partille Historia
Bokedalen Bostäder Bron vid slint in Lexby Gårdar och Torp Herman Jonsson Industrier Jonsered Jonsereds Kyrkorgel Kåsjön Nordiska sjuårskriget Parille Kyrkas inredning Paradiset Partille centrum, kyrka och herrgård Partille Kyrka Partille sockens bidrag till Karl den Xll´s krig Säveån Tage Madsens väg Några Årtal Utsikt mot ytby Öjersjö Hallen
8000 f.kr-1000 e.kr
Då inlandsisen cirka 10 000 f Kr sakta smälte undan stod havets nivå inom denna del av västkusten drygt 90 meter över nuvarande havsyta. Detta innebar att stora delar av höjdområdena på båda sidor av Säveåns dalgång då utgjorde en del av ett rikt varierat skärgårdslanskap. Cirka 8000 f Kr nådde människan hit och renen utgjorde huvudsakligt fångstobjekt.
Förkastningslinjen öster om Göta älv utgjorde en naturlig gräns för bosättning under efterföljande perioder under stenåldern. Landet höjdes efter hand och möjliggjorde ett succesivt utnyttjande av nya skärgårdsavsnitt längre ut i väster. Här fanns fisk och fågel, medan höjdområdena i öster gav förhållandevis små möjligheter till försörjning. Denna gräns märks tydligt i fornlämningsutbredningen där parti I ledalen endast har sporadiska boplatsförekomster medan t ex Göteborgs kommun innehåller cirka 1 000 kända lämningar av detta slag. Längre österut, där topografin skapat ett mer omväxlande landskap med sjöar och näs, ökar återigen boplatsförekomsten. Dalgången - fjorden får därför i hög grad ses som ett kommunikationsstråk mellan kust och inland.
Denna fyndfattigdom fortsätter sedan genom hela förhistorien, även om det från såväl brons- och järnåldern (1500 f Kr - 1000 e Kr) finns en del gravlämningar i form av monumentalt placerade rösen och stensättningar på bägge sidor Säveåns dalgång.
Under yngre stenåldern (cirka 3000 f Kr) slår jordbruket igenom och det är då de lättbearbetade markerna som i första hand utnyttjas. Detta markutnyttjande och brukningssätt fortlöper i stort sett oförändrat till järnålderns slut. Bland annat på grund av klimatförsämring blir dock järnåldersbosättningarna mer stationära än de tidigare, varför man kan förmoda att upprinnelsen till dagens byar finns inom denna epok. Såväl ortnamn som vissa kamerala benämningar kan med stor sannolikhet härledas till detta skede, speciellt till dess senare del (t ex Ugglum).
Med järnåldern kom nya redskapsmaterial och brukningsmetoder, varför ett succesivt utnyttjande av de tyngre jordarna närmare dalbottnen kunde påbörjas. En naturlig följd blev därför art bebyggelsen till slut kom att ligga nära dessa jordar, ofta I skydd intill bergspartier. Spåren efter den tidigare bebyggelse- är dock svår att finna, dels på grund av svårigheter att hitta de oansenliga resterna, dels genom senare års byggande inom dessa höglänta dalsidor.
Ovanstående är hämtat från Bohusläns Museums Kulturhistoriska undersökning av Partille kommun 1979
Forntiden. Under vattenytan
För ca 10 000 år sedan var Partille till stor del täckt av en havsvik som trängde djupt in i landet. Sjön Aspen var en del av denna vik. Det är först under senare delen av stenåldern vi kan vara säkra på att människor varit mer permanent bofasta i Partille. Om detta vittnar en familjegrav från yngre stenåldern, en så kallad hällkista, i Jonsered nära Lerumsgränsen. Kommundelen Partille ligger fortfarande under vatten och "dyker upp" först under vikingatid. Här fanns då några hundratal "vikingar" samlade, dels i Ugglums by, dels i några gårdar på norra sidan av Säveån, ungefär där Mellby, Lexby och Kåhög ligger idag.
Medeltiden. Vikingarna kristnas
Under tidig medeltid kristnades Partilleborna och den vackra Kyrkan uppfördes på 1200-talet. Den är byggd i gråsten och har i stort behållit sin ursprungliga form, även om tillbyggnader och ombyggnader gjorts under senare århundraden. Kyrkans äldsta delar saknar fönster åt norr, då detta väderstreck ansågs vara de onda makternas tillhåll. Klockstapeln av trä med kopparklädd huv ingår i Partille kommuns vapen som en symbol för kommunen.
De gårdar som anlades under sen järnålder utvecklades till byar med fast reglerade ägogränser. Mellby och Lexby är exempel på platser som bör ha varit bebyggda från vikingatid.
Partille finns omnämnt i skriftliga källor från 1362, och ungefär vid denna tid skänkte Konung Magnus Eriksson alla kvarnar i "JMedelby i Partaella socken" till klostret i Vadstena-. Under 1500-talets första del expanderade jordbruket kraftigt med många nyodlingar och röjningar, och under mitten av detta decennium växte ett vägnät fram. Under senare delen av 1500-talet och under hela 1600-talet härjades området svårt av de många gränsstriderna mellan Sverige och Danmark. Enligt en sägen lär ett av de stora slagen mellan de danska och svenska trupperna ha stått vid Säveån på ett område mellan Partille herrgård och Ugglums by (på nuvarande motorvägen mellan Partille och Sävedalen!).
Upplysningsidéer och ekonomiskt uppsving
Efter de långa krigsåren innebär 1700-talet en återhämtningsperiod för befolkningen. Karl XI:s reduktion och Karl XIl:s otaliga krig hade tvingat tillbaka landet till naturahushållning. Sverige var kulturellt isolerat och det kärva ekonomiska läget krävde åtstramningspolitik. Men 1700-talet innebar samtidigt att de första tecknen på en omvälvande samhällsförändring började skönjas.
Merkantilismen fortsatte att prägla den ekonomiska politiken. Sveriges export av järn och trä var fortfarande stor. Den industriella revolutionen ute i Europa satte sin prägel på samhället även här hemma. 1700-talet innebar också ett ökat intresse för landsbygden. Med upplysningsidéernas spridning följde krav på förbättrade jordbruksmetoder. Den ökande befolkningsmängden och det allt intensivare utnyttjandet av odlingsarealerna hade sugit ut jordarna. Utmarkerna hade tagits i anspråk så långt det var möjligt. Ett jordbruksproletariat höll på att växa fram.
Medeltid 1000-1500
Under denna epoks inledningsskede spreds kristendomen som tillsammans med en begynnande statsbildning ger återverkningar inom bygden. Kyrkobyggandet tar fart och handeln ökar. Hamnar och vattenvägar får ökad betydelse och flera städer och handelsplatser växer upp i Göta älvområdet. På grund av Partilles läge mellan de rika centralbygderna i Västergötland och kusten i väster bör kontakterna med andra landsändar ha varit goda.
Inom socknen finns femton gårdar belagda under slutet av medeltiden, samtliga i Säveåns dalgång. Man kan förmoda att boskapsskötseln varit den viktigaste delen i gårdarnas försörjning, då äldre arkivmaterial oftast redovisar begränsade brukade åkrar. Dessa ligger undantagslöst i direkt anslutning till bebyggelsen. På utmarkernas allmänning liksom utefter ån har funnits obegränsade möjligheter till vallning av boskap.
1473 grundades Nya Lödöse, och dess lokalisering fick till följd att socknen på ett annat sätt än tidigare blev delaktig i handel och ekonomi.
1500-1800 talet
Genom den kolonisationspolitik som bedrevs under 1500-talet bröts nya bygder, bl.a i Öjersjö, och en befolkningsökning möjliggjorde även en viss torputbyggnad i .förut folktomma skogsområden. Befolkningen fick genom den växande stadsbildningen vid Nya Lödöse nu avsättningsmöjligheter för sina produkter och handelsvägen från jordbruksbygderna i öster till staden gav ökade möjligheter till kontakter och handelsufbyte.
Borgare i staden köpte också gårdar i Partille, en företeelse som fick ökar omfång efter att Nya Lödöse försvunnit och Göteborg grundades 1621. Kontakterna med denna stad ökade också i och med Stadsvakt-soldatsystemet (föregångare till polisväsendet), under vilket flera gårdar i Partille var rotade, bl a Hultet vid Vallhamra.
I de tidiga städerna var jordbruket utbrett och flertalet borgare ägde kålgårdar och höll några djur. Välbeställda köpmän och handelsidkare valde oftast att köpa större gårdar utanför stadsområdet. Partille herrgård t ex köptes upp redan i mitten av 1600-talet, liksom det gamla kronogodset Jonsered. I huvudsak var socknen dock en jordbruksbygd och flera av byarna var av betydande storlek och omfattning vid tiden för storskiftet under senare delen av 1700-talet. Skiftet föranleddes av att gårdarnas brukningsytor efter delningar och hemmansklyvningar ibland var rent kaotiska med smala, småbrukade tegar. Varje gårds ägor skulle efter skiftet bli mer samlade, bebyggelsen skulle dock i stort sett stå orörd.
1800-Nutid
Betydligt mer omvälvande för bebyggelsen blev laga skifte, vilket var en följd av den fortfarande otillfredsställande ägofördelningen. Med denna markdelning följde en splittring av byarna då varje gård också skulle bebo nyskiftet. Resultatet blev en glesare gårdsplacering med nya bebyggelselägen på höjder i åkermarker eller utefter skyddade bergssidor, alltså så som vi ser landsbygdens bebyggelse idag i tex Lexby.
Bebyggelsen i den gamla byn var mycket tät. Boningshus och ladugårdar låg nära varandra och till synes utan ordning. Huvuddelen av bebyggelsen utgjordes av skilda byggnader för olika funktioner. Byn kunde därför vara av imponerande storlek som t ex i Ugglum. På flertalet gårdar var framkammarstugan vanligast men även parstugor förekom. En ålderdomlig byggnad utgjorde den sambygda längan med fähus och bostad under samma tak, av vilka det endast finns ett fåtal kvar idag(1979), bl.a "Minas" i Öjersjö Hallen
och "Hoppet" i Lexby dal.I handlingarna till skiftet för Lexby 1838 beskrivs Aäsrergårdens manhus sålunda:
Stuga av Träd 30 alnar lång, 8 bred och 5 hög (17,7 x 4,7 x 2,95 M) täckt med Tegel och indelf uri Kök, .Vardagsrum och 2;e Kamrer, samt källare under de sedare.
Efter skiftet gick gårdarna ofta parallell- eller vinkeIstäIIda byggnader. Manhuset uppfördes ofta som dubbelhus eller på de större gårdarna som salsbyggnader.
Skiftet genomfördes i huvudsak mellan 1830 - 50 i Sävedåns dalgång. Betydligt senare genomfördes det i Öjersjö-Hultet, där senaste förrättningen gjordes 1930 (se fig 7). De stora skillnaderna i tiden kan förmodligen förklaras med att ägoförhållandena inom de större byarna redan tidigt krävde en reform, medan skogsbygdens förhållandevis självständiga smågårdar inte berördes av ägosplittringen i lika hög grad. Gårdarna i Öjersjö-Hultet utgjorde redan tidigt en gles bebyggelse utefter "byvägen".
För de många obesuttna som inte ägde mark under 1800-talet var möjligheterna till arbete på gårdarna en livsnödvändighet. Befolkningsökningen under mitten och senare delen av detta sekel gav upphov till ett stort överskott på arbetskraft. Närbelägna industrier både i Göteborg och Jonsered var en möjlighet till försörjning, en annan var gatstenstillverkning från cirka 1850 - 1900. Den ökade efterfrågan på främst gatubeläggningar i Göteborg gav många sockenbor utan egen jord en inte obetydlig inkomstkälla. Främst i Ugglumsbergen men även på andra ställen kan man idag se spåren efter denna verksamhet. En annan möjlighet till försörjning utgjorde kökväxtodlingen. Denna hade anor ända till 1700-talet och under senare tid har torgförsäljning av frukt och grönsaker varit betydande inom socknen.
Jordbruket har under 1900-talet i hög grad påverkats av samhällsutbyggnaden med industrier och bostäder. 1906 - 07 avstyckades mark för Sävedalens Villasamhälle och tidigare hade industrier etablerats längs Säveån. Detta blev början till en omfattande byggnation på åkermarken, varför stora delar av det äldre jordbruket idag är borta. Även jordbruksbebyggelsen har i flera områden nästan
totalt försvunnit. I t ex Ugglum där det fanns cirka 20 gårdar i början av detta sekel, återstår idag ett par manhus bland övrig villabebyggelse.
Det gamla jordbrukslandskapets förändring gör också att äldre vägnät och kommunikationsleder växer igen och försvinner. I det gamla agrara landskapet var stigar och vägar ett påtagligt inslag, slingrande mellan berg och åkrar, utefter sankmarker och hagar. Kontakten med såväl andra byar som nödvändiga leder till utmärker och mossar utgjorde förutsättningar för ett fungerande jordbruk. Idag kan delar av dessa vägsystem skönjas under planterad barrskog och lövsly. De utgör en viktig länk för förståelsen av det gamla bondesamhället och borde i högre grad uppmärksammas.
Kåhögs gård är idag det enda kvarvarande jordbruket. Genom bortfallet av andra gårdar arrenderar Kåhög mark över hela kommunen samt i Lerums kommun. Med en fortsatt expansion av bebyggelse försvåras möjligheterna att vidmakthålla denna drift, varför det bör vara ytterligt angeläget att stödja fortsatt brukning och kreatursdrift, inte minst från landskapssynpunkt. Begränsad djurhållning drivs också på ett par andra gårdar, varför de äldre beteshagarna och ängarna hålls öppna och fria från igenväxning.
Nordiska sjuårskriget
Ugglum och hela Säveåns dalgång fick uppleva svåra lidanden under det Nordiska sjuårskriget under åren 1563 - 1570. Den danske kungen Fredrik II var en tid misslynt med sin härförare Rantzaus sommarfälttåg i Västergötland. Det hade slutat alldeles för tidigt, tyckte han. Bristen på livsmedel i lägret vid Gullbergets ängar tvingade Rantzau till provianteringsturer milsvida omkring. Man stal kreatur av alla slag varhelst man kom åt. Mornays trupper hade lägrat sig vid Lerums kyrka. Här angreps de av Rantzaus trupper och det blev hårda strider. Många föll på båda sidor. Därefter hade man en del träffningar i och omkring Partille, sedan Rantzau fått förstärkningar från sitt härläger. Svenska trupper besatte i Partille passet mellan Kyrkas och Björnekullarna. Här intog man en fördelaktig ställning. På Björnekullarna finns ännu lämningar av förskansningar. Härifrån sände Mornay dagligen smärre styrkor mot danskarna. Många skärmytslingar förekom vid Ugglums by och vid Torpa by.
Nu förlorade svenskarna två av sin bästa ledare. De svenska befälhavarna Charles de Mornay och Jakob Henriksson Hästesko begav sig västerut nedanför Ugglums by med en ryttarskara från lägret i Partille för att rekognoscera. De kom inte längre än till Fräntorp, där de blev överraskade och togs till fånga. De sändes till Danmark och återkom först efter krigets slut. Befälet överlämnades nu till Brynte Birgersson, Lillje av Aspenäs Lerum och till Erik Henriksson Hästesko. Det var då som strider förekom nedanför Ugglums by, där vi idag har Partille Bokhandel, Nordea, ICA Prima mm. Freden kom 1570. Folket i Utby, Ugglum och Partille kunde andas ut. Många hade flytt undan de danska härjningarna. Man hade aldrig kunnat gå säker för de kringströvande danska provianteringstrupperna. Många bönder i våra trakter hade flytt in i skogarna och bott i rishyddor, medan danskarna brände deras gårdar och tog deras boskap. Man återkom för att försöka rädda skörden, så långt det var möjligt.
Brynte Birgersson erhöll efter alla sina krigiska bedrifter ett stort antal förläningar. Han blev ägare till Jonsjö (Jonsered) och Råhult. Trots sina stora rikedomar var han dock noga med även smärre äganden. Tvist uppstod beträffande rätten till laxfisket vid Kåhögs löd och till ålafisket vid Kåhögsgården Högen i Säveån. Tingsförhandlingar ägde rum i Lexby och i Ugglums by. Brynte Birgersson fick sin rätt!
ur Ugglum mångtusenårig by i Säveåns dalgång blev Sävedalen av Åke Tersman.
Förutsättningen för att kunna etablera en industrinäring under industrialismens inledningsskede var oftast vattenkraften. Den laxrika Säveåns fall vid Aspens utlopp var från den synpunkten ytterst lämplig för de båda skottarna Gibson och Keiller, då de 1833 startade byggnationen av det som skulle bli Jonsereds fabriker. Uppbyggnaden av anläggningen gjordes efter engelsk förebild, och då den brittiska industrin hade betydande erfarenhet av fabriksdrift kom Jonsered tidigt att framstå som ett mönstersamhälle för industrialismen i Sverige. Genom att självförsörjandeprincipen följdes så långt som möjligt kom produktionen snart att bli ytterst differentierad med produkter såväl från ursprungsfabrikationen textil som vävstolar, jordbruks- och träförädlingsmaskiner mm. Genom stambanans tillkomst 1856 förbättrades också kontakterna med Göteborg för vidare export. För denna intensiva fabrikation fordrades
ett stort antal anställda och ända fram till 1915 skedde en succesiv bostads- och serviceutbyggnad, flertalet uppfördes av tegel från eget bruk. Förutom anställda inom fabriksproduktionen tillhörde ett stort antal jordbruksarbetare herrgården. Inom företaget arbetade 800 personer år 1920.
Produktionen idag är betydligt mer specialiserad med motorsågar som produkt, sedan Electrolux-koncemen som sedan i år (1979) äger Jonsered, valt att sälja av både träförädlingsmaskins- och hydraulkrans-tillverkningen. Textilsidan har succesivt avvecklats från 1969.
Jonsered är en av västveriges få bruksmiljöer och har genom sin täta fabriks-och bostadsbebyggelse från 1840-talet till idag unika möjligheter att förmedla kunskap av teoretisk, ekonomisk och social art.
Vid sidan av den dominerande Jonseredsfabriken växte andra industrier upp i Partille under senare delen av 1800-talet. Järnvägen möjliggjorde snabba transporter till Göteborg och det var därför inte längre nödvändigt att etablera sig inom stadsgränsen.
En av socknens större industrier blev Partille Yllefabrik som startade 1898 av norrmannen Jörg Jebsen på platsen för herrgårdens nedbrunna bryggeri och ekonomibyggnader. Den sista byggnaden revs nyligen i samband med planering av infarten till kommunalhuset. Genom fabrikör Jebsen påbörjades planläggningen av "Partille villastad" norr om stationen. Arbetarbostäder tillkom utefter vägen öster om nuvarande Kyrktorget. Öster om stationen uppförde Carl Eck Motorfabriken Eck 1908 och i närheten av fabriken byggdes bostäder åt anställda omkring 1915. De sju första innehöll sammanlagt 42 lägenheter. Dessutom tillkom lika många tjänstemannavillor. Stora delar av industrin brann ned 1924, men vissa industribyggnader finns kvar idag(1979). Som mest hade fabriken cirka 350 anställda.
Andra industrier, vilka idag är borta men som bidrog till en begynnande tätortsbildning, var den vid yllefabriken belägna Shoddy-fabriken (textilavfall), den vid Porthällaskolan liggande korkfabriken samt ett par kemisk-galvaniska industrier. Flertalet industrier och verkstäder kom helt naturligt att förläggas till Säveåns dalgång. Men på andra håll fanns också förutsättningar för verksamhet, dock av annan karaktär.
Vid Stora Hålsjön på Hultets marker påbörjades under 1920-talet isupptagning ur sjön. Under 1940-talet utvecklades detta till en isfabrik under Göteborgs Is AB» Den stora isiadan med sågspånstäckning revs och en fabriksbyggnad med kompressorer ersatte den naturliga isupptagningen. Denna sysselsatte säsongsvis upp till 40 man, flertalet från Öjersjöbygden. Nära den nya fabriksbyggnaden uppfördes ett par bostadshus för den fasta arbetsstyrkan på 6 - 8 man. Tillverkningen, som var den sista i sitt slag i Skandinavien, lades ner denna höst.
Industriutvecklingen i Partille under senare år karaktäriseras mer av service och handel än ren industriproduktion, i Säveåns dalgång har nya firmor etablerats som till stor del har stor-Göteborg som verksamhetsområde, som t ex mindre företag inom bil-, plast-och plåtbranschen.
Samhä!Isutbyggnaden i socknen har skett periodvis med en intensifiering under senare år. Förutom Jonsereds bostadsbebyggelse från 1840-taiet och framåt,, tillkom kring sekelskiftet arbetar- och tjänstemannabostäder i anslutning till industrierna i centrala delar av socknen.
En mer konsekvent bostadsuppbyggnad startade med Sävedalens villasamhälle 1907, Med hållplatsens vid järnvägen tillkomst 1917 tilltog byggandet så att det omkring 1920 fanns cirka 150 villor och sju affärer samt den 1914 invigda skolan. Befolkningen uppgick till omkring 1000 personer. Denna tidiga villabebyggelse var i trä med drag av nationalromantik. Under 1920-och 30-talen ökade bebyggelsen ytterligare. Putsade fasader blev vanliga.. Förutom de tidiga områdena Sävedalen och Partille skedde nu också en utbyggnad inom Kåhög och Skulltorp. Med funktionalismens genombrott under 1930-talet kom en ny typ av bostäder, helt fria från de traditionella tankarna om en väl avvägd och symmetriskt uppbyggd fasad . De ofta kubformade husen finns representerade inom varje äldre villaområde.
1950- och 1960-talens bostadsbyggande har inneburit dels förtätning av äldre bostadsområden, dels nya typer av bebyggelse såsom hyreshus och radhus. Jordbruksmarken har alltmer tagit i anspråk, t ex i PartiIle, Lexby och Puketorp.
Under senare år har värdet av den orörda jordbruksmarken uppmärksammats, varför byggnationen under 1970 talet till stora delar skett inom höjdområdena, som t ex Björndammen. Området blev alternativet sedan planerna på utbyggnad i Lexby skrinlagts. Exploatering av de äldre jordbruksfastigheterna fortgår dock, senast inom Mellbyområdet.
Jordbruksmarken har inte enbart tagits i anspråk av bebyggelsen. Säveåns dalgång med gamla traditioner som kommunikationsstråk med bl.a ett flertal krogar och skjutsstationer, fick under 1960-talet motorväg vid sidan av de äldre riks- och lokalvägarna. E3:an med avfarter kom bl.a att orsaka rivning av såväl gårdar som annan bebyggelse utefter dalgången.
Under 1940- och 1950-taien skedde en expansion av sommarstugebebyggelsen. Traditionen med egen täppa fanns dock tidigare i Jonsereds "Amerika", då i form av koloniområde. Sommarboendet i trakten började vid sekelskiftet med inhyrning på en gård, vilket var vanligt och detta bidrog samtidigt till extrainkomster för gården. Flera manhus uppfördes också under denna tiden med väl tilltagna dimensioner för att tåla extra hushåll under sommarmånaderna.
Närheten till skogsmarker och förhållandevis låga priser jämfört med kusten, gjorde att storstadsborna började söka sig inåt landet, gärna till sjösystem. Öjersjö blev inom socknen ett populärt sommartillhåll. I detta område sker för närvarande planarbeten som bättre skall ta tillvara möjligheterna till förtätning och omvandling från fritids- till helårsbosättning.
Partille har under de till olika tidsskeden knutna uppbyggnadsperioderna fått en rikt skiftande arkitektur, som ger goda möjligheter till studier av äldre tiders byggnadsstilar. Det är angeläget att slå vakt om det kulturarv som kulturhistoriskt värdefulla miljöer utgör, och som manar till en insiktsfull och väl genomtänkt framtida samhällsutbyggnad.
Gamla broar är skyddsvärda. Broar liksom vägar är betydelsefulla för förståelsen av kulturlandskapet och vår historia. De ger ett viktigt bidrag till kunskapen om hur människor levt, bott, byggt och färdats.
Stenbron som idag ligger begravd under sand där tidigare kåbäcken rann ut, lite bortanför Jula..byggdes i början på 1700-talet och borde sannerligen åter grävas fram då det är en av de äldsta byggnationer som finns i Partille
Området- innefattar bebyggelsen utefter den gamla vägsträckningen, kantad med avbärare i granit och trä. Hemmanet innehåller idag fyra gårdar, dock utan egentligt jordbruk. År 1621 namnes Hallen i jordebok för första gången, och under 1800-talet var hemmanet delat i två gårdar.
Laga skifte förrättades 1867. Efter skiftet erhöll gårdarna en något mer spridd placering utefter vägen. Nuvarande byggnader härrör från 1800-talets senare hälft men med vissa ombyggnader under senare år. Den gulmålade Hallegården från omkring 1850 är relativt intakt, och dess tidigare planlösning uppvisar flera drag av gammal byggnadstradition, bland annat ett centralt placerat kök.
En annan byggnad med äldre byggnadstradition är "Minas". Här är den rödfärgade gården sambyggd, dvs manhus och ladugård ligger under samma tak. Denna typ var förr vanlig bland mindre gårdar inom regionen och flera gårdar av liknande karaktär har funnits inom PartiIle. Idag är dock denna hustyp borta sånär som på ett fåtal platser.
På grund av Hallens centrala belägenhet inom de långsträckta Öjersjö- och Hultenbyarna, byggdes den nya småskolan här 1867. Skolan hade tidigare varit inhyst i Öjersjö Storegården, men fick nu egna lokaler med lärarbostad. Skolan fungerade fram till 1934.
Trots att jordbruk inte längre drivs, utan gårdarna har blivit bostadshus med avstyckade tomter, utgör bebyggelsen ett gott exempel på agrarbebyggelse inom skogsbygden.
Kulturhistorisk bedömning
Området är planlagt för tätbebyggelse. Gällande byggnadsplan är under översyn. Inom den utvärderade miljön bör dock restriktivitet mot nybebyggelse råda, i första hand för ändamål som ej naturligt hör ihop med områdets karaktär av jordbruksbygd. För nytillkommande bebyggelse erfordras stor omsorg i fråga om placering och utformning med hänsyn tagen till den lokala byggnadstraditionen. Vid ärendehandläggning bör Bohusläns museum höras.
Området innefattar bebyggelsen inom Lexby by samt kulturlandskapet utefter bergskanten liksom utefter Lexbydalsvägens södra avsnitt. Innan laga skifte 1838 var bebyggelsen tät inom klungbyn från nuvarande 1:33 till 19:1. Här fanns sammanlagt sjutton gårdar, vilket gjorde Lexby till en av de större byarna i Säveåns dalgång. De utskiftade gårdarna fick därefter en betydligt mera spridd placering utefter Brattefjälls bergssida och endast fyra gårdar kom att ligga kvar på ursprunglig plats. Av dessa är framför allt Lexby 5:17 men även 19:1 av betydande kulturhistoriskt intresse. Den förra torde vara uppförd under 1700-talet med senare påbyggnader. Under den äldre delen av huset finns valvkällare i natursten och vid fägatan en smedja med bibehållen inredning. Granngårdens manhus är uppfört omkring 1890 med rik snickeriornamentik (19:1).
En starkt bidragande orsak till områdets höga kulturhistoriska kvalitet utgör landskapet, i vilket man kan skönja såväl äldre vägnät som spår efter tidigare brukningsmetoder. Utefter Lexbydalsvägen finns ryggade åkrar (Raä 27) med en form som man torde kunna härleda till medeltiden.
Tidigare brukad jord syns även vid f d Brunegårdens plats (1:13) liksom i hagarna utanför. Uppe i dessa marker finns också på flera ställen äldre vägar och murar. Av vägnätet är den äldre fägatan bäst bevarad. Denna har följt bergssidan från Mellby, förbi Lexby och vidare mot Lexbydal. Dess sträckning och karaktär är av stort intresse.
Trots betydande förändringar inom Lexby under senare år, då tillkomst av småhusbebyggelse och rivning av flera gårdar starkt påverkat området, innehåller bebyggelse och landskap väsentliga kulturhistoriska kvaliteter. En strävan att bibehålla dessa värden måste ses som naturlig.
Lexby radhusområden - 1950- och 1960-tal
Lexbys radhusområde består av två olika områden, uppförda med ungefär tio års mellanrum. Det första området, som bland annat omfattas av Klintegårdsvägen, uppfördes 1955-58 efter Bo Cederlöf Arkitektkontors ritningar. Det är ett stort grupphusområde med 106 lägenheter av två olika typer som bildar fyra kvarter. Små garage ligger i nära anslutning i kvartershörnen. Den ena hustypen har en delvis oinredd vind på övervåningen. Strävan i form, material och färg var en rik variation med bibehållen helhetsverkan.
Uppdraget
att rita radhusområdet Vintergäcken fick Bo Cederlöfs arkitektkontor av
PKB, Partille Kommunala Bostadsaktiebolag, år 1964. Området uppfördes i
två etapper och var inflyttningsklart 1967. Först var bostadsformen rena
hyresrätter för att 1975-76 övergå till äganderätter. Lexby är ett mycket
gott exempel på bostäder som byggdes vid den här tiden i Sverige. Området
fick även en premiering i tidskriften Bo Bättre för dess kvaliteter.
Vintergäcken var ursprungligen rödmålat med falu rödfärg, men har sedan 1980-talet målats om i ett antal olika kulörer. Även andra förändringar har skett.
Området har en enhetlig struktur där arkitekten konsekvent har följt en idé från det enskilda radhuset till gator och grönområden. Inget har undantagits i planeringen utan alla delar är tänkta att ingå i en helhet. Vintergäcken är en typisk representant för radhusområde som senare kommer till uttryck i många av landets kommuner.
Exempel
på citat från tidskriften Bo bättre 1967:
Premieringsnämnden har beslutat att premiera Lexby radhusområde, Partille, för den genomförda otvetydiga differentieringen mellan kör- och parkeringsutrymmen å ena sidan och gång och lekytor å andra sidan, för planlösningarnas konsekventa överensstämmelse med situationsplanens idé samt för den enkla och fina karaktären i hus- och markbehandling.
Lexby illustrerar på ett förtjänstfullt sätt värdet av en idémässig samordning av stadsplanearbete och husprojektering.
Kulturhistorisk bedömning
För området gäller förbud mot nybebyggelse enligt BS 56 §. Västra delen utgör mark för idrottsändamål. I förslag till framtida sträckning av Lexbydalsvägen ingår fyra alternativ, vilka samtliga berör den utvärderade miljön, vilket ur kulturhistorisk synvinkel är oacceptabelt. Markdispositionsplanens förslag till bostadsområde i Brodalen är även den ett påtagligt ingrepp i det värdefulla jordbrukslandskapet. Den utvärderade miljön gränsar i norr till föreslaget landskapsskyddat område, i öster till föreslaget naturreservat. Vid ombyggnader inom den utvärderade miljön erfordras stor omsorg i fråga om material och utformning med hänsyn till bebyggelsens karaktär. Fortsatt brukning och vård av kulturlandskapet bör eftersträvas. Vid ärendehandläggning bör Bohusläns museum höras.
Amerika Bokedalen Centrum
Hallebacken Jonsereds Kyrka
Jonsereds Skola Klostret
Kulturhistorisk Bedömning Logen Göta
Nybygget Säveån
Torstens Bar
Udden
Bildspel och här Filmen om Jonsered
Området innefattar bostads- och industribebyggelse- inom fabrikssamhället, del av koloniområdet "Amerika", jordbruksbebyggelsen från Bokedalen till Gottorp samt herrgården med omgivande bebyggelse. Den täta industri- och bostadsbebyggelsen innehåller tegelarkitektur från 1840-talet tills idag av mycket stort kulturhistoriskt värde. Bebyggelsen som förmedlare av teknisk, ekonomisk och social historia är också av största betydelse.
I söder utbreder sig den småskaliga kolonibebyggelsen "Amerika", som genom sin tidiga uppbyggnad på 1880-talet är föregångare i Sverige. Tillkomsten får ses mot bakgrund av emigrationsdrömmen och strävan efter egen jord. Här fick arbetarna sitt eget land, fast i blygsam skala.
Bokedalen innehåller framför allt torpbebyggelse under Jonsered, tillkommen från 1820 och framåt. Äldsta byggnaden är Banken medan Gärdet uppfördes under 1880-talet. Denna byggnad uppfördes som ett försök till underhålIsfri bostad, helt i sten och med gjutjärnsdetaljer vid tak och fönster. Gottorp var efterföljare till småhusområdet vid Hallebacken. De tre villorna Jakthyddan, Trädgårdsmästarvillan och Fasanvillan är uppförda omkring 1870 och utgör tidiga kataloghus med en rik träornamentik. Säteribebeyggelsen är av herrgårdskaraktär med huvudbyggnad i sten och puts från 1886, monumentalt belägen med utsikt över Aspen. Runt byggnaden finns rester av park- och trädgårdsanläggning. Invid byggnaden ligger trädgårdsmästeri, arbetarbostäder och tegel ladugård.
Landskapet i Bokedalen och kring herrgården är av parkkaraktär med rika lövträdsbestånd av hög ålder. Utefter bergssidorna syns rester av stenmurar och äldre vägsträckningar. Åkermarken är mestadels brukad och bildar tillsammans med betesmarker ett kulturlandskapsavsnitt av stort värde.
Bokedalen är Partilles finaste naturområde. Här finns stora värden av betydelse för naturvården, kulturmiljön, landskapsbilden och friluftslivet. Området är beläget i den nordöstra delen av kommunen, strax norr om Jonsereds samhälle.
Bokedalen består av flera delområden av mycket olikartad karaktär. Området är starkt kuperat. De södra delarna ligger i Säveåns dalgång och de övre norra utgörs av en urbergsplatå på mellan 90 och 130 meters höjd över havet.
I Bokedalen finns en mycket variationsrik miljö med många olika naturtyper. Här finns ädellövskogar med bok och ek, äldre talldominerad naturskog, åkermark, betade hagmarker, alléer och parkmiljöer med grova äldre lövträd. Det finns en rik förekomst av djur och växter, varav många är sällsynta arter.
För att kunna bevara, skydda och utveckla Bokedalen och dess värden beslutade kommunstyrelsen den 3 juni 1998 att förklara området som naturreservat. Beslutshandlingarna, som innehåller föreskrifter och skötselplan för områdets framtida användning, ger även en rik beskrivning av området och dess kvaliteter. Handlingarna har även redigerats till en läsvärd version där bland annat illustrationer har lagts in. Denna skrift finns att köpa på Partille bibliotek.
Säveån passerar Jonsered och rinner som ett blått band genom hela Partille kommun. Säveån med omgivande stränder och kulturmark har ett stort värde för landskapsbilden. Dessutom har ån stora naturvetenskapliga värden. Av fiskebiologiska skäl har Säveån blivit klassat som riksintresse för naturvården. Framför allt gäller detta den unika laxstammen. Ån har ett ringlande förlopp genom Jonsered. I Jonsered finns också ett antal bredare och lugnare partier , så kallade höljor i ån, platser där man tidigare bland annat badat. De högre strandbrinkarna upp mot Jonsered är täckta av en rik ädellövskog.
Nybygget anses som Sveriges första radhus. De uppfördes på 1840-talet efter engelska förebilder åt förmän och mästare vid fabriken. Tegelarkitekturen överensstämmer tydligt med fabriksmiljön. Smala trädgårdar ledde till en stig mot fabriken. Bakom husen finns jordkällare som fortfarande används.
Uppför Amerikaliden ligger ett stort område med stugor och kolonilotter mitt i skogen. Jonsereds fabriker erbjöd marken till arbetarna på 1880-talet som alternativ till emigrationen. Det är ett av de första koloniområdena i Sverige och ett slags föregångare till sekelskiftets egnahemsrörelse.
Se bildspel från "Norra Amerika" här
Se bildspel från "Södra Amerika" här
Under perioden 1909-1915 uppfördes egnahemsbebyggelse i trä för arbetare. Tvåvåningshusen består av bostäder på ca 70 kvm för en till tre familjer. Husen följer terrängen väl och bildar små platser i området, enligt den tidens trädgårdsstadsideal.
Husen med stensocklar, faluröd panel och nyckelhålsverandor är nationalromantikens variation på de gammalsvenska stugorna.
På 1920-talet uppfördes detta bostadshus i trä för lärare och tjänstemän.
Den enkla volymen med valmat tak i herrgårdsstil ligger nära
nationalromantiken medan detaljer som pilastrar, kolonner och
lunettfönster är klassicistiska.
Kyrkan i Partille ansågs 1848 för liten och skulle ersättas av en ny. Ägaren till Jonsereds fabriker, William Gibson den äldre, ingrep och testamenterade 1857 pengar för att i stället bygga en kyrka i Jonsered. Kyrkan invigdes 1860. Prästen tillsattes och avlönades av företaget fram till 1922. Kyrkan, som ligger på en höjd, är på grund av terrängen orienterad i nord-sydlig riktning istället för öst-väst som annars är brukligt. Den är uppförd av vitputsat tegel i engelskinspirerad gotisk stil.
Skolan, som byggdes ut etappvis med början 1866, består av tre mindre
tegelbyggnader i var sitt hörn av skolgården.
Huset byggdes 1894 som ålderdomshem och sjukhus åt anställda vid Jonsereds
fabriker. Nu fungerar byggnaden som franciskanerkloster och verksamheten
drivs av några munkar i Helige Franciskus Brödraskap. Kapellet, som
uppfördes 1989-1990, är hopbyggt med klostret och anpassat i murverkets
färg och mönster.
Nykterhetsrörelsen i Jonsered var stark och byggde ett eget hus 1914 på
bolagets mark i utkanten av samhället. Den faluröda nationalromantiska
byggnaden används som samlingslokal och
biograf Göta bio drivs av en aktiv förening.
Denna servering, byggd 1955, och intilliggande bensinstation är en miljö
från den tid då riksväg 6 gick rakt genom Jonsered. Hörnet med
karosseripanel, välvda glas och skylten BAR är mycket tidstypiskt.
Längs Jonseredsvägen genom samhället finns butiker och annan service. Här
går idag även busstrafik med bland annat expressbuss till Göteborg.
Jonsereds samhälle bör betraktas som bevarandeområde, då de kulturhistoriska kvaliteterna är synnerligen höga. Stadsplan är antagen av kommunen, där det bl.a innebär rivning av Flickhemmet, vilket från kulturhistorisk synpunkt är oacceptabelt. I övrigt innebär planen ett tillvaratagande av brukskaraktären. För att erhålla större kunskap om industribyggelsens historiska bakgrund, bör en fördjupad studie av samhället genomföras.
För Bokedalen och herrgårdsmiljön bör restriktivitet råda mot nybebyggelse, i första hand för ändamål som ej naturligt hör ihop med områdets utnyttjande för jordbruksändamål. Vid om- och tillbyggnader erfordras stor omsorg i fråga om utformning, material och färgsättning med hänsyn till bebyggelsens och landskapets särprägel. För ett bibehållande av landskapets historia och miljömässiga värden är fortsatt brukning och vård av marken synnerligen angeläget. Bokedalen ingår i föreslaget naturreservat, medan herrgårdsmiljön utgör del av föreslaget landskapsskyddat område. Vid ärendehandläggning bör Bohusläns museum höras.
Området innefattar en- och flerfamiIjsbostäder omedelbart söder om E3:an. Husen uppfördes 1950 som arbetarbostäder till Daros (Davy Robinson maskinfabrik). Arkitekt var Anders Lindvall.
Den täta bebyggelsen innehåller flerfamiIjsbyggnader av radhuskaraktär. Från början erhöll husen träpanel i pastellfärger som grönt, gult och beige medan omfattningar och knutar avfärgades i gulbeige. Under de senaste månaderna har tilläggsisolering med åtföljande plåtbeklädnad tillkommit. Färgskalan är nu betydligt starkare.
Tiden efter andra världskriget var en intensiv uppbyggnadsperiod av bostäder. Industrins expansion krävde en snabb byggnation och fabrikerna lade oftast upp riktlinjerna själva försitt eget behov. Statsmakternas bidragsgivning gynnade också denna utveckling. Husen erhöll oftast flera lägenheter för såväl ensamstående som familjer. Utformningen på bebyggelsen vid Tage Madsens väg var ett resultat dels av nämnda orsaker, dels utformningen av ett liknande område i Stenungsund, där fabrikens ägare tog hem idéer från Tyskland. Flera Sudettyskar, som efter kriget fann en fristad i Stenungsund, kunde på så sätt finna drag av sitt hemlands arkitektur i dessa arbetarbostäder, bl.a i vindsrum med takkupor mm. Denna småskaliga bostadsbebyggelse fick dock snart stå tillbaka för de mer rationellt uppförda hyreshusen i tre våningar som fick ökad spridning vid mitten av 1950-talet.
Kulturhistorisk bedömning
Gällande stadsplan från 1958 medger uppförande av barnstuga. Restriktivitet mot ytterligare om- och tillbyggnader bör råda. Marken och växtligheten runt husen bör bibehållas vid sin nuvarande omfattning. Vid ärendehandläggning bör Bohusläns museum höras.
Området innefattar bebyggelsen från järnvägsstationen och vidare upp till Paradiset utefter Ulvåsberget.
Järnvägsstationen med tillhörande bostadshus, i tidstypisk natio-nalromantisk utformning uppfördes 1901. Arkitekt var Folke Zettervall, chefsarkitekt vid Statens Järnvägar. Åt stationshuset gavs en mycket personlig och egenartad utformning med drag av en saluhall, eller varför inte - en järnvägsvagn? Gjutjärnsdetaljer liksom olika byggnadsmaterial och färgval bidrog till att försköna dessa byggnader.
Stationen blev ett centrum bl a på grund av ett växande antal göteborgska handels- och affärsmän, vilka från 1890-talet byggde villor i sluttningen upp mot Ulvåsberget Denna byggnation inom Paradiset startade stax innan sekelskiftet på initiativ av yllefabrikens ledning och villorna erhöll en för den tiden typisk arkitektur som hämtade drag såväl från fornnordism som engelska och tyska ideal. Resultatet blev omfångsrika byggnader på stora, välskötta tomter.
Topografins möjligheter gav i flera fall byggnaderna en borglik prägel Idag är många hus förändrade och växtligheten har skjutit i höjden. Kompletterande byggnation har förtätat den äldre bebyggelsen som ändock har kvar betydande kulturhistoriska kvaliteter.
Paradiset
Villastaden Paradiset grundades 1890. Det var ett exklusivt område där fabrikörer, tjänstemän och storstadsbor ur de välbeställda skikten byggde sina villor.
Villorna
byggdes i trä med karaktäristiska nationalromantiska detaljer som brutna
tak, takkupor, fjällpanel och utskjutande burspråk. Viktiga aspekter var
även äktheten i material och att detta framträdde tydligt i arkitekturen.
Denna nationalromantiska byggnadsstil hämtade sin inspiration i svensk
forntid, främst vikingatiden med dess speciella formtraditioner.
Från de andra husen skiljer sig bland annat Villa Porthälla som uppfördes åt direktör Ernst Harbeck 1919. Villan ritades av arkitekten Carl Hj. Zetterström efter medeltida tyskt mönster. Utsiktstornet på Kyrkåsbergets topp, med tysk förebild, tillhörde en numera riven villa vid bergets fot.
Läs rekommendationen.
I
områdets västra del finns fyra välbevarade hus i ljus slätputs, tydligt
inspirerade av funktionalism. Husen är ritade av arkitekt Bengt Edman
1959. Husen ligger i anslutning till varandra i en lummig vegetation invid
Besebäcken. Arkitektens strävan var att med standardiserade byggklotsar ta
till vara förutsättningar för entréer, uteplatser och utblickar.
Ytterväggarna utgörs av tunna betongskikt sprutade mot mineralullsskiva.
Övriga material är trä och glas. De rena volymerna med smala utskurna
fönsterband och närheten till naturen med bäcken har tydliga drag av
1920-talets modernism såsom den kom till uttryck i Europa.
Bygglådetänkandet hör till 1960-talet.
Inom
Paradisets villastad finns representanter från olika tidsperioder och
villorna på båda sidor om Ormstigen är exempel från 1950-talet. Villorna
uppfördes 1955 efter ritningar gjorda av Bo Cederlöf. Konstruktionen är
betongplatta på mark, regelstomme, järnvitriolbehandlad furupanel i
kombination med rött fasadtegel och svart korrugerat eternittak för enkelt
och rationellt byggande.
 |
| Nuvarande Besebäckens förskola är ett exempel på de påkostade villorna som uppfördes i Paradiset. |
 |
| Välbevarad typisk nationalromantisk villa uppförd år 1912. |
Kulturhistorisk bedömning
Stadsplaner från 1952 - 79 gäller för området. Om- och tillbyggnader bör göras utifrån den enskilda byggnadens förutsättningar vad gäller utformning, material och färgval liksom till helhetsmiljön. Vid ärendehandläggning bör Bohusläns museum höras. Stationen med bostadshus bör föreslås som byggnadsminnesmärke.
Partilie centrum, kyrka och herrgård
Området innefattar bebyggelsen söder om Säveån med kyrkan och herrgården samt de orörda partierna på båda sidor ån.
På södra sidan av den lövträdsinramade ån ligger kyrkan med stenomgärdad kyrkogård. Byggnaden ligger centralt såväl i socknen som utefter dalgångens åldriga kommunikationsled. Den enskeppiga gråstenskyrkan uppfördes under medeltiden och dess ursprungliga form har i stort sett bibehållits trots senare tiders påbyggnader.
Norr om kyrkan går den gamla överfarten till Mellby, redovisad bl a på kartmaterial från 1702. Nuvarande bro är tillkommen under senare år i samband med centrumutbyggnaden. Tätt invid norra brofästet ligger en byggnad som uppfördes för Elektriska AB Eck omkring 1908 Av fabrikens byggnader är denna exteriör minst för" ändrad.
Partille herrgård - "Slottet" ligger monumentalt placerad på en höjd med vid utsikt över Säveåns dalgång Gårdens historia går tillbaka till 1300-talet, men bör ha fått ökade möjligheter till utveckling först med Nya Lödöses grundande. Efter Göteborgs tillkomst blev gården säte för flera burgna köpmän och nuvarande huvudbyggnad, vilken stod färdig 1780, uppfördes genom David Sandberg, direktör för Ostindiska kompaniet. Som arkitekt står engelsmannen Wilham Chambers, men med största sannolikhet har även dåvarande stadsarkitekten i Göteborg, Carl-Wilhelm Carlberg, medverkat till byggnadens utformning. Runt byggnaden utbreder sig en trädgård av parkkaraktär med stensatta terrasser och alléer. Inom denna låg tidigare ekonomi- och flygelbyggnader.
Utefter åns norra sida finns ett i stort sett orört parkområde som ger en naturlig inramning åt vattendraget. I parkens västra del ligger ett par byggnader som uppfördes omkring 1900 för de anställda i yllefabriken, vilken låg på andra sidan ån. De sista resterna av denna revs helt nyligen.
PartiIle centrum har under det senaste decenniet genomgått en kraftig förändring med nybyggnation i form av affärscentrum, församlingshem, kommunalhus och gator med parkeringsytor i direkt anslutning till äldre byggnader såsom kyrkan och herrgården Material, färg och volymer på de nytillkomna komplexen står oftast i stark kontrast till den äldre bebyggelsemiljön. Trots förändringarna innehåller området kulturhistoriska kvaliteter av omistligt värde, varför en framtida utbyggnad av bebyggelsen måste ske med hänsyn till detta.
Kulturhistorisk bedömning
Gällande stadsplan från 1971 - 73 finns för området. I denna föreslås en lokalgata genom herrgårdsallén och trädgårdens sydvästra del. Ett ingrepp av detta slag skulle påtagligt förändra Slottets omistliga närmiljö, varför det från kulturhistorisk synpunkt är helt oacceptabelt.
I anslutning till kyrkogården med bron samt herrgården med trädgård bör inga förändringar tillåtas. För herrgården bör fortsatt användning och eventuellt återställande av vissa interiörpartier snarast beaktas, liksom byggnadens vård i övrigt. Parkområdet utefter Säveån bör hållas intakt. Om- och tillbyggnader av befintlig bebyggelse bör ske efter noggranna studier av konsekvenserna för helhetsmiljön. Vid ärendehandläggning bör Bohusläns museum höras. Kyrkan är skyddad enligt Kungörelse den 26 november 1920 (Nr 744) med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet. Partille herrgård är under behandling för byggnadsminnesförklaring.
Ovanstående är hämtat från Bohusläns Museums Kulturhistoriska undersökning av Partille kommun 1979 samt från www.partille.se
Kommunalordförande Herman Jonsson
Kommunalordförande Herman Jonsson, t. i Mellby, Partille, 1860, där fadern var lantbrukare. Jonsson ägnade sig, efter genomgången folkskola, åt skötseln av sin fäderneärvda egendom, men det dröjde ej länge förrän hans klara intelligens och stora arbetsförmåga gjorde honom uppmärksammad och han fick det ena förtroendeuppdraget efter det andra. Så småningom har han så starkt engagerats i det allmännas tjänst att han nödsakats överlämna skötseln av gården åt en broder och själv helt disponerats far alla de offentliga uppdrag som under årens lopp anförtrotts honom. Att här i detalj redogöra för alla dessa förtroendeposter skulle föra alldeles för långt varför vi måste nöja oss med att uppräkna de viktigaste. Jonsson är sedan år 1906 kommunalnämndens och fattigvårdsstyrelsens ordförande och vice ordförande i kyrko-och skolrådet. Han har i 10 år varit ordf. i taxeringsnämnden och är nu kronoombud i densamma, är ordf. i kommunalstämman, valnämnden, odlingsnämnden och dispensärnämnden, är vidare skogssällskapets representant i Partille skogskommitté, nämndeman, skiftesgodeman, godeman för tillsyn av förmynderskap, uppbördsman för prästskatten, ordf. i Askims och Sävedals härads brandstodsbolag och häradets vägstyrelse samt vice ordf. i livsmedelsnämnden och kommunalfullmäktige.
Till denna väldiga arbetsbörda kommer dessutom en mängd kommittéuppdrag och andra mera tillfälliga befattningar. Herman Jonson har så småningom blivit kommunens allt i allom, till vilken sockenborna med förtroende vända sig i råd och dåd, och för alla har han en hjälpsam hand. Detta gäller ej minst beträffande de orkeslösa och mindre bemedlade, vilkas väl ligger honom varmt om hjärtat. Sitt krävande arbete uträttar han med stor plikttrohet, gott humör och en aldrig svikande älskvärdhet mot alla, hög som låg, vilket inom alla kretsar förskaffat honom en popularitet som torde vara ytterst sällsynt då det gäller en man som står i spetsen för en kommunal förvaltning. Denna popularitet kom även till synes i rikt mått vid den hyllning som bringades den avhållne kommunalmannen på hans nyligen inträffade 60-årsdag.
Men Herman Jonssons tid har, trots allt detta, även räckt till för mera ideella sysselsättningar. Besjälad av en brinnande vetgirighet har han genom självstudier förskaffat sig en mindre vanlig bildning både på det vittra och det naturvetenskapliga området. I egenskap av varm hembygdsvän har herr Jonsson omfattat utgivningen av Partille krönika med stort intresse och han är den främste bidragsgivaren till det muntliga uppgiftsmaterialet för denna.
Mycket intresserad av Caissas ädla konst är han dessutom framstående schackspelare som i offentliga tävlingar hemfört många vackra priser, och han har, i egenskap av redaktör för schackavdelningen i en huvudstadstidning, blivit ett känt namn på detta område.
Vi nämnde här ovan att Herman Jonsson är väl bevandrad i den svenska vitterheten. Men han är också själv vitterlekare och ej så sällan synes i göteborgspressen poem av hans hand i vilka han besjunger naturen och hembygden. Som prov på denna hans konst återgives nedanstående känsliga och vackra dikt med partillemotiv.
SKRUBBGÄRDSDALBN.
Där kal och skrovlig Skrubbgärdsbergets kam högt över dalen allvarstung sig höjer och röda hus ur dunklet skymta fram, i sommarkvällens frid jag ofta dröjer.
Ej vida vyer fängsla här min blick och inga tavlor, lysande och granna, du träder blygsamt fram i torftigt skick med fattigdomens stämpel på din panna.
Men arm på fägring är du ej ändå: vid mina fötter blommar en Ajuga och blå Veronicor i klungor stå bland blanka grässtrån, som för vinden buga.
En nyponbuske rodnar som en brud, där överhöljd han står av blommor skära, och välluktsrika dofter till mig bud från nyutslagna nattvioler bära.
I ljungbevuxna branter hämplingsång lik knäppning på fiolens strängar klingar, en ensam trädpiplärka gång på gång ur furu toppen jublande sig svingar.
Och bofinkdrillar ljuda nedanför bland blad, som dallra lätt i aspens krona, allt medan gökens rop jag stundom hör i svaga mollackorder fjärran tona.
När se'n ur västerns portar kvällen sval på purpurvingar över bergen flyger, då är du rik, min lilla gömda dal, och i din famn jag längtansfullt mig smyger.
När så jag ser dig, tyst och allvarsam, förgätas genomgångna år och strider och ljuva minnen komma åter fram från längesedan flydda barndomstider.
Vi undra då, att än jag dröjer kvar, förglömmande hur dagens timmar ila, tills natten stilla skymningsslöjan drar kring röda stugor, där man gått till vila.
Ur partille krönika av Erik Bergendahl 1920
I norra delen av Sävedals härad, tätt invid Säveåns södra strand där dess dalgång är som smalast, uppförde de bofasta i denna bygd någon gång under medeltiden sin kyrka i Partille by. Den var sockenkyrka för det område i häradet som nu utgörs av Partille kommun jämte Utby. Församlingsområdet är numera mindre. Utby tillades Göteborg 1928 och Sävedalen i väster avskildes som eget pastorat
Kyrkan består av en medeltida västlig del och en senare tillbyggd östlig del. Den medeltida kyrkan kan vara byggd mellan 1280 och 1350. Man kan anta att den tillkom i stället för en äldre kyrka som kan ha stått på samma plats.
Murarna uppfördes i den medeltida byggnadskonstens skalmurs-teknik, d.v.s. en yttre och en inre stenmur med fyllning av mindre sten och murbruk. Den 11 meter höga västgaveln är original. Därav följer att vägghöjden, 4,8 meter, och takvinkeln, 76 grader, är ursprungliga. Västgavelns bredd är cirka 9 meter. Medeltidskyrkans längd var mellan 13 och 14 meter. Murarna var avslutade i öster av en murad valvbåge. Bakom den fanns ett litet kor vars storlek och form f.n. inte är kända. På södra långväggen fanns sannolikt kyrkporten och ett par små, högt sittande fönster.
Befolkningsökningen i socknen under 1700-talet medförde att kyrkan tillbyggdes åren 1751 och 1752.
På sockenstämman den 21 januari 1750 beslöt man att varje helt hemman skulle leverera 16 kubikalnar, cirka 3,5 kubikmeter, gråsten till förlängningen av kyrkan.
Östgaveln med valvet samt koret raserades helt till förmån för ett större direkt med koret sammanhängande skepp. Genom tillbyggnaden fick kyrkan sin nuvarande längd, cirka 27 meter. Kyrkans avslutning i öster gjordes med tresidig vägg och lutande takgavel. Tillbyggnaden försågs med två dörrar, en på södra väggen samt en på östgaveln som ingång till koret. Den nya delen av sydväggen fick två fönster, ett på var sin sida om södra porten.
Redan 1734 påbörjades emellertid förändring av fönstren på kyrkans medeltida del.
Enligt medeltida sed hade norra väggen inte fönster. Först år 1800 togs ett sådant upp i koret mot norr. Samma år försågs skeppets och korets sex fönster med de utvändiga gråstenshällarna för vattenavrinning.
Kort tid efter kyrkans tillbyggnad sjönk den nya delen i öster så att den, som man sade; "rämnade från den gamla delen." Man beslöt då att riva det gamla templet och uppföra en ny kyrka på annan plats. För detta ändamål erhöll socknen riksinsamlade kollektmedel. Men det blev inte så. I stället lät man reparera kyrkan och med hjälp av kollektmedlen byggde man en sakristia av tegel vid östra gaveln. Den stod färdig år 1769.
Kyrkan var tidigt försedd med vapenhus. Med säkerhet fanns ett sådant under 1500-talets senare hälft. Det nuvarande vapenhuset uppfördes år 1855 som ersättning för ett äldre som stod på samma plats. Det är ritat av patron Herman Schmidt på Partille herrgård och uppfört under hans ledning.
Klockstapeln är av trä med kopparklädd huv. Den innehåller två stycken klockor, en mindre från år 1653 och en större från 1725. Stapelns byggnadsår är 1825. En tidigare klockstapel från 1652 stod på annan plats, troligen längre västerut på kyrkogården.
Vimpeln i toppen har tillhört denna 1652 års klockstapel.
Ringningen är numera automatiserad och har socknens gamla ringningstraditioner inlagda i programmet.
Klockstapeln från1825
Kyrkans nuvarande inredning är till stor del förknippad med de förändringar som vidtogs decennierna före och efter år 1700 samt mellan åren 1751 och 1782.
Tunnvalvet (det välvda innertaket) tillkom sannolikt under 1700-talets första hälft. Takets nuvarande blå färgton är en rekonstruktion av den ursprungliga.
Läktarna i norr och väster tillkom när kyrkan började bli trång kring övergången till år 1700. Målningarna utfördes dock inte förrän vid tillbyggnaden 1752. Mästaren är Johan Ross d.y. från Göteborg.
Korläktaren i öster uppfördes i samband med restaureringen år 1800.
Bänkkvarterens slutna form (dörrförsedda) har bibehållits genom århundradena. Under 1900-talet har dock bänkarna gjorts om och blivit sittvänligare. Dörrarna som nästan alla är olika utformade, är från olika tider under de närmast tidigare århundradena. Tillgängliga sittplatser i skeppet är cirka 200. Därtill kommer omkring 50 platser på läktarna. Extra sittplatser kan vid behov ordnas i koret och vapenhuset.
Vid korets nordvägg står 1700-talets prästbänk, numera kyrkvärdsbänken och vid dess sydvägg en liknande bänk som tillkom på helt privat initiativ år 1775.
Såväl läktare som bänkkvarter har i möjligaste mån återgetts de ursprungliga färgtonerna.
Golvbeläggningens grovhuggna stenhällar från olika perioder under 1700-talets senare del har bytts ut mot släta stenplattor.
I samband härmed har korgolvet höjts och lagts vågrätt för att motverka den lutning som uppstått genom sättningar i marken.
Koret har gjorts större genom att andra bänkraden framifrån tagits bort och första raden flyttats bakåt.
Kyrkan var ouppvärmd ända till 1875 då den första uppvärmningsanordningen installerades i koret vid norra väggen.
Elektrisk belysning tillkom vid restaureringen år 1936.
Kyrkans inventarier
Altaret av trä härstammar troligen från den gamla kyrkan. Det kompletterades 1691 med den nuvarande altartavlan. Den är utförd i tysk barockstil och skänktes till kyrkan av dåvarande ägaren till Partille herrgård Conrad von Braunjohan till Partille. På sockelpartiet kan man läsa den ursprungliga gåvotexten med donatorns släktvapen på ömse sidor. Mittelpartiet upptar korsfästelsescenen med Johannes på södra sidan och Maria på den norra.
Övre partiet är en målning med Kristi himmelsfärd. Målningen flankeras av två keruber bärande pinoredskapen.
De tre partierna är inramade av snidade akantusrankor med insprängda blomdekorationer.
En del av sniderierna ersattes med nytillverkade 1940. Bevarade originaldelar finns dels uppsatta på väggarna i sakristian och på frisen över korläktaren, dels i arkiv.
Altaret med altartavlan från 1691
Dopfunten framme i koret är av trä. Den skänktes till kyrkan under 1690-talet, dock före 1698. Gåvotexten har tyvärr blivit förstörd genom tidigare övermålning. Texten löd: "Gudh till Ähra och Körkia till orvdnat, haver förährat dene funt i Partille Korka Her Detlef Walcke".
Dopfunten från 1690
Dopskålen av mässing är rikt dekorerad med bibliska bilder. Till skålen hör en dopvattenkanna som också är av mässing. Båda delarna skänktes till kyrkan 1952 av dåvarande diakonikretsen.
Predikstolen uppsattes år 1702 redan i den gamla kyrkan. Den stod då något längre åt väster.
Sniderierna kring fälten med de fyra evangelisterna påminner om altartavlans. Texten över evangelistfälten "Herre gif mig in hvad jag tala skall" är utdrag ur en vers i den gammaltestamentliga apokryfiska skriften Judits bok.
Predikstolen från 1702
Kyrkan försågs med orgel 1859 genom inköp av en begagnad sådan från Släps sockenkyrka. Den ersattes 1890 med en ny 8-stämmig orgel som utökades till 13 stämmor år 1936.
Den nuvarande orgeln har 19 stämmor och byggdes åren 1971/72 av A. Magnussons orgelbyggeri i Göteborg. Fasaden är från 1890 års orgel.
Golvuret i koret är tillverkat tidigast år 1804. Det är en gåva från sockenbon Ellicka Olofsdotter i Ugglum på 1820-talet. Gåvotexten på fodralets insida är förstörd genom övermålning.
De fyra ljuskronorna över mittgången och i koret är gåvor till kyrkan. De kan ha skänkts vid två olika tillfällen under 1800-talets senare hälft. Det var sannolikt dåvarande ägaren till Partille herrgård, kyrkvärden Herman Schmidt, som donerade kronorna. Den lilla kronan i koret är daterad till slutet av 1700-talet, de två mellersta till tidigt 1800-tal och den östligaste till tiden efter 1850. Kronorna renoverades och återställdes i ursprungligt skick år 1986 av Eva Dyrssen, Stockholm.
I vapenhuset är väggen mot trappan klädd på båda sidor med minnesbrickor från begravningar i kyrkan. Alla brickorna är från 1800-talets första del. Den yngsta är daterad 1861. Därefter verkar seden med minnesbrickor ha försvunnit.
Av beskrivningar i äldre handlingar kan man få en ungefärlig uppfattning om vad kyrkans textilier omfattade och hur de såg ut. Av det lilla som fanns är det mesta försvunnet.
Kyrkan har numera fullständig uppsättning av textil kyrklig skrud (klädsel) i de liturgiska färgerna såsom för altaret och nattvardskärlen samt för prästens klädsel.
David af Sandeberg, ägare till Partille herrgård under 1700-talets senare hälft, skänkte en omfattande "messe- och altarskrud" till kyrkan år 1769. Av den återstår idag ett rött antependium med guldbroderier och årtalet 1769 samt en röd mässhake från samma år.
Antependium
Mässhake från 1769
Av övriga äldre textilier kan nämnas en guldbroderad violett mässhake, ett silverbroderat svart antependium samt en blåviolett kalkduk med virkade dekorationer, allt från 1800-talets senare del.
Äldre Kalkduk
Från 1700-talet finns en av kollekthåvarna bevarad. Den är svart och broderad med silvertråd. Haven skänktes till kyrkan år 1755 av handelsmannen Johan Fredrik Bruuns i Göteborg. Härom talar gåvotexten som är målad på den glasmonter i vilken håven numera förvaras.
Av kyrkans silver kan nämnas ett sockenbudstyg bestående av nattvardskalk och patén från 1757. Det tillkom genom att en gammal kalk och patén jämte vinflaska, allt i silver, detta år lämnades till silversmeden Mathias Grahl i Göteborg för att göras om till en ny kalk med patén.
I samband med kyrkans ombyggnad 1751/52 skänktes till den en förgylld silverkalk med patén av handelsmannen i Göteborg Jacob Sands och hans styvson Andreas Grönberg. Jacob Sands ägde vid den tiden Partille herrgård.
Nattvardsservisen som nu används i kyrkan inköptes 1955 och 1957. Den består av kalk med patén, oblatask och vinkanna och tillverkades av Ture Jerkemann i Hägersten.
1312. Västgötalagmannen Gudmar Magnusson och domprosten i Skara Bengt Johansson tvistade om en ägolott i skogen mellan Ugglum och Fässberg.
1313. Detta år var, enligt Afzelius, det hårdaste missväxtår, som någonsin varit i Västergötland och det uppgives, att en tredjedel av befolkningen dog av hunger och pestilentia.
1346. Kung Magnus Eriksson och drottning Blanka donerade en sin gård i Ugglum till Vadstena kloster.
1362. Kung Magnus Eriksson skänkte en gård i Mellby till Johan Udason.
1392. Ture Eriksson skänkte sina kvarnar i Mellby till Vadstena kloster.
1496. Hölls ting i Sävedals härad rörande Vinga, varvid 7 bönder från Partille socken voro med som tingsvittnen.
1526. Gustaf I höll sammanträde i Nylösse, varvid 5 bönder från Partille och Utby socknar voro närvarande.
1528. Gustaf I lade Partille, Utby och Örgryte kyrkor under Nylösse.
1533. Hölls häradsting i Öjersjö.
1550. Stor missväxt i denna del av landet. År 1551 skrev också kung Gustaf I att "i then landsändan stoor bräck vpå spannamål på-färde är".
1566. Karl de Mornay förskansade sig med de svenska trupperna i passet vid Partille Kyrka. Tillfångatogs av danskarna samma år. — Danskarna brände Skara domkyrka. För dess återuppbyggande uttogs 1572 en skäppa råg eller korn av varje bonde i stiftet och 1577 en tunna spannmål av varje kyrka.
1569. Johan III skänkte Jonsereds gård till Brynte Birgersson Lillje.
1571—72. Häradsting i Mellby och Lexby.
1573- Partille och Utby äro detta år antecknade som liggande under Landvetters pastorat. Antagligen förenades Utby Gårdarne samtidigt med Partille socken.
1577. Hölls häradsting i Skulltorp.
1583. Inlöste Oluff Nilsson Partille stom och Kåbäcks kvarn m. m. från kronan.
1585. Hölls häradsting i Ugglum.
1596. Blev på våren en förfärlig flod som höll i allt intill vintern, förstörande säd och gröda. Boskapen dog av det murkna fodret. Hungersnöd bortryckte många människor. Man åt agnar, bark, hasselknopp och nässlor och många stupade vid handkvarnen, sysselsatta med att mala mjöl härav. En oxe gavs för en tunna korn, ett lod silver för skäppan.
1598. Hölls häradsting i Högen.
1604. Hölls häradsting i Utby, Ugglum och Lexby.
1618. Mask, ohyra och danskarna gjorde stor skada på grödan.
1620. Hölls häradsting i Ugglum.
1621. Gustaf II Adolf donerade bl. a. Sävedals härad till Göteborgs stad. 1624. Hölls syn rörande gränsen mellan Vättle och Sävedals härader.
— Sävedals härad fick skyldighet att hålla stadssoldater för Göteborgs bevakning.
— Häradsting hölls i Skulltorp.
1625—26. Hölls häradsting i Ugglum, Utby och Skulltorp. 1628—29. Hölls häradsting i Lexby och Kåhög.
1630—32. Hölls häradsting i Ugglum och Lexby.
1634—35. Hölls häradsting i Högen och Kåhög.
1635. Partille Kyrka plundrades av danskarna.
1637. Hölls häradsting i Ugglum.
1645—46. Hölls häradsting i Högen och Lexby.
1648. Grasserade en svårartad boskapssjuka, så att många blevo utan sina kreatur, de få som danskarna ej tagit för god pris.
— Hölls häradsting i Utby.
1652. Byggdes klockstapeln vid Partille Kyrka.
— Hölls häradsting i Skulltorp.
1657. Harald Stake slog danskarna i Partille.
1660—72. Hölls häradsting i Högen.
1683. Jordras i Säveån vid Partille Kyrka.
1698. Jordras vid Sävenäs, varigenom Säveån uppdämdes.
1702. Större reparation av Partille Kyrka, varvid sakristia byggdes och nuvarande predikstol uppsattes.
1728. Fredrik I intog middag hos major Johan v. Koppen på Partille slott.
1733 Svår missväxt på grund av torka. Intet rägn kom från sånings-till skördetiden.
1748. Biskop G. Wallin höll biskopsvisitation, varvid framkom, att folket här trodde på vidskepelse, för vilket varnades.
1749. En man dog jämt 100 år gammal.
1759. Biskop Wallin höll åter visitation, varvid sockenbefolkningen tillhölls att med förtroende vända sig till sina lärare och ej tro på trollkonor och deras ogudaktighet.
1760-talet. Storskifte förrättades i de flesta byar här.
1766. Rödsot härjade svårt i Partille socken och kopporna följde på rödsoten så att ett 10-tal personer dogo.
1767. I Partille äldsta nu befintliga "Kyrko Räkning", vilken gäller nämnda år, finnes bl. andra följande poster intagna på inkomstsidan :
Kyrkoplikt för 4 manspersoner 16 Daler S.m.
Kyrkoplikt för 2 kvinspersoner 4 Daler S.m.
För otidigt sängalag och brukad brudeskrud 6 Daler S.m.
Pungpenningar inkomne under året 23 Daler S.m.
Vinsäden, 5 skäppor, 33 Daler S.m.
Frivilliga gåvor 41 Daler S.m.
Vid barnsöl och bröllop samlat till kyrkan 12 Daler S.m.
Bland utgiftsposterna kan nämnas följande :
Klockarens ord. lön 6 Daler S.m.
Kyrkvaktarens ord. lön 4 Daler S.m.
Kyrkvaktaren, för det han ringer morgon
och afton 4 Daler S.m.
Smörja till klockorna 3 Daler S.m.
Räkenskaperna äro underskrivna av kyrkoh. Georg Grahl och kyrkovaktaren Anders Håkanson i Ugglom (hållit i pinnen). — Samma år reparerades kors och kula på sakristian.
1770. Två hundraåringar dogo. — Partille Kyrka fick mottaga 360 rdr. t kollekt från Strängnäs, Åbo, Härnösands, Kalmar, Växiö och Uppsala stift.
1775. Reparerades kyrkans lillklocka, anskaffades ny skampall och lades gången i kyrkan med gråstenshällar. — Hitkom "potatisprästcn" Carl Bentin, vilken lärde bönderna odla potatis.
1778; Hö- och sädesskörden dålig. En anteckning säger att här köpes
nästan vart år säd i Göteborg.
1779- Ymnig årsväxt både av hö och säd. 1780. Partille slott uppfördes av kommercerådet David av Sandeberg och stod detta år färdigt.
1784. Mycket sträng vinter med mycket snö. Vargar hittades ihjälfrusna. Årsväxten dock god.
1795. Kyrkstöld varvid bl. a. stals en oblatask av silver.
1796. Väcktes förslag om ny kyrka i Partille och ritningar uppgjordes med Göteborgs domkyrka som förebild.
1799. Stor torka, endast halv skörd. Nio nya krogställen öppnas i socknen.
1800. Mera rägn än på 70 år. Säd och gröda dock rätt vacker "för den lantman, som icke sparade mödan, utan sträckte höet i stackar och riade säden på stör".
1815. Sträng vinter. En man ihjälfrusen i Mellby.
1819. Förrättades visitation av domprosten J. U. Blomdal. Därvid framkom, att vak-, lek- och krogstugor höllos flerestädes i socknens byar samt att några personer funnos som voro beryktade för grov ogudaktighet, men de voro för tillfället i arrest i Göteborg. Domprosten varnade mot lekstugorna och rådde befolkningen att i stället förströ sig med Guds ords studerande, samt tillhöll sexmännen att på det strängaste upprätthålla ordningen, var i sin by. Vidare meddelas, att jordegummor ej funnos inom socknen, men väl skickliga bondhustrur som hjälpte varandra.
1820. Nya psalmboken antogs här detta år. — Karl XIV Johan gästade kommercerådet Björnberg på Partille slott.
1822. Sträng vinter. En man ihjälfrusen och en ihjälosad.
1826. Missväxt på grund av torka. Barkbröd måste tillgripas.
1832. En man mördad av tattare i Öjersjö.
1830—50. Laga skifte förrättades i Partille socken.
1833. Firman Gibson & Keiller köpte Jonsered och lade första grunden till Jonsereds fabriker.
1836. Biskop C. F. Wingård förrättade visitation i Partille. Därvid meddelades klagomål från prästerskapets sida över lekstugor som höllos överallt om söndagskvällarna, varvid dans och allehanda lekar utfördes. Vid bröllop och begravningar höllos vidlyftiga kalas som ofta räckte hela veckan ut och längre. Biskopen manade till sparsamhet och enkelhet och sade beträffande lekstugorna : "Bättre än att fördriva söndagseftermiddagen i samkväm eller lättja eller i lekstugor eller på krogen användes den till betraktelser av det Guds ord som på förmiddagen hörts i kyrkan". Föreslog viten för såväl spelmän som värd och gäster.
1838. Anställdes den första "jordegumman" i Partille.
1847. Brandförsäkrades kyrka och klockstapel.
1848. Byggdes Partille första folkskola. — Väcktes åter förskig om att bygga ny kyrka, varvid framhölls, att byggnadskostnadcrna kunde nedbringas om den gamla revs och materialet användes.
1850. Löjtnant v. Gegerfelt uppgjort ritningar till ny korsskeppigkyrka, för vilket betalades 133 rdr. Tomt skänkt på Partille herrgårds ägor. Då Jonsereds ägare förklarade sig ämna på egen bekostnad uppföra en kyrka därstädes förföll frågan, då man ansåg, att den gamla kyrkan i så fall blev fullt tillräcklig för den övriga kommunen.
1851. Härjade smittkopporna svårt och bortryckte många personer.
1852. Drunknade fyra personer i Säveån. Säden medelmåttig. 1856. Öppnades bandelen Göteborg—Jonsered för trafik.
1858—68. Länets lantbruksskola var förlagd å Partille slott.
1859. Läraren N. J. Lundblad tvingades taga avsked på grund av beskyllningar som riktas mot honom.
1860. Invigdes Jonsereds Kyrka.
1861. Stark torka och missväxt, ej rägn på våren och sommaren.
1862. Jonsereds fattigvård skildes från den övriga kommunens.
1863. Kommunalstämman fastställde följande viten: för hållande av lekstuga 10 rdr rmt, för spelman 5 rdr och för var och en som deltog 5 rdr. Spelman blev dessutom instrumentet förlustig.
Vidare beslöts ingå med begäran om hållskjutsens avskaffande, då den obetydligt användes efter järnvägens tillkomst..
1864. Byggdes Jonsereds Folkskola. — Beslöts söka erhålla befrielse från skyldighet att hålla stadssoldater mot en avanceavgift av 100 rdr per rote.
1866. Hölls biskopsvisitation enl. för. av C. S. Lindskog. Därvid meddelades, att kungl. bef.h. upphävt beslutet om viten för lekstugors hållande. Otidiga sängalag förekommo ofta i socknen och bröllop och begravningar höllos i 2 ä 3 dagar. Vidskepliga bruk och fornlämningar saknas i socknen??
1867. Mycket dålig höskörd flera år å rad. Man tog till och med halmtaken till utfodring av kreaturen. Sockenmagasin inrättades och uttogs 6 kub.-fot spannmål av varje helt hemman.
1868. Öppnades i Partille filialavdelning av länets sparbank. — Uppfördes Jonsereds nuvarande herrgårdsbyggnad.
1869. Upprättades kronobrevbärning inom häradet, varför socknen betalade 20 rdr per år.
1870. Mycket god skörd. Sparbankens avdelning här indrogs på grund av bristande intresse.
1875. På grund av att Göteborgs utskänkningsbolag höjt sina priser beslöts begära rättigheter för åtskilliga personer i Partille, under motivering att "meningen var ej att främja dryckenskap, utan att kunna tillhandahålla varor som äro oundgängligen nödvändige i lantmanna hushåll till rimligare priser än nu var förhållandet". K. bef.h. avslog emellertid begäran.
1875—78. Länets folkhögskola var förlagd till Bethala.
1878. Partille herrgård, som sedan 1832 varit skild från kommunen i fattigvårdshänseende, förenades åter med allmänna fattigvården.
1884 Nedbrann Partille bryggeri och tegelbruk.
1890. Grundlades Partille Villastad
1892. Jordskred vid Torpa, varvid Säveån uppdämdes. — För att möta den befarade kolerafarsoten upplades medicindepåer i Partille, Ugglum, Utby och Öjersjö, samt beslöts att anställa sköterska. Koleran gick dock socknen förbi.
1893. Köpte kommunen Åstebo till ålderdomshem för 14,000 kr.
1894. På grund av oroligheter vid Partille station anordnades bevakning därstädes.
1898. Partille yllefabrik anlades. Kommunen beslöt bygga körbro över Säveån vid kyrkan i stället för den gångbro som Mellby och Lexby byamän uppfört. Färdig 1899, kostade 1,000 kr.
1899. Byggdes Jonsereds ålderdomshem. — Nedbrann Högens kvarn.
1901. Invigdes Partille nya folkskola.
1903. Avtäcktes på kommunalrummet en genom insamling tillkommen oljemålning av disp. William Gibson, som i 25 år varit stämmans ordförande. — Anställdes barnmorska med en lön av 300 kr.
1904. Dålig höskörd. Beslöts att inköpa och tillhandahålla bönderna foder och utsäde till lägsta möjliga priser. — Eldsvåda vid Jonsereds fabriker, varvid linspinneriet och mek. verkstaden nedbrunno till grunden.
1905. Byggdes polisstation för 5,000 kr. och anställdes polis i Partille. — Utbynäs Villastad började detta år att anläggas.
1906 Bildades Partille Elektriska A.-B. och Kåbäckens kraftstation anlades samt började elektrisk belysning införas i Partille stationssamhälle. — Började Sävedalens Villasamhälle anläggas.— Fröken S. Ahlberg startade Partille Privatskola. 1907- Elektriska Aktiebolaget Eck:s verkstäder anlades.
1908. Förslag om byggande av ny kyrka avslogs av kyrkostämman. 1909- Kommunen beslöt bekosta elektrisk belysning å en del vägar vid Partille station.
1911. Föreslog d:r E. Harbeck att vattenledning skulle anläggas av kommunen från Prästtjärn. Avslogs.
1912. Väcktes förslag om inköp av Partille slott, att användas för kommunala behov, för ett pris av 45,000 kr. Byggnaden undersöktes av en fackkunnig kommitté vilken tillstyrkte inköp. Stridens vågor gingo höga för och emot. D:r E. Harbeck m. fl. yrkade avslag. Vid votering röstade 1,009 röster mot och 839 röster för inköp. Kommunalstämman lät sålunda detta tillfälle, att för en ringa summa rädda den gamla minnesrika byggnaden åt kommunen, gå sig ur händerna ! — På förslag av d:r E. Harbeck inköptes tre vid Partille station belägna tomter, att användas för uppförande av ett blivande kommunalhus.
1913. Beslöts föreslå kommunens uppdelande i två valdistrikt, Partilles och Jonsereds.
1914. På förslag av kom.-ordf. Herman Jonsson beslöt stämman att kommunen skulle ingå som ledamot i Sydvästra Sveriges Skogssällskap samt att kommunens skogs fastighet skall disponeras såsom skogsallmänning och förvaltas av en särskild nämnd. — Mycket torr sommar, svåra ljung- och skogsbränder i Lexby utmärker och mellan Ugglum och Öjersjö. — Invigdes Sävedalens folkskola. — På grund av pågående världskrig samt härav följande mobilisering beslöts, att bidrag i form av matvaror skulle t. v. utgå till behövande familjer, tillhörande landstormsmän. — Upprättades förslag till markegångstaxa, av vilket här göres ett utdrag då det torde vara av intresse för att visa varuprisen under världskrigets första skede:
1 hl. vete 16 kr., 1 hl. råg 14 kr., 1 hl. havre 12 kr., 1 kg. smör kr. 2,40, 1 kg. fläsk kr. 1.20, 1 kg. tälj 60 öre, 1 oxe 200 kr., en ko 140 kr., 1 får 15 kr., 1 levande gödd gås 6 kr., I höns I kr., 1 tjog ägg kr. 1,25, I deciton hö 10 kr., 1 deciton halm 5 kr., 1 famn ved av furu eller gran 24 kr., I drängdagsverke 2,50 kr I kvinnodagsverke 2 kr., 1 öke- eller plogdagsverke 12 kr.
1915. Ing. E. Bergendahl m. fl. inkommo till stämman med förslag, dels att kommunen borde övertaga den elektriska distributionen inom socknen och dels att kommunalt bekostad vägbelysning skulle anordnas i Sävedalen. En komitté tillsattes som utredde frågan. — Tillsattes en livsmedelsnämnd för att söka skaffa kommunens innebyggare billigare livsmedel än de som funnos i marknaden.
Ett genuint affärsområde endast ett stenkast från centrum. Torget är
ett större köpstråk längs Redbergsvägens båda sidor. I Olskroken står ett
tjugotal butiksverksamheter till ditt förfogande med ett brett sortiment
av både dagligvaror och sällanköpsvaror, här finns en ovanligt stark
butiksmix för den köpsugne. Fisk och frukt & grönt handlar du hos någon av
de mysiga små fiskbodar som finns på torget. Du tar dig lätt hit med både
buss, spårvagn och bil på 5 minuter från city.
Välkommen till oss! /Företagarföreningen Olskroken
