Hundraser

                                                                          A   B   C   D   E   F   G   H   I   J   K   L   M   N   O   P   R   S   T   V   W   X   Y 

                                                                                   

                                                                        • Mastiff

                                                                           

                                                                          Mastiff

                                                                          Mastiff Storbritannien

                                                                          Den typ som de stora, tunga mastifferna representerar är urgammal. Redan babylonierna förstod sig på att uppskatta den, och romarna använde den flitigt vid sina blodiga cirkusspel. Anfadern till dagens mastiff har funnits i England åtminstone sedan Caesars tid och använts till de mest skiftande ändamål, framförallt dock som vakthund i hemmen.

                                                                          I modern tid har en hel del inblandning av s:t bernhardshund skett i syfte att åter få mastiffen att bli "stor som en tjur" som den tidigare lär ha varit. Numera är mastiffen relativt sällsynt även i England och i de flesta andra länder en ren raritet.

                                                                          Mastiffen är en högrest, kraftfull hund, betydligt större än den besläktade bullmastiffen men inte lika grovt byggd. Nosen är inte fullt så kort men bred och tvärt avskuren. Ögonen är små och skall vara så mörka som möjligt. Halsen är längre än hos bullmastiffen och benen betydligt längre. Svansen är tämligen lång men får inte bäras över rygglinjen. Pälsen är kort och tät.

                                                                          Färgen är i allmänhet ljusbrun med svarta tecken på nos och öron och runt ögonen. Hanhunden bör vara ca 75 cm hög, tiken något över 70 cm.

                                                                          Källa: All världens hundar