt liv". När man läser den skildringen, får man ett intryck av att livet i en östgötsk bondby vid förra sekelskiftet inte skilde sig så värst mycket från det liv man levde där på 1700-talet.

Enligt kontraktet med indelningsverket skulle Östergötland prestera 2.200 man men satte upp minst 10.400 soldater under åren 1700-1721. De totala krigsförlusterna är svåra att beräkna, men forskningen pekar mot en slutsumma om 200.000 man i totala förluster. Av dessa kom 150.000 från det egentliga Sverige och 50.000 från Finland. Ovanstående uppgifter är hämtade ur "Svenska knektar" av Lars Ericson.

Bengt tjänade alltså för roten 57 "Tjugby med Heda" i Överstelöjtnantens kompani, tredje korporalskåpet och fick som indelt soldat namnet Hedberg. Heda socken bidrog för övrigt vid denna tid med 7 nummer till regementet och hela Lysings härad med 78 nummer.

Östergötland var till 1719 uppdelat i två län, Östergötlands län, som styrdes av en landshövding i Linköping, och Vadstena län, ingående i Riksänkedrottningens livgeding och styrt av en "hauptman" i Vadstena. Livgeding var ett slags morgongåva, som tilldelades landets drottning till underhåll i hennes änkestånd. Det sista innehades av Hedwig Eleonora d 1715. Till Vadstena län hörde Göstringe, Aska. Lysings och Dals härader och överstelöjtnantens kompani stod i sin helhet i detta län. Kompaniets samlingsplats var Östad i Väderstads socken.

Bengts förberedelser inför det kommande krigståget bestod sannolikt av ett flitigt exercerande under korpralen Adam Petersson Aschlund på den för "tridie Corporalskapet" anslagna mötesplatsen vid Ingewallstorp i Röks socken, men han hann också med att den 28 oktober 1717 gifta sig med Sara Swensdotter från Disevid, en grannby till Tjugby. I början av augusti föddes så Bengts och Saras son och döptes den 6 augusti till Arvid. Familjen fick inte vara tillsammans länge. I början av oktober samlades regementets olika kompanier i Mjölby för att sedan via Vänersborg och V Ed tåga mot Norge.

Armén som räknade 36.000 man förutom Armfeldts kår fick slita mycket ont i det karga gränslandet. Vädret var kallt och regnigt och stor sjuklighet rådde. Med Karl XII:s plötsliga död den 30 november avbröts fälttåget. Många officerare avvek från sina regementen och begav sig till Stockholm, där de hade intressen att bevaka i samband med tronskiftet.

Hemmarschen utfördes under svåra förhållanden och det var under den, som de flesta förlusterna gjordes. Flera av Bengts kamrater från byarna i Heda socken dog på vägen hem och den skada, som tvingade Bengt att sexton år senare begära avsked från regementet i förtid, kan vara ett minne från kriget, kanske en förfrysning. I rullorna från 1735 står endast antecknat om Bengt: "har gammal benskada, kan ej marschera, begär och får avsked".

De närmaste årtiondena var Sverige inte invecklat i något krig och indelte soldaten Hedberg kunde ägna sig åt sin familj och sitt torp. I november 1721 kom dottern Ulrica till världen.

Efter 1735 då Bengt tvangs begära avsked och därmed fick lämna sitt torp är uppgifterna om honom sparsamma. Några husförhörsprotokoll existerar inte, men mantalslängderna visar, att han finns som åbo i Tjugby omkring 1745. Dödboken för 1770 anmäler '"26/2 dödde av ålder och krämpor gamla fattighjonet Hedberg pä Tjugby ägor 83 är." Här har prästen räknat fel. Eftersom Bengt levde mellan 1693 och 1770 blev han endast 77 år gammal.

Sockenkyrkan var den naturliga samlingsplatsen för befäl och knektar, som bodde i trakten. Reglementet ålade dem att varje söndag infinna sig till gudstjänsten. På kyrkbacken avhandlades gemensamma angelägenheter. Kyrkoherden hade därvid mycket att bestyra. Han skulle skriva intyg om soldaternas kristendomskunskap och nattvardsgång, vilka skulle medföras till årets regementsmöte. Han skulle också intyga om knekten på grund av sjukdom inte kunde infinna sig till övning.Tillsammans med vederbörlig officer skulle han vara med vid knektens trolovning och därvid övertyga sig om att hans blivande hustru "är av ärligt namn och rykte".

Varje knekt skulle till sockenprästen årligen erlägga 12 öre silvermynt eller 3 dagsverken som ersättning för dennes verksamhet.

Barn:

Hederström. Arvid Bengtsson. Född i aug 1718 i Tjugby, Heda (E). Döpt 6/8 1718 "i Tjugby, Heda (E). Död 29/7 1798 i Vadstena (E). Se tabell 4.

Bengtsdotter. Ulrica. Född 19/10 1721 i Tjugby, Heda (E).

Källor: Kyrkböcker från Heda socken.

Mantalslängder för Heda socken.

Albert Larsson: Minnesbilder från ett långt innehållsrikt och lyckligt liv.

Mönsterrullor för Östgöta Fotfolk.

Gustaf Petri m fl: Första Livgrenadjärregementets historia. 1952.

Svensk Uppslagsbok, 1947 års upplaga.

Tabell 4 (generation 2) (Från Tabell 3)

Hederström Arvid Bengtsson. Ryttare vid Östgöta kavalleriregemente för Tjugby nr 72.Född i aug 1718 i Tjugby. Heda (E). Döpt 6/8 1718 i Tjugby.Hedå(É). Död 29/7 1798 i Vadstena (E).

Gift 9/2 1746 i Trehörna (E) med Johansdotter Sophja. (Född 1720 i Hagebyhöga (E). Död 21/10 1796 i Vadstena (E).)

 

Arvids dop anmäles i ministerialboken för Heda sålunda: "Soldaten Bengt Hedbergs och h Saras lilla son, Arved kallad". Faddrarna var komministern i Heda. Nils Aschanius fru Anna Elisabeth, hustru Cathrina i Hellebo, pigan Brita i Tjugby, pigan Annika i Heda. Nils Jonsson i Tjugby. Carl Hansson och drängen "Johan." Hustru Cathrina var faster till barnet. Nils Jonsson var rotebonde på gården Tjugby Mellangård. för vilken Arvids fader Bengt tjänade som soldat och drängen Johan var son till Nils Jonsson.

Arvid växte upp i soldattorpet på Mellangärden och bodde där med familjen till 1735. då fadern fick avsked som soldat. Avskedet innebar, att familjen nu måste lämna soldattorpet och söka sin utkomst någon annanstans. Arvid dyker upp igen i 1741 års mantalslängd för Tjugby och i längden för 1745 finns fadern nämnd som åbo i Tjugby med sonen Arvid, dottern Ulrica. drängen Jöns och pigan Sophia.

Sophia var Arvids fästekvinna. 1745 på hösten väntade hon barn och flyttade på vintern till Trehörna möjligen av denna anledning. Där bodde hon på ägorna till Pukeryd, ett litet hemman brukat av kyrkoherden i Trehörna, som dock inte bodde där själv. Kyrkoherden, Anders Kullander, har i vigselboken antecknat: "I morgongåva utlovade brudgummen 8 lod silver och 1 dukat". Knappt två månader senare föddes sonen Sven.

Vägen till Trehörna var besvärlig. 1746 fanns endast en ridväg och allt måste transporteras på hästryggen. Någon körväg fanns ej på någon sida av socknen närmare än 15 km. Först 1759 började man röja för en väg, som kunde befaras med vagnar. Man kan bara gissa varför Sophia tog sig till Trehörna för att föda sitt barn. Förmodligen hade hon vänner -kanske släktingar där. Av dopvittnena var de flesta från Trehörna socken: Nils Johnsson i Hult, Nils Bengtsson i Skruvhult m fl. Kanske Nils Johnsson var en broder till Sophia?

År 1746 hade rusthållaren på Tjugby Lillegård, Börge Carlsson, nyligen avlidit men under sin livstid förordnat, att hans hustru Margaretha och dotterdotter Helena Olufsdotter skulle behålla rustningen. De hade fått bekymmer med sin sventjänare (ryttare). Den gamle Jonas Frisk hade fått dimension dvs avsked i augusti 1745 och den man som i stället insatts, Anders Djurfeldt, hade begått snatteri på kompaniet och därefter rymt på sommaren 1746. Först i slutet på året kunde man presentera en ny ryttare, Arvid Bengtsson, som då fick soldatnamnet Hederström.

 

Vid mina besök i Tjugby har jag naturligtvis försökt få reda på var Arvids torp låg. På en karta från 1706 finns utmärkt  ett "Ryttartorp til Johan Lars gård". Johan Larsson var den dåtida ägaren till rusthållet Tjugby Lillegård 72. Något spår efter torpet finns dock inte, men visst kändes det egendomligt att gå omkring i den trakt, där farfars farfars farfar framlevt många av sina dagar. Det var inte ovanligt, att soldater fick namn, som anknöt till den socken eller by de kom från.

Förutom Hederström och Hedberg finns från Heda även namnet Hedervall antecknat Flera mer eller mindre kända civilpersoner har fått namn efter denna socken. Psalmdiktaren Samuel Hedborn, naturforskaren och orientalisten Johan Hedenborg samt skalden Anders Hedner för att nämna några.

1756 började hattarna förbereda krig mot Preussen - det krig, som i Sverige kallades pommerska kriget. Det var egentligen en strid mellan Preussen och Storbritannien/Hannover å ena sidan och Österrike, Sachsen, Frankrike och Ryssland å den andra. Preussens fiender försökte dra in Sverige i kriget och hattna lockades av subsidier från Frankrike och möjligheten att återta förlorade landområden De beslöt skicka 17.000 man till Tyskland.

63 ryttare från Vadstena kompani skulle ingå i den kontingent på 500 ryttare, som Östgöta kavalleri skulle bidraga med. Mönstringen ägde rum 1757 och i instruktionen hette det bl a: "Vid inmönstringen åligger mönsterherren och mönstringskommissarien att noga skåda och bese manskapet till dess beskaffenhet, munderingar, gevär------".

Arvid hörde inte till dem som togs ut. Sjukligheten inom armén, inte många dog i strid, gjorde emellertid redan 1758 en förstärkning nödvändig, för östgötarnas del med 300 man. Den här gången klarade sig Arvid inte undan utan var bland de 37 nya ryttare från Vadstena kompani, som samlades med övriga kompanier den 11 juli i Arnebo söder om Linköping och därifrån marscherade över Vimmerby till Karlshamn. Den 2 augusti inskeppades kontingenten och avseglade till Pommern. Arvids deltagande i detta meningslösa och ur svensk synpunkt föga ärofulla krig varade till dess slut. 1762 års mönsterrulla anmäler kort och gott sventjänaren för Tjugby nr 72 Arvid Hederström som "Praesens i Pommern".

Under pommerska kriget lärde sig de svenska soldaterna att uppskatta potatisen. Jonas Alströmer hade redan 1724 börjat odla potatis i Sverige, men gemene man hade betraktat den som en dålig ersättare för rovor. Nu förde soldaterna med sig sättpotatis hem från Tyskland och kriget kallas ofta "potatiskriget".

Arvid fortsatte att tjäna som ryttare för Tjugby Lillegård till dess han föll för åldersstrecket 1780. Han var då 62 år gammal och hade varit soldat i nästan 35 år men kasserades nu, som termen lyder i mönsterrullan.  Vadstena finns han sedan 1785 boende vid Tuled -förmodligen vid södra stadsporten, där tvenne vägar sammanstråla.

Något senare flyttade han till sonen Sven vid Knivsmedsgatan i Vadstena, där han 1798 dog 80 år gammal i augusti månad. Knappt tre månader senare dog hans hustru Sophia 78 år gammal.

Barn:

Hederström, Sven. Född 4/4 1746 på Trehörna (E). Död 7/2 1828 i Vadstena (E). Se tabell 5,

Hederström, Bengt. Född 17/8 1755 i Tjugby, Heda (E). Död 10 veckor gammal i slutet på oktober 1755 i Tjugby, Heda (E).

Hederström, Johan. Född 17/8 1755 i Tjugby, Heda (E). Död 5 veckor gammal i slutet på september 1755 i Tjugby, Heda (E).

Källor: Kyrkböcker från Heda, Trehörna, Vadstena och Linköping socknar. Mantalslängder för Heda socken. Mönsterrullor för Östgöta ryttare. Stenhammar W: Andra Livgrenadjärregementet.

Andersson Thorsten: Lysings härad och dess socknar.

Tabell 5 (generation 3) (Från Tabell 12)

Hederström, Sven. Skräddareålderman i Vadstena. Född 4/4 1746 på Trehörna (E). Död 7/2 1828 i Vadstena (E). Gift 26/8 1777 i Vadstena (E) med Holmgren, Maria Christina (Maja-Stina). (Född 30/9 1752 i Vadstena krigsmanshusförs (E). Död 27/11 1826 i Vadstena (E).) Far: Holmgren, Nils. Levde 1779 men ej 1792. Död efter 1779. Trädgårdsmästare och husdräng vid Vadstena Krigsmanshus . Mor: Roche, Maria Andersdotter. Född 1715 cirka. Död 24/8 1775 i Vadstena Hospital (E).

Sven Hederström föddes på Pukeryds  ägor den 4 april 1746 och hans födelseort anges därför i kyrkböckerna vara Trehörna socken. I dag skulle man ha sagt, att Heda var födelseort, eftersom båda föräldrarna var mantalsskrivna där, och vistelsen i Trehörna bara var tillfällig. Sven växte upp i ryt-tartorpet under Tjugby Lillegård. När han lämnade det vet jag inte - kanske i 16-års åldern, då fadern kommit hem från kriget i Pommern. Han blev sedan satt i skäddarelära någonstans och i Linköping finns han i början på 1770-talet som gesäll hos skräddareåldermannen Christian Godberg.

1 samma stad fanns då också en annan skräddaregesäll, Anders Holmgren, bördig från Vadstena och broder till den Maria Christina Holmgren, som skulle bli Svens hustru. Det är möjligt, att den bekantskapen kan ha påverkat Sven, när han 1776 beslöt att söka lyckan som mästare i Vadstena. Gesällbrev hade han fått 1770.

1734 års lag hade föreskrivit, att mästarerättigheter inom ett skrå icke skulle beviljas flera "än magistraten och vederbörande ämbeten nyttiga och nödvändiga pröva"'. Detta hade haft till följd, att många kompetenta gesäller avvisades, då de med stöd av gällande skråordning sökte mästerskap. Helst skulle de vara villiga att gifta sig med en mästareänka eller med mästaredöttrar för att komma i fråga. Kommerskollegium hade emellertid uppmärksammat missförhållandena och föreslog strängare kontroll över ämbetenas sätt att bestämma om nya mästare.

Ett reformförslag, som gav gesällerna större rättigheter, godkändes av Kungl. Majt. 1773. Det var alltså i rätt tid som Sven i en skrivelse till magistraten i Vadstena ansökte om att få slå sig ned i staden och där utöva skräddareyrket. Han hade skaffat två goda löftesmän dvs borgensmän, som överlämnade skrivelsen, snickareåldermannen Sven Setterberg och karduansmakaren Sven Törnqvist. De etablerade skräddarna ville först avslå ansökan med motiveringen, att det redan fanns tillräckligt antal mästare och tom fler än som "sig av hantverket redeligen nära kunna". Magistraten hade dock en annan uppfattning och tillstyrkte ansökan såväl med hänsyn till sökandens förtjänster som "yppat klagande över brist på tillräcklig betjäning av ämbetet".

Nedan återges ett utdrag ur ett protokoll från Magistratens sammanträde i Vadstena den 24 augusti 1776 angående Sven Hederströms ansökan om att få utöva sitt yrke i staden. Att få burskap och mästarrättigheter var vid denna tid inte så lätt. Redan etablerade mästare ville inte gärna ha konkurrens och Sven mötte motstånd från dem. men till slut ordnade det sig ändå för honom. Stilen är jämförelsevis lättläst, men jag bifogar ändå en "översättning".

Magistratens i Vadstena utslag, uppå skräddaregesällens Sven Hederström gjorda ansökning att här i staden på sin profession vinna burskap. över vilken ansökning stadens äldste och skräddareämbetet hörda blivit och med deras yttrande inkommit, som protokollet och handlingarna visa; givet å Rådhuset den 24 aug. 1776. Denna gesällen Hederströms ansökning har skräddareämbetet bestritt på den grund att flera mästare av ämbetet här i staden redan skola vara. än sig honomförutan av hantverket redeligen nära kunna — — kommande han alltså efter ingivande mästarebrev att den vanliga borgareden avlägga  och varefter behörigt burbrev för honom skall bliva utfärdat.

Skräddareämbetet hade alltså inte annat val än att låta Sven utföra ett mästarstycke, som bestod i en "mansklädning av rock och väst" och detta tillskars sedan under övliga ceremoniella former. Sven fick sedan fem dagar på sig att färdigställa sitt mästarprov. Den 28 september 1776 "skådades" mästarstycket och ansågs vara "väl och försvarligen gjort", varför ämbetet förklarade Sven Hederström för en "redelig mästare och ämbetsbroder".

Sven hyrde in sig hos en madame Wetter-berg. som hade hus i stadens utkant, nr 156 i Skänningekvarteret vid (Galg)-Backegatan. Där bodde han fram till ca 1770, då han flyttade till Hofskvarteret. Den 26 augusti 1777 gifte han sig med Maria Christina Holmgren, piga hos stadsfiskalen Erik Henrik Björling, som sedermera blev den siste krigsmanshus-bokhållaren. Maria Christina eller Maja-Stina som hon kallades var född i den lilla krigs-manshusförsamlingen 1752 som dotter till husdrängen och trädgårdsmästaren Nils Holmgren.Vad modern hette har prästen inte tyckt sig ha anledning att anteckna i dopboken vare sig för Maja-Stina eller hennes syskon. Först när hon dog får man reda på hennes namn, men då var det en annan präst och en annan församling. Krigsmanshusförsamlingen hade upplösts och medlemmarna flyttats till Vadstena Hospitalsförsamling. I dödboken för 1775 har noterats: "Den 24 augusti insomnade Mäster Holmgrens hustru Maria Andersdotter Roche." Ett intressant namn, som kan tyda på att hennes familj tillhörde vävarna. Jag har dock inte forskat vidare på detta.

Protokollen från Vadstena skräddareämbete ger en god bild av hur skråväsendet fungerade och dessutom inblickar i Svens liv under tre decennier. Som nybliven mästare fick han bekläda ungmästarsysslan, dvs. han blev ämbetets springpojke. Eftersom ingen ny mästare tillkom under de närmaste åren sedan Sven fått burskap, hade han fortfarande denna syssla sex år efter det han blivit mästare. Han begärde då att bli avlöst, vilket ämbetet tyckte var rimligt, men vem skulle man utse i stället. Jo, man valde att till ungmästare utse äldsta mästaren, Johan Boberg, en grågosse av sin tid.

Man får också av protokollen veta. att Sven lånade några riksdaler ur lådan i samband med förste sonens födelse. Lådan dvs skrålådan och välkomman var ämbetets viktigaste tillhörigheter. I lådan förvarades protokoll och den gemensamma kassan och välkomman var ett dryckeskärl.

Av protokollen framgår också, att Sven hade en lärpojke, Anders Engholm. som han pucklade på då han ansåg honom för lat. Ämbetet tyckte att Anders hade fått stryk på ett oskäligt och oförtjänt sätt och dömde Sven att bota i lådan. Skråordningen av den 27 juni 1720. IX:e artikeln, punkt 3, föreskrev nämligen att: "Ingen mästare, mindre hans gesäller, må uti dryckenskap eller eljest av blotta ondska slå och oskäligen hantera någon lärpojke, vid bot i lådan, första gången tre daler silvermynt och till de fattiga en daler, andra gången dubbelt, kommer han igen vare det straff underkastat, som borgmästaren och råd vid ämbetet finna gott pålägga." En ganska modern förordning mot barnaga tycker jag, men lärpojkarna hade det säkert inte lätt. Jag kommer att tänka på en skånsk författare, som etthundrafemtio år senare skrev om en smörgåsnisse på hotell Horn i Malmö: "Hans liv var ett helvete - hans dröm att bli (hov)mästare."

1786 blev Sven ålderman i skräddareämbetet, ett uppdrag som han innehade till juli 1799, då han anhöll "att bliva entledigad från besväret med skräddargesällernas låda och att någon mästare bliver utsedd densamma mottaga och hålla härbärge för resande gesäller."

Aldermanskapet innebar säkerligen, att Sven åkte upp en bit på den sociala rangskalan, men det medförde också plikter, av vilka gesällhärbärget var en. Detta åliggande, skräddarverkstaden och familjen som växte fordrade bra utrymmen och sådana fann Sven i gården 264 vid Knivsmedsgatan, som han flyttade in i ca 1780 och sedan förvärvade på auktion 1795 för 333 Riksdaler och 16 skilling Riksgälds. Han har också disponerat ytterligare två tomter vid Knivsmedsgatan, nr 265 och 266. som han dock inte ägde.

De sedlar i riksdalersvalörer, som riksbanken från 1777 och riksgäldskontoret från 1789 utställde hade på grund av återkommande inflationer ett lägre värde än en riksdaler specie (mynt). 1795 då Sven Hederström förvärvade den ovannämnda fastigheten 264 för 333 rdr riksgälds var kursen 1 rdr specie = 1 'A rdr riksgälds. För samma summa kunde man 1795 få 15 oxar eller 222 får och summan motsvarade också en drängs hela arbetsinkomst under ca tre år.

Sista gången Sven omnämnes i ämbetets protokoll är i oktober 1806. Då heter det: "Som skräddare Hederström 1799 den 27 juni gick från åldermanskapet och nästsedan icke betalat vanliga kvartalspenningar, så kommer han att från och med 1800 och till och med detta nu och framdeles såvida han vill njuta rådighet att arbeta i professionen betala kvartalspenningar." Sven betaide aldrig några avgifter och som det knappast hade varit rådligt att trotsa ämbetets beslut, får man nog antaga, att han hade möjlighet att försörja sig på annat sätt.

Av bouppteckningen efter hustrun Maja-Stina framgår, att hon ägde åkerjord strax utanför stadsvallen och kanske drev man ett litet lantbruk. Bouppteckningen efter Sven styrker detta, då det där är noterat, att en rättare Aström var skyldig ett års hyra för ladugårdshusen. Sedan barnen flyttat hemifrån kunde man dessutom hyra ut rum. vilket man också kan se av bouppteckningen.

När Sven Hederström kom till Vadstena hade-staden under mer än tio år upplevt bittra strider mellan borgarna, vilka speglade motsättningarna mellan hattar och mössor inom rikspolitiken. Striderna påverkade stadens utveckling dvs allting stod stilla, men omkring 1770 började en viss uppryckning göra sig gällande. Nya hus uppfördes och gamla reparerades. Men alltjämt var det mest rödfärgade hus med eller utan svalgångar som byggdes. Ännu 1830 var Vadstena en stad av nästan uteslutande trähus.

 Jonas Love Almqvist, som vid denna tid besökte staden, skriver i Törnrosens bok: "När du undantar det gamla stora gustavianska slottet med sina vallar, när du vidare undantar röda kyrkan och blå kyrkan - minnen från S:ta Brita - så är allt det övriga bara kojor. Vänta litet! Måtte icke det stora steiernska trähuset nära slottsparken, måtte icke kyrkherrhuset och ett till vredgas på mig. I aren inga kojor, lugnen eder! Men staden för övrigt - ja och ändock är uti hela Vadstena stad just kojorna, vad jag älskar och tycker oförlikneligt om. I alla de sneda småru-tiga fönstren, var du kastar ögat in ifrån gatan, ser du magra flinka händer, som knyppla spetsar på dynor vid fönsterposterna, och på varje gård stå körsbärsträd, som i rik, vit välsignelse luta sin blom emot takens gröna grästorv, vilken ej räcker högre upp än själva de små körsbärsträden."

Man kan gott föreställa sig, att det var en sådan "koja", som Sven ägde. Att man knypplade i familjen, därom vittnar det ansenliga lager knypplade spetsar, som han lämnade efter sig. Huset sålde han till sonen Carl Magnus 1822 för 300 Riksdaler Banco men bodde kvar där till sin död 1828. Därefter sålde Carl Magnus det vidare.

Hur Sven såg ut kan man bara fantisera om. Däremot ger bouppteckningen besked om hur han var klädd - åtminstone på äldre dagar. Kläder av vadmal eller wallma, som det hette. Byxor, väst och långrock grå eller ljusblå. På fötterna stövlar. En vargskinnspäls för vintern och för sommarbruk en gul linnerock. Inomhus en röd sammetsmössa eller en kalott, kanske för att skydda flinten. Varken Maja-Stinas eller Svens bouppteckningar visar några kontanta penningar och inte heller några föremål av guld eller silver. Husgeråd av koppar fanns det däremot gott om. Baslivsmedel som råg och potatis hade Sven i förråd i ansenlig mängd, när han dog.

Sven Hederström överlevde sin hustru i drygt ett år och dog den 7 januari 1828 nästan 82 år gammal. Enligt dödboken var dödsorsaken "ålderdom". Man hade inte ambitionen och naturligtvis inte resurser och kunskaper att ställa diagnos på äldre människors dödsorsaker. En blick i dödböcker från tiden visar också, att nästan alla människor över 60 år dog av "ålderdom" eller "ålderdomssvaghet" utan närmare specifikation. Sven tycks dock ha anlitat en läkare, innan han dog, en doktor Dahlbom, som betingade sig 5 Riksdaler Banco i arvode.

Denne doktor var oexaminerad och enligt samtida utsagor alldeles oduglig. Under koleraepidemien 1834 bemöttes läkarna i Vadstena med misstro kanske mest på grund av doktor Dahlboms ordinationer. Han gav nämligen, innan de andra läkarna stoppade honom, de sjuka opium - alltid opium med den motiveringen "att de dö i alla fall men på detta sätt utan plågor". Man får hoppas, att Sven inte utsattes för en så cynisk behandling.

Sven och Maria Christina Hederströms namnteckningar på en köpehandling från 1822

Barn:

Hederström, Maria Sophia. Född 3/6 1778 i Vadstena (E). Död 6/9 1778 i Vadstena (E). Hederström, Sven Friedric. Född 23/4 1780 i Vadstena (E). Död 1790. Hederström, Carl Magnus. Född 7/2 1782 i Vadstena (E). Död 16/12 1869 i Dagsberg (E). Se tabell 6.

Hederström, Gustaf. Född 12/2 1785 i Vadstena (E). Död 10/12 1818 i Norrköpings Hedvig (E). Se tabell 9.

Hederström, Adolph. Född 18/12 1786 i Vadstena (E). Död 10/9 1834 i Örberga (E). Se tabell 10.

Hederström. Julius. Född 2/3 1789 i Vadstena (E). Död i svinnsot (turberkulos). Se tabell 123.

Hederström. Lovisa Ulrica. Född 10/3 1791 i Vadstena (E). Död 8/4 1887 i Johannes (AB). Se tabell 124.

Källor: Kyrkböcker från Heda, Trehörna, Vadstena, Vadstena Hospitals och Vadstena Krigsmanshus församlingar. Utdrag ur Vadstena skräddareämbetes protokoll 1735-1791: SVAR. Protokoll från Vadstena stadsarkiv 1776: Landsarkivet i Vadstena Bouppteckningar efter Maria Christina och Sven Hederström: Landsarkivet i Vadstena Carl M Kjellberg, 1917: Vadstena forntid och nutid.

Sven Bergman, 1955: Seklernas Vadstena. Gunnar Sträng, 1973: Vadstena under 700 år. Jonas Love Almqvist: Törnrosens bok.

 

Tabell 6 (generation 4) (Från Tabell 5)

Hederström, Carl Magnus. Hovpredikant och kyrkoherde i Dagsbergs och Krokeks församlingar. Född 7/2 1782 i Vadstena (E). Död 16/12 1869 i Dagsberg (E). Gift 19/9 1824 i Torpa (E) med Pontin Hedda Ulrica. (Född 1/8 1805 i Torpa (F).) Far: Pontin Per David. Prost. Född 20/4 1761 i Kristdala (H). Mor: Weidenhielm Catharina Charlotta. Född 26/5 1780. Död 29/4 1868.

Magnus Hederström föddes den 7 februari 1782 i Vadstena som andre son till skräddareåldermannen Sven Hederström. Dopvittnen var moderns förre arbetsgivare Charta Sigillatae ombudsmannen Erik Björling, garvaremästare Peter Björling, handlanden och borgaren Anders Peter Gylling, Maria och Anna Brita Björling, döttrar till sergeant Lindstedt och barndomsvänner till Maria Christina från tiden på Krigsmanshuset.

Vid åtta års ålder började Carl Magnus tillsammans med sin äldre broder Sven Friedric i Vadstena skola. 1792 hade pojkarna hunnit till tredje klass och blev, enligt anteckning i en förteckning över eleverna vid skolan, inför jullovet av rektor Jonas Linnerquist, tilldelade sockengångsmedel, dvs de fick sig en socken anvisad, i vilken de under lovet kunde tigga.

Sockengången hade anor från medeltiden. Den hade av myndigheterna flera gånger avskaffats bl a vid riksdagen 1624. men förbuden efterlevdes icke. och först 1835/36 års riksdag kunde helt ta bort den.

Det var vanligt, att man inledde sockengången hos präst och klockare, vilka man mot traktering hjälpte med mässa och psalmsång under julhelgen. På annandagen inleddes sedan den egentliga djäknegången socknen runt. Man hade i allmänhet tingat en skjutsbonde, som infann sig med säckar och kistor att förvara förväntade gåvor i. I de större bondgårdarna kunde man fä pengar av husbonden och ljus och mat av hustrun, i de mindre väl lottade gårdarna fick man nöja sig med endera av dessa gåvor och i backstugorna borde man inte göra anspråk på ersättning för sången. Under några veckor fortsatte man så från by till by utom vid veckosluten, då djäknarna skulle tillbaka till kyrkbyn för att på söndagen hjälpa till i kyrkan.

Sockengångsmedlen till Carl Magnus och hans broder tyder på. att det var knapert i det hederströmska hemmet. Barnens antal var nu sex och med lärling och pigor hade man ett hushåll på minst tio personer. Det hade dessutom blivit svårare för hantverkare att få sin utkomst i Vadstena och i en beskrivning av livet i staden från 1790-talet säges det, att "mängden av borgerskapet försörjer sig med timring, vedhuggning, stenläggning och annat arbete."

Carl Magnus fortsatte sina studier vid Linköpings skola och gymnasium. 1805 finns han som student i Lund. 1807 blev han fil kand och 1808 magister. Dessförinnan hade han 1807 prästvigts.

Den första prästtjänsten hade han 1808 som huspredikant hos generaladjutanten Wirgin på Medevi och var tillika brunnspredikant där. Sedan följde kortare tjänstgöringar i Vinnerstad och Tjällmo. 1810 beger sig Carl Magnus till Stockholm för att tillträda en tjänst som kateket vid Maria fs. Adj komminister vid Storkyrkan blev han 1811, adj pastor vid finska församlingen 1812. Samma år hade han erhållit kungl hovpredikants namn, heder och värdighet. Under fälttåget mot Napoleon 1813-1814 var han predikant vid svenska arméns sjukhus i Tyskland. Han tjänstgjorde på den utanför Stralsund liggande Galéreskadern och besökte universiteten i Berlin. Halle och Leipzig, där sjukhus var förlagda. Efter sin hemkomst till Sverige började han tjänstgöra vid hovet 1815 som hovpredikant. 1821 blev han v komminister vid Storkyrkan och samma år 8/6 utnämndes han till kyrkoherde i Dagsberg och Krokek.

Han tillträdde tjänsten 1823 och hade redan från början betydande svårigheter i sitt förhållande till församlingsborna och sina medarbetare. Från 1824 måste han hålla v pastor på grund av tvister med församlingen. Den förste av dem, magister Hulthin. slog han gul och blå med en käpp. blev åtalad och fick bota bortåt 80 riksdaler för detta. Därefter hanterade han våldsamt en 70-årig man i anledning av en strid om prosträttigheter

Linköpings stifts Herdaminnen har anförts en del av de dueller, som Carl Magnus utkämpade med hovsekreteraren Gustaf Böneman bland annat i sockenstämmoprotokollen, då det var fråga om reparationer i prästgården, varvid Boheman "förekastade hofpredi-kanten åtskilliga tillvitelser för sjelfrådighet. egennytta etc", varpå hovpredikanten svarade enligt protokollet: "Fordrar Hofsecreteraren wäl att jag både i och utom kyrkan skall såsom en Legoherde, af feghet, menniskofruktan och usel beräkning stryka öfver all dålighet med bakfoten? Inbillar han sig, att han sjelf skall ostraffadt få spotta på mig, för det försynen bestämdt mig att bära den swarta drägten - så bedrager han sig ! Den armen och det hjertat som kan och will beskydda mig. har ännu icke domnat, för det rytande Lejonet, som söker hwem det uppsluka må, bäfwar jag icke.- Med Guds hjelp bjuder jag det spetsen.

Upptag icke illa Herr Hofsecreterare! om jag wågar prophetera. Den dag kan komma och dröjer kanske icke länge, då Hofsecreteraren och dess förmodade Redskap afwisas från Domaresätet och syslan -, men då jag ännu står rotfast i min wingård och triumferar på murarne af mitt älskade Zion!"

Vidare förebrår hovpredikanten hofsekreteraren. att han såsom domare "sömnigt hvvilar på åran i tidens ström", varpå hovpredikanten fick svar pä tal i nästa protokoll, där han säges utmärka sig för "ett sä hetsigt, wanartigt och argt lynne, att det skulle wanhedra en yngling av lägre Classen. Jag anser under min wärdighet att beswara Herr HofPredikanten i allt. Han har redan hunnit förwärfwa sig i denna icke afundswärda rättighet att få med skamlösa skrifter och tal antasta hvera som helst.

- Herr Hofpredikanten har som jag förnimmer af anförandet i sin syslolöshet lagdt sig på Spådomskonsten - hwarföre icke sä wäl på Swartkonsten för att kunna på en gång förgöra alla sina fiender? Må det tillåtas mig fråga om Herr HofPredikanten hämtat sin spådom från grumset af det AllonsCaffe Herr HofPredikanten plägar förtära om morgnarne såsom ett styrkande magmedel —. Skada blott att spådomskonsten kommit så i misscredit nu för tiden, att ingen mer tror pä falska Propheter. För 100 år sedan skulle Herr HofPredikanten lefwat, spådt och propheterat samt säkerligen lyckats att taga högra handen framför den namnkunniga Sibylla.

Ja om Dagsbergs församling wore Catholskt troende, skulle Herr HofPredikanten än i dag kunnat förträffligen lyckas att inbilla folket, det Jungfru Mariae bild fällde tårar öfwer folkets synder, derföre att det wille betala 10:de efter gällande Lag och icke efter HofPredikantens Taxation"' —.

En av sina tjänstedrängar Olof Carlsson, klådde han också upp med blodvite som följd. Även nu blev han instämd till tinget, försvarade sig med att han haft anledning att giva drängen husaga och "jag har icke slagit Olof Carlsson lytt och kan väl således icke heller skäligen pliktfällas". Det hjälpte inte: han fick bota en gång till.

Åklagare var kronolänsmannen Olof Wallberg, som var född i Vadstena och hade bott granne med Hederströms. Carl Magnus åberopade i ett långt anförande med förtrytelse, att det var hans gamle barndomsvän, som hade åtalat honom och ansåg, att Wallberg hade andra bevekelsegrunder än själva saken - husagan.

Åklagaren genmälde torrt, att anförandet endast innehöll självberöm och icke innefattade svaromål på stämningen. Enligt protokollet svarade då Carl Magnus, att han medgav, att Olof Carlsson fått örfilar och att näsan därefter blött men bestred, att han tillfogat honom de övriga skråmorna samt tillade, att "Åklagaren utmärker sig med ett genie, som är i fullkomlig harmoni med periferien av hans materiella volym".

Det skulle emellertid bli värre än. Den 28 november 1825 åtalades Carl Magnus  Hederström vid Lösings häradsrätt för "falskeligt fört sockenstämmoprotokoll till befrämjande av sin enskilda nytta och fördel samt för att skada göra".

Den rättsliga bakgrunden till den här historien var, att Carl Magnus vid en sockenstämma 1823 frågat församlingen, huruvida den ville åtaga sig att jämna gårdsplanen vid prästgården med några lass grus. Han tolkade ett vagt mummel ibland menigheten som ett ja. vilket skrevs in i protokollet och sedermera bevittnades av tre läs- och skrivkunniga församlingsbor.

Församlingen vägrade dock att följa stämmobeslutet, Carl Magnus hotade med utmätningstvång och så inleddes en utdragen process genom häradsrätt, hovrätt och domkapitel. Häradsrätten dömde honom till böter, mistande av äran och offentlig avbön; domkapitlet skilde honom från tjänsten som kyrkoherde. Carl Magnus anförde besvär hos hovrätten, som återförvisade målet för ny handläggning, varefter brottsrubriceringen mildrades från förfalskning till ämbetsfel. Först 1829 blev ärendet slutligen avgjort genom Kungl Maj:ts utslag och resulterade i tre månaders suspen-dering från tjänsten.

När man läser rättegångsprotokollen idag, finner man lätt hela processen tragikomisk. Det svulstiga språket, de överdrivna känslorna står i skarp kontrast till föremålet för tvisten -ett par lass grus, som säkerligen inte taxerades till många riksdaler. Men striden gällde sannolikt något helt annat, nämligen vem i socknen som skulle vara den ledande personen, hovpredikanten och kyrkoherden Carl Magnus Hederström eller hovsekreteraren och senare häradshövdingen Gustaf Boheman. Denne tycks från början ha varit emot Carl Magnus utnämning till kyrkoherde i Dagsberg och låg utan tvekan bakom processen mot honom.

Han tycks också i viss mån ha påverkat häradsrätten.

Även om stridigheterna med församlingen och vice pastorerna mattades med åren. upphörde de dock aldrig helt.

I en uppsats om Dagsbergs socken, "Bebyggelse i Sverige. 1952" har kyrkoherde Westholm skrivit: "Mannen (C M Hederström) har blivit dömd mycket hårt. En närmre undersökning med tillämpning av den nutida psykologiens rön. skulle alldeles säkert mildra domen över honom, i varje fall fördela skulden mellan de stridande parterna."

När Carl Magnus i juli 1822 fick köpa föräldragården i. Vadstena, skall man nog se detta som en betalning för att han lovat ta hand om sin syster Lovisa Ulrica och hennes dotter Fanny, som i flera omgångar bodde på Stenberg, prästgården i Dagsberg. Lovisa Ulrica var ju som ogift mor svårplacerad på äktenskapsmarknaden. Kontakt etablerades emellertid med prosten Adolph Fredric Knieberg i Ås, som Carl Magnus förmodligen hade gjort bekantskap med som hovpredikantskollega och som var känd som en lite sinnesförvirrad, kärlekskrank ungkarl. Det ordnades med bröllop i Dagsbergs prästgård i februari 1827 och Fanny adopterades av Knieberg. Men kuppen - för det var nog en sådan - slog slint. Knieberg dog fyra månader senare och var då så mentalt sjuk, att han hölls bunden. Det var säkert en stor besvikelse för Carl Magnus, allra helst som bouppteckningen efter Knieberg vittnade om den yttersta fattigdom.

Denna besvikelse yttrade sig också i ett utslag av bisarr humor, då Carl Magnus i husförhörsboken ändrade namnet Knieberg till Nieberg. Hans vice pastor tyckte inte alls att detta var lustigt och har i kolumnen för "särskilda anteckningar" påpekat: "Att namnet Knieberg blivit utstruket och Nieberg i stället tillkommit vid bokens utlåning till hovpredikanten C M Hederström den 1 december 1834 intygas av Andreas Polter".

 

Carl Magnus Hederström var utan tvekan en färgstark person, hetlevrad, lätt att provocera, frispråkig, obekväm. Han drabbades av många motgångar både i sitt privata liv och i sin prästgärning. Hustrun och fyra av hans sex barn dog före honom. Själv blev han nästan 88 år gammal och dog den 16 december 1869, trött och bitter.

Barn:

Hederström. Maria Charlotta Carolina. Född 21/10 1825 i Dagsberg(E). Död 15/5 1826 i Dagsberg(E).

Hederström Carl Magnus Victor Leopold. Eo kammarskrivare i statskontoret. Född 20/2 1827 i Dagsberg (E). Död 7/9 1850 i Dagsberg (E). Ogift. Genomgick gymnasiet i Linköping, student i Uppsala 1844, kameralexamen 1847, eo kammarskrivare i statskontoret 1847. Reste sjuk till föräldrarna sommaren 1850 och dog den 7 september samma år i "stryplungsot", vilket torde ha varit difteri.

Hederström Ebba Amalia Leopoldina. Född 11/6 1829 i Dagsberg (E). Död 6/8 1846 i Dagsberg (E). Ogift. Ur Dagsbergs dödbok 1846: "Angripen av svår ögonsvaghet besökte hon detta år läkare uti Stockholm för att bekomma bättre hälsa. Då hon motsåg den, i hoppet om att snart få återvända till lantliga hemmet, gick hon i sin älskade moders sällskap på en av stadens gator och träffades av en sten i huvudet från ett under nybyggnad varande boningshus blev detta henne till dödsorsak så, att hon efter bittraste plågor avled i huvudstaden och hennes lik hemfört jordfästades härstädes den 11 augusti 1846."

Hederström, Josef Julius Benjamin. Läntbruksinspektör. Född 5/1 1837 i Dagsberg(E). Död 25/8 1869 i Dagsberg (E). Ogift Han var från 1860 lantbruksinspektor på Brogård i Bro sn i Uppland men flyttade året därpå till Hamrånge i Gästrikland. 1866 reste han till Västindien och därefter till New York, där han arbetade på en fabrik. 1868 på hösten kom han tillbaka till Sverige.

Hederström, Tekla Maria Concordia. Född 6/1 1834 i Dagsberg (E). Död 20/12 1886 i Norrköping (E). Se tabell 7.

Hederström, Hedwig Charlotta Constantia. Född 15/12 1839 i Dagsberg(E). Död 31/1 1871 i Norrköping(E). Se tabell 8

Källor: Kyrkböcker från Vadstena Dagsbergs fs.

Wenström C E: Svenska Kongl. Hofclericiets historia

Linköping Stifts herdaminne.

Utdrag ur Lösings häradsrätts domböcker från 1824 och 1826.

Utdrag ur Domkapitlets i Linköping protokoll från 1827.

 

Tabell 7 (generation 5) (Från Tabell 6)

Hederström Tekla Maria Concordia. Född 6/1 1834 i Dagsberg (E). Död 20/12 1886 i Norrköping. Gift 23/9 1872 i Dagsberg län med Dahlström, Claes Gustaf. Kakelugnsmakare i Norrköping. Född 1/9 1816.

 

Tabell 8 (generation 5) (Från Tabell 6)

Hederström Hedwig Charlotta Constantia. Född 15/12 1839 i Dagsberg (E). Död 31/1 1871 i Norrköping(E). Gift 22/9 1870 i Dagsberg (E) med Thoresson Carl Fredrik. Mjölhandlare i Norrköping. Född 24/2 1830. Död 7/11 1894.

 

Tabell 9 (generation 4) (Från Tabell 5)

Hederström Gustaf. Handelsman i Norrköping. Född 12/2 1785 i Vadstena (E). Död 10/12 1818 i Norrköpings Hedvig (E). Utom äktenskap relation?

Uppgifterna om Gustaf Hederström är motstridiga. I äldre släktutredningar anges, att han var handlande i Stockholm och att han dog och begrovs där 1827. Detta är bevisligen fel. Enligt kyrkböckerna kom han till Norrköping 1812 och verkade där som handlande i manufakturbranschen till 1818, då han dog. Samma källa meddelar, att han kom från Västervik 1812, men i den staden har jag inte kunnat återfinna honom. Gustaf gick något år i Vadstena skola, men vart han därefter tog vägen har ej gått att utröna. Det är möjligt, att han varit någon tid i Stockholm.

Barn:

Hederström, Adolf Fredrik. Född 1805 i Stockholm (A).

Det finns i husförhörslängden för Vadstena 1801-1810 antecknat en sonson till Sven Hederström, nämligen Adolf Fredrik Hederström, född i Stockholm 1805. Då bör han ha vistats hos farfar och farmor senast från fem års ålder, förmodligen tidigare. Eftersom ett barn, fött i Stockholm 1805 inte passar in på någon av de andra bröderna, bör det ha varit Gustafs son. I Vadstena står han antecknad som "scholaris". 1819 flyttar han till Stockholm och där upphör spåren efter honom. I Vadstena har han efternamnet Hederström -kanske heter han Gustafsson i Stockholm. Om modern har jag inte kunnat finna någon uppgift och Gustaf var veterligen aldrig gift.

Tabell 10 (generation 4) (Från Tabell 5)

Hederström, Adolph. Kyrkoherde i Örberga och Nässja församlingar (E). Född 18/12 1786 i Vadstena (E). Död 10/9 1834 i Örberga (E). Gift 14/10 1814 i Patzig, Riigen, Tyskland med v Normann, Susanne Marie Louise. (Född 5/5 1793 i Helle, Riigen, Tyskland. Död 21/11 1847 i Patzig. Riigen, Tyskland.) Far: v Normann, Philipp Christian. Kapten vid det danska "Kongens Regiment". Född 1746 i Helle, Riigen. Tyskland. Död 10/5 1823 i Krakow, Riigen, Tyskland. Mor: v Normann, Louise Friederike Adolphine . Född 1754 i Lidow, Riigen, Tyskland. Död 23/4 1831 i Bergen. Riigen, Tyskland.

 Adolph Hederström föddes den 18 december 1786 som fjärde son till skräddareåldermannen Sven Hederström. Vittnen vid dopet den 20 december var hovpredikanten Gustaf Collin med fru, kronobokhållaren Harlingsson, vaktmästaren Wilhelm Trana och fru Lundström med dotter Maja Stina. Något förvånande är det att inte finna någon av farföräldrarna eller morföräldrarna närvarande vare sig vid Adolphs eller hans syskons dop. Åtminstone farfar och farmor bodde sedan 1785 i Vadstena. Bland allmogen var det nu som senare nästan alltid så, att far-och morföräldrar eller andra nära släktingar var faddrar. Så tycks inte fallet ha varit i de kretsar, som tagit steget upp i borgerskapet. Där tycker jag mig spåra en tendens att försöka få med så många prominenta personer som möjligt bland dopvittnena, medan dopet på 1900-talet mer och mer blir en angelägenhet för den inre familjekretsen och de närmaste vännerna.

Vid 11 års ålder fick Adolph liksom sina bröder förmånen att gå i Vadstena skola. Han fortsatte sedan sin skolgång i Linköping, där han också genomgick gymnasiet. Hösten 1809 den 2 oktober skrevs han och två kamrater från Vadstena in vid Östgöta nation i Lund. Det var Ad Fr Lindgren och Anders Magnus Lundström, den senare son till rådman Magnus Lundström, en vän till familjen Hederström i Vadstena, tillika handelsman och krögare. Tillsammans hade de företagit resan till Lund och förmodligen reste de på det för den tidens resenärer till buds stående sättet, nämligen med hållskjutsar frän gästgivaregård till gästgivaregård och sannolikt hade de varit tvungna att skaffa sig resepass. som skulle visas upp för skjutshällaren. som hade att föra noggrann dagbok över de resande. Dessa förordningar gällde ända fram till 1860.

Redan den 17/6 1810 prästvigdes Adolph till adj pastor i Hvena. Han tjänstgjorde sedan som v komminister i Örberga 18 U och i N Wi 1812. Den 19 april 1813 kallades han till sjukhuspredikant vid svenska armén i Tyskland och avreste den 1 maj till tjänstgöring. Den 20 mars hade de första svenska trupperna ankommit till Stralsund och sedan överfördes ca 30.000 man till Pommern. Löjtnanten vid Livregementet Carl Johan Ljunggren har i sina minnesanteckningar från kriget, som utkom postumt 1855. målande beskrivit sina iakttagelser, av vilka jag citerar några i fortsättningen. Om de civila och halvmilitära personer, som kom samtidigt med trupperna har han följande att säga: "Dessa civilpersoner sökte i allt attrapera en viss krigisk bournure, varvid ej fick förglömmas yviga mustascher, stora släpande sablar och den nymodiga förändringen av kokarden. som hittills brukats svart i civilståndet, men som nu i en hast var bliven gul och blå."

Adolph var alltså en av dessa personer. Huruvida beskrivningen stämmer in på honom kan man naturligtvis inte veta. Men han förundrades säkerligen liksom Ljunggren och andra svenskar över vägarnas dåliga beskaffenhet på Rugen. "Man far över åkrar och ängar och kärr utan annat rättesnöre än de hjulspår föregående vagnar lämnat efter sig." Kanske tog han också intryck av den av flera svenskar omvittnade osnyggheten på landsbygden både inom-och utomhus, trots att man inte kunde spåra någon fattigdom. Tvärtom var man imponerad av landets bördighet, boskapshjordarna och de ypperliga sädesfälten, som vittnade om välmåga

Trupperna inkvarterades på Rugen på ett antal av de 500 gods eller Höfe. som i de flesta fall ägdes eller beboddes av adelsmän, "varibland man råkar ganska instruerade och älskvärda sällskapsmänniskor, ehuru flera egenheter stöter vår smak bl a ett slags storordighet, som tycks tillhöra nationallynnet."

Jag har naturligtvis undrat, om det var under en sådan inkvartering på det norrmanska godset Helle, som Adolph råkade träffa sin tillkommande. Louise v Norrman, men han fick i sä fall snart annat att tänka på, eftersom armén den 1 juni avtågade i riktning mot Greifswald. Där inrymdes sjukhuset i ett akademien tillhörigt hus. det s k Svarta klostret, i vilket konvik-toriet också fanns. Ljunggren blev för sin del inkvarterad på godset Pentin, tillhörigt en gammal herr v Coswanten. "Han gav sig all omsorg att övertyga mig om det höga värde han satte pä sitt von, en omsorg, som gemenli-.gen karakteriserar tyska adeln, vars passion för murkna stamträd går ända till oändlighet."

Adolphs krigsplacering som sjukhuspredikant förde honom knappast till stridslinjen och för övrigt spelade de svenska trupperna en ringa roll i 1813 års fälttåg mot Napoleon. Karl Johan hade som bekant andra planer för de svenske. Han hade bestämt sig för att erövra Norge från danskarna som en ersättning för det förlorade Finland. Efter slaget vid Leipzig förde han därför svenskarna mot Danmark och den 5 december intogs Liibeck. Adolph följde med dit och där inrättades sjukhuset i det gamla slottet. "Hela sjukhusattiraljen, kommissariatet med tillbehör och alla sorters sjuklingar och marodörer jämte ett par bataljoner till garnison upptog allt utrymme i staden. Levnadssättet bland de i Liibeck vistande landsmännen smakade nog mycket a\ självsvåld och oordentlighet. en följd av de mangartade sujetterna." Löjtnanten Ljunggren, som våren av de få svenskar, som deltagit i striderna vid Leipzig och där blivit sårad, hade inte mycket till övers för majoriteten av de svenska officerarna.

Hör bara här: "Alla aftnar samlades hos Place-Majoren. Baron Koskull, ett stojande och rucklande kotteri av alla dessa lättingar ur armén, som inbilla sig. att de gjort ett fälttag, för de slagit dank i stora städer långt bortom operationslinjen.*' Nä. vistelsen i Liibeck varade inte så länge för Adolphs del. Han följde med trupperna till Kiel. som besattes, och efter några strider under första hälften av januari 1814 gav danskarna upp. Kriget var slut.

Adolph stannade dock kvar i armén till den 20 juni. Den 14 oktober gifte han sig med Louise v Normann. 21 -äng godsägaredotter från Helle strax norr om Bergen på Rugen. Ungefär samtidigt började han studera vid universitetet i Greifswald. Det hade funnits sedan 1456 men hade inte särskilt hög status som lärdomscentrum och examenskraven ansågs låga både efter tysk och svensk mättstock.

Ca 1.500 svenskar hade i alla fall studerat där under den svenska tiden och Adolph blev den 18 mars 1815 fil mag på en avhandling betitlad Sal. ex EffatoChristiMathh.V 13 Vcrbi Divini. Illiusque Ministern. Imago et Exemplum. Tre dagar senare föddes det första barnet i familjen. Adolphina Maria Lovisa. Sedan reste Adolph ensam hem till Sverige och hade diverse tjänstgöringar som v komminister i Borg och Löt, v kollega i Söderköping och Norrköping samt v komminister i Söderköping. Den 29 juli 1817 blev han ordinarie kollega i Söderköping och då han nu fått ordnade arbetsförhållanden, kunde hustru och barn i september 1817 följa efter till Sverige. Man bodde först hos en rådman Oden men flyttade snart till en annan bostad nära skolan och tillhörig rektor Samuel Norreus med adress Haga kvarteret nr55.  

Söderköpings trivialskola hade inrättats på 1500-talet. När Adolph kom till Söderköping var elevantalet knappt 100, fördelade på tre klasser. 1861 byggdes nya skollokaler och -den gamla djäkneskolan utnyttjades därefter för andra ändamål bl a som fattigstuga. Från 1930 kom byggnaden att användas som bibliotek och i dag inryms Söderköpings stadshistoriska museum där.

På Adolphs tid utgjordes hela lärarkåren av rektor och två kollegor, av vilka Adolph var "supremi collegae".

Ursprungligen var skolan en envånings stenbyggnad - den murade delen -byggd på 1500-talet. 1783 försågs den med en övervåning och vind. Adolph Hederström verkade här åren 1816-1832.1 byggnaden finns i dag stadshistoriska museet. Skolans bokbestånd är tämligen intakt från börian av 1600-talet. Biblioteket förvaras , i bottenvåningen. I Söderköping stannade Adolph i sexton år och under den tiden föddes sex barn. Lönen var dålig och utgick delvis in natura i form av spannmål, potatis m m. När därför

Örberga kyrka med den medeltida tiondeboden

Adolph blev utnämnd till kyrkoherde i Örberga och Nässja fs och flyttade på våren 1832, bad han en vän och kollega vid skolan, Jöns Georg Linck, att för hans räkning sälja honom senare tillkommande spannmål.

Adolph började tjänstgöra i Örberga och Nässja den 1 maj 1832. Efter knappt två och ett halvt år dog han plötsligt av slag den 10 september 1834. Han begrovs den 14 september.Familjen fick bo kvar i prästgården under ett nådeår, men på hösten 1835 lämnade Louise Hederström Sverige och bosatte sig i Bergen på Riigen. Endast två av de sju barnen skulle återvända till hemlandet.

Den gamla prästgården i Örberga strax väster om kyrkan revs i mitten på 1800-talet och ersattes av en ny, som ligger lite längre bort från kyrkan.

Barn:

Hederström, Adolphina Maria Lovisa. Född 21/3 1815 i Patzig, Rugen, Tyskland. Död 15/9 1836 i Bergen, Riigen, Tyskland.

Hederström, Philip Carl August. Född 10/5 1818 i St Laurentii, Söderköping (E). Död 12/10 1902 i Höör (M). Se tabell 11

Hederström, Gustaf Emil Vilhelm. Född 25/3 1820 i St Laurentii, Söderköping (E). Död 24/4 1906 i Lund (M). Se tabell 43.

Hederström, Amalia Emilia Charlotta. Född 25/6 1822 i St Laurentii, Söderköping (E). Död 24/6 1904 i Waren. Mecklenburg, Tyskland. Se tabell 99.

Hederström, Gustava Ottilia Theodora. Född 11/6 1824 i St Laurentii, Söderköping (E). Död 20/8 1910 i Berlin, Tyskland. Se tab 112.

Hederström, Adolph Victor Agathon. Fe 6/6 1826 i Sankt Laurentii (E). Död 1883 Kapstaden, Sydafrika. Se tabell 121.

Hederström, Son. Dödfödd 5/8 1831 i Sai Laurentii (E).

Hederström, Alfrid Alreik. Född 19/9 182 Örberga(E). Se tabell 122.

Källor: Kyrkböcker från Vadstena, Söderköpings och Örberga fs.

Linköpings stifts herdaminne.

C J Ljunggren: Minnesanteckningar um 1813 och 1814 årens kampagner uti Tyskk och Norge.

 

 

Tabell 11 (generation 5) (Från Tabell 10)

Hederström Philip Carl August. Lantbrukare. Född 10/5 1818 i St Laurentii. Söderköping (E). Död 12/10 1902 i Höör (M). Gitt 1 :o 4/4 1849 i Järrestad (L) med Löfberg Maria (Marie) Magdalena. Född 23/2 1823 i Östra Vem-merlöv (L). Död 28/5 1856 på Virrestad 11. Östra Tommarp (L). Begravd på Ö Vemmerlövs kyrkogård. Far: Löfberg Lars Magnus. Kvartermästare, sedermera fanjunkare vid Södra Skånska Carabinierregementet.  Född 6/10 1786 på St Bräknaröd i Gladsax (L). Död 7/10 1851 i Ö Vemmerlöv. Mor: Löfberg Elsa Catharina. Född 11/3 i 1792 i Baskemölla. Gladsax (L). Död i lunginflammation 11/4 1870 i Simrishamn (L). Gift 2:o 26/6 1857 i Höganäs (M) med Björnbeck. Cecilia. Född 23/1 1811 i Höganäs (M). Död 10/2 °1875 på Virrestad 11. Östra Tommarp (L)

August Hederström Jr II föddes i Söderköping den 10 maj 1818. Vid dopet den 17 i samma månad märks bland faddrarna först och främst generalen m m. greve Philip Carl v Schwerin med grevinna Ulrica Vilhelmina Putbus. Att greven hedrade dopet med sin närvaro hade nog flera orsaker. Dels bodde han i närheten på Husby vid Mogata. dels var han genom sin mormor Anna Eleonora v Normann faktiskt släkt med barnet och dess moder. Föräldrarna visade sin vördnad och tacksamhet genom att begåva lille August med två av grevens förnamn, Philip och Carl; nåja Philip hette ju morfar också.

Övriga faddrar var dr Norberg m fru. dr Nordenstolpe, dr Mulach. handlanden Gustaf Hederström, fru Kuylenstjerna. prostinnan Rydelius och fröken Kuylenstjerna

Både August och hans broder Emil fick undervisning i Söderköpings skola, där ju fadern var lärare. Vid dennes utnämning till kyrkoherde i Örberga och Nässja församlingar flyttade familjen dit 1832. Förhållandena ändrades plötsligt vid faderns oväntade bortgång 1834. August och Emil fick sannolikt ta hand om familjens försörjning under nådeåret, men därefter flyttade hela familjen till Riigen. där August utbildade sig i lantbruk.

 I början på 1840-talet återvände August till Sverige, kyrkboken säger inte när utan anger bara att han  kommit från Pommern, men förmodligen var det 1844.  och fick anställning som gårdsbokhållare hos majoren v Miihlenfels på  Videröra gård vid  Landskrona, just avsöndrad frän Bälteberga säteri i Ottarps sn.Han hade kontakt med sin broder Emil och då denne flyttade från  Gyllebo till Övrabyborg. övertog August efter något år inspektors-sysslan pä Gyilcbo. Där stannade han i sex år. Gyllebo ägdes sedan 1842 av majorskan Ulla Schönström. gift med majoren Holger Rosenkranlz pä Örup Gyllebo ligger i Ö Vemmerlövs sn oeh där bodde fanjunkaren Lars Magnus Löfberg på Bostället, i dag kallat Vemmeiiövsgården. August hade fattat tycke för fanjunkarens äldsta dotter Maria och de gifte sig 1849. Han slutade sin tjänst på Gyllebo oeh arrenderade Jerrestadstorp i Jerrestads sn inte långt från Simrishamn. 1852 flyttade August och Maria eller Marie, som hon kallade sig. till Virrestad 11 i Ö Tommarps sn.

August hade medan han var kvar på Riigen skaffat sig en liten sirlig kartong, avsedd för "Erinnerungsblätter". De är från åren 1839-1845, skrivna av moder och syskon, när han lämnade hemmet först 1841 och sedan 1844, då han reste till Sverige. Här samlade han också minnesbiljetter, som han fick av bl a sin morbror Wilhelm v Normann på Rönneberga vid Landskrona. Det finns också en, som han fått av sin blivande hustru, Marie Löfberg, som återgives ovan.

Virrestad 11 var en av de gårdar, som vid enskiftet 1804 flyttats ut ur byn. 1829 ropade dåvarande kvartermästaren Löfberg in den på auktion för 4.000 Rdr Banco. Säljare var, majoren, friherre Fredric Gyllenkrok på Gyllerup.

Det enligt min uppfattning märkligaste med gården är en stentavla, uppsatt över huvudingången, som förutom att den talar om när gården är uppförd och av vem, också är försedd med ett slags vapen för släkten Löfberg i hemmagjord heraldisk stil. Två lejon (Löwen) står resta med framtassarna mot ett "berg" och ovanför bergets topp finns något som är förvillande likt lilla riksvapnet med tre kronor och allt. Tyvärr finns idag ingen som kan säga hur det hela tillkommit. Se också biografi över Lars Magnus Löfberg på sidan 133.

Släkten Löfberg från Jerrestad kom till Skåne under 1600-talets senare hälft, representerad då av två bröder. Den ene, Elias, blev borgmästare i Simrishamn, den andre Magnus kronolänsman i Jerrestads hd. Sannolikt tillhörde de den stab av tjänstemän, som Karl XI skickade till Skåne för att uniformera och försvenska.

Några dagar efter yngsta dottern Sophias födelse dog Marie den 28 maj 1856. August var nu ensam med fyra minderåriga barn och måste snarast möjligt skaffa någon som tog hand om dem, dvs gifta om sig. Bland hans vänner och grannar fanns på Virrestad 7 en sergeant Håkan Persson, som var gift med Anna Björnbeck. Anna hade en syster Cecilia, nybliven änka efter kantorn i Väsby sn, Richard Bous-tedt. Cecilia hade även en 18-årig styvdotter från Boustedts första gifte. Partiet ansågs lämpligt från bådas synvinklar, de gifte sig den 26 juni 1857 och August hade fått två vuxna kvinnor i huset.

1875 dog så Cecilia Äldste sonen Lars flyttade hemifrån 1877 för att tillträda en befattning som inspektor på Bosjökloster och äldsta dottern Maria gifte sig 1886. August närmade sig 70-årsåldern och beslöt 1889 att flytta till Höör tillsammans med dottern Sophie och styvdottern Marie Boustedt. Under de närmaste tio åren arrenderades gården ut till grannen på Virrestad 3, Sven Otto Ejlertsson. 1898 sålde August och barnen Virrestad 11 till ladufogden Thure Håkansson, vars ättlingar fortfarande innehar gården, som nu kallas Tureholm.

I Höör köpte August ett hus "Lugnet" vid Lilla torg och dog där den 12 oktober 1902. Sophie bodde kvar till sin död 1937 och sonen Lars , som på senare år flyttat till sin syster, dog där 1940.1 dag är huset rivet

På olika vägar har jag fått några porslinsföremål, som tillhört August och som sedan fanns hos familjen Laurell. De är från tiden omkring 1840. Ett av dem, en kopp tillverkad av Königliche Porcelainfabrik Meissen, gav August sin mor, då han lämnade henne på Riigen. Den är försedd med en målad adress och i botten finns fabrikens initialer KPM. På grund därav gav gossarna Laurell den namnet "Koppem".

August och Cecilia förmodligen från 1870-talet

Barn i första giftet

Hederström, Adolfina Maria Laurentia Elisabeth. Född 30/1 1850 på Järrestads boställe. Järrestad (L). Död 13/6 1921 i Kärråkra, Vankiva (L). Begravd i Höör (M). Se tabell 12.

Hederström, Lars Johan Magnus. Född 25/3 1851 i Jerrestad (L). Död 2/11 1851 i Jerrestad (L).

Hederström, Lars Magnus. Född 28/5 1852 på Virrestad 11, Östra Tommarp (L). Död 25/11 1940 i Höör (M). Se tabell 13.

Hederström, Wilhelm August. Född 17/11 1853 på Virrestad 11, Östra Tommarp (L). Död 16/9 1858 på Virrestad 11, Östra Tommarp (L).

Hederström. Anna Sofia (Sophie) Eleonora. Född 24/5 1856 på Virrestad 11, Östra Tommarp (L). Död 11/6 1937 i Höör (M).

Hennes födsel var besvärlig och modern dog fyra dagar senare. Man trodde inte, att barnet heller skulle klara sig och det fick därför nöddop av jordegumman. Faddrar var pastorskan Hesselgren i Vemmerlöv och prostinnan Gullander från Rödinge. Lilla Sofia kom sig dock men hennes fysiska utveckling hade hämmats och hon stannade i växten vid tolv års ålder. Själv förklarade hon detta med att hon i tidiga barnaåren haft kikhosta och röda hund på en gång. Hon kallades av brorsbarnen och deras barn mestadels Lilla faster eller faster Fi. Från början av 1900-talet och till sin död 1937 bodde hon i Höör i det hus "Lugnet" vid Lilla torg, som hennes far August hade köpt. Hon hade ett faktotum, som hette Lina och som var religiös. Lilla faster var väl också lite religiös men på ett mer gammaldags sätt som de flesta människor förr i tiden.

Vid ett tillfälle hade någon maträtt förorenats av flugor, vilket Lina meddelade faster. Jamen, det var väl synd sa faster. Skada fröken, inte synd, skada, rättade då Lina.

 

 

Tabell 12 (generation 6) (Från Tabell 10)

Hederström Adolfina Maria Laurentia Elisabeth. Född 30/1 1850 på Järrestads boställe, Järrestad (L). Död 13/6 1921 i Kärråkra, Vankiva (L). Begravd i Höör (M). Gift 12/3 1886 i Ö Tommarp (L) med Larsson, Anders, (Lantbrukare. Född 29/4 1858 i Smedstorp (L). Död 1940 i Hässleholm (L).)

Äktenskapet var barnlöst, men man adopterade en föräldralös pojke från Stockholm, Knut Albert Svensson, som senare antog sin adoptivmors styvmors flicknamn, Björnbeck.

Anders Larsson arrenderade från 1886 Bosgård i V Torsås . som var ett f d profossboställe. Senare flyttade familjen till Hässleholm och Villa Solhem i Kärråkra. Anders Larsson kallades av sin svåger Lars Hederström aldrig annat än "Skinkompass", vilket kom sig av att han var en mästare i denna svåra dans. Skinkompass observera med ett n - är en förvrängning av det franska cinq pas eller italienska cinquepassi "femsteg". Lars som själv i sin ungdom var en ivrig dansör beundrade mycket sin svågers färdigheter.

Barn:

Björnbeck, Knut- Född 1892 30/8 i Klara fs (A)

Tabell 13 (generation 6) (Från Tabell 10)

Hederström. Lars Magnus. Lantbrukare. Född 28/5 1852 på Virrestad 11, Östra Tommarp (L). Död 25/11 1940 i Höör (M). Gift 17/10 1879 i Malmö med Nilsdotter, Ida Augusta. (Född 2/2 1849 i Sköllersta (T). Död 22/6 1922 på Skogsbrynet, Sövröd, Höör (M).) Far: Nilsson. NUs. Torpare. Född 24/9 1805 i Ekeby (T). Död 24/3 1874 i Sköllersta (T). Mor: Nilsdotter, Lovisa. Född 10/11812 i Skogstorp. Sköllersta (T). Död 19/3 1891 i Sköllersta (T).

Lars Hederström 1852-1940. Konfirmationskort från 1886.

Lars Hederström föddes på gården Virrestad U i Tommarps sn den 28 maj 1852. Han bars till dopet av secter Gustaf Wollin på Stora och Lilla Ramnekulla och som vittnen märktes fanjunkare Hedfeldt och kyrkoherden Olof Hesselgren, som just tillträtt tjänsten i Ö Wemmerlöv. Om Hesselgren har Cavallin i de otryckta anteckningarna till sina herdaminnen ett lustigt omdöme: "Hesselgren är liksom sin företrädare icke den som förtäres av nitälskan".

Lars växte upp på Österlen men inackorderades i Lund vid mitten på 1860-talet för att studera vid Lunds katedralskola. Han avgick därifrån 1871, sedan han genomgått klasserna tom 6,1. Ytterligare ett år blev han kvar i Lund för att enligt egen uppgift studera "levande språk". Sannolikt ville han förkovra sig i tyska, eftersom han 1873 for till Lubeck och gick en kurs i bokföring vid G W Rey's handelsinstitut. Jag vet inte om det kan ha varit svårigheter att få pass till Tyskland, som gjorde att han tog ut flyttningsbetyg som handelsbiträde till Norrköping, där han hade släktingar. Hur som helst så for han aldrig till Norrköping. När han återkom till Ö Tommarp antecknades i kyrkboken, "sedeln återlämnad utan att vara förevisad". En sådan underlåtenhet kostade normalt några riksdaler i böter, men det kan ju hända, att Lars slapp undan med en reprimand.

Därefter började han som elev vid Kristianstads läns jordbrukskola i Tunbyholm. Han hade sedan anställning som gårdsbokhållare på Petersborg vid Onslunda, innan han 1877 flyttade till Bosjökloster också där anställd som gårdsbokhållare. Året därpå blev han inspektor på gården.

Ägare till Bosjökloster var friherre Lave Beck-Friis, som sedan 1870 varit svensk-norsk minister i Köpenhamn. Han kunde därför inte tillbringa mycket tid på gården, utan ansvaret för jordbruket kom att helt ligga på hans inspektor. Kanske var det därför Lars fick arrendera jordbruket från 1885, ett arrende som han innehade till 1896. Det var på Lars tid på Bosjökloster som slottet restaurerades och byggdes om efter ritningar av Helgo Zetterwall och då fick sitt nuvarande utseende med gavelrösten och tinnar av huggen sandsten.

Den högra flygeln eller paviljongen var inspektorsbostad. Som barn fick jag och mina systrar alltid ett vykort med de två paviljongerna på Bosjökloster till födelse- och namnsdagar. Farfar Lars måste ha haft ett ansenligt lager av detta kort. Det var alltid samma motiv. en '7 oktober 1879 gifte sig Lars Hederström med Ida Augusta Nilsson. Hon kom från Sköllersta i Närke, där hennes far var torpare och rättare på gården Ullavi, som var boställe för chefen för Livregementets husarer. Översten, greve Löwen, gillade inte att bo på landet utan arrenderade ut gården till ryttmästaren Thom Adlercreutz. Femton år gammal städslades Ida som piga åt arrendatorns svärmor, friherrinnan Eva von Knorring, f Beck-Friis, som tidigare varit statsfru hos drottning Desirée. Nu var hon 66 år gammal, hade drabbats av bröstcancer och behövde en personlig vårdarinna, som kunde hjälpa henne med omläggning och desinficering av de sår, som följde med sjukdomen.

Ida stannade i tjänsten i femton år, först tio år på Ullavi, sedan ett par år i Södertälje, dit familjen Adlercreutz flyttade, sedan arrendet på Ullavi upphört, och slutligen några år i Malmö, där friherrinnan dog 1877. Friherrinnan v Knorring vistades mest hos sin dotter, annars var hon egentligen skriven i Bosjökloster, vars ägare baron Lave Beck-Friis var hennes brorson. Det var under ett besök på Bosjökloster som Ida träffade den dansante inspektören Lars Hederström och tycke uppstod. Lars och Ida fick fem barn, av vilka det yngsta. Ebba. dog vid späd ålder. Folkskolan i Bosjökloster låg på den tiden, där nu Orupssjukhuset finns. Lars tyckte, att det skulle bli för lång väg till skolan för barnen och man hade därför guvernanter, först Ellen Pegelow, senare gift Böös och Charlotte Munchmeyer. gift Clausen. och senare under klintatiden. Ellen Blomberg.

På Bosjöklostcr fanns många andra barn att leka med. bl a hade trädgårdsmästaren Carl Rosenberg ett antal i lämplig ålder. Sonen Hilding, kompositören, var dock bara 3 år. när barnen Hederström flyttade till Klinta. Det var är 1895 som familjen flyttade till Klinta gård under Bosjöklostcr. Gården hade utvecklats ur Klinta by," sedan den 1822-1823 lagts i storskifte och orsaken till att den förvandlades till herrgård lär ha varit, att bondgårdarnas byggnader var i så dåligt skick, att de inte lockade några arrendatorer. Allt eftersom böndernas kontrakt gick ut slogs därför gårdarna ihop. På 1840-talet byggdes corp de logiet. Lars företrädare som inspektor på Bosjökloster, Johan Appelberg, hade innehaft Klinta på arrende sedan 1876 men kunde nu inte längre klara av det ekonomiskt.

Enligt uppgift lärde min farfar själv sina barn att simma genom att ro ut en bit i Ringsjön och kasta i ungarna, där de inte kunde bottna. Det lär ha lyckats bra, men om han själv kunde simma vet jag inte. Kanske har en sådan händelse förevigats på en tavla, som jag har i min ägo, målad av Axel Hjalmar Lindqvist, akademiritmästare i Lund. Tavlan föreställer en man och två små barn i en roddbåt. Det var så att Lindqvist på somrarna hyrde en stuga på Klintas ägor och en del av hyran lär ha erlagts i tavlor.

Barnen Hederström på Bosjökloster. Frän vänster Masse, Agnes, Wilhelm och Ingeborg.

Min kusin, Sven Laurell, skrev några år före sin död 1985 i "anteckningar om min mor Agnes Laurell, f Hederström" ett avsnitt om klintatiden, som jag citerar: "Livet på Klinta var trevligt med bl a dansbjudningar. Umgänget bestod av svenska och danska arrendatorer och förvaltare på gods runt Ringsjön (namnen Clausen, Rewentlow, Buus, Adler, Lundström kan nämnas), vidare präster och ingenjörer, t ex kyrkoherdarna Me-lén och Nordell (far till Gösta, Axel, Torsten och Siri g Burman), teol dr Malmström i Gårdstånga (far till adjunkterna Edwin och "Doss" och deras fyra systrar), ingenjör Albihn, som bearbetade ett stenbrott (far till civilingenjören Harry Albihn och den av mor mycket beundrade Anna, senare gift Ullman, vars son Torsten Ullman drivit en finmekanisk verkstad men mest gjort sig känd som flerfaldig världsmästare i pistolskytte). Också stationsinspektören Helmstein i Stehag (far till civilingenjören Harry Helmstein) hörde till umgänget."

Farfar ansågs vara en duglig lantbrukare och fick pris på utställningar för sina kreatursbesättningar av ayrshireras. I sexton år fram till 1911 drev han så Klinta, då han efter två missväxtår i följd inte kunde betala arrendet utan fick lämna gården. Under tiden hade Lave Beck-Friis avlidit. Hans arvtagare beslöt att stycka godset 1908. Bosjökloster köptes av släkten Bonde och Klinta av översten Henrik Stockenström.

Att starta på nytt vid sextio års ålder var naturligtvis inte lätt. Farfar brukade efter varandra två mindre gårdar vid Ringsjön. Boo och Sjötorp, dock utan större framgång. Hans svärson, Sven Laurell, gift med äldsta dottern Agnes, hade låtit bygga ett hus, Skogsbrynet. nära Sövröds hållplats vid den 1928 nedlagda järnvägen Hörby-Höör och hit flyttade Lars och Ida 1917. Här tillbringade även barnbarnen en stor del av somrarna. Här dog också farmor Ida i cancer vid midsommartid 1922. omtyckt av alla hon kom i kontakt med och älskad av sina anhöriga.

Efter lantbruket var jakt Lars stora intresse och hans rykte som god jägare och skytt levde långt in på 1940-talet. Många fasaner, harar och rådjur skickades också till barnens hushåll i Helsingborg. Lund och Hörby, vilket speciellt under första världskriget var ett uppskattat tillskott till den vanliga och knappa kosten.

I jakterna deltog ofta kusinen Wilhelm Hederström under den tid han var komminister i Lyby och rektorn för Lunds privata elementarskola, Johannes Strömberg, vars skola efter förstatligande och sedan kommunalisering fick namnet Strömbergsskolan, men nu åter och officiellt kallas Spyken. Namnet lär ha tillkommit så, att Strömberg som var lärare i psykologi vid ett tillfälle råkat säga spykologi, vilket naturligtvis genast anammades av vakna elever. Strömberg fick då öknamnet Spyken, vilket sedan överfördes på hans skola.

Lars Hederström intresserade sig i början av seklet för släktforskning enligt korrespondens, som jag hittat hos Genealogiska föreningen i Stockholm. Han brevväxlade bl a med agronomen och godsägaren Thure Hederström av kvillingesläkten. Thure Hederström trodde möjligen, att Sven Hederström i Vadstena "utgått från en av de socknar (Herrsta) i vilken min farfars far. prosten Hans Hederström varit kyrkoherde och därför antagit hans namn." Lars å sin sida hävdade emellertid, att hans släkt sannolikt var äldre, eftersom han av sin far (August), '"som var utrustad med ett överdådigt minne", hade hört. att den förste med namnet Hederström varit med kung Karl i Bender. Nu kan det lätt konstateras med de möjligheter till arkivforskning, som i dag står till buds. att båda hade fel. men de blev i alla fall ense om. att de inbördes inte var släkt.

Barn:

Hederström. Agnes Ida Cecilia. Född 20/3 1881 i Bosjökloster (M). Död 10/11 1978 i Malmö. Se tabell 14.

Hederström. Anna Ingeborg Sofia. Född 29/3 1884 i Bosjökloster (M). Död 2/3 1965 i Malmö. Se tabell 18.

Hederström. Karl Axel Magnus. Född 20/7 1886 i Bosjökloster (M). Död 5/5 1926 i Åse-da (G). Se tabell 24.

Hederström. Adolf Wilhelm Marinus. Född 5/5 1888 i Bosjökloster (M). Död 12/1 1948 i Göteborgs Annedal (O). Se tabell 33.

Hederström. Ebba Rosa Maria. Född 30/6 1889 i Bosjökloster (M). Död 23/6 1890 i Bosjökloster (M).

Källor: Kyrkoarkiv Ö Tommarp. Ö Wemmenhög. Bosjökloster, Sköllersta fs. Gottfried Björkelund: Frosta härad Sven Laurell: Anteckningar om min mor Agnes Laurell. f Hederström. 1981 Korrespondens mellan Lars Hederström och Thure Hederström (kvillingesläkten).

 

 

Tabell 14 (generation 7) (Från Tabell 13)

Hederström. Agnes Ida Cecilia. Född 20/3 1881 i Bosjökloster (M). Död 10/11 1978 i Malmö. Gift 11/2 1909 med Laurell. Sven Emanuel. (Elektroingenjör. Född 21/10 1876 på Strand i Molkom.Nyed(S). Död 29/6 1946 i Malmö (M).)

Agnes blev inskriven vid Lunds fullständiga läroverk för flickor höstterminen 1897 och gick ut sjunde klassen 1899. Under sin lundatid bodde hon på Råbygatan hos sin fars farbror Emil. Efter avslutad skolgång fick hon anställning som guvernant hos familjen Waern på Slättäng nära Örtofta. Där var hon i ett års tid och gick sedan en kurs vid Bröderna Bendtz' handelsinstitut i Malmö och fick därefter anställning som kassörska på hotell Savoy. Från hösten 1901 var hon anställd hos grosshandlare Gottfried Beijer (kol och koks). Hon bodde nu på konsulinnan Schröders pensionat på Skomakaregatan och det var där hon träffade sin blivande make. En av hennes söner. Sven, har skildrat sin mor och livet kring henne i "Anteckningar om min mor, Agnes Laurell, f Hederström.

Barn:

Laurell, Lars-Gustaf. Född 18/11 1909 på Limhamn (M). Död 28/6 1988 i Partille kbfd (O). Se tabell 15.

Laurell, Sven Axel. Byrådirektör vid Skolöverstyrelsen. Född 14/1 1913 i Helsingborg (M). Död 1985 Stockholm (A).

Av kusinerna Laurell var Sven den jag hade mest kontakt med. Trots den inbitne ungkarlens alla egenheter och fördomar var han en mycket trevlig och spirituell person. Att han aldrig gifte sig förklarade han med faster Agnes var kritisk, då det gällde sönernas flickbekanta. Sedan hon sett Greta Garbo på bio. var hon helt klar över hur en flicka borde se ut. Sven: ''Mor hade nog en släng av en hos mödrar förvisso inte ovanlig jalousie gentemot sönernas flickvänner och hon fick en chock, när Lars-Gustaf i brev hösten 1936 plötsligtmeddelade att han ämnade gifta sig.----------Han kunde väl ha talat om det tidigare."

Sven var jur kand men satt aldrig ting. I stället läste han in en fil kand i språk; jag tror det var engelska och ryska. Därefter begav han sig till Stockholm för att söka arbete och hamnade på Utlänningskommissionen, innan Skolöverstyrelsen tog hans tjänster i anspråk.

Semestrarna tillbringade han under många år på Irland. Han hade köpt en begagnad cykel, som han hade stående där, och med den gjorde han utflykter runt hela ön.

En dotter till Kis Neander, Sannis Hugo i Stockholm, berättar att "Sven tillbringade sina julaftnar hos oss, när vi växte upp. Varje år gav han oss barn varsin snäcka, som man la i ett glas vatten; efter en stund öppnades snäckan och upp steg en flagga. Det var en gåva som de första åren uppskattades, sen tröttnade vi men ännu senare uppskattade vi den igen. Den hade blivit kult."

Laurell, Carl Göran. Ingenjör. Född 24/3 1914 i Helsingborg (M). Död 1994 i Gävle (X).

Göran var den av kusinerna Laurell, jag hade minst kontakt med. Han var nog en ännu mer inbiten ungkarl än sin broder Sven. Dessutom var han swedenborgare liksom sin fader.

 

 

Tabell 15 (generation 8) (Från Tabell 14)

Laurell, Lars-Gustaf. Civilingenjör. Född 18/11 1909 på Limhamn (M). Död 28/6 1988 i Partille kbfd (O). Gift 1936 med Cronholm, Barbro.

När Lars Gustaf tog studenten var jag 6 år gammal. Han var s k A student. Jag upplevde honom mer som en förläst farbror än som en kusin. 1933 blev han civilingenjör på KTH. Därefter var han anställd vid Kungl Telegrafverket, Wawrinskys patentbyrå i Stockholm och Sandvikens Jernverk AB. Från 1947 och fram till pensioneringen var han patentingenjör vid El Svetsning AB i Göteborg. Efter mina barndomsår träffades vi inte förrän i samband med brodern Svens gravsättning i Malmö. Han gästade då mig i Sösdala och vi gjorde några utflykter till Österlen, under vilka jag naturligtvis fick revidera den uppfattning om honom, jag haft som barn.

Barn:

Laurell. Margareta. Född 1937. Se tabell 16.

Laurell, Harriet. Född 1938.

Laurell, Anders. Född 1943. Se tabell 17.

 

 

Tabell 16 (generation 9) (Från Tabell 15)

Laurell, Margareta. Född 1937. Gift med Nykom. Nils.

 

 

 

Tabell 17 (generation 9) (Från Tabell 15)

Laurell, Anders. Född 1943. Gift med Mia.

 

Tabell 18 (generation 7) (Från Tabell 13)

Hederström, Anna Ingeborg Sofia. Sjuksköterska. Född 29/3 1884 i Bosjökloster (M). Död 2/3 1965 i Malmö. Gift 19/6 1911 med Neander, Hilding Petrus, fil kand. språklärare. Född 15/8 1881. Död 8/7 1926 i Lund (M).

Ingeborg växte upp på Klinta. där hon bla lärde sig rida och skjuta. Sedan genomgick hon Södra Sveriges sjuksköterskeskola i början på seklet. Hennes blivande man, Hilding Petrus Neander, kom tidigt in i kretsen av ungdomar på Klinta och uppvaktade först Agnes, men kärleken överflyttades senare till

Ingeborg Hederström lär ha varit en god skytt.

Ingeborg Hederström och Hilding Neander.

Kvarnhjulshattarna kulminerade omkring 1910,

så bilden bör vara från den tiden.

 

Ingeborg, som han gifte sigmed l911. Han var mest känd som Kefas (Jesu namn på aposteln Petrus). Medarbetare till studentspexet Uarda, vars mest kända kupletter han var ansvarig för. Han skrev också texten till" Skånska nationernas madavisa". Till professionen var han språklärare på Spyken med franska som huvudämne. Ingeborg var under flera år avdelningssköterska på Kirurgen i Lund, men hennes sjuksköterskegärning kom framför allt att domineras av skolsjukvården, sedan hon efter Hildings död 1926 flyttat till Malmö. Axel Höjer, som då var 1 :e stadsläkare där, hade börjat organisera skolhälsovården och Ingeborg blev en av landets första skolsjuksköterskor. På senare år var hon föreståndare för Systergården i Lund, ett hem för pensionerade sjuksköterskor. Den befattningen lämnade hon med en suck av lättnad, då hon själv pensionerades.

Barn:

Neander, Karin. Sjuksköterska. Född 1912. Död 1960.

Neander, Gunhild (Mumie). Född 28/8 1914. Se tabell 19.

Neander, Emy Cecilia (Kis). Född 1921. Död 1964. Se tabell 21.

 

 

Tabell 19 (generation 8) (Från Tabell 18)

Neander, Gunhild (Mumie). Sjuksköterska, distriktsköterska. Född 28/8 1914. Gift med Hässler, NUs Aron Patrik. (Major. Född 13/11 1910.)

Barn:

Hässler. Ulla Elisabeth. Född 25/1 1948.

Hässler, Anders Patrik. Född 3/5 1949. Se tabell 20.

 

 

Tabell 20 (generation 9) (Från Tabell 19)

Hässler, Anders Patrik. Tandläkare. Född 3/5 1949. Gift med Aggevall, Britta Elisabeth. (Född 25/2 1950.)

Barn:

Hässler, Ola Patrik. Född 20/11 1976.

Hässler, Per Gunnar. Född 5/10 1979.

 

 

Tabell 21 (generation 8) (Från Tabell 18)

Neander, Emy Cecilia (Kis). Född 1921. Död 1964. Gift med Hugo, Arne. Född 1911. Död 1983. jur kand. Far: Hugo, Åke Hugo Andersson. Född 1879. Död 1957. Mor: Ohlsson, AL ma. Född 1877. Död 1949.

Barn:

Hugo, Peter. Född 12/4 1946. Se tabell 22. Hugo, Stefan. Teknisk chef på Operahögskolan. Född 20/5 1950.

Hugo, Suzanne (Sannis). Född 28/9 1953. Se tabell 23.

 

 

Tabell 22 (generation 9) (Från Tabell 21)

Hugo, Peter. Psykoanalytiker och terapeut. Född 12/4 1946. Gift Skild. Sambo med Thorpestad, Eliza-Beth.

 

 

Tabell 23 (generation 9) (Från Tabell 21)

Hugo, Suzanne (Sannis). Förskollärare, specialpedagog. Född 28/9 1953. Gift med Ringbom, Stefan. (Musiker. Född 13/12 1947.)

Barn:

Ringbom. Johannes Hugo. Född 29/10 1976. Ringbom, Juha Emy. Född 15/2 1981. Ringbom, Linn Cecilia. Född 15/2 1981.

 

 

Tabell 24 (generation 7) (Från Tabell 13)

Hederström, Karl Axel Magnus. Landsfiskal i Åseda distrikt (G). Född 20/7 1886 i Bosjökloster (M). Död 5/5 1926 i Åseda (G). Gift 12/4 1914 i Hörby (M) med Nilsson, Helga Hvenhilda Elisabeth. Banktjänsteman. Född 19/5 1885 i Skurup (M). Död 13/4 1983 i Malmö. Far: Nilsson, Anton Vilhelm. Disponent. Född 27/4 1855 i Skurup (M). Död 18/10 1915 i Hörby (M). Mor: Wollter, Thekla Johanna Augusta. Född 16/8 1859 i Stlbb (M). Död 5/9 1944 i Hörby (M).

Eftersom jag inte hade fyllt fyra år, när min far dog, är mina minnen av honom fragmentariska och självfallet alls inte tillräckliga för att skriva en biografi, byggd på egna iakttagelser. Min mor berättade inte mycket om honom jag frågade inte och det är först på senare år, som jag börjat undra över vad slags karl han var.

Om jag tar det från början så var han född den 20/7 1886 i inspektorsbostaden på Bosjökloster och fick i dopet namnen Karl Axel Magnus men kallades Masse.Om hans uppväxttid vet jag föga. Enligt hans syster, min faster Agnes Laurell, var farfar släpphänt, när det gällde pojkarna, Masse och Wille, medan flickorna hölls i strama tyglar, eftersom farfar var "pjåkig" dvs onödigt ängslig för vad de kunde råka ut för. Wille var inte läsintresserad men Masse tog studenten på Spyken. Därefter hade han anställning vid järnvägen, men tyckte det var en trist syssla, ja till den grad att han dresserade sin hund Tusse att lyssna till maskintelegrafens surrande och väcka sin herre , då den satte i gång. Efter en tid övergav han planerna på att bli stins och läste juridik i Lund för att 1910 avlägga en kansliexamen. Därefter följde anställningar på häradsskrivarekontor i Kristianstad, som landskontorist på länsstyrelserna i Halmstad och Kristianstad,

Min far, Magnus Hederström, 1886-1926, i 25-årsåldern.

polistjänst m m och slutligen landsfiskalsbefattning i Uppvidinge distrikt, Åseda. Enligt faster Agnes skulle han egentligen velat bli kavalleriofficer men måste avstå från det på grund av anlag för näsblod

Mor och far träffades under fars lundatid. På somrarna kom far ofta ridande från Bosjöklos-ter till Hörby för att träffa mor. Blev det då sent lindade han trasor runt hästens hovar för att klapprandet inte skulle väcka morfar. De gifte sig i april 1914 och då var min syster Kylle redan på väg. Sådant väckte ju uppståndelse för åttiofem år sedan och för att i någon mån dämpa den flyttade Helga till Halmstad, där far hade tjänst. Här bodde de en tid efter det Kylle föddes och flyttade sedan tillbaka till Hörby. Under flera år fick Kylle fira sin födelsedag tre månader för sent, vilket förgrymmade henne, när hon blev äldre.

Masse läste mycket. Jag har bara kvar några få volymer av hans bibiliotek,  men det fanns mycket dramatik bl a Ibsens och Strindbergs samlade verk, de stora ryska författarna men också lord Byron och Oscar Wilde. Dessutom tyckte han om äventyrsromaner. Jack London Conan Doyle och E R Borroughs Tarzanböcker fanns representerade. I några har han skrivit kommentarer i marginalen. Själv skrev han dikt; det gjorde i och för sig många i början på seklet, men han lär ha fått en del publicerat i lokaltidningen Mellersta Skåne i Hörby. Jag har inte undersökt det närmare. När han kom till Åseda i Småland, blev han tryckfrihetsombud i Kronobergs län - på grund av sina litterära intressen har det sagts mig.

Jag vet inte om far var musikalisk men han tyckte om att sjunga. Han var bassångare och med i studentföreningens sångkör under sin lundatid. Mor ackompanjerade honom på piano hemma men ansåg att han inte kunde hålla tonen. Om hans musikaliska smak får man kanske en uppfattning genom de grammofonskivor, som fanns i hemmet i Åseda och som spelades på en för den tiden mycket avancerad grammofon - en pjäs av märket HMV i ädla träslag med välvt lock och en ljudlåda med ja-lousiedörrar.

Den påminde mycket om de radiogrammofoner, som började dyka upp på 40-talet, men det här var i början på 20-talet.Mor hade kvar grammofon och skivor några år. Sedan sålde hon dem på någon auktion och fick 30:- kronor för hela rasket. Synd! Nu till skivorna. Där fanns en hel del Wagner bl a Mästersångarna, Rossini med Barberaren i Sevilla och faktotumarian, som jag gillade skarpt, naturligtvis Tiggarstudenten av Millöcker men också valser av Joyce, vilka jag fortfarande efter sjuttio år kommer ihåg och kan vissla. Det sägs att jag som liten knatte sjöng Wienerblod allt medan jag drog upp mej själv där bak som jag hade sett att dom gjorde med grammofonen. Men jag kan jag inte komma ihåg, att man hade s k klassisk musik utöver den, som operaskivorna representerade. Däremot fanns det marscher spelade av militärorkestrar, lite halvreligiösa sånger av den då mycket populäre "solskenssångaren" Hultman och så några talskivor med småländsk bondkomik.

Den 1 maj 1926 fanns en liten notis i Smålandsposten, som talade om, att "landsfiskalen i Åsheda distrikt M Hederström har beviljats tjänstledighet på grund av sjukdom den 30 april - 6 maj". Den 5 maj dog han. Dödsorsaken var lunginflammation. Jag har på senare år kommit att fundera över om detta är hela sanningen. Far hade dålig ekonomi och det lär ha förekommit en del tvivelaktiga historier. Hur dålig ekonomin var, fick jag dock inte klart för mig förrän efter mors död 1983 - hon överlevde far med 57 år. Bouppteckningen efter far var en chockerande läsning. Jag tror, att det var mor som hade varit förutseende - det fanns äktenskapsförord.

Kvällen före fars död fick vi barn "paradera" utanför sängkammardörren. Den scenen har etsat sig fast på näthinnan - också därför att det är kanske den enda gång jag sett min mor gråta. Mor talade aldrig illa om far. Om hon sade någonting så var det hans positiva sidor hon framhöll, men för det mesta teg hon. Utan tvekan var hon bitter.

 

Tre studentsångare i vintermössor och sångarkragar. Från vänster Herman Eriksson, minister på Island; Birger Orup, rektor i Lindesberg, Magnus Hederström, landsfiskal i Åseda.

Barn:

Hederström, Dagny (Kylle) Tekla Ida Elisabeth. Född 14/9 1914 i Sankt Nikolai, Halmstad (N). Se tabell 25.

Hederström, Per (Pelle) Erik Magnus. Född 13/6 1922 i Hörby (M). Se tabell 29.

Hederström, Barbro Margareta Magnusdotter. Född 7/6 1925 i Åseda (G).

 

 

Tabell 25 (generation 8) (Från Tabell 24)

Hederström, Dagny (Kylle) Tekla Ida Elisabeth. Gymnastikdirektör. Född 14/9 1914 i Sankt Nikolai (N). Gift 26/1 1941 i Hörby (M) med Dalberg, Erik Helle. (Sjukhusintendent. Född 19/12 1914 i Halmstad (N).)

Fick namn efter i tur och ordning, moster, mormor, farmor och mor, men har alltid hetat Kylle efter "lilla Kyllan", som morfar kallade henne. Blev skickad runt mycket under sin uppväxttid beroende på familjeförhållandena och har i dag till min förtvivlan lite svårt att reda ut om det var i Åseda eller Höör eller i Hörby "som det där hände". Föddes i Halmstad, växte upp i Hörby och flyttade som nioåring till Åseda. Efter fars död togs hon om hand av Orups i Lindesberg, kom tillbaka för att fullfölja folkskolan i Hörby och flyttade sedan definitivt till Lindesberg för fem år framåt och var bara hemma på loven. Tog realen i Lindesberg 1932, kom samma år in som frielev på Sydsvenska Gymnastikinstitutet i Lund.

Hon var väldigt duktig i gymnastik, slog frivolter och gick ner i brygga utan ansträngning. Hennes rykte hade nått min" fröken" i folkskolan, som höll på att knäcka ryggen på mej, när hon trodde att jag trilskades, därför att jag inte kunde nå golvet ens med långfingernageln.

Kylle blev gymnastikdirektör 1934. Det måste ha varit 1933, som jag hälsade på henne i Lund. Institutet låg på Sandgatan. Jag hade fått tio kronor att köpa julklappar på Epa för.

När det var gjort skulle jag gå upp till Kylle. Men på gården till institutet fanns en hel skock av stoj ande "halvnakna" unga flickor, ni minns väl dåtidens gymnastikdräkter med pösiga byxor. Jag vågade inte gå in men tänkte, jag går en runda och kommer tillbaka sedan. Jag gick och gick och kom förmodligen nästan utanför staden. Då såg jag "Lunna pågar" och visste, att om jag gick i den riktningen, skulle jag komma rätt. När det började skymma kom jag fram.

Väl gymnastikdirektör blev det sjukgymnastik, som gällde. På lasarettet i Ängelholm träffade hon en ung, idérik och självsäker kontorist. De gifte sig 1941, bodde i Lund, Landskrona, Ronneby och Karlshamn, där Helle Dalberg, som han heter, var sjukhusintendent fram till pensioneringen. I dag 1999 är dom ett par pigga pensionärer.

Barn:

Dalberg, Finn Erik Hellesson. Född 24/4

1942 i Landskrona (M). Se tabell 26.

Dalberg, Stefan Magnus Helleson. Född 27/7

1946 i Ronneby (K). Se tabell 27.

Dalberg, Tekla Catarina Hellesdotter. Född

26/5 1953 i Karlshamn (K). Se tabell 28

 

 

Tabell 26 (generation 9) (Från Tabell 25)

Dalberg, Finn Erik Hellesson. Optiker. Född 24/4 1942 i Landskrona (M). Gift 1/12 1979 i Elleholm, Karlshamn (K) med Suvala, Jadwiga (Jadja) Teresa Maria. Född 7/6 1952 i Zabrze, Polen.

Barn:

Dalberg, Magdalena Teresa. Född 28/5 1985 i Olofström (K).

Dalberg, Cecilia Teresa. Född 16/5 1991 i Olofström (K).

 

 

Tabell 27 (generation 9) (Från Tabell 25)

Dalberg, Stefan Magnus Helleson. Optiker. Född 27/7 1946 i Ronneby (K). Gift 17/6 1978 i Kyrkhult (K) med Landin, Gerd Ingrid. Barnmorska. Född 8/4 1954. Skild 1995.

Barn:

Dalberg, Hanna-Maria Ingrid. Född 27/5 1980 i Karlshamn (K).

Dalberg, Carl-Henrik Stefan. Född 27/5 1982 i Karlshamn (K).

 

 

Tabell28 (generation 9) (Från Tabell 25)

Dalberg, Tekla Catarina Hellesdotter. Flygvärdinna. Född 26/5 1953 i Karlshamn (K). Gift 23/6 1987 i Karlshamn (K) med Haugen, Helge Johannes. Flygkapten i SAS. Född 15/12 1950 i Lillehammer, Norge. Far: Haugen, Halsten. Född 8/4 1906 i Fåvang Ringe-bu, Norge.

Barn:

Haugen, Fredrik Johannes. Född 20/2 1988 i Oslo, Norge.

Haugen, Erik Halsten. Född 5/7 1990 i Oslo, Norge.

 

 

Tabell 29 (generation 8) (Från Tabell 24)

Hederström, Per (Pelle) Erik Magnus. Släktforskare. Född 13/6 1922 i Hörby (M). Gift 27/4 1947 i Hudiksvall (X) med Haglind, Kerstin Iris. Sekreterare. Född 19/9 1923 i Hudiksvall (X). Far: Haglind, John Gustaf Martin. Köpman. Född 21/7 1892 i Askersunds landsförs (T). Död 21/12 1963 i Motala (E). Mor: Bryngelsson, Ebba Iris Bonera. Sömmerska. Född 4/11 1897 i Motala verkstad, Vinnerstad (E). Död 22/11 1978 i Motala (E).

Född i Hörby, därefter några år i Småland ch tillbaka till Hörby i fyraårsåldern efter fars död. Vi bodde då vid Kotorget. Ty har man fyra torg, Gamla torg, Grisatorget, Hästatorget och Kotorget. De tre sista har idag andra officiella namn tror jag. En gång i månaden var det marknad. Då hade vi massor av kor precis utanför fönstret. Jag ville gärna ha en ko och trodde, att en femöring kunde vara lämplig köpeskilling. Men efter en stunds spankulerande på torget kom jag nog underfund med att jag måste ha flera femöringar, så koköpet fick anstå. Någon gång skall jag skriva ner mina minnen från 20- och 30-talens Hörby.

Krönikören i badkostym 1926

Det var mycket tanter och andra kvinnor med i spelet under min uppväxttid. Jag vet inte om det har präglat mej. Det var mor och mormor och mina systrar och fröken Andersson och fröken 01sson,som bodde på vinden, och fröken Jönsson, som var hyresvärd, och gamla Bengta, som bodde i ett kyffe i gårdshuset och varken var fru eller fröken utan tvätterska. Och så var det alla mors vänner, tant Gerda och tant Alfhilda, tant Ingeborg, tant Selma, tant Malli, ja listan kan göras lång. När dom ville bli av med mej hemma, skickades jag till mors gamla faster Hilda i Skurup, som var "gammeljänta" som Kerstin säjer. Jag minns bara en farbror, som jag sade farbror plus förnamnet till, farbror Nisse, och honom var jag rädd för. Egentligen hade jag nog rätt

tråkigt och det var kanske därför som mor kom på idén att jag skulle börja skolan vid 6 års ålder. Jag gick en eller två gånger i veckan till fröken Eriksson och lärde mig läsa och skriva. När det sedan blev examen fick jag till min besvikelse inte vara med. Det var mot reglementet eller nåt sånt. Men jag fick sjunga med de andra. När jag sedan blev sju år fick jag börja i andra klass.

När jag började realskolan fick jag ju flera kamrater och de fyra åren var på det hela taget en rätt bra tid. Mycket av min fritid gick åt till att lyssna på jazzmusik tillsammans med likasinnade. Sedan började gymnasiet i Eslöv. Upp klockan sex på morgonen, iväg med bussen kl sju. Efter skolan ofta väntan på järnvägsstationen och för det mesta hemkomst vid halv sextiden. Man hade mat med sig. En flaska mjölk och smörgåsar för hela dagen. Det var jobbigt och gick inte så ,bra. Vi bodde trångt då, hade flyttat till en modern lägenhet. Jag låg i köket, som var litet, och hade säng och sängkläder på vinden, som fick bäras upp och ner morgnar och kvällar. Läxläsning fick också bedrivas i köket och den kolliderade oftast med mormors hushållsbestyr.

Jag var inte ensam om den här situationen. Det var många som gick i Eslöv och det var vanligt att man körde i andra ring och gick om. Jag klarade mig genom gymnasiet tre år men hoppade av före studenten och gjorde lumpen. Det har jag aldrig ångrat. Min militära insats var väl inte mycket att hurra för, men jag fick distans till den lilla värld, som skolan utgjorde, och tid att tänka över min situation. Efter studenten ville jag så fort som möjligt komma ut och tjäna pengar. Att fortsätta studierna var inte att tänka på - de resurserna fanns inte. En ettårig s k studentkurs på handelsgymnasium gav mej inträdesbiljett till förvärvslivet, men det visade sig vara svårt att få jobb just då. Den halvårslånga metallstrejken 1945 hade lamslagit näringslivet. Den 1 september fick jag dock napp. Att det blev inom torvindustrien var bara en slump. Efter 28 år i olika befattningar slutade jag på AB Svensk Torvförädling som marknadschef och startade AB Unitorv, där jag var allt från VD till springschas. Intresserad av mycket har jag alltid haft svårt att specialisera mej.

Barn:

Hederström, Lars Magnus. Född 24/9 1947 i Sösdala, Norra Mellby (L). Se tabell 30.

Hederström, Nils Martin. Född 18/6 1952 i Sösdala, Norra Mellby (L). Se tabell 31.

Hederström, Per Olof. Född 25/3 1959 i Sösdala, Norra Mellby (L). Se tabell 32.

 

Tabell 30 (generation 9) (Från Tabell 29)

Hederström, Lars Magnus. Stadsarkitekt i Olofströms kommun. Född 24/9 1947 i Sösdala, Norra Mellby (L). Gift 29/5 1976 i Lund (M) med Nilsson, Eva Carina. Fil mag, adjunkt på högstadiet i Olofström. Född 25/6 1947 i Kävlinge (M). Far: Nilsson, John. Snickare och mätningsman. Född 28/3 1909 i Bonderup (M). Död 8/1 1975 i Landskrona (M). Mor: Karlsson, Inez Teresia. Servitris. Född 18/2 1910 på Limhamn. Död 8/1 1994 i Landskrona.

Efter studentexamen 1966 och värnpliktsutbildning studerade Lasse vid LTH, arkitektlinjen. Utsikterna för nyblivna arkitekter var inte särskilt lysande när han blivit klar med sin examen, men han hade tur att direkt få en anställning som assisterande lärare på institutionen för Stadsbyggnad vid högskolan och där stannade han till 1975, då han anställdes som konsulterande planarkitekt på VBB i Malmö. 1977 sökte och fick han en nyinrättad befattning som stadsarkitekt i Olof ströms kommun och är sedan 1995 även miljö- och byggchef där. Under ca 5 år har han även varit timlärare i planeringsämnen vid högskolan Karlskrona/Ronneby, linjen för fysisk planering. På 90-talet har han från och till även varit verksam med utbildningsinsatser i norra Polen i samarbete med Tekniska universitetet i Gdansk. Därutöver är Lasse intresserad av att laga mat, titta på konst och natur, åka skidor med mera.

1976 gifte Lars sig med Carina. Numera är Carina skånska på heltid, men när jag först träffade henne talade hon en trevlig västgötska, vilket berodde på att hon mellan 10 och 20-års åldern bodde med föräldrarna i Skövde. Efter handelsgymnasium jobbade hon först som läkarsekreterare men efter ett år flyttade hon till Lund och studerade allehanda ämnen, som kunde vara nyttiga för en blivande SO-lärare. Efter 1 år på Lärarhögskolan i Malmö och diverse vikariat fick hon ordinarie tjänst i Olof ström 1977 och där finns hon fortfarande på Högavångsskolan. Under sin lundatid träffade hon Lars, med vilken hon var sambo i sju år, innan det bar iväg till rådhuset.

Barn:

Hederström, Pernilla Ulrika. Född 19/7 1976 i Lund (M).

När Pernilla var liten hade hon en osynlig vän, som hon kallade Gega och som alltid måste rådfrågas, när hon skulle göra något viktigt. I dag är hennes vänner verkligen inte osynliga, det kan jag intyga efter att ha varit på studentfest i Olof ström i juni 1996. Dessförinnan hade Pernilla avbrutit sina gymnasiestudier för att under ett år vara utbytesstudent i Charlestone, IL,US A. Sedan läste hon marknadsföring på Högskolan i Växjö, som för närvarande kompletteras med studier i London (hösten 1998). Men hennes största bedrift hittills, tror jag själv hon tycker, är det körkort, hon kämpade sig till hösten 1996.

Hederström, Nils Magnus. Född 19/5 1979 i Olofström (K).

Hederström, Lars Hampus. Född 21/7 1983 i Olofström (K).

 

 

Tabell 31 (generation 9) (Från Tabell 29)

Hederström, Nils Martin. Civilekonom, personaldirektör. Född 18/6 1952 i Sösdala, Norra Mellby (L). Gift 21/5 1983 i Hässleholm (L) med Nilsson May-Lis Gunilla. (Hushållslärare på Vårboskolan i Arlöv. Född 4/3 1953 i Sösdala, N Mellby (L).) Far: Nilsson, Nils Edvard Bertil. Åkare. Född 23/11 1923 i Häglinge (L). Mor: Westman, Agnes Viktoria . Sömmerska. Född 5/6 1920 i Norrtou, Lyby (M).

Som barn kallades Nils alltid för Buster  och görs så fortfarande inom den trängre  familjekretsen. Han är den snälle och omtänksamme i familjen, som ingen av oss andra liknar. Nåja, han kan bli förbannad också, men då vill det allt till. Efter gymnasiet, han tillhörde den första kullen, som inte fick "ta studenten" på riktigt, började han läsa ekonomi i Lund, blev civilekonom 1975 och fick sitt första riktiga jobb som personalman på Modulent i Hässleholm 1976. Avancerade till personalchef och fick 1985 samma jobb på Grace Rexolin i Helsingborg. Därefter personalchef på Arjo i Eslöv, senare personaldirektör, ett jobb som han miste, då Getinge Industrier 1995 köpte Arjo. Efter att ha jobbat som konsult under några månader bl a på sin tidigare arbetsplats blev han i maj 1996 personaldirektör på Incentiv-företaget Tour & Anderson i Malmö, ett jobb som han redan efter ett och ett halvt år bytte mot samma syssla på Allerförlagen i Helsingborg. Förutom jobbet är hans intressen familj och trädgård, vilket inte är att undra på, eftersom hans tidigare anställningar inneburit resor över snart sagt hela världen.

Barn:

Hederström, Malin Gunilla. Född 10/1 1984 i Hässleholm (L).

Hederström, Martin Olof. Född 21/5 1987 i Rydebäck, Kvistofta (M).

 

 

Tabell 32 (generation 9) (Från Tabell 29)

Hederström, Per Olof. Leg. läkare. Född 25/3 1959 i Sösdala, Norra Mellby (L).

Medan Per gått ut gymnasiet, jobbade han  något år på ett sjukhem i Lund enligt egen utsago som "pottpilot", innan han kom in på den medicinska utbildningen. 1985 tog han sin läkarexamen och tjänstgjorde sedan på öronklinikerna i Lund, Kristianstad och Uddevalla. 1989 gick han över till anestesikliniken i Uddevalla, eftersomhan tyckte det var intressantare än att titta folk i öronen. Där han blev överläkare i december 1996. Håller sedan några år på med ett forskningsprojekt angående blodåtervinning. Från april 1999 håller han till på Sahlgrenska i Göteborg, eftersom förutsättningarna att bedriva forskning är bättre där. Tycker om att resa, laga och äta god mat och är mycket vinintresserad. Munskänk.

 

 

Tabell 33 (generation 7) (Från Tabell 13)

Hederström, Adolf Wilhelm Marinus. Styrman. Född 5/5 1888 i Bosjökloster (M). Död 12/1 1948 i Göteborgs Annedal (O). Gift 1913 med Kristensson, Anna Emelia (Amy). Född 1890. Död 1948.

  träffade aldrig min farbror Wille. Vid sparsamma sammanträffandena med den hederströmska släkten beskrevs Wille som familjens svarta får. Vari försyndelserna bestod var det aldrig någon som talade om och jag kan inte säga, att jag brydde mig särskilt. Inte heller var det någon som talade om, att jag hade tre manliga kusiner, söner till Wille. För ett antal år sedan, 1982, pratade jag med min kusin Sven Laurell om Wille och Sven trodde sig veta, att det hade varit fråga om lån som inte betalats tillbaka, men Sven hade den inte ovanliga inställningen till obehagliga sanningar i samband med släktforskning, att det skulle man inte tala om. Det var inte viktigt och inte nödvändigt att avslöja.

Sven har själv i sina anteckningar om sin mor avfärdat Wille med: "mor ansåg, att morfar var för släpphänt med pojkarna, särskilt den yngre, Wille, som var stark men inte läsintresserad och till sist fick skickas till sjöss. Sven berättade också, att det fanns en kusin Folke i göteborgstrakten. Jag beslöt mig för att kontakta Folke, som bodde i Kungsbacka. Den 1 mars 1984 åkte jag så till Folke, men det han hade att berätta om sin far var inte så mycket helt enkelt av det skälet, att han genom åren haft ytterst litet kontakt med honom. Ville var ju sjöman och av naturliga skäl inte hemma så mycket.

Wilhelm och Amy Hederström med sin förstfödde son Folke vid ett besök i Höör omkring 1916.

 

Folke minns honom bäst från 1923, då hans båt låg i docka och Ville arbetade som guide på göteborgsutställningen under en månads tid. Men någon gång på 20-talet hade familjen fått nog och han blev portförbjuden i hemmet. Därefter hade Folke inte kontakt med honom förrän i början på 40-talet. Han kom då i taxi och lämnade en slant till sitt barnbarn Key, f 1942, och for efter fem minuter tillbaka med taxin.

Folke berättade också, att Wille hade utomäktenskapliga barn i London och Stockholm. Det senares moder försatte honom i konkurs 1941. Folke: "När han skulle ta kaptensexamen uteblev han, eftersom han då fått tag på ett fruntimmer. "Willes andra son, Lars, har en om möjligt ännu mer negativ bild av sin far. På 40-talet fick Wille på grund av kriget hålla sig i hemmafarvatten och hans sista sjötjänst var som styrman på en statsisbrytare. Han dog 1948 sextio år gammal efter ett hårt liv. Han hade tidigt blivit sjuk i malaria och hade även drabbats av beriberi. Sin familj försummade han och hans trogna hustru Amy kunde aldrig förstå varför; tankar som hon i dödsannonsen klädde i en liten dikt:

"Tänk när en gång vart varför blir besvarat, var gåta löst, som här jag grubblat på, när Allting blir av Herren själv förklarat, tänk när jag Herrens väg skall fullt förstå. "

Barn:

Hederström, Folke Magnus. Född 1913. Död 5/3 1985 i Kungsbacka (N). Se tabell 34.

Hederström. Lars Wilhelm. Född 5/10 1917.Död 24/5 2008 i Orust Se tabell 39.

Hederström, Helle Rune. Född 27/9 1919. Död 2/12 1970 i Göteborg (O). Se tabell 41.

Lars Hederström med sina bröder och mamma Amy. Folke till höger och Helle till vänster.Kortet är taget i trädgården på Bergsvägen i Sävedalen.

 

 

 

Tabell 34 (generation 8) (Från Tabell 33)

Hederström, Folke Magnus. Linjemästare. Född 1913. Död 5/3 1985 i Kungsbacka (N). Gift 1938 med Peterson, Greta. Född 1918. Död 1982.

Jag träffade Folke Hederström första gången 1984, sedan jag först 1982 överhuvudtaget fått reda på hans existens. Vi hade  träff på en parkeringsplats i Kungsbacka. Jag kom först och väntade på Folke en stund. Han hade fått bilnumret, så han hade inga svårigheter att hitta mej, men han sa', att han skulle ha hittat mej ändå, eftersom han tyckte jag var så lik vår farfar. Han hade haft mycket kontakt med farfar som liten. Född i Lund, lämnades han till farfars syster Sophie, Lilla faster, som då bodde i Höör i det hus, Lugnet, som hon ärvt av sin far. Han berättade, att han fått en sträng uppfostran med en hel del stryk (Lina, som var fasters faktotum, höll och och faster slog.) Nåja, faster var ju liten och späd, så det blev nog inte så hårda slag.

När han blev sju år, vilket bör ha inträffat 1920, och skulle börja skolan fick han komma till sin mor och sina bröder, som då bodde i Säve. Sven Laurell sr., som var gift med hans faster Agnes reste med honom till Göteborg. Han hade inte haft några kamrater i Höör och var inte van vid andra barn och blev därför mobbad en hel del.

På 30-talet tog han värvning vid Elfsborgs regemente och hade tänkt försöka bli officer långa vägen. Fick emellertid i slutet på 30-talet anställning vid Televerket, där han sedan arbetade till 1976 och hade då under ett antal år varit linjemästare.

Folke hade upplevt ett varsel vid sin fars död. Kvällen innan hade det knackat på dörren vid flera tillfällen, men när Folke gick och öppnade fanns ingen där. På morgonen efter ringde man från Sahlgrenska och berättade, att hans far var död. Han visste inte ens, att hans far var inlagd på sjukhus - man hade ju ingen kontakt.

Barn:

Hederström, Key Sören. Född 10/9 1942. Se tabell 35.

Hederström, Lilian. Född 13/4 1945. Se tabell 38.

 

 

Tabell 35 (generation 9) (Från Tabell 34)

Hederström, Key Sören. Öldistributör. Född 10/9 1942. Gift 1966 med Lergeborg Anita. Född 31/1 1944.

När jag först hörde talas om Key var det för att han åkte Vasaloppet. Det har han nu gjort 10 gånger och därmed har han satt punkt för den aktiviteten. Numera cyklar både han och hustru Anita och deltar i veteran-cykeltävlingar runt om i Sverige och Anita har bl a blivit svensk mästarinna i D 50 30 km tempo.

Han har också hunnit med att försörja sig själv och familjen och prövat på de mest skiftande yrken - dekoratör i 4 år, några år i bilbranschen, grävmaskinist och då under vintrarna stuveriarbetare i Göteborg. De senaste 27 åren har han dock varit i "det goda ölets tjänst", som han själv uttrycker det, vilket innebär en anställning hos Falcons Bryggeri, där han distribuerar öl till butiker och restauranger. Bosatt i Fjärås.

Barn:

Hederström, Joakim. Född 1/7 1966. Se tabell 36.

Hederström, Marie (Mia). Född 19/6 1967. Se tabell 37.

 

 

Tabell 36 (generation 10) (Från Tabell 35)

Hederström, Joakim. Bokbindare. Född 1/7 1966. Gift 23/12 1990 med Andersson, Camilla. Skild.

Joakim är bokbindare på Elanders Grafiska, sedan han först provat på kockyrket.  När han inte binder böcker, ägnar han sig ät sina tre barn och är som alla i familjen intresserad av friluftsliv, fysisk träning, fiske och att åka motorcykel.

Barn:

Hederström, Emma. Född 20/8 1986. Hederström, Sophie. Född 17/7 1989.

Hederström, Christopher. Född 21/2 1993.

 

 

Tabell 37 (generation 10) (Från Tabell 35)

Hederström, Marie (Mia). Undersköterska. Född 19/6 1967. Utom äktenskap med Bauman, Marcus. Född /5 1967. Sambo med Isacsson, Per. Född 19/8 1969.

Mia är undersköterska och har även restaurangutbildning. Är anställd på Astra-Hässles konferenscentrum i Mölndal. Leder gymnastik och fysisk träning på jobbet och är på fritiden bl a instruktör i spinning, vilket jag först trodde var en form av fiske men nu fått lära mig handlar om cykling.

Barn i första giftet:

Hederström, Martin. Född 29/7 1991.

Barn i andra giftet: Hederström, -. Född 12/1 1999.

 

 

Tabell 38 (generation 9) (Från Tabell 34)

Hederström, Lilian. Född 13/4 1945. Gift l:o med Frisen, Clas-Göran. Mättekniker. Skild. Gift 2:o med Nilsson, Bertil. Banktjänsteman. Född 14/2 1942.

Lilian är sedan närmare 30 år tillbaka undersköterska på mödravårdcentralen i Kungsbacka. Agnar stor del av sin fritid åt djur och natur och är aktiv ornitolog. På semestrarna vandrar hon gärna i fjällen eller längs levadorna på Madeira. Bor i Backa på Hisingen.

Barn i första giftet:

Frisen, Johan, Handelsstuderande. Född 15/10 1974.

 

 

Tabell 39 (generation 8) (Från Tabell 33)

Hederström, Lars Wilhelm. Ingenjör. Född 5/10 1917. Gift med Hansson, Ingela. Född 18/12 1923. Skild.

Lars har liksom Folke minnen från sin pappas mer eller mindre ofrivilliga sejour i Göteborg 1923. Sedan träffade han honom ett par gånger när man bodde i Partille och en gång i Sävedalen, men inte efter 1930. Lars: "man får ju säja det, att han betedde sig på ett sådant sätt, att man hade ingen känsla för honom. Till sist gick det ju så långt, att han blev portförbjuden hemma av mamma. Vi blev alldeles ensamma. Jag var 12 år då. Vi skulle ha en skolresa sista läsåret. Det skulle kosta 10 kronor och det hade pappa lovat, att det skulle han skicka till mig. Jag fick aldrig några pengar, men jag fick låna 10 kronor av skolläraren, och när jag hade jobbat på fabrik i två år hade jag sparat ihop 300 kr. Då gick jag hem till skolläraren och betalade igen pengarna. Då grät gubben -ja, det var nog bara 5 kronor sa' han."

Familjen hade det mycket besvärligt ekonomiskt. Mamma och hennes syster jobbade på ett kafé i närheten. Någon annan lön än dricks hade dom inte, men hon kunde få lite överblivet med sej hem och så kunde hon få ihop till hyran, som var 30 kronor i månaden. Lars hade emellertid ambitioner att ta sig fram här i livet och läste på korrespondens för att skaffa sig en utbildning. Hans bror Helle läste samtidigt en annan korrespondenskurs, jag tror att det var på NKI, för att bli maskiningenjör och när de hade läst färdigt och klarat sina kurser, bytte de kursmaterial med varandra och skaffade sig på så sätt dubbla kompetenser.

Som färdig ingenjör fick han anställning vid

ett företag inom VVS-branschen och var bland annat under flera år arbetsledare i Lund, när det nya lasarettet byggdes. Han har berättat för mig, att han under denna tid ibland åkte upp till Höör för att titta på de trakter, där hans farfar verkat och hans far var född. När vi så småningom träffades genom att jag sökte upp honom i Svanevik på Orust, där han fortfarande bor, beslöt vi att gemensamt besöka Bosjökloster och Höör med flera platser, där vi hade gemensamma anor. Alla har vi mer eller mindre ett behov av att få veta något om våra rötter.

Barn:

Hederström, Björn. Född 16/3 1955.Se tabell 40a

Hederström, Ulf- Född 30/1 1957. Se tabell 40.

 

 

Tabell 40 (generation 9) (Från Tabell 39)

Hederström, Ulf. Kock. Född 30/1 1957. Sambo med Siivikko, Tarja Karina. (Skild)

Barn:

Hederström, Peter Kenny. Född 13/10 1989.

Hederström, Terese Alexandra. Född 20/9 1991.

 

 

Tabell 40a (generation 9) (Från Tabell 39)

Hederström,Björn Född 1/3 1955. Sambo med  Hulin, Charlotte Född 23/10 1959. (skild)

Barn:

Hederström, Anastasia Matilda Benidict. Född 25/3 2003.

 

 

Tabell 41 (generation 8) (Från Tabell 33)

Hederström, Helle Rune. Ingenjör. Född 27/9 1919. Död 2/12 1970 i Göteborg (O). Gift med Johansson, Lilly. Gift 2:o med Johansson, Maj.

Helle Hederström

Jag träffade aldrig Helle och vet inte mycket om honom. Efter utbildning som maskiningenjör hade han tjänst som maskinbefäl på olika båtar. Hans stora hobby var segling och han gjorde flera långfärdsseglingar. En av dessa blev mycket omskriven i tidningarna under rubriker som "Svenskar på semester satte fast storsvindlare" och "Storsvindlarens sista kupp". Bakgrunden var, att båten, Rende-Vous IV, 1968 stals i Palma på Mallorca, när Helle var på väg till Västindien. Några år senare fick han syn på den i Las Palmas på Gran Canaria, där han befann sig på semester med sin gode vän Ola Axelsson, polismästare i Lidingö. Tillsammans med spansk polis fick de under dramatiska omständigheter fast tjuven, som var en tysk, Werner Muller, och Helle fick tillbaka sin båt.

Muller, som var från Diisseldorf, visade sig vara efterspanad av Interpol för stölder i flera länder, checkbedrägerier och i Spanien för marinspioneri i Cartagena.

Tyvärr fick Helle inte någon långvarig glädje av sin återfunna båt. Han dog i cancer i december samma år.

Barn:

Hederström, Ulla Marie-Louise. Född 16/10 1946 i Göteborg (O). Tabell 42 (generation 9)

 

 

Tabell 42(generation 9) (Från Tabell 41)

Hederström, Ulla Marie-Louise. Född 16/10 1946 i Göteborg (O). Gift med Johansson, Tord. Åke. (Revisionsdirektör vid Vägverket i Borlänge. Född 18/11 1942 i Arvika västra (S).)

Ulla berättar om sig själv, att hon växte upp hos mamma och hennes man och hade inte så mycket kontakt med sin pappa, eftersom han arbetade till sjöss. Varje jul vistades hon hos sin farmor Amy och ibland kom hennes pappa dit också.

Hon gifte sig 1966 och 1968 när hennes man Tord var klar med sina studier, flyttade de till Stockholm, där Tord, fick jobb vid Vägverkets huvudkontor som byråsekreterare och sedan byrådirektör. 1975 gick flyttlasset till Gävle, där Tord började arbeta på Lantmäteriverket och efter några år fick Ulla anställning på Lantbruksnämnden.

Sedan tio år tillbaka bor Ulla och Tord i Borlänge, där Ulla arbetar på Banverket med personalfrågor (personalutveckling, rekrytering m m). Tord har också arbetat på Banverket som ekonomidirektör, men han är numera anställd vid Vägverket som revisionsdirektör.

Barn:

Johansson Mats Patrik. Egen företagare. Född 12/1 1967 i Älvsborg (O).

Johansson Dan Greger. Civilekonom. Född 1/8 1970 i Solna (AB).