St. Sigfridsplan

Här ser vi Sankt Sigfrids plan i två olika skepnader. Bilden ovan, tagen under senare delen av 1940-talet, visar platsen efter ombyggnaden 1930, när spårvägen drogs hit via den breddade Örgrytevägen. Här blev då ändstation och vändslinga på röda linjen från Kålltorp.

Den smäckra och stilrena paviljongen stod färdig tidigt samma år efter att tre verksamheter gått samman för att bygga den, nämligen Svensk-Engelska Mineralojle AB (sedermera Shell), en droskstation och till höger Pressbyrån, intill vilken spårvägen fick en vänthall på köpet.

När byggnaden presenterades i GT var benämningen "funkis" ännu inte allmänt vedertagen. Istället beskrevs paviljongen som "den säregna byggnaden på S:t Sigfridsplatsen" (notera att platsens rätta namn ännu inte anammats). Den ritades av länsarkitekten Erik Friberger, som blev en pionjär inom funkisarkitekturen i Sverige och som bl a var upphovsman till de spartanska och kontroversiella radhuslängorna på Munkebäcksgatan i Kålltorp.

Det ljusa bostadshuset vid Delsjövägen, med gaveln hitåt, påbyggdes med en våning på 1990-talet. Höger därom, bakom lövverket, uppförde Göteborgs Handelsbank en villa 1929 med en banklokal i bottenplanet. Förbluffande nog finns den i skrivande stund ännu kvar där, i dessa banknedläggningens tider.

Våren 1951 invigdes spårvägens nya linjesträckning härifrån längs Delsjö ravinen bort mot Kålltorp. Drygt fyra år senare fick Sankt Sigfrids plan ett nytt utseende, som kan beskådas på bilden ovan från slutet av 50-talet. På funkispärlans plats byggdes då en rondell. Stadsplanekontoret fann det inte värt att flytta byggnaden i samband med trafikomläggningen, eftersom man ansåg den vara allt för ful. Istället uppfördes en ny bensinstation, en kiosk för Press byrån och en ny vänthall.

Bensinstationen här hade redan 1938 ändrat namn till Shell. Bensinbolaget, vars moderrörelse är holländsk, är idag det till namnet äldsta i Sverige. Redan 1903 såldes Shell-bensin i landet, och 1913 bildades Svensk-Engelska Mineralolje AB som övertog alla svenska Shell-pumpar. Så tidigt som på 1910 talet uppförde man prefabricerade stationer i glas och metall med tak över pumparna. Märket blev snabbt stort i bilens förlovade land USA och 1922 hade man 40% av marknaden där. Även i vårt land blev bolaget stort och strax före andra världskriget fanns det 4.520 Shell-mackar över hela Sverige.

På fotot ovan från omkring 1945 står spårvagnen på 5:ans röda linje inne vid ändhållplatsen vid Sankt Sigfrids plan. Konduktören slänger en otålig blick på klockan, det är dags för avgång in mot sta'n.

Den en gång smala Örgrytevägen från St.Sigfrids Plan breddades omkring 1930 och spårvägen drogs från Korsvägen fram till S:t Sigfrids plan. Då byggdes även järnvägsviadukten (som senare breddades för dubbelspår) här över Underåsbron. Vid samma tid uppfördes nya landshövdingehus i kvarteren runt Underåsgatan främjat av Örgrytespårvägens och Örgrytevägens utbyggnad. De husen var de första som utrustades med moderna bekvämligheter i denna del av Gärda.

1966 försvann järnvägsbron, när E6:an drogs fram. På kullen till höger bakom brofundamentet låg Jacobsdals herrgård från tidigt 1800-tal, som från 1915 inhyste Betaniastiftelsens sjukhem. Byggnaden revs för att lämna plats för Sovjetunionens generalkonsulat som stod klart i början av 1980-talet.

De två bilderna ovan och under är från 3 juni 1964 och ovan ser vi hur man var tvungen att gå ut i trafiken utan skyddande hållplatsrefug då spårvagnen kom, samt den en gång så vackert stenlagda vägen med trottoar. 

Bilder med texter från boken "Bilden av Göteborg" av Robert Garellick Adlibris