Gårdar och torp i partille
Banken Ekåsen Råhult Flinta Freden Gottorp Gottorp II Gripsholm Gärdet (Ledet ) Götebo (Gröttaboda) Högens gård Jonsered med Gibson Jonsereds Säteri - Herrgården Kvastekulla Kåbäcken Kåhögs gård Kåhögs västergård Laga skifte för Kåhögs och Turtereöds utmärker 1872 Lövås Markinnehav i Lerum Partille östergård Råhult Råhult lotten B Råhult "Norrmans" Skatebacken Stålebo Skulltorp västergård Skulltorp östergård Svartebrant Svenkebo nordgård Timmervadsslätt "Mustetorpet" Torrbacka Tultered nord- och sörgård Uddared västergård Ett prästeår på Partille Östergården
Ekåsen blev namnet på den av Hilder avstyckade och bebyggda fastigheten. Hans verksamhet med uppfödning och handel med djur fortsätter liksom köttförsäljningen i Jonsered.
Hilder avlider 1924, men hustrun Maria och dottern Dagmar fortsätter verksamheten med hjälp av en dräng "Knut i Råhult".
Affärerna går inte så bra. 1929 avstyckas en tomt Råhult 1:6 ibland benämnd Ekebacken, ibland Solliden på 3 150 kvadratmeter och säljes för 1 890 kronor till Hilda och Kalle Olausson. De bygger en villa och en liten ladugård och har en ko ibland två någon tid. Senare har Inga-Lill och Gunnar Slättberg använt ladugården till kennel och sålt många hundar från 1967 och 11 år framåt då de sålde till Margareta och Olle Söderberg , som bygger till boningshuset rejält. Sedan 1985 äger och bebor Ann och Stefan Unger 1:6.
1931-33 arrenderar trädgårdsmästare Artur Murman med familj Ekåsen.
1933 kan inte verksamheten på Ekåsen drivas längre utan fastigheten säljs till Hjalmar Hansson, som arbetar på fabriken. Han driver vanligt jordbruk tillsammans med syskon fram till mitten av 1950-talet. Annalisa och Ture Renström köper Ekåsen 1959 och har ett par kor och säljer mjölk till omgivningen.
Sedan 1977 äger och bebor Elisabet och Lars Lindholm fastigheten och upprustning pågår (1993).
Ett skogsarbetartorp där "Flinta Albert" Pettersson bodde från ca 1910 till sin död 1959 och arbetade i skogen. Hans hustru Anna bodde kvar ytterligare några år och flyttade sedan till centrala Lerum. Det kan också noteras att Alberts fader Petter död 1913 hade torpet tidigare och att mor Brita Maria, systern Klara och hennes väninna Axelina, som båda arbetade i textilen på Jonsereds Fabriker, bodde i en av husets två lägenheter. Albert hade 1-2 kor och någon gris på torpet fram till slutet av 1940-talet. Boningshuset renoverades på 1920-talet.
1978 köpte Micael Karlson hus med ca 2 700 kvadratmeter tomt och byggde om det till enfamiljsbostad 1979. Den gamla ladugården ligger fortfarande kvar söder om vägen liksom en mycket gammal stenkällare. I övrigt är torpet igenväxt med skog. Djur har ej funnits på många år.
Boningshus och ladugård nybyggdes 1905. Tidigare boningshus och ladugård var hopbyggt i en byggnad och byggt 1844. Torpet var bostad för skogsarbetare.
Fram till 1902 bodde Anton Månsson där, sedan kom Emma och Johan Pettersson. De bodde där till 1935 då Johan blev sjuk och de flyttade till sonen Konrad, som byggt i Kåhög.
Barn: Konrad tog sig namnet Millblad 1949, brevbärare. Axel tog sig namnet Bjersland, verkstadsarbetare. Edit Pettersson var biljett- och kioskförsäljare i Kåhög och Göteborg.
Johan arbetade på vintern med huggning, på sommaren blev det plantering, och dikesrensning, som betalades med ett öre metern och vid skördetiden fick han hjälpa till på herrgården. På långa vinterkvällar gjorde han björkkvastar, som buntades i tjog och såldes till fabriken.
Normalt hade han 2 kor och kalv, 1 julgris och 20 - 30 höns. Korna betade på skogen sommartid och om inte höet räckte på torpet slog man gräs i Bokedalen och torkade till hö. Det odlades också potatis, havre och råg som maldes i kvarnen vid Hulan. Rågen blev brödmjöl och havren djurfoder.
Vid kvarnresor samlade man ofta säd från flera torp så att det blev ett lass. Släktskap mellan torpen var vanlig, vänskap och samarbete naturligt. Släktingar från Hultet eller Råhult, som hade häst kom ofta och hjälpte till med vårbruket och ibland fick man låna hästar på herrgården för att utföra nödvändiga arbeten.
Mjölken separerades, smör kärnades och såldes till kunder i samhället. Ägg såldes också på samma sätt, priset var 90 öre tjoget på 1920-talet. Potatis som delvis odlades på en mosse utanför torpet blev ofta bra och sättpotatis såldes på vårarna.
På sommaren hyrde man ut något rum till sommargäster varav en tog mycket kort, vilket gav fina minnen. Ibland hade man också inneboende som arbetade i fabriken, berättar dottern Edit född 1910 och som är med på en del kort. Edit berättar också att mamma och pappa var tusenkonstnärer på att ta vara på allt och vara rädda om det de hade. Edit bekräftar också vad kusinen Erik på Gottorp sagt om skolan fast hon började 1917, fyra år senare och då fick man rotmos och korv en gång i veckan i Godtemplarhuset. "Det var mycket läxor och räkning med hem, fast det gick bra för pappa hjälpte mig ofta.".
Som exempel på släktskapen mellan torpen kan nämnas:
Johan P på Freden var bror till Maria Andersson på Hultet Emma P " " var syster till Albin Augustsson på Gottorp och Matilda Olofsson på Råhult.
1936-58 bodde Karl Lindblom på Freden. Efter en ryggskada gick han fram-åtböjd helt i vinkel med käpp i många år. Ingen kunde förstå hur han kunde ha tungt skogsarbete, men han hade hög kapacitet. Därefter var torpet uthyrt till olika personer som fritidsbostad. Vid kommunens övertagande av marken från Jonsereds Fabrikers AB blev huset renoverat och uthyrt till Friluftsfrämjandet i Partille. Renoveringen har fortsatt och ladugården omgjorts till samlingslokal. Bohusleden går förbi och har rastplats på torpet.
Gottorp
Nytt boningshus och ladugård uppfördes 1916-17 av bolaget, varefter det gamla timrade boningshuset flyttades något åt sydost ut till vägen och blev skogsarbetarbostad. Den gamla ladugården av sten från 1860 ligger fortfarande kvar bredvid den nya. Torpet som länge var ett så kallat dagsverkstorp beboddes 1897 - 1930 av Albin och Betty Augustsson och deras 9 barn. Det kan noteras att yngsta barnet föddes 1915, alltså bodde 11 personer i 1 rum och kök i det gamla huset.
Som arrende för torpet gjorde Augustsson, enligt förteckning 1918, 104 dagsverken på herrgården. Torpet var ca 4 har. Djurhållningen var 2-3 kor, ett par grisar och några höns. Korna betade i skogen på sommaren.
Sonen Erik Augustsson, född 1906, berättar att han började skolan 1913 för småskollärarinnan Lalla Nyman i Jonsered, som hade småskola klass 1 och 2. Första klass i storskolan hade fröken Arvidsson. Josef Gunter hade klass 2, 3 och 4, men första året för Gunter skulle han ha repetitionsmöte med militären i september så dom fick gå i augusti i stället. Normalt var skolan från 1 september - 15 december och 15 januari - 31 maj. Skoldagen var mellan kl 8.30 - 15-16-tiden med lunchrast 13.00 - 14.00, vilket var samma som på fabriken. De som bodde nära gick hem och åt. Erik hade smörgås med sig och den fick ätas i korridoren utan någon dricka. Det var alltid läxor med hem bl a 3 - 4 psalmverser som förhördes varje lördag.
Fam. Karl Engström brukade Gottorp 1930-37 därefter kom Sven Gustavsson. Båda hade ungefär samma djurhållning som Augustsson och båda arbetade som jordbruksarbetare på herrgården.
Timlönen var för Sven 1938, 45 öre i timman. Samma lön hade också Karl Engström haft. Nu var skyldigheten att göra dagsverken som arrende för torpet borta och man arbetade varje dag på herrgården för denna timpenning och fick disponera torpet utan avgift. Detta innebar också att torpet fick skötas på fritiden eller av familjen. Korna som betade på skogen kom som regel hem självmant när mjölkningstiden närmade sig.
Åke Engström berättade också att när de köpte smågrisar, ca 6 veckor gamla, så kom en grisbil till Jonsereds samhälle och så fick han och pappa Karl bära varsin gris hem till Gottorp. Andra fördelar var att man fick låna hästar på herrgården för nödiga arbeten samt också ta vara på grenar och skräpvirke i skogen att elda med.
Bertil Gustavsson tog över efter faderns död 1981 och friköpte byggnader och tomt 1983 av Partille kommun, som 1976 köpt Jonsereds mark i kommunen. Övrig inägomark, ca 2 har, arrenderas av kommunen.
Annika Holm och Christer Skatt arrenderade torpet 1984 och köpte det 1988. På senare år har endast betesdjur funnits på somrarna. Ägarna bor på fastigheten.
Gottorp ll
Det gamla boningshuset flyttades ut till vägen och blev skogsarbetarbostad. 1917 flyttade Edvard Augustsson in, sedan kom John Larsson 1929 - 34, Olle Knutsson, Holger Johansson, Elof Johansson 1939 - 54 och Yngve Olsson 1954 - 74.
Margret Toft hyrde huset som fritidshus 1975 och köpte hus med tomt 1983 av Partille kommun.
Gripsholm
En av de sist bevarade sammanbyggda bostad och ladugård, byggt 1796 av Lars Grip och rivet i mitten av 1940-talet. I början av 1800-talet bodde Magnus Grip här. Han var Göteborgs siste skarprättare. Han utdelade också spöstraff när sådana utdömts. Det har berättats att han skar lämpliga hasselspön för ändamålet i Bokedalen.
I kassabok från Jonsereds Säteri (herrgården) 1833 har upptagits 1832 års lön till 7,24 + ca 1 riksdaler i traktamenten. Han har också fått 18,12 för reparation av hus och stängsel på soldattorpet. Det kan noteras att före 1858 fanns en skarprättare i varje län. Sedan fanns endast en riks skarprättare, den siste dog 1920.
De sista som bott på Gripsholm var Maria född 1857 och gjutare Anders Jönsson född 1848. De bodde länge på torpet. Anders dog 1941 och Maria 1942 efter att till slut ha tillbringat en kort tid på "Hemmet" i Jonsered.
Besökare på Gripsholm har berättat att det hördes rassel av kobindsle i bostaden och ibland stötte kon till med hornen i väggen så att man upplevde verkligen närheten till djurstallet. Från 1952 och några år framåt hade hundklubben en paviljong på torpet med övningar och tävlingar för hundar, men intresset avtog så att paviljongen såldes 1965 till Arne Gustavsson på Gottorp och blev sommarstuga i Åsa.
Sedan ett antal år är torpet planterat med gran och igenväxt.
Gärdet Ledet
Boningshus helt i sten, från 1800-talet, tillbyggt 1988. Ladugård byggd
1917. Lars Olsson flyttade från Banken 1900 till Gärdet och bodde där till
1906. Började sedan som trädgårdsarbetare i Bokedalen och flyttade till
Herrgården. 1906 - 22 bodde Albert Pettersson här. I förteckning över arrenden som
Jonsereds bolag upprättat 1918 framgår att Pettersson gjorde 208
dagsverken på herrgården som ersättning för torpet. Albert hade en son
Helge, som bott länge på Stålebo och en son Petter, som bodde på Ljunglid
och bl a kört renhållning med häst och vagn i Jonsered och Kåhög. 1923. - 34 brukade Karl Pettersson Gärdet. Han hade tidigare skött
Götebo för bolaget. Även hans söner Wendel och Alban arbetade en tid på
herrgårdens jordbruk. 1934. - 47 bodde Klas Henriksson på Gärdet och arbetade på herrgården,
vilket han gjorde fram till 1954 när bolaget upphörde med jordbruksdriften
och Klas fick anställning vid fabriken. Han bodde från 1947 på
Hallebacken. 1947 - 51 fungerade Gärdet närmast som invandrarförläggning för balter,
sedan bodde estländaren Karl Merits där till 1958, då bolaget behövde
stället till en skogskörare. Olof Björlin med familj från Flöda flyttade in och bodde kvar till
1975. Han körde i skogen med både häst och traktor. Till jordbruket hade
han många får som betade och höll fint. Sedan arrenderade Birgit Jidbrant och Lars Ekstein Gärdet. Birgit är
mycket intresserad av varmblodshästar och har lyckats mycket bra med
aveln. Detta har gett henne många fina utmärkelser för vackra hästar. 1978 friköptes byggnaderna med tomt, övrig mark ca 8 har arrenderas av
kommunen. Ladugården har ombyggts till stall och de har fått 5 platser för
hästar, vilka oftast är fyllda. Senast har det gamla boningshuset helt i sten renoverats och tillbyggts
på ett smakfullt sätt. Detta bevisas bäst av att byggnadsnämnden gett ett
hedersomnämnande och byggpris 1988 till familjen Ekstein med motiveringen
att man lyckats anpassa dagens byggande och äldre tradition så att det
gamla lever vidare.
Gjut Anders 90 år firas 1938 i närvaro av vänner och grannar: Anna och
Hjalmar Petersson
Banken
Herrgården.
Solveig Rydström i
Kåhög. Person Turgrens i I
ultered. Irma och Signe Augustsson. Matilda Pettersson. Claes Henriksson
Konrad och Edit från
Freden
m fl. Några gårdar och torp i Lerums västra del har sedan lång tid tillhört
Jonsereds Säteri
- (Herrgården) bl a köptes
Stålebo
och
Götebo
redan 1708 och
Svenkebo
1875. Dessa redovisas därför här också. Det finns
ytterligare många torp som ej är med i denna sammanställning på grund av
att de ej fyllt samma roll för jord- och skogsbruket utan mest varit
bostäder för andra ändamål på 1900-talet. Skogssällskapet köpte Jonsereds mark i Lerum 1976, 405 har skog, 17 har
inägor, 41 har övrig mark och vissa byggnader för 3,145 miljoner. GÖTEBO (på 1500-talet benämnt Gröttaboda)
Boningshus byggt 1887 med ägarparet Märta Oskarsson och Per Gunnar Eriksson. Bilden från 1992.
Gården har i huvudsak drivits ihop med herrgården utom 1870 - 1885 då gården arrenderades av James Gibson, som också föranstaltade om flyttning av boningshus och ladugård till nuvarande plats. Den nya ladugården ritades för övrigt av sonen J James Gibson som examensarbete vid högskolan.
Götebo hade egen rättare Karl Pettersson, som hade hand om driften från 1910 och bodde på gården. 1923 flyttade han med familjen till Gärdet och arbetade sedan på herrgården.
Detta var början till en rad förändringar som gjort att Götebo har omvandlats avsevärt. Ladugård med plats för 10 - 15 kor (dessa hade flyttats till herrgården). Redan tidigare hade viss samordning skett. John Andersson från Skatebacken berättar att han som 13-åring 1920 arbetade ett år på Götebo och skötte sinkor och får. När korna skulle kalva flyttades de till herrgården och all mjölkning skedde där. Det fanns också en jordbruksarbetare Oskar Johansson, som tidigare varit ladugårdskarl på Götebo. Han bodde med mor och syskon i den gamla arbetarbostaden som låg kvar där gårdens byggnader tidigare varit sydväst om den stora åkern och söder om bäcken vid transformatorn. Familjen flyttade till Oxhagen, Rödbo i november 1920.
Efter någon tid fick den så kallade stugföreningen använda huset. Föreningen var en föregångare till den kyrkliga arbetskretsen och bildades troligen redan 1912. Det var två kvinnor från Göteborg, Karin Parelius och Ebba Nyman som efter ett kyrkligt möte fick kontakt med fyra ogifta kvinnliga fabriksarbetare på Jonsered som stimulerades att bilda denna grupp, som 1930 blev den Kyrkliga Arbetskretsen. Stugan användes fram till början av 1940-talet. Många av arbetskretsens möten hölls i prästbostaden i Bokedalen tills församlingshemmet byggdes 1943 och Götebostugan revs.
Ladugården brann ner 1934 just som årets skörd bärgats och sedan byggdes den idag befintliga ladan som numera (1993) används som bilverkstad och lager. På södra sidan om bäcken vid den gamla gårdsplatsen var tidigare en del åkrar och betesmark som började växa igen och senare planterades på 1930-50- talet. Samma öde rönte också en åker mellan torpen Skatebacken och Svartebrant 1954 när Jonsereds Fabriker lade ner jordbruksdriften planterades ytterligare 3 har åker söder om vägen mellan Furuborg - Stålebo och bäcken.
Därefter fanns bara en åker kvar på 5 hektar som utarrenderades till konsul Bratt på Gullringsbo. Efter 5 år (1959) övertogs arrendet av Br Börjesson, Kåhögs gård. Sedan 1984 arrenderas Götebo av Lars-Inge Börjesson, Kåhögs gård. Bostaden byggd 1887 har använts till skogvaktarebostad efter att herrgården övertog jordbruksdriften 1923.
Följande har bott där:
Skogvaktare Josef Karlsson 1924 - 42
Skogvaktare Olof Vilhelmsson 1943 - 51
Skogsförman Albert Sällström 1951 - 70
Per Gunnar Eriksson hyrde 1971 och köpte sedan bostaden med 3400 kvadratmeter tomt 1979.
HÖGENS GÅRD inklusive Stertered och delar av Manered.
Foto 1993 av Bengt Eneroths modell av byggnaderna.
Högens gård är en av de senast tillköpta gårdarna till Jonseredskomplexet W Gibson köpte 1847 av handlare Andreas Jonsson 3/4 mantal Högen och 1851 1/4 mantal Högen av Evald och Herman Schmidt, Partille.
Areal och vissa faktauppgifter från 1940:
29 ha åker och bete
4 hästar, 22 kor, 1 gris och 15 höns
Arrendator Carl Svensson
Boningshus byggt omkring 1875, ladugård 1900 och arbetarbostad 1912.
Jonsered byggde på 1870-talet en större kvarn i forsen vid Säveån. Kvarnen
hade 4 par stenar, vals och siktverk och brann ner 1899 och är ej återuppförd.
Översiktsbild vägen från Kåhög mot Högen 1945. Vänster om vägen den numera igenlagda grusgropen. Till höger skymtar kvarnkanalen till den 1899 nedbrända kvarnen som ses nedan. I högra kanten ses en del av rasplatsen mot Säveån och söder om landsvägen Högens gärd med det 1936 påbörjade Högens villaområde.
Efter inköpet drevs gården från herrgården fram till 1872 då arrendator
Karl Norén tillträdde arrendet. Utöver jordbruket var Norén starkt
engagerad av Jonsereds Missionsförening, vilket styrks i församlingens
75-årsskrift: "Missionsförsamlingens bildande och tillväxt. Behovet av kristen gemenskap växte snart fram hos de få troende
somfunnos. Det var ett livsbehov, att få komma tillsammans för gemensam
uppbyggelse och gemensamt ansvar. Man kände också behov av att gemensamt
utföra något missionsarbete för Herrens sak. Tanken på att bilda en
förening växte allt starkare. Söndagen den 25 oktober 1875 voro de troende
samlade hos pastor Torin i hans bostad på "Nybygget". Beslut fattades då,
att bilda en sammanslutning, som skulle antaga namnet "Jonsereds
Missionsförening". Fjorton personer antecknade sig såsom medlemmar vid
detta tillfälle. Till församlingens ordförande och kassör valdes
arrendatorn på Högen, Karl Norén. Ar 1935 ändrades namnet till Jonsereds
Missionsförsamling. Sedan Missionsförsamlingen bildats, började arbetet ta fastare form.
Eftersom Torin var både präst och lärare, utverkades tillstånd att få
skolan upplåten för predikan och möten. Men snart blev skolan stängd.
Orsaken var att även olärda män och kvinnor uppträdde med bön och
vittnesbörd. Endast prästen fick uppträda och tala där. Nu måste andra
utvägar sökas. Någon egentlig möteslokal fanns ej att uppbringa, utan man
måste samlas i bostadsrum. Högen blev den plats, där församlingen under
många år hade sitt andliga hem. Även i Kåhög och Uddared hölls möten och
predikningar, fast mera tillfälligt. Arrendatorn på Högen, Karl Norén,
upplät två rum i "övre våningen". Lokalen var liten och olämplig och
ventilationen dålig. Men var de yttre omständigheterna mindre goda, så var
de inre betingelserna dess bättre. Guds Ande verkade till väckelse för
syndare och till förnyelse för trons folk. Orostiftare och fridstörare
kunde nog infinna sig, men förorsakade dock inga nämnvärda hinder. Församlingen växte, och lokalen blev allt för liten. Därtill kom att
Norén flyttade ifrån Högen, och då uppstod ett trängande behov efter en
annan möteslokal." Norén lämnar arrendet och den 26 augusti 1901 transporterades arrendet
över till Thure Eneroth, som gått Lidsta lantbruksskola och praktiserat
som inspektor på några gårdar. Eneroth kom ursprungligen från Dalsland,
gifte sig 1916 med Emy från Göteborg och fick tre barn, Brita, Lars och
Bengt. Jordbruksdriften var mjölkproduktion 20 - 25 kor med ett 10-tal
ungdjur och 5 hästar. Mycket hö odlades till djuren, gröna ärtor odlades till Förenade
Konservfabriken i Göteborg. Fruar och barn plockade ärtskidor i säckar.
Betalningen var 3 öre per kg. Rotfrukter odlades till korna och förvarades
i stukor. Under första kriget odlades också lin till fabriken i Jonsered
och resten blev spannmål av olika slag. Säden och linet skördades med
självavläggare och kärvarna fick bindas för hand. Eneroth köpte aldrig
självbindare.
Högens gård 1925 med ladugård och magasin. Rotfruktskörning pågår. i centrum är Thure Eneroth med två av barnen.
Översiktsbild av riksvägen mot Jonsered 1931-32. Delar av Uddared är byggt. i bakgrunden skymtar Jonsereds Herrgård.
Arbetsstyrkan var 5 man. De flesta hade stat som det hette på den tiden, det vill säga: fri vedbrand, 1 potatisrad var i potatislandet, 3 liter mjölk per dag, brödspannmål, viss mängd fläsk och en mindre summa pengar per månad. Fruarna handmjölkade korna mot viss ersättning.
Eneroth hjälpte också vägförvaltningen med vägunderhåll. Grannarna har sagt att så fort det inte var fullt med arbete på gården så var Högens folk på vägen med häst och redskap.
Mjölken såldes direkt till hushåll. Morgonmjölken kördes till Jonsered och Kåhög i konkurrens med Herrgården och Kåhög. Middagsmjölken gick åt till statarna och vissa andra som kom och köpte. Kvällsmjölken kördes till Uddared. Harry och Bertil Johansson på Högen körde oftast, men ibland när de ej hade tid körde sönerna Lars och Bengt när de blev stora nog och deras gode vän Bengt Samuelsson, numera boende i Kåhög var med.
Bengt Samuelsson berättar att som pojk fick han köra till kvarnen i Kolboryd. Där var en brant backe så att han fick ta en länk om ett bakhjul för att hålla det still och på det sättet bromsa vagnen med tung last utför. Bengt kände sig då stor och lite mallig för uppdraget. Han körde ofta också tröskvandring som drev tröskverket, detta kördes på Högen med fyra hästar, vilket var ovanligt. De flesta körde med två hästar.
Eneroth var en samarbetsmänniska, mycket engagerad i det allmänna bl a nämndeman i 24 år, ledamot i Sävedals vägstyrelse i 15 år, samt ordförande i Jonsereds livsmedelsnämnd under kriget. Det sades att han alltid hade nyckeln till sädesmagasinet i fickan för att ingen spannmål skulle komma på avvägar.
Eneroth var också ordförande i Göteborgs Lantbruksklubb 1917-29. Klubben hade en del egna redskap som lånades ut till klubbens medlemmar mot avgift för att täcka reparationskostnader. En bagge fanns också placerad i Björlanda, där man kunde få inackordera en tacka för 5 kr per gång. Man ville också flytta höhandeln från Skanstorget närmare hövågen som var förlagd vid Spannmålsgatan.
Köttbesiktningstaxan var också under debatt. Storboskap och häst kostade 3 kr i Stockholm, men i Göteborg 4:50. Även andra djurslag var dyrare i Göteborg, varför Eneroth och Knut Pettersson, Råda Säteri fick i uppdrag att förhandla om detta.
Eneroth var också en hängiven samlare av fornminnessaker och gamla kulturföremål. En del har skänkts till fornstugan och hembygdsföreningen, som också har en modell av Högens byggnader gjorda av sonen Bengt Eneroth.
Thure Eneroth dog i september 1936, men sterbhuset drev arrendet till 14 mars 1940. Rättare Albin Johansson, som varit på Högen sedan första världskriget, skötte gården tillsammans med tre statare.
Bouppteckningen efter Eneroth visar vilka inventarier som fanns eller inte fanns tex ingen elektrisk motor.
Rester av gamla gårdar. Kåhög Östergård användes som arbetarbostad till Högen. En familj Lindkvist bodde där. Affärsföreståndare Justantin Pettersson byggde 1940 ny villa. Senare bodde sonen Dage Kåberger där och från 1963 Julia och Stig Bergenheim. Vänstra huset revs och nytt byggdes 1976.
Inköp av nyare inventarier hade varit minimal mot slutet.
Här nedan följer delar av bouppteckning efter Thure Eneroth:
"Den 15 november 1936 förrättades å Högens gård, Jonsered, av undertecknade på därom gjord anmodan bouppteckning efter lantbrukaren Fredrik Thure Eneroth, som, född den 7 augusti 1867, avlidit den 4 september 1936 och efterlämnat såsom dödsbodelägare sin hustru Emy Eneroth, född Nordström, samt i det med henne år 1916 ingångna äktenskapet födda barnen
1) Brita Alida Charlotta, född den 3 april 1917
2) Lars Ivar Thuresson, född den 19 november 1918, och
3) Bengt Gunnar Thuresson, född den 29 juli 1920,
alla boende på Högens gård, Jonsered, för vilka omyndiga Askims, Hisings och Sävedals häradsrätt den 29 september 1936 inskrivit änkefru Eneroth såsom förmyndare samt förordnat kyrkoherden Nils Henriksson i Partilie till god man under boutredningen,
Vid förrättningen voro änkefru Eneroth och kyrkoherden Henriksson tillstädes. Änkefru Eneroth företedde dels ett av henne och lantbrukaren Eneroth den 3 februari 1917 upprättat, härvid i bestyrkt avskrift fogat testamente och dels ett mellan henne och lantbrukaren Eneroth den 20 juni 1916 upprättat, den 10 juli 1916 i Askims m fl häradsrätts äktenskapsförordsprotokoll intaget, härvid
|
1 kaffekanna på tre ben, 1 blomsterskål, 2 gamla puddingformer, 1 gammal hävert Köksinventarier diverse kokkärl 5:00 diverse köksattiralj 10:00 1 lakkar, 3 baljor 3:00 1 fruktskåp, 1 isskåp 2:00 Yttre levande inventarier Hästar, 5 st 900:00 Nötkreatur 1 tjur 200:00 6 äldre kor 600:00 10 medelålders kor 2.500:00 7 yngre kor 2 100:00 4 kvigor (äldre) 800:00 3 kvigor (yngre) 300:00 2 kalvar 100:00 1 hund med tre valpar 100:00 45 höns och 4 tuppar 49:00 1 bisamhälle 5:00 Yttre döda inventarier och gröda Foder 1 500:00 Otröskad gröda 2 000:00 Potatis och rotfrukter 200:00 Vagnar 1 droska, gammal, 1 trilla, 1 gigg, 1 vurst, 1 vurst, mindre, 1 skånsk vagn, 2 åkslädar 100:00 Arbetsvagnar 2 st plattvagnar för par 70:00 1 enhet splattvagn 50:00 2 plattvagnar för par med lämmar 100:00 1 mindre mjölkvagn 20:00 1 enbetsgödselkärra 25:00 1 mjölksläde, mindre 5:00 3 par parkälkar 100:00 1 flathäck med lämmar 10:00 2 vedstegar till slädar 5:00 |
|
Selar 1 par vagnsselar med beslag, 1 enbetssele, 1 par vagnsselar utan beslag,1 herrsadel, 1 damsadel 50:00 2 par parselar, arbets-,2 enbetsselar, arbets 120:00 2 par ryktdon 1:00 div tömmar, remmar och delarav äldre selar 1:00 1 brösta 1:00 Åkerbruksredskap och maskiner 1 radsåningsmaskin, äldre 25:00 1 slåttermaskin 50:00 1 skördemaskin, självavläggare 75:00 1 hästräfsa 15:00 1 hundraspinnarsharv 100:00 2 årderkrokar 10:00 2 plogar 50:00 1 gräsfrösåningsmaskin 10:00 1 hästhacka 5:00 4 par plogsvänglar 10:00 1 täckdikningsplog (1/3) 1:00 1 stensläpa 2:00 1 dragbom för tre hästar 1:00 2 Cambridevält 25:00 1 ringvält 20:00 1 skumplog, äldre 1:00 1 sädesharpa med såll 20:00 1 hackelsemaskin 15:00 2 höhässjor av trä 2:00 8 högafflar 8:00 5 grepar 5:00 4 rotfruktsgrepar 4:00 4 spadar 4:00 2 täckdikarspadar 2:00 1 rörskopa 1:00 3 sandskyfflar 3:00 3 liar 3:00 6 rotfruktshackor 3:00 3 järnkrattor 3:00 1 halmkniv 1:00 1 såskäppa 1:00 2 magasinsskyltar 2:00 1 magasinsborste 1:00 diverse 50:00 |
|
Diverse 1 skruvstäd med bänk 10:00 5 stocklänkar 2:00 4 björnbindslen 4:00 4 hölinor 2:00 1 decimalvåg med vikter 15:00 1 stålwire med block 10:00 1 parti taggtråd, 1 parti stängelstråd 15:00 1 parti häst skor 3:00 1 " tomsäckar, ca 25 st 5:00 |
|
2 järnspett 2:00
2 korta stegar 2:00 5 äldre vattenspänner, 2 äldre plåtspänner 2:00 1 hundkoja 2:00 1 parti gammal tegelsten 1:00 1 såg, 1 yxor 1:00 1 mindre parti olja och färg 2:00 1 låda med hovslagareverktyg 1:00 1 slipsten 1:00 |
Auktion hölls 8 mars 1940. Exempel på priser vid detta tillfälle: fem hästar såldes för mellan 8 - 1.100 kr styck, 22 kor av låglandsras 4 - 500 kr st, havre 28 öre per kg, råg 24 öre per kg, timotej 1:45 kr per kg och klöverfrö 2:85 kr per kg. I fyra maskiner var Kåhögs gård hälftendelägare, nämligen: potatis-upptagare, rågtröska, rotfruktsåningsmaskin och potatisharpa som också såldes bland mycket annat.
Auktionsfirman Albert Ringius stod för auktionen med Oskar Sjöberg i Hjärtum som uppskattad utropare.
En kuriositet kan vara att Ringius skänkte 10% av sin provision till hovpredikant Isak Beens Finlandsinsamling, men också en antydan om den lojalitet som vi i Sverige kände för vårt brodersfolk i en svår tid.
Tidningsreferat (8/3 1940): Av journalisten Står.
"En häst - 1,000 kronor -första, andra, tredje gången!
Bilen rusade fram på den breda landsvägen och snön lyste gnistrande vit på åker och äng. (Det var inte den där snusbruna snöfärgen, som är kännetecknande för storstadsgatans snö). Bondgårdarna lågo som vackra färgklickar här och där mitt i allt det vita. Ur skorstenarna ringlade röken upp mot frostig sky, men det var också det enda tecken till liv, som skönjdes. Utom på ett ställe. Nämligen arrendegården Högen vid Jonsered. Så mycket folk, bilar, slädar och cyklar ha vi sällan sett på en och samma gång vid en ordinär bondgård, men så var där också lösöreauktion. Och en sådan är i vissa fall något av ett folknöje, om den sköttes rätt.
Beträffande denna auktion, så måste man ge överledaren, dir Albert Ringius, Göteborg, det allra högsta betyg. Och hans auktionsropare stod i en absolut särklass. Han var roligare och kvickare än 20 årgångar av Strix, och det vill inte säga litet. Hans namn bör nämnas. Det är herr Oscar Sjöberg, Hjärtum - en ung lantbrukare med enorma röstresurser och en otrolig slagfärdighet. Han kommer nu att definitivt övergå till auktionsyrket, en sak som han borde ha gjort för länge sedan.
På och kring gården var det ett livligt och trevligt liv. Handfasta och sakkunniga lantbrukare kände provande på jordbruksredskap, undersökte kor och hästar samt kastade ett granskande öga på vagnar, kärror och andra don. En varm och gemytlig korvgubbe hade en stor dag, och på väggarna lästes följande anslag: "I det lilla huset bortom ladugården - Kaffeservering!". Så nog var det sörjt för välfägnaden.
Dir Ringius och hans utropare sålde slut på rubb och stubb under dagens lopp. Korna kommo upp i ca 400 kronor, och en duktig arbetshäst stannade vid 1 000. Men så slukar han heller ingen bensin."
Ny arrendator efter 14 mars 1940 blev Carl Svensson som tidigare varit arrendator på Kärrsgården i Backa under 8 år.
Driften fortsatte med mjölkproduktion. Svensson lämnade arrendet i mars 1953.
Manered har bebyggts med övre industriområdet och fotbollsplan, Högshall, Högens villaområde och Stertered, söder om landsvägen är utbyggda och nya motorvägen knackar på dörren och vill fram.
Gården upphör som enhet och slås ihop med Kåhögs gård och utarrenderas till bröderna Torsten och Ingemar Börjesson från 14 mars 1953.
Byggnaderna, som på grund av bristande underhåll blivit ganska förfallna, revs under senare delen av 50-talet och har lämnat plats åt Högenmotet på motorvägen, som byggdes i början av 60-talet. Samtidigt fylldes den gamla grusgropen sydost om Kåhögsbron igen och blev betesmark. Samma öde rönte den gamla vattenkanalen till kvarnen sydväst om Kåhögsbron. Strandkanten förstärktes med sten och området utjämnades som grundförstärkning för nya motorvägen.
När kommerserrådet Olof Wijk 1833 överlät fastighetsbeståndet till sina svågrar William Gibson och Alexander Keiller (den senare utlöstes redan 1839) fanns ett villkor att han skulle få arrendera lägenheten Bokedalen under 40 år mot en årlig arrendesumma av 50 Rdlr bko. Sedermera övergick detta arrende på baron Oscar Dickson i Göteborg att också användas som sommarnöje.
Växthuset i Bokedalen på 1890-talet
Del av Jonsered omkring 1905. Till höger syns flickhemmet och där bakom ålderdomshemmet. De gamla Maneredsgårdama är bona och jorden sammanslagen i ett stort fält. Skogsmarken är knappast beväxt.
Drivhus och orangerier anlades, stora summor nedlades för att göra den naturskönt belägna fastigheten till en lustgård.
I början av 1900-talet återtog Jonsered nyttjanderätten till Bokedalen. Byggnaden blev tjänstemanna- och prästbostad, senare invandrarbostad och revs omkring 1960. Marken utnyttjas som betesmark Ett antal terrasser och tennisbanor minner om vad som varit.
Efter William Gibsons köp av Jonsereds säteri med underlydande hemman 1833 var det stora intresset att dels flytta ut sin industri från Göteborg och dels utveckla den. Han blev dock medveten om att jordbruket ej drevs rationellt, varför han sökte en inspektor från Skottland. Skottarna voro vid denna tidpunkt kända som goda jordbrukare.
James Young kom till Jonsered 1844 och införde täckdikning som en av de första i Västsverige. Han lärde folk plöja, han tog hit en annan skotte, Christie, som biträde. Han förde med sig kålrotsfrö och startade kålrotsodling här. Skjutsar kom ända från Skaraborg till Jonsered för att köp rotbaggar. Han importerade skotska och norska hästraser och spred i trakten. Hingsten Felix var mycket omtalad. Young var också tillsynsman för jakten och laxfisket. Större delen av dagen satt han på hästryggen för att inspektera allt. Ingen av de stora gårdarna var utarrenderade vid denna tidpunkt.
Det kan också noteras, att Gibson medverkade i översättning från engelska av en täckdikningsbeskrivning som spreds genom hushållningssällskapet i länet.
I Jonseredsfabriken tillverkades 1852 bl a tröskverk, kvarnar, plogar, harvar, vagnaxlar och strykjärn.
Familjen Gibson och Jonsereds Fabrikers AB har under lång tid 1833 - 1975 betytt mycket för herrgården m fl gårdars utveckling. Alla har visat intresse och engagemang för jord och skogsbruket. När Hushållningssällskapet startade lantbruksskola på Partille herrgård 1858 var William Gibson III styrelseledamot från starten.
David Gibson ägde Gullringsbo 1861 - 1870.
James A Gibson bodde sommartid på Williamshöjd 1870 -1885 och arrenderade på grund av sitt jordbruksintresse Götebo under samma tid. Han föranstaltade om flyttning av boningshus och ladugård från sin tidigare plats vid bäcken till den plats de har idag. Hans son J James Gibson ritade den nya ladugården som examensarbete i sin utbildning. Han blev sedan familjen Gibsons sista disponent i företaget 1917 - 1927. Till detta kan nämnas att William Gibson V "kommendörkapten" kallad var styrelsens ordf 1927 - 1947. Han var också den sista Gibson som bodde på herrgården fram till sin död 1954.
Ägarens intresse betydde också mycket för gårdens byggnader. 1868 byggdes ny huvudbyggnad på herrgården efter initiativ av David Gibson (oftast chefsbostad för bolaget).
1871 var ny ladugård färdig med plats för 45-50 nötkreatur, 10 arbetshästar och ett vagns- och ridhäststall. I källarplanet på södra sidan var plats för potatis och rotfrukter med ett maskinutrymme emellan. Ett magasin torde ha byggts vid ungefär samma tidpunkt. Ladugård och magasin har flyttats ca 150 meter västerut. Gödselplatta, urinbrunn och tre gropsilar byggdes år 1943-44.
Bostäder för arbetare fanns bara för två familjer och inspektor. Övriga bodde på torpen, men 1944 byggdes två bostäder med två lägenheter i vardera för de anställda. Övriga byggnader redovisas på respektive gård.
I slutet av 1800-talet arrenderade bolaget ut några gårdar såsom Kåhög och Högen som därmed försvann ur herrgårdens egen drift och gjorde den något mera koncentrerad.
Götebo utarrenderades också till James Gibson enligt ovan 1870-85, varefter man hade egen rättare och drev mjölkproduktion där. I början av 1900-talet var också Stålebo utarrenderat.
Under första världskriget stoppades bomullstillförseln och man odlade bl a mycket lin både på den egna gården och de utarrenderade. Efter kriget överfördes restmarken på Maneredsgårdarna till arrendet på Högen. 1923 börjar Johan E Samuelsson som inspektor på herrgården. Han hade dessförinnan genomgått Klagstorps lantbruksskola samt haft anställning som inspektor på gårdar i Västergötland och på Värmlandsnäs.
Den särskilda driften med djurhållning på Götebo drogs in till herrgården. Efter något år läggs också Stålebo under herrgårdens drift.
Mjölkproduktionen ökas och Gulli Samuelsson börjar 1923 på gårdsmejeriet, ca 100 m norr om herrgården.
På den tiden tog man upp is ur Aspen och ibland om där ej fanns fick man ta i Ramsjön och lägga i ett särskilt ishus liggande i slänten ner mot sjön och nedsänkt 1-2 meter i markytan. Huset är troligen från 1700-talet. De upptagna isblocken staplades på varandra och täcktes med sågspån. Omkring 1925 kunde det dagliga arbetet gå till på följande sätt: Varje dag hämtades två isblock från ishuset och lades i en vattenbassäng. Denna var avsedd som kylbassäng för mjölken som kom från de ca 30 korna två gånger per dag. Freonkyl kom i slutet av 40-talet och ishanteringen upphörde.
Före 1920 hade man även kärnat smör, men därefter separerade man endast mjölk i gårdsmejeriet. Man mätte upp mjölken i 2- eller 3-liters flaskor. Därefter kördes mjölken ut i samhället med häst och vagn varje dag klockan 8. Mjölken gick direkt till varje familj. Man ställde den fulla flaskan på trappan och hämtade en tom flaska. Varje familj skulle göra rent sin flaska, men det syndades en del mot den regeln och gav extra arbete åt den ansvariga i mejeriet. Inspektorn förde en lista på hur mycket mjölk varje familj förbrukade och då lönen betalades ut gjordes avdrag för bl a mjölk. En liter mjölk kostade vid denna tid ca 18 öre.
Gulli Samuelsson i gårdsmejeriet. Johan Börjesson redo att köra ut med mjölken.
Man levererade även mjölk till flickhemmet, ålderdomshemmet, tjänstemännens och arbetarnas matsalar i 25-50 liters flaskor. Den mjölk som blev över såldes i bolagets affär i samhället och grädden transporterades med tåg till Göteborg för vidare befordran till Arla. Senare infördes regler om standardisering och man fick blanda ut mjölken med skummjölk för att uppnå rätt fetthalt, som skulle vara 3% med rätt att vara mellan 2,9 - 3,1%. En kontrollant från Lantbruksstyrelsen kom varje månad för kontroll av fetthalten. Om fetthalten översteg 3,1% kunde följande brev skickas:
"Den 21 november 1945 uttogs prov av standardiserad mjölk hos Eder. Vid undersökning av detta prov befanns fetthalten utgöra 3,3 procent.
Enligt kungl kungörelse den 6 mars 1942 (nr 91) med vissa bestämmelser ang handeln med mjölk skall mjölken standardiseras till en fetthalt av 3 procent med avvikelser å högst 0,1 procent.
Med anledning av vad sålunda förekommit fästes Eder uppmärksamhet på vikten av att gällande föreskrifter noggrannare iakttagas. Stockholm poststämpelns datum."
År 1954 upphörde mjölkhanteringen och huset inreddes helt till bostad. Det kan nämnas att byggnadens stomme är en av de flyglar som en gång inramade gårdsplanen på Jonsereds gamla säteri, men som flyttades omkring 1870 något norrut och sedan dess varit bostad åt inspektören på gården samt arrendatorn till handelsträdgården. Handelsträdgården revs 1988.
Begreppet "säteri" är en gammal kameral term för ett lantgods som i skattehänseende haft en särskilt priviligerad ställning, men också fungerat som föredöme.
Korna som gick på bete hela sommaren drevs i flock varje eftersommar på landsvägen till Götebo och Stålebo där de stannade ca 3 veckor. Mjölkanläggning fanns så att de kunde mjölkas där morgon och kväll. Under tiden rengjordes ladugården på herrgården samt kalkades och målades svart nedtill inför inställningen för vintern.
En del egen rekrytering av kor skedde, men räckte inte detta inköptes kalvfärdiga kor.
Ett problem på 1920-talet var risken för TBC-spridning genom kor, varför prover fick tas. Detta skulle ske vartannat år och naturligtvis fick man vara observant på detta vid inköp av djur. Här följer en rapport från ett dylikt prov daterade 30/10 och 1/11 1945 då samtliga 32 kor, 1 tjur och 11 ungdjur provades.
Vid första tillfället fick djuren en spruta i huden och tre dagar senare kontrollerades om det fanns någon reaktion. I detta fallet var allt bra och beskedet är att senast oktober 1947 skall ny undersökning ske. Tyvärr slaktades en del djur i onödan i början på grund av att det kunde vara fågeltuberkulos men denna gick över snabbt och saknade betydelse.
Odling
På grund av stor djurhållning med kor, ungdjur och hästar odlades mycket hö, även ensilage började användas 1945. Rotfrukter odlades till korna och lagrades i källare under ladugården. Ganska mycket potatis odlades också för avsalu. Källare fanns även för dessa. Resten fick då bli spannmål som också gick åt för djuren. Under l:a världskriget odlades också lin som fabriken behövde.
All spannmål skördades med självbindare och tröskades på vintern. Vid brådskande tid i vår och skördetid fick skogens arbetare hjälpa till på gården. Arbetena skedde med häst som dragare fram till 1947 då en ny traktor "Farmal M" med sammanställda framhjul inköptes och blev en god hjälp.
Ungdomarna hjälpte ofta till att gallra och rensa rotfrukter. Förra kommunalrådet Gustav Lindahl berättade att han 1908, elva år gammal, varit med och rensat rotfrukter. Betalningen var 18 öre raden och han rensade 2 rader om dagen. På 1930-talet var priset 30 öre för 100 meter.
Tiderna förändras hela tiden. Rätten att betala arrende för ett torp med dagsverke försvann i mitten av 1940-talet och ersattes med arrende eller hyra och ofta timlön eller månadslön. Ett exempel kan vara 1938 då hade Sven Gustavsson på Gottorp 45 öre i timman som jordbruksarbetare på herrgården.
Det blev en avsevärd förbättring 1944 då fyra nya lägenheter kunde tas i bruk. J B Börjesson började arbeta på herrgården 1925 och bodde i grindstugan med 1 rum och kök. Han berättade att om det var kallt på vintern så frös vattnet som stod på golvet. Han flyttade då efter 19 år in i ny lägenhet med 2 rum och kök, centralvärme och då fullt modernt. Hans uppgift var att sköta hästarna, köra sopor i samhället samt köra mjölken och i övrigt vad som behövdes. Hans granne Gunnar Johansson anställdes i början av 1940-talet som jordbruksarbetare och blev senare traktorförare och skötare. På vintertid var det oftast skogskörning och ibland huggning.
Tre hästar gick alltid på fabriken med transporter och hade kuskar därifrån.
Skogen
En skogvaktare har som regel varit ansvarig för Jonsereds skogar och skött den med fasta skogsarbetare och körare. Skogsarbetarna har varierat mellan fast lön och visst stimulansackord till helt ackordslön. Körarna har oftast haft ackordslön.
Verner Andersson började som skogvaktare i slutet av 1800-talet och bodde på Svenkebo.
Josef Karlsson tog över 1924 och var kvar till 1942 då han avgick av hälsoskäl och började på fabrikskontoret. Han bodde på Götebo som blivit skogvaktar-bostad.
Jägmästare Olof Vilhelmsson började 1943 och stannade till 1951 då Skogssällskapet tog över ansvaret, men hade tidigare haft en rådgivande roll. När Vilhelmsson tillträdde 1943 låg 5 000 kubikmeter ved i skogen och bolaget köpte ved från Norrland som kom på järnväg. Orsaken var att Skogssällskapets jägmästare låst sig för ett ackordspris på 1,10 kr per kubikmeter för utkörning och alla körare vägrade köra för detta pris.
Vilhelmsson tyckte situationen var absurd, undersökte och bjöd sedan 1,50 kr per kubikmeter varefter
Herrgården körde med 4 hästar Svensson på Högen körde med 2 hästar Karlsson på Kåhög " " 2 Henning och Viktor " " 2 "
Veden kom ut snabbt och fabriken fick egen ved att elda med och alla voro glada och belåtna.
Från 1951 kompletterades Skogssällskapets ledning med skogsförman Albert Sällström som höll i den dagliga verksamheten fram till sin pensionering 1976.
Tillväxten i skogen har förändrats kraftigt de senaste 100 åren. 1920 avverkades ca 1 kubikmeter per ha och år mot 6 kubikmeter 1990. Under samma tid har virkesförrådet fördubblats i skogen, men det finns socknar på västkusten där virkesförrådet har sjudubblats från ca 20 kubikmeter till 150 kubikmeter per ha. I Partille är virkesförrådet ca 150 kubikmeter per ha.
En ovanligt kraftig storm i september 1969 förstörde mycket skog. Stora områden med stor skog blåste helt enkelt ned och låg platt på marken med stora rotvältor som var en stor risk vid uppröjningen. Vissa områden blåste halvväxt granskog av på mitten. Efter denna stormfällning mätte förre förvaltaren Johan Samuelsson på herrgården upp en nedblåst gran i Humledalen som mätte 52 meter och därmed var den längsta kända gran i Sverige.
Exempel på avblåst granskog
Skogen är oftast ett utmärkt komplement till jordbruk, både som arbetstillfälle och inkomstreserv vid behov. Civiling Birger Norinder som länge var disponentens närmaste man på Jonsered, nämner fördelen av att Jonsered hade sitt stora jord- och skogsbruk, vilket bidrog till en stabilitet i rörelsen. Bl a genom att man odlade lin själv på lantbruket och hos andra lantbrukare under krigstiden och beredde detta liksom skogens betydelse som energikälla. Även textilföretaget Nääs fabriker hade stort jordbruk och klarade också enligt en redogörelse av landshövdingen, de svåra åren bättre än många andra företag.
Skogen betydde nog också en hel del för utveckling och provning i praktisk drift av motorsågar och lastkranar som blev stora produkter i Jonsereds produktion.
Disponent Brodén sade vid ett tillfälle: "Skomakare bliv vid din läst" och avsåg då att industrin skulle ägna sig enbart åt tillverkning. Detta innebar att servicefunktioner avvecklades och den 14 mars 1954 lades jordbruksdriften ner. Inspektor Samuelsson pensionerades och övriga utearbetare erbjöds arbete på fabriken..
Auktion hölls på alla djur och jordbruksinventarier.
Jonsereds Säteri oftast benämnt Herrgården
Förvaltar- och trädgårdsmästarbostad frän 1650-talet var flygelbyggnad till gamla herrgården, men flyttades i samband med nybyggnationen omkring 1870 till nuvarande plats.
Först en kort redogörelse över ägarförhållande i stora drag och de olika gårdar som tillhört samma ägare och som tid efter annan blivit sammanförda till det komplex som de för närvarande utgör samt ibland också brukats av denne och ibland varit utarrenderade.
1569 Förlänade Johan III bl a kronogodset Jonsjö i Sävedals härad, som Jonsereds Säteri m fl fastigheter benämndes då och Råhult till Brynte Birgersson. Han köpte strax därefter laxfisket och viss mark i Kåhög.
1634 Stertered erhålls som donation.
1708 Götebo och Stålebo köps.
1743 Köps Kåhög Mellangård 1:3 och 2:3 samt Lexby Östergård.
1763 Köps Tultered 1:4 som då kallades Turtered.
1831 Kommcrsrådet Olof Wijk köper Jonsered m fl fastigheter och överlåter dessa 1833 till sin svåger William Gibson.
På 1840-talet köps ett antal Maneredsgårdar flera och små, den största 1:8 köptes först. Byggnaderna låg bredvid trappan som går upp mot kyrkan och revs före kyrkan byggdes 1858.
1843-1916 Köps ett antal fastigheter Kåhög Västergård och Kåhög Östergård, som blev grunden till en sammanhållen Kåhögsgård.
1847 och 52 Köptes de två Högenfastigheterna 3:4 mtl och 1:4 mtl.
1872 Jonsereds Fabrikers AB bildas och tar över både fabriker, lantbruk och övriga fastigheter, men med samma ägare.
1875 Svenkebo köps.
1932 Syskonen Turgren köper inägorna till Tultered Sörgård av
Jonsereds Fabriks AB för 5 000 kronor.
1975 Investmentbolaget Asken blir majoritetsägare, har köpt in sig under lång tid. Elektrolux tar över, styckar ut och säljer huvuddelen av företaget.
1976 Köper Partille Kommun huvuddelen av bolagets mark i kommunen såsom Jonsereds Säteri med ladugård, Kåhögs gård, Högen, Stertered och Tultered 1:2 samt ett antal byggnader, all skog, åker och betesmark ca 1020 ha för 8,54 miljoner kronor.
Skogssällskapet köper samma år Jonsereds mark i Lerum: Götebo, Stålebo och Svenkebo, tillsammans 405 ha skog, 17 ha inägor och 41 ha övrig mark för 3,145 miljoner. I detta ligger också vissa byggnader.
Dessutom har ett antal mindre enheter sålts privat, som delar av Stålebo och Svenkebo med fl fastigheter. Detta framgår av redogörelse över torp under Jonsereds herrgård.
En intressant redogörelse för Jonseredsegendomarna finns i Carl Habicht bouppteckning efter hans död 1791 och lyder sålunda:
"Fasta egendomen, kronoskatte-säteri-rusthållet, ett helt hemman beläget i Göteborgs och Bohus län Sävedals härad och Partilleds socken, indelt till rustning under Västgöta Reg.te och Elfsborgs Kompagni No 123. Sätesgården är väl bebyggd i mangården med en karaktärsbyggning av tvenne våningar innehållande 16 väl inredda rum i gott stånd, på hög stenfot och inunder tvenne källare. Likaledes tvenne flygelbyggnader samt nya ladugårds- och uthusbyggnader, allesammans i gott stånd. Gårdens egor, så till åker som äng, bestå dels av sandmylla, dels av femjord, väl brukad, jämte tvenne träd- och kolgårdar. Upp på sätesgårdens egor äro anlagda trenne torp Gottorp, Gärdet (Ledet) och Banken, som vartdera på egen kost utgöra tvenne dagsverken i veckan. Äfvenledes en uti Säfve-å vid gårdens egor anlagd försvarlig mjölqvarn, med tre par stenar, hvilken är uti rustningen med Säterirusthållet inbegripen, hvarföre ej annan ordinarie skatt utgöres. Hit hörer äfven en afdelad och med gärdesgård stängd skog, som till bränsle är tillräcklig, samt fiske uti sjön Aspen, som löper in till gården.
Under sätesgården ligga nedanskrifna hemman:
l:o Lexby Östergården, ett helt, förmedlat till ett halvt skattehemman, i förenämnda härad och socken beläget, bebos av tvenne åboer, vilka utgöra hvardera tvenne dagsverken i veckan vid Jonsered. Detta hemman är försedt med försvarliga hus i mans- och ladugården och har bördig jord i åker och äng.
2:o Kåhög Mellangärden, ett helt hemman skatte, indelt på lön till överstelöjtnanten vid Västgöta Kavalleri Reg.te brukas under Jonsered har någorlunda försvarliga mans- och ladugårdshus. Består av bördig lermylla uti åker och ängar. Husen och en liten del av jorden nyttjas av tvenne torpare, som hvardera därföre göra tvenne dagsverken i veckan till Jonsered. På detta hemmanets ägor är Ryttaretorpet för Jonsered äfven upprättat samt ett torp för en soldat vid Elfsborgs Reg.te.
3:o Kåhög, en äng av 4 tunnlands rymd, tillika med 1/8-del uti laxefisket i Säfve-å. Skatte.
4:o Turtered, 1/4-dels skatte, förmedlad till 1/8-dels hemman. Har bördig jord i åker och äng. Husen äro därstädes alldeles förfallna. Åbon förrättar tvenne dagsverk i veckan till Jonsered på egen kost.
5:o Götebo, ett helt hemman frälse i Elfsborgs län, Vädtle härad och Lerums socken beläget, hvarest tvenne åboer på egen kost utgöra hvardera tvenne dagsverken till Jonsered i veckan. Har försvarliga mans- och ladugårdshus. Härpå är ett torp vid namn Skatebacken anlagdt hvars åbo utgör till Jonsered tvenne dagsverken i veckan.
6:0 Stålebo, ett helt hemman kronoskatte, i samma härad och socken beläget med försvarliga mans- och ladugårdshus, hvars 4 åboer hvardera till Jonsered på egen kost utgöra ett dagsverke i veckan. "
Kvastekulla
Fastigheten kallades också Brännet 1:1 samt lägenheterna Skulltorp
Västergård 1:11 och 1:12, den senare kallad "Tomtebo". Det var en liten
pärla som lantgård med all åkermark samlad som i en gryta med skog och
berg runt om samt Kåbäcken rinnande rakt igenom. Arealen omnämnes 1940 till 62 har, varav 10,24 har åker och 1,25 har
betesmark resten berg och skogsmark. Namnet Kvastekulla lär ha uppkommit redan på 1500-talet genom att man
sedan lång tid hämtade bra material till kvasttillverkning där. Det
dåvarande torpet omnämnes i olika handlingar liggande öde vid flera
tillfällen både på 1600- och i slutet av 1700-talet. På 1830-talet köptes gården av konsul T C Reimers, som anlade
oxelalleér och en bokpark. Efter en mellanvarande ägare som tog ner mycket
skog och förstörde en del av företrädarens planteringar, köpte konsul Paul
Berghaus fastigheten 1876. Den nya ägaren uppförde omgående en pampig villabyggnad. Berghaus
förskönade också fastigheten med trädplanteringar och andra anläggningar
samt byggde ett kruthus för förvaring av sprängämnen, som ingick i hans
affärsverksamhet i Göteborg. Grosshandlare Gustav Sjödal, som gift sig med Berghaus dotter Hildur,
köpte soldattorpet "Vällingbacken" och uppförde villan "Tomtebo" på
fastigheten med officiell beteckning Skulltorp Västergård 1:12 och bosatte
sig där. Generalkonsul Sjödal köpte sedan Kvastekulla av Paul Berghaus'
dödsbo 1921 och sonen direktör Hakon Sjödal flyttade in på "Tomtebo" 1933. Anställda och drift Klara och Viktor Johansson gifte sig och flyttade till gården år 1900,
Viktor som rättare på gården och Klara som allt i allo åt Berghaus och
Sjödal i villan. Ytterligare en man var anställd som gårdskarl och
medhjälpare. Vid Viktor Johanssons pensionering 1938 tillträdde Justus
Hansson från Husaby i Småland, som förvaltare åt Gustav Sjödal. Ladugården ombyggdes och moderniserades efter Hanssons tillträde. Från
1944 arrenderades också Kåbäckens mark väster om allén, ca 2 har, som
tillskottsmark och gården hade 8-10 kor samt ungdjur och ett par hästar. I
slutet av 1940-talet inköptes en Fordson traktor på gummihjul, s k
"Höglund" och hästarna försvann som dragare. 1954 - 59 arrenderade också
Hansson Åstebo, ca 8 har som tillskottsmark. Både familjen Johansson och Hansson var mycket kunniga, skötsamma och
uppskattades både av ägaren och grannarna samt blev riktiga trotjänare på
gården.
Kvastekulla 1952
Ovan 1959 efter iordningsställande av damm. dämme och bro samt del av griftegård
Fastighetsförsäljning och omdaning
Generalkonsulinnan Hildur Sjödals dödsbo försäljer fastigheten Kvastekulla för 210 000 kronor till Partille kommun med tillträde den 1 december 1953.
I villkoren ingick att inspektören Justus Hansson får arrendera jordbruket 5 år till 14 mars 1959, men att jordägaren får taga behövlig mark i anspråk. Arrendet fastställes till 30 kr per tunnland och 1 000 kr i hyra per år. Direktör Hakon Sjödal får rätt att hyra Tomtebo, kallhyra 2 400 kr per år. Säljaren erhåller rätt att disponera befintligt kruthus, men avflyttar inom 3 månader efter skedd uppsägning.
Kommunen säljer den 22 december 1955 Kvastekulla till begravningsplats, ca 31,5 har = all åkermark, äng och ca 20 har övrig mark inklusive samtliga byggnader. Senare 1961 återköper kommunen ca 4 har mark samt Tomtebo och Grindstugan för 85 000 kronor.
Partille-Sävedalens kyrkosamfällighet planerar en ny gemensam griftegård på Kvastekulla och efter omfattande arbeten kan den invigas den 7 juni 1959. Nytt gravkapell med klockstapel byggs också till en kostnad av nära miljonen och var färdig i slutet av 1963. Därmed har Partille fått en komplett griftegård med kapell, gravplats för kistbegravning, urnlund och minneslund.
Justus Hansson lämnade arrendet 14 mars 1959 och fortsatte sedan som kyrkogårdsarbetare på Kvastekulla fram till sin pensionering 1968.
Restmarken har på ett fint sätt brukats av Agnar Kjeller, Skulltorp sedan Lennart Angelbratt i Mellby och de senaste 25 åren av Arne Olsson i Lexby. 1993 återstår endast drygt 2 har att bruka. Villan uthyrdes efter kommunens köp till en firma Silketryck, skadades sedan vid en brand och revs omkring 1961. Samma öde drabbade kruthus, ladugård och magasin. Ett mindre bostadshus med garage är det enda som är kvar av byggnaderna och har använts som bostad för vaktmästare - kyrkogårdsarbetare.
Därmed har ytterligare en liten fin lantgård försvunnit, men blivit en av Sveriges vackraste griftegårdar.
Ovan Kruthuset som revs 1961
Ovan Nya kapellet Bild från 1961
Kåbäcken
Ägarförhållande: 1835 köpte bröderna Evald och Herman Schmidt från Altenburg i Tyskland
fastigheten tillsammans med Partille Herrgård m fl fastigheter av tidigare
mångårige ägaren Niklas Björnbergs måg N J Cronacker. 1880 övertog Hermans son Carl August Schmidt Kåbäcken m fl fastigheter.
Efter Carl Augusts död 1934 köpte dottern Margit Molin-Ljungkvist 1937
fastigheten på auktion för 101 000 kr. 1944 köpte Hans Pedersén Borås fastigheten och sålde den till Partille
kommun 1955 för 400 000 kr. Partille sålde omedelbart ett område på 4,5 ha
till Trollhätte kraftverk för dess behov vid mottagningsstationen. Senare
har all övrig inägomark planlagts och bebyggts med bostäder och industrier
utom området norr om motorvägen som för närvarande användes för
odlingslotter. Schmidtsepoken Carl August Schmidt som bl a studerat vid Ryssbylunds högre
lantbruksskola förskönade fastigheten genom plantering av alléer och
trädgårdsanläggningar. Än idag kan man se allén från elverkets byggnad upp
mot den gamla gårdsplatsen där endast en källare med överbyggnad samt
fundament från kraftstation och kvarnar finns kvar av gårdens gamla
byggnation. Vissa ädelträd runt dammen i Övre Kåbäcken vittnar om tidigare
planteringar. Det gamla ordstävet gäller än i dag: "Plantera ett träd och Ditt liv
har inte varit förgäves."
Ovan:Kåbäcken Med Boningshus och två
kvarnar. Till Kåbäcken hörde också två kvarnar som fick sin kraft i forsen från
ovannämnda damm. Av dessa var en större med sikt, 3 par stenar och
benstamp, byggd på Herman Schmidts tid, varvid den gamla kvarnen
utrustades med grynverk och fanersåg. Vid stark kyla på vintern kunde lätt
vattenhjulet frysa fast med stora problem med avisning och att få ingång
driften igen.
Ovan: Kåbäckens damm för kvarnar och
kraftverk 1919 hände en svår olycka vid Kåbäckens kvarn när mjölnaren Karl
Emanuelsson skulle hugga loss isen i vattenhjulet så startade detta
plötsligt och Emanuelsson föll ner emellan och skadades svårt. Han var
mycket duktig, respekterad och omtyckt som yrkesman, medmänniska och
söndagsskollärare. Det har berättats att Karl som var starkt religiös
sjöng i lasarettsbädden så att personalen föll i gråt flera gånger före
hans död efter tre dagar.
Dämmet vid Maderna som vattenreserv.
Pederse´n har avverkat skogen Bild ca 1950 Carl August Schmidt startade också Partille Elektriska AB 1906 och
anlade en kraftstation som drevs med vatten från Kåbäcksfallet och gav ca
100 hkr. Bolaget fick två högspänningsabonnenter: Partille Yllefabrik och
Partilie Korkfabrik. Elektrisk belysning och kraft började i Partille
stationssamhälle.
Ovan: Kraftstation med vattenkulvert 1909 beslöt kommunen bekosta belysning på en del vägar vid Partille
station, 26 lampor enligt kontrakt med Partille elektriska till en
årskostnad av 400 kr plus 6 kr per lampa. Den årliga kostnaden skulle
betalas med hundskattemedel.
Ovan: Invändigt med dottersonen
Carl Fredrik
Busk,
Carl August och en obekant Bolaget fick börja köpa reservkraft från Trollhättans kraftverk från
juni 1913. Lantgårdarna började få elektriskt ljus och kraft också. 1918 köpte
Aron Andersson (Olofs fader) i Lexby nytt tröskverk och elektrisk motor
som en av de första i bygden. Man måste dock veta om varandra, för ledningarna var så klena att bara
en i taget kunde köra sin elmotor, annars räckte inte strömmen. Tultered och Lexby Mader anhöll 1922 att få el och kraft, men anhållan
avslogs. Efter förnyad framställning 1925 och 1936 beslöt elverksstyrelsen
1937 om elektrifiering av Lexby Mader. Partille kommuns elverk övertog den 1 februari 1930 Partille Elektriska
AB:s kraftstation och ledningsnät för 102 000 kr. Schmidt var också intresserad av allmänna angelägenheter och hade många
offentliga uppdrag bla: häradsdomare, landstingsman 1903-09, mångårig
ledamot i kommunalnämnd och fattigvårdsstyrelse samt ledamot av länets
Hushållningssällskap.
Ovan: Familjen Schmidt, Carl August.Annie,mamma Sofia (Soccie) och
Margit 1923 Gårdens brukare: Gården drevs i egen regi fram till 1922 då Hjalmar Svensson tillträdde
som arrendator, brodern Herman övertog senare arrendet. 1929 kom syskonen
Hermansson som arrendatorer och från 1936 i nämnd ordning: Karl Gustav
Lindberg, Mårten Österberg och Karl Strömbom som flyttade 1944 då gården
sålts till direktör Pedersén av Schmidts dotter Margit. Gården delas nu upp i tre lotter och utarrenderas som sidoarrende till
Kjellers sterbhus norr om Alingsåsvägen till Kvastekulla gård väster om
allén och till Albert Karlsson (Roberts fader) öster om allén inklusive
övre Kåbäcken. Sista marken som var kvar brukades av Agnar Kjeller fram
till 1966.
Ovan: Ladugården 1935 1940 var Kåbäckens areal 130 ha varav 10 ha åker. Djur: 2 hästar och 15
nötkreatur (traktordrift).Till Kåbäcken hörde flera torp, varav Asken som låg norr om berget mellan Kåbäcken och Uddared samt revs för vägens markbehov.
Ovan:Torpet Asken 1900 Goalovet söder om gamla Alingsåsvägen vid Kåbäcken var länge bostad för arrendatorerna och revs sedan för industrins utbyggnad.Fjälltorpet beläget uppe i skogen söder om gården. Här har bott: Frans Olsson sedan Axel Andrén som på 1920-talet gjorde dagsverken på Kåbäcken
och sedan Karl Grahn fram till 1982 då torpet upphör. 1985 övertar
Kåbäckens jaktlag stugan, reparerar och sätter på fönsterluckor och får en
bra samlingspunkt. Torpet växer igen med skog fast stora stenrösen vittnar
om den odlargärning som gjorts en gång. Kåhögs Gård
