Fd Härlanda fängelse, Härlandavägen, Kålltorpsgatan, Gustaf Lindgren 1905-07. Byggmästare var F O Peterson. Anläggningen var vid sin tillkomst ett av de största och modernaste centralfängelserna i landet. Huvudbyggnaden hade celler kring ett centralt rum öppet genom tre våningar. Förutom själva fängelset, som var i bruk fram till 1997, fanns även fyra annex, direktörsvilla och vaktmästarbostad. Efter ombyggnad och renovering, Liljewall arkitekter 2001, fungerar byggnaderna idag som kulturfastigheter omdöpta till Härlanda Park med kulturhuset Kåken Litt: Arkitektur 1905; Anders Åman Om den offentliga vården? 1976.

Härlanda kyrka  Härlandavägen 23, Peter Celsing 1952-58, är den första av Celsings kyrkor i hårdbränt helsingborgstegel. Den byggdes efter tävling och en lång process med flera omprövningar och kom att bilda skola för kyrkobyggandet i Sverige. Församlingsexpeditionen med sin släta fasad uppdragen som en parapet bildar mur längs kyrkplanen. Som ett tredje block i den fria grupperingen står en kubiskt formad klockstapel. Hela anläggningen har arkaiska drag; Torcello utanför Venedig var en av Celsings förebilder. Själva kyrkobyggnaden tycks bära spår av en uppdiktad, långdragen byggnadshistoria: dörr och ljusöppningar är asymmetriskt placerade, det norra sidoskeppet saknas men antyds av en hörnkedja i murverket, sakristians flygel är subtilt vinklad i förhållande till kyrkans byggnadskropp. Fönstren har ett kvadratiskt raster av kraftiga spröjsar som silar ljuset. Interiören är mörk och starkt sammanhållen i material med samma tegel som i exteriören (även i taket). Lamporna som hänger från taket är förskjutna för att inte skymma korset och dopfunten markeras av en lägre hängande lampa. Bakom en kraftig murpelare finns sidoskeppets stora ljusöppning mot söder med en nästan bländande effekt. Församlingslokalerna ligger i en suterrängvåning. Närmaste granne med kyrkan ligger f d Kålltorpshemmet, Gösta Wiman och Ralph Erskine 1954, ett äldreboende i låga byggnader som bildar gårdar. Litt: Arkitektur 7-1960.