utby Historia
Atriumhus Den Nya Kyrkan Fjällbohemmet Forntid Nyare Tid
1900-talet Storskifte och laga skifte Utby Egnahem Utby Kyrka Utbynässkolan Utbynäs Villastad Utby GårdarnaKulturhistoriskt värdefull bebyggelse
Från stenåldersboplatser till villaområde
Forntida "utbybor" bodde inte som senare tiders mellan Säveån och bergen i norr utan i de då skogklädda bergen med ett antal sjöar som så småningom blivit mossar.
De bodde - under stenåldern gynnade av ett varmare klimat än våra dagars - i marker som senare blev Utbys med flera byars utmärker och efter 5000-6000 tusen år stadsdelarna Kortedala och Bergsjön.
Om tidig befolkning vittnar åtskilliga fornminnen. Hällkistan vid Siriusgatan byggdes 1800-1500 före Kristus, alltså under slutet av yngre stenåldern, som gravplats för människor, bofasta vid den sjö som sedan blev den nu nästan utplånade Store mosse (norr om Gärdsåskulle).
Nordvästra huset vid Kvadrantgatan står delvis på platsen för en domarring, d v s en gravplats.
Omedelbart före byggandet av Bergsjön undersökte man domarringen och fann därvid flintföremål och spår av åtminstone en tillfällig boplats från yngre stenåldern.
Snö som smält bort i strängar men låg kvar i mellanliggande sänkor avslöjade åkrar, som med stor sannolikhet brukats under slutet av bronsåldern.
Domarringens gravar har med ledning bland annat av påträffade keramikskärvor antagits vara anlagda under slutet av bronsåldern och använda även under järnåldern.
Det stora bronsåldersröset väster om Bergsjön torde vara uppfört av en relativt talrik befolkning med tanke på den avsevärda arbetsinsats som erfordrats.
Från järnåldern (500 f Kr - historisk tid) finns flera gravrester i form av stensättningar, d v s på något sätt ordnade samlingar av obearbetade stenar, ofta mer eller mindre gräsbevuxna,"övertorvade".
Många av dem är föga iögonfallande och kan lätt undgå uppmärksamhet. Åtskilliga stensättningar försvann genom bebyggelsen men dokumenterades dessförinnan av arkeologerna.
Två exempel på kvarvarande stensättningar finner vi på Jättekullaberg (norr om Jättekullegatans norra del) och på "Svanekärrsberget" (norr om Tornväktaregatan).
I det senare bergets sydvästra brant finns också en vacker samling skålgropar, "älvkvarnar", om vars datering och ändamål arkeologerna ännu tvekar.
En stensättning finns även runt Hagbergets hjässa, en gravplats som synts vida omkring. Kan denna stensamling -"harg" enligt gammalt språkbruk - ha givit namnet Hargberget, så småningom förvanskat till det på 1761 års karta använda "Hagberget"?
Hur som helst, bergtoppen och den jämnhöga klinten vid Backegårdens plats (nu upptagen av mormontemplet) torde ha lyfts över den långa ishavsvikens yta redan för 10000 år sedan och Utbyhöjden hade för 7300 år sedan bred landförbindelse med både Fjällbobergen och Barefjäll, medan vågorna ännu kluckade mot Hagbergets fot.
Här kan således länge ha funnits utbybor. Fiske kan ha varit deras viktigaste näringsfång.
Utbys dokumenterade historia kan inte föras särskilt långt tillbaka, måhända i mycket beroende på att byn ofta befunnit sig i en trakt "där härar lysts av brand" för att använda Heidenstams ord. Säkert skulle man finna uppgifter i danska arkiv åtminstone beträffande de år efter freden i Knäred 1613 då Sävedals härad m m var förpantat till Danmark som säkerhet för Älvsborgs andra lösen.
Tidigast synes byn ha nämnts år 1473, då Kvibergs By skänktes till den nygrundade staden Nya Lödöse, vårt Gamlestaden. Kvibergs By har 1320 och 1362 uppgivits ligga i Partille socken men 1473 tillhörde den Utby socken, som då bestod av Kvibergs, Utby och, troligen, Mellby byar. Utbys sockenkyrka är nämnd på 1540-talet men uppges sedan ha rivits under nordiska sjuårskriget, förmodligen 1566. Dess läge har hittills inte kunnat fastställas men sägnen talar om en plats vid Kyrkebackens västra del. Utby-Mellby uppgick på 1580-talet åter i Partille socken.
På 1500-talet uppges Utby bestå av nio hemman, vilket synes i huvudsak ha varit fallet till in på 1900-talet. På riksarkivet finns en uppbördslängd för Utby sockens bidrag till Älvsborgs fästnings första lösen 1571. Den längden talar inte om någon rik socken. Där upptages endast åtta skattebönder för hela byn, som hade sammanlagt 30 kor, och för Mellby sju bönder med tillhopa åtta kor. I längdens marginal finns en förklarande anteckning: "Haver mist bort boskapen genom fädöd." För varje ko erlades en mark. I Utby fanns också 10 lod silver (133 gram) för vilket erlades 15 mark samt 41/2 skålpund koppar (ca 2 kg) som gav 29 öre, så att erlagd summa för socknen blev 46 mark och 6 öre. För Partille socken var beloppet. 203 mark och 4 öre. (Värde 1570: 1 mark = 8 öre = t ex Hl dagsverke. En hingst 10-11 mark, en fullgod oxe 15 mark, dl pund smör 6 mark).
Någon motsvarande uppbördslängd för Älvsborgs andra lösen finns inte.
I domböcker lämnas en hel del uppgifter om byns innevånare, förklarligt nog ofta av mindre smickrande art. Man förstår att livet i byn bjöd på både gott samarbete och på tvister. Bylådan finns i förvar liksom de handlingar den innehöll vid påträffandet efter en lång tid på okänd plats. Handlingarna är ingalunda kompletta men ger lika fullt inblick i byns liv från 1700-talets mitt till 1800-talets senare del. En med avbrott förd kassabok avslöjar att byn fick bota för bl a utebliven snöskottning på landsvägen vid Torpa och dålig väghållning på Danska vägen. Där finns också utgifter för väghållning vid Klippan. Men även utgifter av hjälpkaraktar: "Där ä tadda 36 skillingar utaf byns pangar till malena för att hon ska höfsa om anna i gata", liksom andra utgifter för t ex hjälp vid begravningar.
Byalaget hade således av myndigheter pålagda skyldigheter, bl a att föra post viss tid, förutom att sköta byns praktiska uppgifter med vägar, hägnader, samarbete i jordbruket m m och kanske inte minst socialt - att taga vara på varandra.
Byalaget kunde också bli part i processer. En sådan var betingad av väghållningsskyldigheten på Danska vägen i vilken laget hade hänvisats till grustag vid Kallebäck. Då dess grus ansågs olämpligt för ändamålet vädjades 1841 tillsammans med hemmansägare i Ugglum till domstol för rätten att hämta gott. grus vid Stora Torp. Den flera är länga processens resultat är obekant. Väghållningsexemplet visar att avsevärt arbete kunde åläggas allmogen inte minst med tanke på den "restid" med häst och vagn som åtgick här och ännu mycket mer för arbete vid Klippan.
Den längsta och kostsammaste processen bör ha varit den mellan 1756 och 1778 förda tvisten med innehavarna av Kvibergsnäs Landeri
om den gemensamma utmarken Västerhed, dvs norra hälften av A2-Lv6 övningsfält. Redan under 1600-talet hade försök gjorts att med landeriet införliva heden, dock utan framgång. Lagmansrättens dom 1778 fastslog att heden var gemensam utmark och tvisten hade äntligen kommit till slut. 1782 delades heden mellan Kvibergsnäs och byn längs en linje ganska mitt för Hindersmässogatan. 1785 inträffade omedelbart söder om denna linje, således på Kvibergsnäs del, ett stort jordras ned mot bäcken, om vilket en stor halvcirkelformad sänka mitt för de nordligaste husen vid Österhedsgatan ännu vittnar. Huruvida Utbybönderna log däråt är inte bevisat men däremot möjligt.
Viktiga milstolpar i jordbrukets och således även Utbys historia är de påbjudna markskiftena: Storskiftet enligt förordning av 1757 och Laga skiftet av 1827, genomförda i Utby 1761-62 respektive 1830-31.
Begreppet hemman avsåg en jordegendom till storleken bestämd av sin förmåga att föda en familj.
Nutida människor tänker sig lätt en gård med kringliggande åkrar och ängar, men i gamla tider låg gårdarna i byar med husen tätt samlade, oftast på den minst odlingsbara marken och med odlingsbar jord däromkring.
Av rättviseskäl skulle varje gård ha del i både god och mindre god jord, vilket medförde på flera håll belägna åkrar och ängar. Det inverkade givetvis menligt på brukandet och ledde närmast till orimligheter genom att gårdarna delades vid återkommande arvskiften.
Fåtaliga sammanslagningar av ägor genom äktenskap, arv, köp eller byte kunde givetvis inte stort motverka denna uppdelning. i bylådans handlingar finns ett par exempel på sådana frivilliga byten. Tegarna blev allt mindre och måste till slut bearbetas samtidigt med grannarnas stycken för att man inte skulle trampa ner för varandra, allt till skada för jordbrukets utveckling. Det fanns således goda skäl för de nyssnämnda påbuden liksom för det i Sydsverige under några av 1800-talets första år införda enskiftet, vilket dock tycks ha avstannat på grund av allt för stort motstånd.
Storskiftet syftade dock inte längre än till att ge vart hemman "sin åker på högst två ställen och äng på högst två ställen", medan laga skiftet skulle så långt möjligt ge varje gård sin jord sammanhängande.
Storskiftet sprängde inte byarna men möjliggjorde tex för en delägare i Månsgården (Stomgården) att snart efter skiftet utflytta till och bebygga Utby Näs, där Utbynäs gård alltjämt ligger på Utbynäsgatan 1.
En motsvarande flyttning synes ha ägt rum av Lilla Sörgården, som efter skiftet flyttat ned från Utbyhöjden till sin senare plats vid landsvägen, nu representerad av vårdträdet, den stora linden vid gångvägen till Utby gården, en väg som förr ingick i den östra infarten till byn.
Upptagna ägare kunde också ha andelar i ett eller (lera av de andra hemmanen.
Byarnas område hade dittills varit den odlade marken, inägorna, med stängsel skyddad mot utmarken, vilken var allmän betesmark och i princip öppen även för angränsande byar.
Utbys inägor låg 1761 mellan Utbybäcken i väster och Dikesbäck i öster, dvs den nu kulverterade delen av bäcken från Bergsjön genom Fjällbodammen. I söder var Säveån gräns och i norr en ungefärlig linje från Utbybäcken genom Månsegårdsgatans norra ändpunkt och vidare mot västra ändan av Tornväktaregatan och därefter foten av Fjällbobergen.
Men för att gynna uppodlande av mera åkermark hade myndigheterna tillåtit s k intagor på utmarken, varvid den som uppodlade ett stycke utmark fick behålla det som sin egendom om ingen gjorde invändningar däremot inom tre år. Sådana intagor hade före 1761 gjorts på Österhed, dvs området mellan den nämnda linjen genom Månsegårdsgatans ändpunkt och Barefjäll, men ingick ej i skiftet.
Förståeligt nog befanns detta skifte fort otillräckligt och det var snart tid för laga skiftet. Detta medförde splittring av byar och bygemenskap, även om man ännu, t ex i Dalarna, kan finna sammanhållen bybebyggelse.
Utbygårdarna låg redan relativt glest och enligt skiftesprotokollen måste ganska få "avflytta gamla tomten" med hus och allt. Protokollet ger intressanta uppgifter om husens storlek och byggnadsmaterial, fast inredning, gårdens stensättning, brunn m m samt förstas beräknad kostnad for nedtagning och uppsättning etc.
De som kunde bo kvar på sina tomter fick bidraga till flyttningskostnaderna, vilka delades även av staten.
Av förteckningen på hemmanen framgår att de ursprungliga hemmanen är en sak och ägarskapet en helt annan. Så ägde 1830 Commercerådet Ekman hela Nedergården medan Partille slott hade både Nordgården och Kullegården m m.
Efter laga skiftet ägdes hela östra Utby av Partillegodset, som även innehade den angränsande Rotegården i Mellby by. Så småningom bildades av dessa områden egendomen Annedal, 1884 av den nye ägaren von Knorring bebyggd och omdöpt till Fjällbo.
Den utveckling som skulle göra slut på den gamla bondebyn begynte 1905 med att AB Utbynäs Villastad med direktören Anders Mattsson som drivande kraft inköpte Utbynäs gård samt delar av andra hemman. Villastaden växte så sakta upp mellan ån i söder och nuvarande Österhedsgatans slut i norr och med Utbybäcken som gräns i väster och i stort Vallareleden i öster. Utby Kyrka
, tillkommen genom ett hängivet insamlings-och organisationsarbete av Anders Mattssons maka Hulda, står sålunda ej på villabolagets mark utan på en tomt, som för ändamålet skänktes av hemmansägarna. Källa: Utby Historik och arketekturguide
Av det föregående hava vi sett att Utby vid medeltidens slut och ett gott stycke in på 1500-talet bildade egen socken och hade egen kyrka.
Ännu så sent som i slutet av 1600-talet voro lämningar synliga efter densamma, enligt den specifikation som Carl XI egenhändigt upprättat över alla de pastorater och gäll som funnos i Göteborgs och Bohus län.
En avskrift av denna specifikation förvaras i riksarkivet och tyckes originalhandlingen hava varit daterad den 3 december 1692. Häri omnämnas då befintliga kyrkor i Sävedals härad och tillägges att "i förra tider hafver i samma härad ändå varit tvenne kyrkor till dessa fyra, nemligen Härianda och Utby, vilka för längst äro demolierade, så att allenast rudera deraf ännu för ögonen visas".
Men var har då denna gamla medeltidskyrka legat ? I äldre handlingar och kartor finnes platsen för densamma ingenstädes angiven, åtminstone så långt mina forskningar givit vid handen, och ingenstädes i trakten hittades lämningar som skulle kunna tyda på var kyrkobyggnaden legat.
Den enda vägledning som till en början fanns var den muntliga traditionen bland byns äldre innebyggare, vilken visste förtälja att Utby gamla kyrka legat i änglyckan strax öster om nuvarande mangårdsbyggnaden till Utby Nedergården. Alen berättarne tillade alltid: "Ja, inte vet jag, men så har jag hört av mina förfäder".
Så stod saken då förf. en dag besökte ålderdomshemmet i Åsterbo för att inhämta upplysningar rörande folktro och folksed. Två gamla män från Utby uppgåvo då, på min förfrågan, med bestämdhet att kyrkan verkligen skall hava legat på den av traditionen uppgivna platsen. Tillfrågade om hur de visste detta med sådan bestämdhet, svarade de, att det måste de väl veta när de själva vid denna plats påträffat kvarlevorna av såväl kyrkobyggnaden som kyrkogården.
De berättade, att de tidigare under många år varit anställda vid Utby tegelbruk, och att de för c :a 40 år sedan hämtat mager lera i förut omnämnda lycka. Denna lera kördes på rallvagnar ned till tegelbruket i och för tegeltillverkningen. Under detta arbete påträffades flera fot under jordytan mängder av skelett, som lågo i långa rader, ävensom en del hällar, grundstenar och trappliknande byggnadsverk. Bland skeletten kunde man tydligt se vilka som under livstiden varit kvinnor, ty det långa håret hade ej förmultnat i leran.
Dessa gamla mäns vittnesmål torde styrka att Utby äldsta kyrka och kyrkogård verkligen legat på Nedergårdens ägor.
Den Nya Kyrkan
Den nya kyrkan, som uppförts under åren 1917—1919, har ett dominerande läge på en bergshöjd några hundra meter norr om ovannämnda plats. Liksom Jonsereds kyrka har även denna tillkommit på privat initiativ.
Den person, som kyrkan i främsta rummet har att tacka för sin tillkomst, är fru Hulda Mattson, maka till direktören för A.-B. Utbynäs villastad, herr Anders Mattson, vilken tagit initiativet till densamma och med ett aldrig svalnat intresse skött insamlingen.
Det var i augusti 1916 som fru Mattson började insamlingsarbetet för kyrkobyggnaden. Som grundplåt skänkte A. Mattson 10,000 kr., A.-B. Sveriges förenade konservfabriker 5,000 kr., hemmansägaren Anders Nyberg 3,000 kr, och J. A. Karlsson 2,000 kr., vilket tillsammans sålunda utgjorde 20,000 kr. Dessa belopp skänktes i samband med Göteborgs stads markköp i Utbytrakten år 1917 (se sid. 94). Härtill kom vidare 2,000 kronor, skänkta av ingenjör Erik Wingqvist.
Marken, på vilken kyrkan står, var utskiftad byallmänning och skänktes av herrar Anders och Gustav Nyberg, Martin Johansson, James Svensson samt P. A. Anderssons Stärbhus.
Bland senare tecknare av större belopp kunna vidare nämnas: Fru Ingeborg Gibson 3,000 kr., ingenjör Erik Wingqvist ytterligare 3,000 kr. i olika poster, direktör Anders Mattson ytterligare 4,000 kr., A.-B. Utbynäs Villastad 3,000 kr. jämte fria transporter av material för bygget, samt fru Emely Dicksson 1,000 kr. I övrigt hava olika personer bidragit med insamlingsarbetet, bland vilka bör nämnas lärarinnan fröken Evelina Urberg, vilken hopsamlat omkring 1,500 kr.
Ritningarna till kyrkan hava kostnadsfritt uppgjorts av arkitekt Arvid Bjerke.
Kyrkan är byggd av en utmärkt vacker ögongnejs som hämtats i det berg, på vilken densamma är uppförd. Till formen är den ett långhus med tak täckt av tegel (skänkt av patron Evald Schmidt) och invändigt försedd med ett tunnvalv av trä. Den är byggd i riktning öster-väster, håller en längd av 21 m. och en bredd av 12 m. samt rymmer omkring 200 personer. Byggnaden utfördes av byggmästarefirman A. och C. W. Gustavsson, Borås.
På kyrkans södra långsida är tillbyggt ett torn av samma material som byggnaden i övrigt och är tornet försett med en tornhatt av trä. I tornet hänger en klocka, som är skänkt av ingeniör Erik Wingqvist, och har klockan följande inskription:
På ena sidan:
"Klocka, ring med manande ljud. Bjud vårt folk att möta Gud".
På andra sidan:
"Anno 1919. Gud bevare Sverige".
Kyrkans inre prydes av målningar utförda av konstnären John Sten, om vilka professor Axel L. Romdahl skrivit en artikel i "Ord och Bilds" 4:de häfte år 1920, ur vilken vi tillåta oss citera följande:
"Västra Sverige var under 1600-talet och 1700-talet hemorten för flitigt och muntert kyrkomåleri, som bredde ut sina naiva bibliska kompositioner, med syndafall, domedag och helvete över trä valvens plankor. Det är en ojämn konst med svåra ofullkomligheter, men en konst i alla fall, mången gång med friskhet i penseln och en fyndig beräkning av färger och ytor. Och det är icke endast av kulturhistoriska skäl man blir glad till mods, när man tittar in under de gamla göteborgska ämbets-målarnas blekta och sotade "himblingar". Kunde vi få något sådant när vi skulle till att bygga nytt!
Utbynäs lilla villakyrka på sin kulle bland gråa åsar stod och ropade efter en målare, som kunde ta upp de gamlas breda penslar och göra dess kupiga brädtak till en ögonfägnad. Då kom John Sten, den parisiske "modernisten", precis som kallad. Hans utställning i Göteborg 1919 gav så tydligt vid handen, att också han var redo för de stora ytorna, det färgrena föredraget, den säkra avvägningen av massor av linjer mot varandra. Sten tog spårvagnen ut till Kviberg, och han och Utby kyrka funno varandra genast. Efter ett par veckor hade han sina skisser klara och ställde ut dem på Göteborgs museum, och efter ännu ett par veckor hade han skrivit kontrakt om arbetet. Det var visst inga moderna konstentusiaster och mecenater han hade att räkna med utan anspråkslösa borgerliga människor, som i varmt kyrklig nit med möda och besvär skrapat samman till det lilla templet och fått ett litet belopp över till paramenta och annan utstyrsel.
Och målaren kom till mötes och fann ut kloka yrkesmetoder, som gjorde det möjligt för honom att gå i land med arbetet utan att förlora. Så förefanns på alla håll något av den gamla hjärtliga och oskrymtade glädjen åt verket: Soli Deo Gloria.
Kyrkligt måleri blir lätt en blodlös arkaistisk lärdom med lämplig blandning av anatomiska och konsthistoriska handbokkunskaper. Men John Sten lät icke sin vän "konstdoktorn" skriva ut receptet för sitt tak utan gjorde upp programmet efter eget huvud med jul och påska mitt emot varandra och Guds härlighet över korväggen. Och i detaljerna tillät han sig egna funderingar: se på korsfästelsebilden t. ex. biskopen och krigsmannen som maktlös låter sitt vapen falla. Det motivet skall ingen ikonografisk kännare kunna tolka, och det är därför så gott att tala om, att det skall vara våldet, som övervinnes av Kristi lära.
Alldeles som i många av de gamla kyrktaken växa figurscenerna upp från nedre kanten och bilda en bred fris över båda väggarna, medan valvhjässan endast prydes av rosetter kring ljuskronornas fästen.
På korväggens kalkputs målas ett Kristushuvud med strålkrans, tillbedjande änglar och ett ornamentalt rankverk, som binder samman muren med takets dekoration. Denna fortsätter med rullande bladsnirklar in över läktaren och knyter ihop sig över dess fönster i västgaveln.
Läktarbröstvärnet skall erhålla apostlafigurer i sina fyllningar.
Man måste beundra den sinnrikhet, med vilken målaren vetat förena de dekorativa idéerna med berättelsen. Mitt emot varandra såsom huvudaccenter Maria med barnet och krucifixet, bådadera i mandorlor med änglar och moln, vilka likvisst ej äro avtryck av varandra utan fint varierade i sin silhuett efter motivets innebörd. Fram mot mittgruppen draga å ena sidan de vise männen och herdarna, å den andra krigsknektar och sörjande. Behandlingssätt och kolorit äro varken bysantiska, gotiska eller bondbarocka, de äro fria, naturligt moderna, John Stenska, men utan all bismak av sensationellt artisteri: Figurerna lida ej av den sentimentalitet eller den arkaiska vresighet, som bruka vara den moderna kyrkliga konstens antingen — eller. De säga, uppriktigt talat, mycket litet med sin mimik, och bäst så uppe i ett valv. Men de äro talande och uttrycksfulla som silhuetter och grupper. Det är ingen Giotto eller Fra Angelico som målat i Utby. John Sten känner sig säkert mest hedrad, om jag säger, att han är en god modern arvtagare till de i sin ringhet beundransvärda mästarna till våra gamla kyrktak. Han äger vad de ägde, den säkra uppfattningen av vad byggnaden är bäst betjänt med, den frigjorda handen, det käcka och färgglada ögat, de lyckliga målar- och berättarhumöret. Utby kyrka var klar till jul. Nästa kyrka åt John Sten, nästa stora hall — var det Stockholms stadshus jag tänkte på?"
Hösten 1920 besöktes kyrkan av prins Eugen, vilken besåg de då nyss färdiga målningarna.
I kyrkans tak hänga tvänne vackra kronor av laserat och målat trä som gå synnerligen väl i stil med interiören i övrigt. Dessa äro skänkta av apotekare K. Danielsson, Göteborg. Mellan fönstren å långväggarne hänga 4 st. vägglampetter utförda av herr Clas Ekwall efter modell från Rödkyrkan i Vadstena. Två av dessa äro av honom skänkta till kyrkan. Orgeln är utförd av Magnussons Orgelfabrik, Göteborg. Kyrkans silver är skänkt av fru Hulda Mattson och fru Emina Nyberg, och dopskålen av direktör Carl A. Eck med fru. Altarprydnaden är, då detta skrives, under arbete.
Kyrkan är avsedd att invigas hösten 1921.
Bild ur
Partille Krönika Av Erik Bergendahl taget något år innan kyrkan skulle invigas.
Utbys moderna historia började när AB Utbynäs
Villastad och direktören Anders Mattsson köpte Utbynäs gård 1905.
Villastaden växte sakteligen upp i västra delen av Utby. Det omfattande
självbyggeriet av småhus startade under tjugotalet och fortsatte fram till
början av sextiotalet. Mitt i stadsdelen ligger Fjällbo park, ett område
som förändrats från sluten institution till en resurs för hela stadsdelen
med flerfamiljshus och olika servicefunktioner. Ett antal småbutiker
svarar för varuutbudet i området.
(Källa: Kortedala SDN:s hemsida)
Gamla Landsvägen vid Brodalen 1920-talUtbynäs Villastad
Utbynäs villastad är en trädgårdsstad, formad enligt det tidiga 1900-talets nationalromantiska ideal. Initiativtagare till projektet var Anders Mattson, ägare till en kaffefirma en gros i Göteborg. Han köpte 1905 Utbynäs gård och ett bolag bildades för exploateringen. Arkitekt, blev Mattsons brorson Arvid Bjerke, en ung arkitekt på väg att bli en av de ledande i Göteborg.
Bland tidiga villaägare märktes officerare vid Kviberg som låg alldeles intill och tjänstemän vid SKF i Gamlestaden.
Bolaget uppförde förutom villor också kyrka, skola, badhus och en affär. 1940 tog Göteborgs stad över ansvaret och servicen för Utbynäs villastad. Området kopplades därmed till stadens nät för vatten, avlopp, elektricitet och telefon.
Villastaden hör till sekelskiftets längtan bort från staden i borgerliga kretsar, för att bygga sig ett hem för familjen i naturen. Carl Larssons Sundborn anslog tonen i Sverige. Förebilder, också för arkitekturen, fanns i de engelska trädgårdsstäderna. I ett område som Landala egnahem, planerat 1908, var det mindre och strängt typiserade hus, tänkta för skötsamma arbetare.
De första villorna 1910
Utbynäs villastad har stora, nationalromantiska villor som genom variationer av några få element som takform och paneltyp ges individualitet. Kolorism och kubism beskrevs som nationalromantikens särdrag.
Kolorismen var den mustiga materialverkan i granit, tegel, falurött eller tjärat trä. Kubismen var den blocklika volymen, gärna med asymmetrisk plan och fri fönstersättning.
Med det nationella var det si och så, de branta taken är t ex inte svensk tradition. Både i omfattning och arkitektonisk kvalitet och inte minst som samhälle med gemensamma anläggningar är Utbynäs en sevärdhet med få svenska motsvarigheter.
Närmast kan det jämföras med ett område som Storängen i Nacka från 1904, där för övrigt Bjerke också ritade en villa. Litt: Elisabeth Stavenow-Hide-mark Villabebyggelse i Sverige 1900-1925 (där Utby inte nämns!); Blombergsson, Arvid Bjerke en 1910-talsarkitekt i Göteborg;Gunnel Mattson ubynäs villastad.
Torgvagnen, 1915. i överkanten på sidorna står det Utbynäs Villastad
1. Utbynäs gård
Utbynäsgatan ca 1800. Bevarad större manbyggnad i Utby på ett hemman som bildades och bebyggdes efter storskiftet 1761. Byggnaden är i en våning med inredd vind. Veranda tillbyggd senare. Tillhörande ekonomibyggnader har rivits.2. Villa Athena Brodalen 14,1920-talet ark okänd. Uppförd av den grekiske konstnären Spiros Xenos som ateljé och bostad. Den vitput-sade, elegant klassicerande arkitekturen med taklanternin står för sig själv i det nationalromantiska grannskapet.
3. Villa Anders Mattsonsgatan 9, 1905 ark: Arvid Bjerke.Välbevarad villa med mansardtak och stående panel. Sirliga smidesdetaljer.
4. Villa Anders Mattsonsgatan 11, 1905 ark Arvid Bjerke. Mansardtak och liggande panel.
5. Villa Anders Mattsonsgatan 12, 1905 ark Arvid Bjerke.Ett toppigt pyramidtak kröner en kvadratisk plan. Liggande panel med frästa spår. En typiskt nationalromantisk "klump" i en samlad volym.
6. Villa Anders Mattsonsgatan 14, 1905 ark Ar vid Bjerke. En variant av pyramidtaket med kraftiga frontespiser. Hörnfönster och "urholkad" farstubro betonar kuben. Förvanskat i detaljer. Huset ritades åt Anders Mattson själv.
7. Villa Anders Mattsonsgatan 15, 1905 ark Arvid Bjerke. Villa med sadeltak och gavelfasad mot gatan. Övervåningen lätt utkragad. Välbevarade snickerier med typiska hjärtan och den uppgående solen på farstubron.
8. Villa Anders Mattsonsgatan 16, 1905 ark: Arvid Bjerke. Brant sadeltak och liggande panel.
9. Villa Anders Mattsonsgatan 28, årtal okänt ark Arvid Bjerke. En variant på Blekingestugans typ med högre "lofthus" vid ena gaveln. Snickarglädjenärminimerad och fönstren små vilket ger en karaktär av låg och liten stuga.
10. Villa Stadsvaktegatan 4,1907 ark Arvid Bjerke. Den breda och utkragade frontespisen och den säregna gaveln med spänbeklädnad har förebilder i amerikansk "shingle style", ännu en variant av sekelskiftets villaarkitektur.
11. Myrornas barnhem Vallareleden 24, 1910 ark Arvid Bjerke "Lisen Levissons hem för späda barn", som det fortfarande står inristat över entrén, var ett av flera barnhem som drevs av det filantropiska sällskapet Myrorna. Här kunde man ta emot ett 40-tal barn i åldrar upp till 2 år, i vissa fall också med mammor som behövde stöd. Denna välbevarade institutionsbyggnad i en stor trädgård har stensockel, rustik lockpanel och snidad entré och är nära besläktad med Bjerkes villor.
12. Utby kyrka Vallareleden, 1916-23 ark Arvid Bjerke. Kyrkan ligger på en höjd ovanför villastaden. Den liksom växer ur berggrunden av ögongnejs och har hämtat sin enkla form med djupt urgröpt port frän medeltida stenkyrkor. Del sidoställda tornet har överdel i trä med kopparhuv, krönt av en elegant formad kyrktupp. Kyrkorummets väggar är slammade och över dem välver sig ett trätak, djärvt och modernt dekorerat av kubisten John Sten. Bjerke ritade kyrkan gratis på beställning från fru Hulda Mattson, som tack för att Mattson lånat ut pengar till Bjerke under dennes första tid som arkitekt.
Litt: Alarik Hammaren John Sten och Utby kyrka, ett 60-års minne. 1980; Utby kyrka i Göteborg 1973.
13. Utby församlingshem 1972-78 ark Bo Cederlöf. I slänten
från kyrkan ligger en byggnad med träpanel och brant tak som på försiktigt
70-talsvis tar några steg mot en mera traditionell arkitektur.
14. Villa Bjerkebo
Vallareleden 14, 1906 ark Arvid Bjerke.
Bjerkes egen villa har brant sadeltak och liggande panel. Planen är
vinklad efter en utbyggnad 1910 för den växande familjen. Den
tunnvalvstäckta lärsLubron är översållad med Bjerkes snidade hjärtan, en
tidstypisk symbol för det goda hemmet. Idag förvanskad i färg och
fönstersnickerier.
15. Utbynässkolan
Vallareleden, 1909 ark Arvid Bjerke.
Byskolan som var en del av bolagets omsorg om villastadens boende ligger
på en höjd med utsikt mot Sävedalen, där Bjerke ritade den mera
välbevarade Ugglums skola. På granitsockel ligger en tvåvåningsbyggnad med
lätt utkragad övervåning efter det traditionella löftets förebild. Några
tidstypiskt informella detaljer: fönster axlarna, i över- och undervåning
linjerar inte; fönsteromfattningarnas sidostycken är en målad del av
lockpanelen.
Litt: Blombergsson,
Arvid Bjerke en 1910-talsarkitekt i Göteborg
16. Villa
Orrebacksgatan 23, årtal och ark okända. Två syskonvillor
i elegant 20-talsklassicism med gul panel och gröna snickerier står
bredvid varandra. Nr 23 har sadeltak, små kvadratiska fönster och den
klassiska ornamentiken begränsad till farstubro med kolonner med kannelyr
och fönsterluckor med relief.
17. Villa
Orrebacksgatan 25, årtal och ark okända. Nr 25 har
20-tals-typiskt svängda takfall, släta kolonner och relieffer på
fönsterluckorna men är i övrigt lik sin granne.
Utby församlingshem
18. Atriumhus Backegårdsgatan 27-31, 1958 ark Yngve Lundquist. De lyra små husen på en gammal trädgårdstomt med ett befintligt torp var ett experimentprojekt, initierat av Ulla Molin på tidskriften . ( Hem i Sverige. De presenterades med en bostadsutställning 1958. Idén var en markbostad som kunde växa med den unga familjen, "ett / ödmjukt och mänskligt nej till de längd-, höjd- och breddrekordstående husklunsar som kännetecknar vår generations bostadsproduktion". Från en "urcell" på 56 kvm kunde huset byggas ut vartefter inom en plankavskild tomt på 12x12 m. De fyra husen är placerade i ett schackbrädsmönster. Fruktträdgården och torpet med samlingsrum, gästrum och tvättstuga är gemensamma.
Husen byggdes i lösvirke med enkla robusta material som furu-golv och vitlaserad panel på innerväggar. Köken prövade nya lösningar. In flyttade fyra unga arkitektfamiljer som också rapporterade om sina erfarenheter. Husen byggdes ut vartefter, ända till 120 kvm kring en liten inre gård.
Litt: Arkitektur 1/59 ;Hem i Sverige 2/1960 ; Hem i Sverige 10/71-72.
Utby egnahem
Ulby egnahem är en funktionalistisk utlöpare av egnahemsrörelsen kring sekelskiftet. Statliga län, självbyggeri och egen köksträdgård skulle ge skötsamma arbetare ekonomisk möjlighet till ett eget hem. I Stockholm hade småstugebyggandet varit framgångsrikt på 1920-talet. En småstugeberedning i Göteborg föreslog 1933 tre områden i stadens utkant, nära stora arbetsplatser: Bräcke, Fräntorp och Utby. Stadsplanerna gjordes av förste stadsingenjören Uno Ahrén och beredningens arkitekt var Harry Kjellkvist.
Tomterna gjordes små, 400 kvm, och gatorna smala för att hålla nere kostnaderna. Husen placerades nära tomtgräns för att ge sol och odlingsyta. Staden tillhandahöll typritningar, byggmaterial och rådgivning. Egnahemsägarna bidrog med eget arbete. Husen hade en tydligt funktionalistisk karaktär med enkel locklistpanel i ljusa färger och kopplade tvåluftsfönster i kraftigare kulör. Flacka sadeltak gav en full sovrumsvåning i stället för vindsvåning med takkupor. Bostadsytorna varierade från den minsta på 50 kvm + källare (typ I) till tvåvåningshusen (typ II och V) och radhusen (typ VI) på ca 80 kvm. Planerna var lösta med vardagsrum som genomgångsrum för att spara yta men också för att hindra uthyrning till inneboende. Husen har genom åren byggts om och till med en provkarta på bygg-varuhandelns repertoar från eternit och plåt till perspektivfönster. Få har originalskicket kvar.
Radhus (Typ Vl)
Litt: Gittan Ekvall, Anna Kahn En modern boendehistoria. Byggande och vardagsliv i Utby egnahem HKI7 1996.
20. Fjällbohemmet Sysslomansgatan, 1937-39 ark Karl Severin Hansson. Denna moderna "vita pensionärsstad" med plats för över 500 "försörjningstagare" var ett led i den stegvisa utlokaliseringen av fattighuset till stadens ständigt nya utkanter. Enkla lamellhus med sadeltak ligger kring en central gräsplan. Den slutna institutionen har byggts om till bostadsområde med inslag av gruppboende. Flera bostäder är planerade.
Fjällbohemmet Våren 1940
Litt: Håkan Andréasson Fjällbo. Arbets- och försörjningsinrättningen 1989.
Utby socken synes ha nämnts i gamla handlingar tidigast 1473.Då grundlades staden Nya Lödöse,som därvid erhöll Qvigabergs by i Utby socken.
Sedan sekler tillbaka har Utbygårdarnas antal varit 9 st. Genom jordeböcker,kyrkoböcker,skifteshandlingar,kartor m.m. kan man följa dessa gårdar och dess innevånares öden tillbaka till 1600-talet,något litet till 1500-talet och tidigare.
Gårdarnas namn,och sifferbeteckning på kartan:
1.Månsegården eller Stommen
2.Vaktmästårgården
3.Västergården
4.Nedergården
5.Stora Sörgården
6.Lilla Sörgården
7.Backegården
8.Kullegården
9.Nordgården
På Utby näs,mittemot Qvibergs näs,tillkom på mark tillhörande Utby Stom,någon gång mellan 1761 och 1774,gården Ut-bynäs.Gården,som fortfarande kvarstår,gav senare sitt namn till villastaden.
Av gårdarna var två stycken frälsegårdar,nämligen Nordgården och Västergården.De övriga utgjorde 1/1 och 1/2 skattehemman.
Ett antal torp hörde också till gårdarna med namn såsom Vesterhed,Ramsdalen,Durbach,Spakens m.fl. Samtliga gårdar hade också andel i någon soldatrote.
Hemmansdelar i Utby har ägts och bebotts av samma släkter ända fram till våra dagar.Sålunda kan släkterna Utberg och Nyberg spåras tillbaka till 1700-talet.(Nyberg ingift i släkten Lundgren.)
Genom giftermål och arv mellan byns invånare blev många av dem delägare i allt fler hemman,samtidigt som andelarna kunde minska till t.ex.672:dels mantal.Givetvis kunde samma förhållande då och då verka i sammanförande riktning.
Några av gårdarna har sedan 1700-talet (och även tidigare) tillhört storgodsägare.Kullegården ägdes av Partille Stom (Slottet)liksom Nordgården.Västergården ägdes av släkten Ekman i Gbg,detsamma gäller Nedergården(senare ägare Uillerding och Schmidt).Ekmans och de olika ägarna av Partille Stom köpte också upp andelar i de flesta andra Utbygår-darna.
År 1917 inlöser Göteborgs stad det mesta av/ Utbyhemmanens jordareal och därmed försvinner bondebyn Utby,även om jordbruket fortsatte i flera år och inte upphörde förrän bebyggelsen började breda ut sig.
Göteborgs avsikt med köpet var naturligtvis i första hand att försäkra sig om mark för kommande behov,men de närmaste planerna gick faktiskt ut på att:"i ett försök att lindra den rådande bostadsbristen,arrendera ut mark åt ett 1000-tal torplägenheter."
Dessa planer gick om intet,kanske beroende på att kommunikationsfrågan ännu inte var löst.Det diskuterades mycket om Partilie ev.skulle få en spårvagnslinje som förbindelse med staden.
Först i mitten av 1930-talet arrenderade staden ut mark för bostadsbebyggelse;det var då Utby egna hem började byggas.
Gårdarnas historia i korta drag.
UTBY STOM.
Utby Stom har också kallats Månsegården.
I 1680 års jordebok heter ägaren till Uddby Stomben Bryntte. Från första husförhöret 1747 kan vi inhämta att Utby Stom bebos au 2 "murgesäller" med familjer samt au Olof Carlsson, som är delägare tillsammans med prosten Magnus Uallerius och Anders Rothuall.
Olof Carlssons dotter Sigrid och hennes barn och deras ättlingar står som delägare långt fram i tiden.Sigrids son Olof Börgesson gifter sig med en flicka från Lilla Sörgården och bosätter sig där,medan Sigrids dotter och senare dotter-dotter(gift med Magnus Ericsson) bebor Utby Stom. En annan dotterdotter gifter sig med Lars Utberg på Stora Sörgården.
Denna gård,som givit sitt namn till Utbynäs Villastad,tillkom någon gång mellan 1761 och 1774.1 husförhöret från 1774 står som ägare herr 3ohan Rot(som strax efteråt flyttade till Stockholm) och herr Qviding i Göteborg.
År 1800 ägs gården av Niclas Björnberg,Partille Stom,3acob Holmström och Anna Margareta Uestberg.Herr Holmström var kamrerare i Ostindiska Kompaniet.Efter dem står rådman Brag i Göteborg som ägare.
Ar 1905 köptes Utbynäs gård av A-B Utbynäs Villastad.Säljare var källarmästare 3.M.Jonsson,innehavare av Franska Värdshuset i Gbg.Gården med ekonomibyggnader och djur arrenderades ut,medan markområdet avstyckades till villatomter.
Nedergården
1747 bebos Nedergården av Pehr Ambiörnsson,Anders Pehrson och murgesäll Per Olsson.
1761 står som ägare:rådman Enerot,rådman Aurell,trädgårdsmästare Suen Anderson och Gudmund Jönsson.Den sistnämnde bor på gården och efter honom kallas Nedergården ibland för Jons-gården.
1774 är rådman Bruseuitz och Peter Ekman(båda besitter delar i Kvibergs Landeri
)delägare tills.med Gudmund Jönsson. 1807 är commercerådet G.H. Ekman(son till Peter Ekman) ensam ägare,till omkring 1850,då Nedergården övergår till herrar Uillerding och Gegerfeldt.Dessa startar vid denna tid ett tegelbruk nere vid Säveån på Nedergårdens ägor.Både bruket och gården säljes sedan till släkten Schmidt i Partille.Evald Schmidt bebor gården och driver bruket i slutet av 1800-talet.
Nedergården är en av de tre Utby-gårdar som ännu kvarstår. Mangårdsbyggnaden(på bilden,som är tagen 1910) om-och tillbyggdes samtidigt som tegelbruket anlades.Den är fortfarande bebodd av Evald Schmidts efterkommandé.Ett äldre boningshus, som revs för endast några år sedan,troddes vara uppfört,åtminstone delvis,på 1600-talet.Nedergårdens nuv.adress är Schmidtsgatan 3.
UTBY VÄSTERGÅRD.
Frälsegård,som på 1600-talet och början på 1700-talet ägs av tre generationer Gyllengrip.
1747 är Anders Suensson och Olof Jönsson brukare av gården,båda med förfäder i Utby.
1761 ägs den av prosten Uallerius och 1774 brukas den av Peter Ekman(Kviberg).Gustaf Ekman säljer Västergården år 1850 till Uillerding och Gegerfeldt på Nedergården. Gården verkar inte längre vara bebodd.Tänkas kan att nuv. Nedergården ligger där förut Västergården var belägen. Senare delägare är Olof Donsson och C.A.Byngert.
UTBY VAKTMSTARGÅRD.
Vaktmästargården var lönehemman för befälhavaren över stadsvakten,därav namnet.
1747 ägs denna gård av Johannes Mattesson och Suen Andersson.Sönerna till Suen Andersson tar sig namnet Lundgren;en sondotter gifter sig med Niclas Nyberg,som senare är delägare i gården tillsammans med brorsbarnen till fru Nyberg.Så småningom delas ägorna på flera personer,varav en är Sven Byngert.Denne flyttar år 1854 till Backegården och sedan tycks inte Vaktmästargården längre vara bebodd. År 1900 har 7 olika bönder utbruk på ägorna.
UTBY KULLEGÅRD.
Burggreven Gerhard Lejoncrantz äger Kullegården på 1680-talet. 1747 står en styrman vid Ostindiska kompaniet vid namn Rundsten som ägare. Vid storskiftet år 1761 heter ägaren Johan Wising, 1774 tillhör gården Partille Stom (af Sandeberg)och så är förhållandet till dess Partille Stom(Schmidt) säljer till von Knorring. 1917 säljs Kullegården till Göteborg av P.A.Andersons arvingar.
UTBY BACKEGÅRD.
Från storskifteshandlingarna från 1761 inhämtas att Olof Torstensson och Anders Utberg står som ägare till Backegården,båda antagligen födda i socknen och med förfäder ytterligare bakåt i tiden.
1774 ägs och bebos gården av deras barn.Kristin Änders-dotter blir tidigt änka och gifter om sig med 3onas Nor-ling,ostindiefarare och beryktad smugglare.Norlings egna söner dör unga och styvsonen och styvdottern flyttar. Det blir Olof Torstenssons dotter Brita,gift med Sven Ericsson,och deras efterkommande,som bebor gården ända in på 1900-talets början.
En son från Backegården gifter sig med en dotter från Vaktmästargården och en ättling,C.A.Byngert,blir en betrodd kommunalman med många uppdrag inom Partilie socken. 3/8 av Backegården har tillhört Partille Stom sedan 1795.
Utanför Backegården.Foto från omkr.1915.
På platsen där Backegården var belägen är nu en kyrk-byggnad uppförd.
UTBY STORA SÖRGÅRD.
Denna gård har i generationer ägts av två gamla Utbysläkter: Utberg och Nyberg.
I husförhöret från 1747 står som ägare Anders och Pehr Utberg och 1899 finns fortfarande en Utberg som delägare. Niclas Nyberg kom,genom giftermål med en dotter Lundgren från Vaktmästargården,omkring 1790 till Utby,och avkomlingar till dessa blev senare delägare i Stora Sörgården,liksom i flera av de andra Utbygårdarna.Ännu bebos Sörgården av en ättling, fröken Greta Nyberg;dock är också denna gård köpt av Göteborgs stad år 1917.
Gustaf U.Nyberg bedrev växtodling en lång följd av år för konservindustrin.På gården fanns också c:a 200 fruktträd. I dag är alla dessa träd borta,den nya bebyggelsen har trängt ända in på knutarna.
UTBY LILLA SÖRGÅRD.
1747 heter ägarna Anders Hansson och Sven Larsson och efterkommande till dem äger delar i L:a Sörg. långt framöver. 1/8 ägs i slutet av/ 1700-talet av Samuel Fiedler,senare Anders Norman och från omkr. 1820 av Partilie Stom.
Från 1800-talets mitt heter en delägare Sven Jonsson.En dotter till honom gifter sig med Niclas Nyberg Jr,en annan med Albin Carlsson. Den senare bebor L:a Sörg.till sin död 1921 .
Ovan.Utby Lilla Sörgård strax innan den riv/es. Gården tjänstgjorde som småskola 1866-1910. Läge:Strax nedanför Utbygården invid gamla Partillevägen.
Nedan.Sörgårdsliden
UTBY NORDGÅRD.
Frälsegård,som tidigt var i släkten Lilliehöks ägo. 1761 är rådman Damm ägare,senare tillhör gården först Par-tille Stom och därefter von Knorring på Fjällbo. 1774 heter en åbo på Nordgården Pehr Hansson,hans dotter Karin gifter sig med ostindiefararen Gunne Andersson,och senare ättlingar till dessa båda blir ingifta på flera av Utbygårdarna.Inga av dem bebor dock Nordgården,som efter 1860 är helt obebodd,enligt husförhörsböckerna.Gorden brukas av v.Knorring.
En sonson till ovan nämnde Gunne Andersson gifter sig med Brita Nicklasdotter i Backegården,som sedan hon blivit änka, gifter om sig med 3öns Andersson,en dräng på Stora Sörgården, där hon var delägare och tidigare bott.Båda äktenskapen blir barnlösa och efter makans död testamenterar Dons Andersson sina andelar i Vaktmästargården,Stora och Lilla Sörgården till Hulda Törnsten,som tillsammans med sina föräldrar bor här som sommargäster.
Colliandergården.
Hulda Törnsten var endast 16 år när hon blev delägare i Utbygårdarna.Efter giftermål med ing.Axel Colliander var dessa först bosatta i Landskrona och Göteborg innan de bosatte sig här i Utby i den s.k.Colliandergården. Denna gård hade sitt läge där förut Nordgården legat och var ett före detta envånings tingshus,som flyttats hit från Landvetter och påbyggts.
Detta hus stod sedan kvar till 1973,helt kringbyggt av småstugor.När det revs ägdes det av staden,sålt av fru Colliander 1940,men med löfte att få bo kvar som hyresgäst så länge hon levde.Till gården hade hört en ladugård och en garagebyggnad,men dessa revs 1945. Nuv.adress:Herman Donssonsg.3
Colliandergården omkr.1915.
Collianders damm. Denna damm bildades i den sandhåla,som uppstod vid hämtning av sand därifrån ner till tegelbruket. Dammen användes vintertid till att åka skridsko på och sommartid för stilla roddturer.Numera är hålan igenfylld och där står nu Kamgatan nr.5.
Ovanstående är hämtat från Det gamla Utby-Utbynäs utgivet av Utbynäs komunalförenings hembygdscirkel 1977
Ett genuint affärsområde endast ett stenkast från centrum. Torget är
ett större köpstråk längs Redbergsvägens båda sidor. I Olskroken står ett
tjugotal butiksverksamheter till ditt förfogande med ett brett sortiment
av både dagligvaror och sällanköpsvaror, här finns en ovanligt stark
butiksmix för den köpsugne. Fisk och frukt & grönt handlar du hos någon av
de mysiga små fiskbodar som finns på torget. Du tar dig lätt hit med både
buss, spårvagn och bil på 5 minuter från city.
Välkommen till oss! /Företagarföreningen Olskroken
