Gamlestaden historia 2 SKF Aborren Artillerigatan Vebodar och utedass Gamlestaden Gamlestadstorget Gamlestadens Fabriker Sahlgrenska Sockerbruket Byggnad för Blekeri Kontorsbyggnad Turitz & Co Slakthuset Jacobsdals Charkuterier Kristinedal Apoteket Måsen Kulagerfabriken Huvudporten Sävenäs Herrgård Fackklubben Estniska Båtföreningen Holländarplatsen Nylöse Församlingshem Kv. Koljan Medborgarhuset Gamlestadsskolan Harald Stake-Holländaregatan Kv. Rödspottan Kv. Laken Kv. Sjötungan Barnstuga AB.Original Odhner SCA Embalage AB Emily Dicksons stiftelse Nylöse Kyrka Nylöseskolan Kvibergs kyrkogård Heliga korsets Kapell St.Olof och St.Sigfrids Kapell Ekmanska Skolsjukhuset Kvibergs Kaserner Kvibergs Landeri Kv. Fältkanonen Sofielund Arbetarbostäder på Skräppekärr Alelyckans Vattenreningsverk Sävenäs Lokstation Energiverkets Kolkraftverk Utsikt Från Gamlestadstorget Flygbilder över Gamlestaden
Gamlestaden ligger på Säveåns norra brink vid åns utlopp i Göta Älv. Närmast älven ligger industriområdet Marieholm som i sin tur delas på längden av Marieholmsleden, E45. Öster därom ligger själva stadsbebyggelsen och SKF:s fabriksområde. SKF-området breder även ut sig på Säveåns södra brink.
I och omkring stadsdelen finns det en hel del industrier. Mest känd är SKF:s huvudanläggning med dess vackra tegelsiluett som pryder Gamlestadens centrum, vars spårvagnshållplats heter SKF. Stadsdelen präglades också av textilindustrin Gamlestadens Fabrikers AB.
På 1960-talet revs mycket av landshövdingshusen och Gamlestadstorget var då en livaktig plats för människor och inte det trafiknav det är idag.
På 1950-talet kom de första utländska arbetarna till SKF och bosatte sig i stor utsträckning i Gamlestaden. Ett kuriosum är att den italienska kolonin i Gamlestaden fick undantag från motboken och alkoholförbundet och alltså kunde öppna bar.
|
|
Abborren, kvarteret mellan Säve Strandgata, Hornsgatan
och Artillerigatan. Idag SKF:s parkering. Genom träden längs till vänster
i bild skymtas Säveån där det en gång fanns både badplats och
ångbåtsbrygga. Foto från 1967, ur ”Röster från Gamlestaden” av Gösta
Carlson.
En gång låg här ett kvarter fullt av människor och liv. Idag syns bara
slät asfalt och parkerade bilar framför SKFs huvudkontor i Gamlestaden. Av
de gamla landshövdingehusen mellan Artillerigatan och Hornsgatan finns
inte ett spår.
Kvarteret Abborren var bland de första. Det började byggas kring 1890
mellan den nedre delen av Artillerigatan, Hornsgatan och Säve Strandgata.
Det revs i omgångar mellan 1971 och 1973, förfallet och tämligen
ruffigt.
Idag står bilar i jämna rader, kringgärdade av lönnar och häckar. Säveån
är sig lik där den rinner fram under alarna. Men att det här en gång låg
ett livligt befolkat kvarter kan vara svårt att tro för den som inte
minns.
– Kan du förstå det, när du tittar på den parkeringsplatsen idag? Alla butikerna som låg där? säger Kent Brodén, nä jag tycker de har förstört hela Gamlestan!
– När vi flyttade ut till Gamlestan 1956 så var det väldigt vackert på Artillerigatan, just vid Kulan. Det var en massa träd, vackra träd som blommade så grant med röda blommor. Det var ju en idyll tyckte vi, dessa hus med sina vedbodar. Det är klart, jag kanske romantiserar lite men jag trivdes väldigt gott i den gamla stadsdelen, berättar Gullmaj.
– Gårdarna, de gamla landshövdingehusen med utedassen. Utsikten över taken och bodarna. Alltihop är borta och jag tycker att det är det finaste i Gamlestan som de jämnat med marken.
Bostäder och arbetsplatser blandat
Hon berättar om den rostfria diskbänken som kostade dem en krona mer i hyra. 25 kronor i månaden fick de betala för lägenheten på andra våningen i gårdshuset.
– Och innanfönstren som vi satte dit på vintern fick tätas med pappersremsor. Ibland lossnade de och fladdrade och pep i vinddraget i springorna.
Gullmaj minns när våren kom och hon tog ut innanfönstren, och ljuden som var helt annorlunda än idag. Folk pratade och piskade mattor eller högg ved.
– Det var inte så mycket bilar då i slutet på 50-talet, det var spårvagnen och en och annan bil, sen kunde ungarna vara ute och cykla på trottoaren. Det var mera park, man kunde röra sig och barnen kunde leka på ett helt annat sätt.
Abborren var ett blandat kvarter, med både bostäder och arbetsplatser. Längs hela Artillerigatan låg butiker och små verkstäder.
– Man kunde gå ut och köpa allt i Gamlestan. Det var specialbutiker, Kahls kaffe, tobaksaffärer, charkuteriaffären, speceriaffären, grönsakshandeln, fiskaffär. Och tyger och kläder, man behövde inte åka in till Göteborg och köpa någonting.
Kanonvagnar med järnhjul
– Ja, på hörnet vid Hornsgatan låg en tobaksaffär, sen en radioaffär, vägg i vägg låg Citybasaren, som hade porslin och en massa annat, säger Kent.
Kent bodde i kvarteret Abborren också som barn, på Hornsgatan 4. På den tiden var Artillerigatan kullerstensbelagd, och regementet A2 hade sina övningar och utryckningar.
– De drog förbi ute på gatan med alla sina hästar och kanonvagnar med järnhjul, det var ett öronbedövande väsen.
Trafiken skulle fram
Men Abborren hade börjat förfalla redan när familjen Brodén bodde där på 50-talet. Husen renoverades inte. Stora trafikplaner skulle sättas i verket, sådan var tidsandan.
De nya förorterna skulle förses med stora matarleder och riksväg 45 byggas ut till sexfilig stadsmotorväg rakt genom Gamlestaden upp mot Karlstad. Gamlestadstorget skulle ”utformas till en effektiv trafikmaskin”. Därför måste Abborren bort, precis som flera andra stora kvarter med landshövdingehus.
Men största delen av de storslagna trafikplanerna sattes aldrig i verket, fast då var Abborren redan bortom räddning.
Det enda som mot slutet var i någorlunda skick i det nedgångna kvarteret var dasset nere på gården som Gullmaj och hennes grannar höll noga rent. De turades om med att städa trappor och dass.
– Jovisst, det var omodernt, men jag är ju uppvuxen med omodernt. Med kaminer och dass på gården. Det var bara att ta varmvatten i spannen, gummihandskar och hård skurborste och så ner och skura dasset tills det sken!
En lugnare gata igen
Träden längs Artillerigatan som Gullmaj berättar om var hagtornsträd som blommade med röda blommor på våren, de sista fälldes i januari 1971.
Men nu pågår arbetet med att flytta tillbaka spårvägen till mitten av gatan, två körfält tas bort och nya träd planteras från Bellevue ner till Gamlestadsbro. Artillerigatan, idag en av Göteborgs mest ogästvänliga och trafikerade gator, ska bli en mindre och grönare gata igen.
Artillerigatan sett mot väster någon gång på 30-talet. I och med byggandet av Kvibergslänken ska en stor del av de 20.000 bilar som passerade varje dygn ledas en annan väg. Foto: Göteborgs stadsmuseeum.
Gamlestadstorget är en naturlig utgångspunkt för en vandring genom Göteborgs idag mest särpräglade industristadsdel, även om här idag varken finns något torg eller några spår av den gamla staden. Mitt i det kaotiska trafiklandskapet ligger en överbliven gräsmatta. Här låg en gång de centrala delarna av staden Nya Lödöse som från 1473 och åtminstone fram till 1547 var den viktigaste stadsbildningen vid Göta Älvs mynning. En minnessten markerar platsen för kyrkan. I övrigt är man hänvisad till kartor för att föreställa sig var medeltidsstaden låg. Kring "torget" ligger en rad stora industrianläggningar från industrialismens genombrottstid och tätt intill dem bostäder i landshövdingehuskvarter. Litt: Hans Andersson, Artur Attman Nya Lödöse-Gamlestaden 1973; Anna Järpe Nya Lödöse 1986.
Gamlestadens fabriker AB i kv Elefanten är en labyrint av byggnader från olika tider av mycket stort industrihistoriskt intresse.
De många till-
och ombyggnaderna speglar utvecklingen inom den förr så betydelsefulla bomullsindustrin. Den var inte bara en viktig industri i sig, utan betydde även mycket för uppbyggandet av andra industrigrenar.Gamlestadens Fabriker har t ex direkt bidragit till det sfäriska kullagrets tillkomst och därmed till grundandet av SKF.
Sahlgrenska sockerbruket var den första industrin på denna plats och dess huvudbyggnad från 1729 finns fortfarande kvar, inbakad i fabrikskomplexet. Trots att den är tillbyggd på flera håll kan man ännu känna igen den välbekanta siluetten, med det nockvalmade taket, från flera 1800-tals-illustrationer.
Byggnaden är Göteborgs äldsta egentliga industribyggnad och en av stadens äldsta byggnader överhuvudtaget.
Rosenlunds spinnerier köpte sockerbruket 1854 och byggde i de gamla lokalerna upp ett bomullsspinneri som filial till den stora fabriken vid Rosenlundskanalen i Göteborg.
Spinneriet byggdes ut gradvis och kompletterades 1892 med ett väveri.
Vid sekelskiftet hade Gamlestadens Fabriker blivit den största bomullsfabriken i Skandinavien med 1500 anställda. 1929 tillkom konfektionssömnad.
När kvarteret byggts fullt med fabriksbyggnader och arbetarbostäder började man riva för att ge plats åt modernare lokaler.
Under 1960-talets tekokris koncentrerades den traditionella textiltillverkningen till företagets nyuppförda anläggning i Norrköping.
Under 1990-talet har bortåt hälften av områdets 70.000 kvm byggts om vartefter för företag inom kultur, media och IT, ark Losman Nädele arkitekter.
Industrikaraktären har bevarats för brukare som uppskattar atmosfären. Pannrummet har blivit restaurang.
Blekeriet
Byggnad för blekeri, färgeri och appreturverk Gamlestadsvägen, 1927 ark Conny Nyqvist, uppförd av Betongaktiebolaget Västra Sverige. Denna för en industri ovanligt eleganta 20-talsklassicistiska byggnad var fabrikens fasad ut mot Gamlestadsvägen. Den ligger som en skärm kring fabriksanläggningen. Fasaden är slät-nutsad med sparsamma, sirliga ornament.
Kontorsbyggnad
Turitz & Co
Turitz & Co Gamlestadsvägen 3, 1941 ark F O Peterson &
söner
gm Wilhelm Mattson. Herman Gustaf Turitz, mannen bakom bl a
Epa-rörelsen, lät uppföra detta hus som huvudkontor och centrallager åt
sin varuhuskedja. Han fick dock aldrig verka i huset då han, efter
meningsskiljaktigheter med delägaren NK, tvingades avgå vid årsskiftet
1940-41.
1978 lämnade Tu-ritz/NK/Åhlén&Holm byggnaden som idag hyrs ut till diverse mindre verksamheter. Inne på gården ligger stora lagerlokaler som delvis byggts ut på senare tid.
När byggnaden stod klar i början av kriget kunde man i källaren erbjuda hela personalen plats i skyddsrum. Huset förenar den modernistiska arkitekturens takterrass, långa fönsterband och fönster över hörn med en gedigen materialkvalitet i gult tegel, kopparklädda pelare, smidesjärnsräcke på takterrassen och naturstensomfattningar kring fönster och entréparti.
Entréns vertikala slits bestod ursprungligen av glasbetong med en glasrelief över porten.
Tillbyggnaden i norr i rött tegel med blå plåtkassetter ritades 1961 av Ove Swärd och den bruna, plåtklädda påbyggnaden på taket är från 1984.
Slakthuset
Göteborgs Slakthus Slakthusgatan 6-10, 1902-03 ark O. Dymling. De äldsta delarna byggdes av F O Peterson & söner. Det var det första kommunala slakthuset i landet och försett med eget järnvägsspår.
Området hade en slakt avdelning och en marknadsavdelning för djurhållning innan försäljning och slakt.
Trots de många om-och tillbyggnader som skett genom åren kan man förfarande skönja den enkla och rationella planen för området. Överallt syns de ursprungliga tegelhusen med sina långt utspringande plåttak.
Slakthallarna byggdes med stålstommar och ett helt löpande band av transportskenor där djurkropparna hängdes upp i en "löpkatt". litt: Wadstein "Göteborgs stads offentliga slakthus" i Göteborg. En översikt vid trehundraårsjubileet 1923.
Jacobsdals Charkuteri
Jakobsdals Charkuterier Slakthusgatan-Waterloogatan, 1958 ark Ingemar Öhrström. Ett svepande hörn med fönsterband i glasbetong.
Kristinedal
SKF-Kristinedal Byfogdegatan 2, 1971-72 ark Contekton Arkitektkontor AB. Den släta glaslådan avslöjar bara i kvällsljus något av sitt mångfacetterade innehåll: simhall, sporthall, undervisningslokaler, matsal, kafé, personalkontor.
Facket med Bengt Tengroth som ordförande var drivande bakom denna anläggning, men sina egna lokaler hade man byggt några år tidigare på andra sidan fabriken (nr 14).
Den ganska djupa byggnaden har stor spännvidd som ger fria plan och medger omdisponeringar både under projekteringen och efteråt, men som också ger en hel del mörka lokaler. Trapphus i tegel står fritt utanför fyravåningshuset.
Litt: Arkitektur 6/1975
Apoteket Måsen (f d Kvinnohuset, nu Advokathuset) Gamlestadstorg 12, 1925 ark Malte Erichs. Denna klassicistiska byggnad är ensam kvar vid det stora Gamlestads torgs södra sida.
SKF-Kulagerfabriken
Svenska Kullagerfabrikens mäktiga länga mot Artillerigatan är det mest dominerande inslaget i Gamlestadens stadsbild. Den påbörjades redan 1909-1913, vid Hornsgatan, och har sedan byggts ut mot öster i etapper.
Den plåtinklädda delen var skadad av olja som trängt ut genom muren från produktionslokalerna.
De äldsta delarna ritades av ark Ernst Krilger och byggdes av Kriiger & Son AB.
Skf´s Huvudport mittemot Brahegatan byggdes 1912 med vackra jugenddetaljer och markeras symboliskt nog med en tornöverbyggnad med klocka.
Grindarna markerar gränsen till det en gång slutna området. Innanför dem finns ett konglomerat av produktionslokaler, laboratorier och kontorsbyggnader byggda i många etapper mellan 1912 och 1975.
Det flesta produktionslokalerna byggdes som hallar i ett plan utefter gator vinkelräta mot den stora fabrikslängan. Många av dessa gator har med tiden byggts in. SKF startade sin tillverkning av det självreglerande sfäriska kullagret 1907i en tvåvåningsbygnad, "råttboet", på Hornsgatan nära Säveån och inte långt ifrån Gamlestadens Fabriker där uppfinningen kom till. Här ligger nu huvudentrén och innanför den en trädgård med huvudkontoret.
Huvukontoret
Huvudkontoret, 1966 ark SKF-team gm Ericsson och Lettström. Sedan SKF 1944 köpt träförädlingsföretaget Säveåns AB tog man steget söderut över vattnet.
Idag förbinds de två sidorna av tre broar. Den första expansionen gjordes väster om lådfabriken på 1940- och 50-talen, fram till 1963. Därefter byggdes de stora produktionshallarna på lådfabrikens andra sida.
Alla dessa anonyma byggnader kan ses från von Utfallsgatan. Tillsammans utgör de en stark kontrast till den äldre täta miljön norr om ån.
SKF har numera lämnat de norra delarna, som tagits,, över av handel och olika verksamheter.
Sävenäs herrgård med anor från 1600-talet ligger mitt inne i industriområdet. Byggnaderna är idag renoverade och fungerar som företagsmuseum.
Säveån utgör en miljömässig resurs och går här rakt igenom SKFs industriområde. Ån är navigerbar för små båtar.
Litt: Steckzén, B Svenska Kullagerfabrikens historia 1957; Birgersson & Wrigglesworth Industrihistorisk inventering av Göteborgsområdet 1984.
SKFs fackklubb, 1964 ark Felix Bartha, ligger i en tegelbyggnad vid Säveån, öster om fabriken.
Estniska båtföreningen är en kåkstad byggd av estniska SKF-arbe-tare, många med bakgrund som fiskare, på mark arrenderad av SKF.
Holländareplatsen
Holländareplatsen är centrum i Gamlestaden både som marknadsplats och träffpunkt. Här finns idag en livlig torghandel med internationell karaktär.
På platsen höll Gamlestadens hyresgästförening sina möten redan på 20-talet. I Albert Lilienbergs utvidgade stadsplan från 1917 finns plats beredd åt en offentlig byggnad (det blev församlingshemmet).
I planen anges också gården i nordöst som parklikt öppen mot platsen.
Holländareplatsen vid mitten av 50-talet, som blev marknadsplats i 1913 års stadsplan för Gamlestaden.
Rakt fram går Treriksgatan genom valvet, och på andra sidan anas nödbostadskvarteret Tonfisken som revs i slutet av 60-talet.
På dess plats byggdes det tio våningar höga och oproportionerligt stora bostadshotellet.
De ockragula landshövdingehusen uppfördes 1916-17 och ritades av arkitekt Louis Enders, upphovsman till flera uppskattade hus i staden, exempelvis Arkaden och jugendhuset Föreningsgatan 2.
Landshövdingehusens arkitektur här med sina fina detaljer förfuskades tyvärr bl a genom tilläggsisolering och fönster- och dörrbyten, när Göteborgshem byggde om drygt 1.100 lägenheter i Gamlestaden i mitten av 1980-talet. Gräsmattorna blev givetvis parkeringsplatser.
På denna plats hölls 1917 det första spontana mötet av hyresgäster som blev fröet till Gamlestadens Hyresgästförening, den första i sitt slag i Sverige och föregångare till den riksomfattande hyresgäströrelsen.
Bild med text från
boken "Bilden av Göteborg" av Robert Garellick
Adlibris
Nylöse Församlingshem
Nylöse församlingshem Holländareplatsen 4-6,1957 arkNernst Hansson. En ganska enkel och anspråkslös byggnad i traditions anknuten arkitektur, som getts en värdighet genom fint hantverk i material som tegel, trä, koppar och natursten.
Samlingssalen markeras av trubbvinkliga "spetsbåge"-fönster som har kyrklig anknytning men ännu mera minner om 1940-talets folkhemsarkitektur.
Koljan
Kv Koljan Brahegatan 2-12 m m, 1916-17 ark Louis Enders. Ett mycket stort kvarter, uppfört som arbetarbostäder åt SKFs anställda. Tilläggsisolerades under 80-talet.
Märk detaljer som burspråk över hörn, säteritak som ger vindsfönster, och det flacka valvet från Holländareplatsen.
Rakt fram går Treriksgatan genom valvet, och på andra sidan anas nödbostadskvarteret Tonfisken som revs i slutet av 6o-talet. På dess plats byggdes det tio våningar höga och oproportionerligt stora bostadshotellet. De ockragula landshövdingehusen uppfördes 1916-17 och ritades av arkitekt Louis Enders, upphovsman till flera uppskattade hus i staden, exempelvis Arkaden och jugendhuset Föreningsgatan 2. Landshövdingehusens arkitektur här med sina fina detaljer förfuskades tyvärr bl a genom tilläggsisolering och fönster- och dörrbyten, när Göteborgshem byggde om drygt 1.100 lägenheter i Gamlestaden i mitten av 1980-talet. Gräsmattorna blev givetvis parkeringsplatser.
På denna plats hölls 1917 det första spontana mötet av hyresgäster som blev fröet till Gamlestadens Hyresgästförening, den första i sitt slag i Sverige och föregångare till den riksomfattande hyresgäströrelsen.
Bild med text från
boken "Bilden av Göteborg" av Robert Garellick
Adlibris
Medborgarhuset
Medborgarhuset (Kv. Fjärsingen) Brahegatan 11,1959 ark EGÅ arkitekter gm Torgny Gynnerstedt och Jan Eriksson. Redan på 30-talet började föreningar i stadsdelen arbeta för att få till stånd ett Folkets hus. Först efter intensiv opinionsbildning gav arbetet resultat och komplexet invigdes 1958-60.
Anläggningen består av ett antal byggnader av varierande storlek och form. Husen bildar två vinklade längor som omsluter en gård (Sten Johanssons Plats efter förste föreståndaren).
Den västra delen mot Brahegatan innehöll postkontor, folktandvård, barnavårdscentral, föreningslokaler och en biograf som blivit Göteborgs Arbetarteater. Denna del är murad i rött tegel liksom skolan intill, men med en tunnare, mera "modern" karaktär.
Den andra längan, i söder och öster, är putsad. Den innehåller bibliotek, dagcentral, bageri, föreningslokaler och samlingssalar.
Längorna följer kvarterets form och sluter sig mot gatan, för att inne på gården öppna sig med ett friare mönster i planen och med glasade ytor nästan runt om.
Blandningen av stadsmässiga butiksbyggnader mot gatan och friare formade kulturlokaler mot gården påminner om Årsta centrum i Stockholm, Sveriges första "community center" från 1953.
Gamlestadsskolan
Gamlestadsskolan (f d Lödöse-skolan) Brahegatan-Lars Kaggsgatan, 1919 ark Johan Jarlén. Tillbyggnad 1952 ark R O Svensson och M L Man-delius. Skolan uppfördes på ängarna utanför kullagerfabriken och togs i bruk hösten 1921.
Formspråk och material liknar de samtida landshövdingehusen: sockelvåning i tegel, övervåning i trä, stora spröjsade fönster, ståtligt säteritak.
Märk en detalj mitt på gårdsfasaden: en skolklocka placerad i ett klassiskt gavelmotiv.
Folkskolan hade plats för 540 elever. Det fanns vaktmästarbostad och för tiden mycket goda hygienutrymmen.
Tillbyggnaden är ett av många exempel i Göteborg på R O Svenssons lågmälda men gedigna tegelarkitektur.
Harald Stake-Holländaregatan
Harald Stakegatan-Holländare-gatan. Gatan vidgar sig på mitten och skapar ett rum med omgivande byggnader som väggar. Kring platsen höjer sig landshövdingehusen i hörnen till fyra våningar. Mot kv Laken i väster avslutas gatan i en utvidgning, typisk för de sekvenser av rum Lilienberg ville skapa i sina planer (jfr fonden av Banérsgatan).
Rödspottan
Kv. Rödspottan Harald Stakegatan 2-12 m m, 1928 ark Arvid Fuhre. Ett starkt sammanhållet kvarter, nästan med institutionskaraktär. Panelen är på 20-talsvis nerdragen över bottenvåningen, som liksom på alla landshövdingehus är i sten. Gården är en stor, öppen och monumental parkanläggning. För karaktären viktiga vindsfönster och överstycken över fönstren har sparats vid tilläggsisoleringen, men de nya porösa fasadskivorna har inte hållit.
Laken
Kv. Laken Götaholmsgatan 2-12 m m, 1917-1919 ark Ernst Krilger, ombyggnad ca 1980, ark Arne Nygård. Denna gård som från början var uppdelad på flera små fastigheter (märk alla portarna!) har en helt annan och mycket lummigare karaktär än Rödspottan. Vid ombyggnaden har vindar inretts. Fönstren, som är pivåhängda och har fuskmittpost, faller arkitektoniskt ur ramen.
Sjötungan
Kv. Sjötungan Lars Kaggsgatan 2-12 m m, 1919 ark Arvid Bjerke och i? O Svensson. Kvarterets södra del uppfördes som arbetarbostäder åt Original Odhners anställda.
Varsamt ombyggt i början av 80-talet, ark Bengt Börtin, med så gott resultat att man tilldelades 1984 års pris för god arkitektur ur Per och Alma Olssons fond.
Barnstugan
Barnstuga (nuv Länkarna) i kv Piggvaren, Måns Bryntessonsplatsen, 1938 ark HSB Arkitektkontor. Ett tidigt exempel på HSBs intresse för komplement till bostaden, i det här fallet i "solgårdar" med funktionalismens fristående lamellhus för barnfamiljer. Barnstugan var till för att "bistå föräldrar där båda nödsakas arbeta", men tog också emot barn kortare tid som öppen förskola.
Orginal Odhner
AB Original Odhner (nuv SAAB-SCANIA) Gamlestadsvägen 18, 1918-1920 ark Arvid Bjerke. 1886 grundade W T Odhner en fabrik i S:t Petersburg. Man tillverkade räknemaskiner enligt den s k pinnhjulsprincipen.
När revolutionen kom 1917 flydde Odhner till sin släkting Sven Wingqvist i Göteborg. Verksamheten återupptogs 1918 med stöd av Gamlestadens Fabriker som lånade ut lokaler tills Odhner 1920 flyttade in i de nya lokalerna på Gamlestadsvägen.
Under 40-talet köptes företaget upp av Facit-Åtvidaberg och lades ner 1978. Lokalerna togs över 1969 av SAAB-SCANIA Den nya fabriken var storslagen med sin rytm av kraftiga pelare och breda fönsterpartier.
Trots den nästan klassiska kolonnordningen är uttrycket snarast maskinmässigt modernt. Huset kröntes av en markerad taklist, som ännu syns trots en påbyggnad på taket.
1943 byggde man ut en kontorslänga söder om och vinkelrät mot fabriken (ombyggd 1993). Litt: Birgersson & Wrigglesworth Industrihistorisk inventering av Göteborgsområdet 1984.
Här ser vi Original-Odhners byggnader vid Gamlestadsvägen 18 omkring 1953-54. Företaget grundades 1886 i S:t Petersburg av den värmländske ingenjören Willgodt Theofil Odhner i syfte att exploatera de uppfinningar på räknemaskinområdet han gjort.
Vid tjugo års ålder fick Odhner anställning vid Nobelverken i Ryssland och sedermera vid kejserliga tryckeriet i S:t Petersburg, där sedlarna trycktes i pressar som konstruerats av honom. Tillverkningen blev kvar i Ryssland till 1917, då den överflyttades till Sverige till följd av revolutionen. Då var W T Odhner själv borta sedan tolv år. Redan 3 månader efter revolutionen startades Original-Odhner i Göteborg och förmodligen var familjen Odhners släktskap med Sven Wingquist (ingenjör på Gamlestadens Fabriker som tio år tidigare startade SKF) anledningen till att företaget hamnade i Göteborg. Den första verkstadslokalen ställde Gamlestaden upp med, men huvudbyggnaden här ovan påbörjades nästan omgående och invigdes våren 1920.
W T Odhners uppfinningar, som omsattes i gedigna och ändamålsenliga räknemaskiner, fick stor ryktbarhet och spridning över hela världen. Ett gott exempel på idé- och kunskapsbaserad industriframgång och driftighet. Företaget knöts 1942 till Facitkoncernen i Åtvidaberg. Där ingick sedan 1938 Halda skrivmaskiner och mot slutet av glansdagarna även ADDO i Malmö. Idéerna utvecklades och förfinades fortlöpande, men när billiga elektroniska räknemaskiner från Asien kom ut på marknaden var företagets saga all. De mekaniska räknemaskinernas epok tog tvärt slut år 1970 och några få år senare var en Original-Odhner inte längre "En maskin att räkna med".
Årsskiftet 1972-73 förvärvade Electrolux hela Facitkoncernen och 31 mars 1978 lades Original-Odhner ner och de sista anställda lämnade sin arbetsplats i Gamlestaden. Lokalerna här hade redan 1969 övertagits av SAAB-Scania.
Vindsvåningen ovan den kraftiga taklisten är en sentida påbyggnad medan kontorsbyggnaden till vänster uppfördes redan 1943 och ombyggdes femtio år senare. Boningshuset i trä till höger eldades upp vintern 1955 inför utbyggnaden norrut.
Bild med text
från boken "Bilden av Göteborg" av Robert Garellick
Adlibris
SCA Emballage AB Gamlestadsvägen 20. Robert Skarstedts wellpappfabrik flyttade från Gårda 1939 till denna nyuppförda fabrik, som nu innehåller annan verksamhet.
Emily Dicksons Stiftelse
Emily Dicksons Stiftelse Gamlestadsvägen 27 m.m, 1916 ark Sigfrid Ericson. De små en- och tvåfamilj snusen är idag bostadsrätter. De uppfördes för att ge bostäder åt barnrika familjer.
I områdets norra del finns ett flerfamiljshus i två våningar. Med sin allmogeprägel är byggnaderna typiska för nationalromantikens tolkning av träbyggnadskonsten.
De breda vindskivorna, tätt slutna intill gavelfasaderna, ger mycket av den kubiska, knubbiga prägeln. Förstukvistarna är dekorativt formade och har rundade fritrappor av sten.
I Gamlestaden uppfördes flera privata och kummunala nödbostäder under den svåra bostadsbristen runt första världskriget. Fotot överst på nästa sida visar Emily Dicksons stiftelsehus på Gamlestadsvägen, taget norrut från Nylöse-gatan 6 juni 1955. Här uppfördes 1917-18 tretton små envånings par- och enfamiljshus för mindre bemedlade barnrika familjer. Till en början var det verkligen barnrikt; över hundra barn bodde då här, eller i genomsnitt åtta barn per hus! Det var för sin tid väl utrustade arbetarhem, med kakelugn i rummen, gas- och vedspis i köken och i källaren fanns vattentoalett och brygghus. Varje byggnad hade också en rejäl vind. Till husen hörde även en liten trädgård där de boende planterade fruktträd och odlade grönsaker för husbehov.
1933 kompletterades området med en tvåvåningsbyggnad med fyra lägenheter (huset ses i bakgrunden till vänster). Under åren har fyra av husen rivits, men i gengäld har tre nya uppförts.
Bild med text
från boken "Bilden av Göteborg" av Robert Garellick
Adlibris
Nylöse Kyrka
Nylöse Kyrka Måns Bryntessonsgatan, 1929 ark R O Svensson (inre ombyggnad 1974 ark£o Cederlöf). En liten rektangulär byggnad av trä, med koret förlagt till en mindre utbyggnad i öster. Fasaderna är klädda med skiffer i två grå nyanser, ett material som fortsätter också på det valmade taket. Högst upp en takryttare i form av en spetsig spira som tillsammans med 20-talsklassicistiska ornament över väst-porten ger byggnaden en sirlig karaktär trots det rustika materialet.
Nylöseskolan
Nylöseskolan Ambrosiusgatan 2, 1940 ark R O Svensson. En lång och smal huvudkropp i öst-västlig riktning möter en tvärställd del med rundad avslutning. Ett mera modernistiskt formspråk (asymmetrisk planform, nästan plant tak) än i Gamlestadsskolan av samma arkitekt (nr 20). Skolan ligger väl exponerad vid foten av ett berg, omgiven av Gamlestadsvallens öppna ytor.
Kvibergs Kyrkogård
Kvibergs kyrkogård. Erik Gunnar Asplund vann tävlingen om begravningsplatsens ordnande 1927 med sitt förslag "Olstorp". Han skriver i sin beskrivning att han "fäst sig vid den för Göteborgstrakten karaktäristiska naturen och särskilt kommit att känna för kontrasten mellan åsarnas buttert tunga kullrighet, som aldrig brytes av någon ryggen ridande byggnad samt lummigheten och behaget i dalgångarna, dit gårdar och kapell söka sig i skydd för vindarna från havet". 2:a pris fick Sten och Anna Branzell och 3:e gick till Sigurd Lewerentz. Inte förrän 1935 invigdes begravningsplatsen som bara delvis liknar tävlingsförslaget.
Litt: Erik Friberger i Byggmästaren häfte 4, 1927.
Heliga Korsets Kapell
Helga korsets kapell Kvibergs kyrkogård, 1935 arkR O Svensson. En arkitektur mitt emellan 20-talsklassicism och 30-talsmodernism. Elementära former som basilikan (med det högre mittskeppet) och rotundan förenas i en starkt förenklad, nästan odekorerad, men hantverksmässigt genomarbetad tegelarkitektur.
St.Olof och St.Sigfrids Kapell
St Olofs och St Sigfrids kapell Kvibergs kyrkogård, 1951 (tillbyggnad 1956) ark Sven Ivar Lind efter ursprungliga skisser från 1938 av E G Asplund (invändig ombyggnad 1984 ark B Sahlqvist). Byggnaden med sin granitmur och sitt branta koppar-klädda sadeltak är som en abstraktion av en medeltida landskyrka.
Detaljer som sydöstfasadens kolonettgalleri har en omisskännlig 40-talsprägl. Bakom kapellet var ursprungligen föreslaget en serie terrasserade gravplatser.
I kyrkogårdens sydöstra hörn finns ett antal nyuppförda ekonomibyggnader.
Här stod tidigare ekonomibyggnader ritade av Asplund. Idag återstår dock endast en helt omgjord bottenvåning i huvudbyggnaden.
Ekmanska skolhuset kallas Beateborg i folkmun. Det är en liten folkskolebyggnad, uppförd 1875 av herr J J Ekman på Kvibergs landeri. Hans arrende övertogs 1890 av staten, som strax därpå uppförde Kvibergs kaserner.
Kvibergs Kaserner
Kvibergs Kaserner Utbyvägen, 1891-95 arkErik Josephson. Josephson var arkitekt vid arméförvaltningens fortifikationsdepartement och ritade det mesta av sekelskiftets stora utbyggnad av kaserner enligt 1892 års härordning.
Hans byggnader för Göta Artilleriregemente vid Kviberg är en slags medeltida borgarkitektur i "baltisk tegelgotik". Kasernlängorna med enkelsidig korridorplan ligger symmetriskt kring kanslibyggnaden, där de gotiska motiven koncentrerats i ståtliga torn och trappgavlar.
Den stora gården är kringbyggd och en nivåskillnad tas upp av monumentala ramper.
Regementet lades ner 1994 och byggnaderna används av idrottsrörelsen. Litt: Ej nar Berg Erik Josephson, Stims univ 1971; Ejnar Berg i Arkitektur 2/ 75.
Kvibergs Landeri
Kvibergsnäs landeri Utbyvägen, 1801. Kvibergsnäs har varit bebyggt sedan slutet av 1600-talet. Den nuvarande mangårdsbyggnaden uppfördes 1801.Tillsammans med de två flyglarna bildas en välbalanserad ensemble alldeles vid Säveån.
Den släta träpanelen med sin ljust gula nyans, gavelmotiven och pilastrarna vittnar om att förebilderna var byggda i sten.
Landeriet är det sista i den meningen att här bedrevs jordbruk långt in på 1900-talet och såväl flyglar som ekonomibyggnader finns fortfarande kvar. Ingår i kommunens program för bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.
Restaurering av ekonomibyggnaderna har utförts som sommarpraktik av arkitektstuderande.
Fältkanonen
Kv Fältkanonen Kortedalavägen. Båda "kvibergshusen" ritades 1958, det långa byggt av Samhällsbyggen, ark F Blomqvist och E Friberger, det kortare av Riksbyggen, ark Lennart Green. En förövning till det miljonprogram som snart skulle rulla ut över de nordöstra stadsdelarna: här 13 m djupa, 12-14 våningar höga hus med stor andel enkelsidiga 2 rok.
Sofielund Gamlestadsvägen, ca 1850. Lanthandel 1880-1960.
Arbetarbostäder
Arbetarbostäder på Skräppekärr Gamlestadsvägen, 1920 ark Göteborgs stads fastighetskontor. Renhållningsverket hade en sopstation på Skräppekärr kring sekelskiftet. Bostadshusen innehöll vardera 4 lgh om 1 rok.
De små, enkla husen blir genom sina breda, symmetriska gavlar större och ståtligare, ett vanligt trick i äldre arkitektur som tagits upp på nytt på 80-talet. Idag ägs de av Socialförvaltningen som 1993 också uppfört de tre kopiorna i områdets södra del, ark Yngve Lundh gm Börie Glamheden.
Vattenreningsverket
Alelyckans vattenreningsverk Gamlestadsvägen, 1949 ark Nils Einar Eriksson. Ett av Göteborgs två vattenreningsverk för dricksvattenproduktion.
Vattnet tas från Göta älv, renas med hjälp av kemisk fällning och filtrering genom aktivt kol och skickas sedan ut i ledningarna.
Det första vattenreningsverket vid Alelyckan ligger en bit söderut och togs i bruk redan 1894.
Stor omsorg lades ner på nybyggnadens interiörer från trapphallen med sin konstnärligt utsmyckade fontän till det
underjordiska kontrollrummet med abstrakta takmålningar. Litt: Hans Bjur Vattenbyggnadskonst i G
öteborg under 200 år. 1988.
Sävenäs lokstation von Utfallsgatan, 1930. Västra stambanan och Bergslagsbanan drogs igenom Gamle-stadsområdet. Från 1914-15 byggdes Sävenäs rangerbangård ut i etapper. Lokstationens huvudbyggnader utgörs av två halvcirkelformade lokstall med tillhörande vändskivor. Stallet, kring vilket von Utfallsgatan kröker sig, används numera för ellok. Det andra används för diesellok.
Energiverkets kolkraftverk von Utfallsgatan, 1955 ark Nils Einar Eriksson. Byggdes samtidigt som stadsdelen Kortedala växte fram. Senare utbyggt i flera etapper.
Aktibolaget Svenska Kullagerfabriken
SKF grundades 1907 som ett resultat av ingenjör Sven Wingquist arbeten inom lagertekniken med hjälp av kapital från Gamlestadens Fabrikers AB, där Wingquist varit driftsingenjör. Hans första stora uppfinning var det flerradiga självreglerande radialkullagret med sfärisk from på ytterringens löpbana, senare allmänt kallat sfäriskt kullager, svenskt patent nr. 25406, beviljat den 6 juni 1907. Det sensationella med Wingquist banbrytande uppfinning, som hade föregåtts av många andra varianter, var att lagret bestod av 2- eller 3- kulrader med speciella geometriska förhållanden, där man tidigare i huvudsak hade arbetat med 1-radiga lager och att den yttre lagerringens löpbana hade en sfärisk form som gör att den inre lagerringen inte bara kan rotera runt sin egen axel, utan också kan ställa in sig snett i lagret och därigenom kunde ta upp avvikelser i uppriktningen av axlar utan några tillkommande krafter och även uppta avsevärda axiella krafter. De tidigare kullagren var styva utan någon flexibiltet utom det interna glappet och en liten avvikelse i uppriktning kunde medföra stora lagerkrafter som ledde till att lagret lätt havererade. En internationalisering tog tidigt vid där företaget i snabb takt etablerade försäljningskontor och fabriker utomlands. Den första fabriken utomlands öppnade i engelska Luton 1911.
Ett speciellt kapitel i SKF:s historia är grundandet av automobilföretaget AB Volvo. SKF, under ledning av VD:n Björn Prytz, styrelsens ordförande Axel Carlander och Sven Wingquist grundade bilföretaget AB Volvo 1926 som ett helägt dotterbolag inom SKF. Idégivaren och drivande i projektet var Assar Gabrielsson, försäljningschef på SKF. När bolaget hade bildats tillsattes Assar Gabrielsson som VD och lämnade posten som försäljningschef för SKF. Den grundläggande idén bakom bildandet av ett bilföretag inom SKF-koncernen var att få konkurrensfördelar vid utveckling av nya lager och lagerinbyggnader för fordonsindustrin men också utvidga koncernen med ett nytt företag inom den snabbt växande och lönsamma fordonsindustrin och bättre utnyttja den verkstadskapacitet med relativt låga verkstadskostnader som fanns i Sverige på tidigt 1900-tal. Bilföretaget blev till en början ett stort bekymmer för SKF och man investerade stora belopp i omgångar för att hålla företaget igång. 1935 när Volvo AB introducerades på Stockholmsbörsen släppte SKF sin ägardominans i företaget.
Ett genuint affärsområde endast ett stenkast från centrum. Torget är
ett större köpstråk längs Redbergsvägens båda sidor. I Olskroken står ett
tjugotal butiksverksamheter till ditt förfogande med ett brett sortiment
av både dagligvaror och sällanköpsvaror, här finns en ovanligt stark
butiksmix för den köpsugne. Fisk och frukt & grönt handlar du hos någon av
de mysiga små fiskbodar som finns på torget. Du tar dig lätt hit med både
buss, spårvagn och bil på 5 minuter från city.
