Intill kyrkogården placerades, som av en händelse, det nya cellfängelset, som ersatte ett äldre fängelse vid S:t Eriks torg intill Lilla Bommen.

I kanten av Delsjöterrängen, med god tillgång på frisk luft, lades lungsjukhuset, Renströmska sjukhuset. Liksom Ekmanska sjukhuset, mittemot Ekmans Stora Torp, var det en av många institutioner i Göteborg byggda med donationsmedel.

Ett par friskolor med ambitiös arkitektur har byggts på branta, tidigare obebyggda tomter. Här ligger också Härlanda kyrka, en förebild för mycket av 1960-talets småkyrkobyggande.

Örgryte Gamla Kyrka

Kyrkans historia Altaret Predikstolen Takmålningen Kyrkliga textilier Dopfatet och dopfunten Nattvardssilvret Kyrkklockorna Orgeln Genomkämpat

Kyrkans historia
Örgryte gamla kyrka ligger i den norra delen av en grusås och mellan två berg. En bäck, med vatten från sjöarna och skogarna öster om kyrkan, har alltid slingrat sig fram genom åsen. Nedanför kyrkan har en gång ett ganska stort vatten brett ut sig. Här flyter idag Mölndalsån fram.Namnet Örgryte betyder ungefär morängrus. Det är möjligt att forntidens jägare och fångstmän har kallat just grusbacken invid kyrkan för Örgryte. På sandstranden kan man ha samlats före och efter jakten och offrat till gudarna för en god jaktlycka. Kanhända har så småningom strandkanten blivit en omlastningsplats för handelsfolk med förbindelser uppåt Västergötland.

Kanske var det här invid denna mötesplats en stavkyrka restes. En sentida tradition berättar att Olof Skötkonung, son av Erik Segersäll, samt en missionsbiskop med namnet Sigfrid gick i land invid bäcken efter en färd över havet. Detta skall ha ägt rum något efter år 1000.

Under 1200-talet byggdes på kyrkplatsen en romansk, rektangulär stenkyrka med kor och altare i öster. Den måste ha fungerat som en försvarsbyggnad med sina tjocka murar. En församling, omfattande södra stranden utmed Götaälvsmynningen , hade här sin kyrka. År 1528 fördes denna kyrksocken på Gustav Vasas befallning till Nylödöse stad vid Säveån. Från 1620 blev Örgryte en annexförsamling till Göteborgs domkyrkoförsamling.

Först 1712, under den stora ofreden, blev församlingen ett eget pastorat. Folkmängden ökade, särskilt i den västra delen utmed älvmynningen. Industrier och handel, t ex genom Ostindiska kompaniet, vände fattigdom till välstånd.

Kyrkan fick en mycket kraftfull föreståndare i stadsarkitekten Bengt Wilhelm Carlberg vid tiden omkring 1730. En betydande ombyggnad av den gamla kyrkan begynte. Först ersattes det medeltida koret med en avrundad till byggnad i kyrkans bredd. Detta skedde år 1735. Klockstapeln behövde förstärkas och repareras. Men den revs och i stället uppfördes år 1748 det kraftiga kyrktornet.

Församlingsbornas antal växte ytterligare och man planerade att utvidga kyrkan till en korskyrka med sidoskepp i norr och söder. Den norra korsarmen blev först förverkligad. Den byggdes år 1775. Den södra utbyggnaden fick sonen till Bengt Wilhelm Carlberg, Carl Wilhelm, uppdraget att med faderns ritningar som grund uppföra. Han avled emellertid på våren 1814 och det blev kaptenen J.F. Weinberg som tog över ansvaret. Denna södra korsarm, som stod färdig 1817, blev därför större än den norra. Kyrkan har därför blivit något osymmetrisk.

Kyrkans murar är kalkade och döljer därmed att väggarna består av olika material, dels stora stenar och block, dels tegel i korsarmarna och runt kyrkfönstren.

Altaret
I slutet av 1700-talet stod en ny altartavla på församlingen önskelista. Man vädjade till den förre kyrkoföreståndarens son, stadsarkitekten Carl Wilhelm Carlberg, att upprätta ett förslag. 1799 lade han fram ritningarna. Han har i nyklassisk stil format en grekisk tempelfasad i strama linjer, men låter småänglar och moln bryta fram över takfrisen. Detta senare motiv återfinns på den av fadern ritade predikstolen i barockstil. Så förenas gammalt och nytt i denna stilrena altaruppsats. Ett segerkors står på altarbordet. Bakom korset, mot korväggen, är altaruppsatsen rest. En nyklassisk tempelfasad med pelare och korintiska kapitäl samt en tvärbjälke om ramar korset. En överdel, vilande på tvärbjälken, låter oss se Guds härlighets strålglans och i centrum teenighetens symbol, triangeln, med det allseende ögat. På utsidan av de båda pelarna i höjd med altarbordet ges lagen och evangeliet – på ena sidan de båda lagtavlorna med Arons grönskande stav och på den andra Gudsordet och en nattvardskalk.

På väggen ovanför korset står "II.Cor.V.19." – en hänvisning till Andra korintierbrevets femte kapitel, vers 19, där Jesu försoningsgärning sammanfattas. I kyrkans stora Karl XII – bibel från 1703 lyder versen " Ty Gudh war i Christo / och försonade werldena medh sigh sielfwom / och förbrådde them intet theras synder / och hafwer beskickat ibland oss och försoningenes ord"

Predikstolen
Kyrkans norra korsarm stod färdig omkring 1775. På nyårsaftonen 1778 avled den då 83-årige Bengt Wilhelm Carlberg. Det torde dock ha varit han som förslagit och ritat en predikstol i tung, mäktig barockstil. 1780 kunde församlingens kyrkoherde notera med stor tacksamhet att makarna "Herr Gustaf Berndt Santeson och dess kära maka Fru Elisabeth Matsen" på Kärralund förärat kyrkan en ny prediko- och prästestol.

På predikstolens framsida finns tre fält med symboler för Guds ord och predikan. Under uppslagna biblar ligger bladrika grenar – kanske tecken för Andens makt att skapa och främja den kristna tron.

I det mellersta fältet vilar ett kors med en svepeduk och en nattvardskalk på den öppna bibeln. Korset står här måhända för Jesu försoning och kalken för Jesu offerdöd. Detta tas upp på altartavlan i symboler och i bibelhänvisningen "II.Cor.V.19.". om försoning och förlåtelse.

I det vänstra fältet ligger två ljusstakar med tända ljus ovanpå och under bibelboken – "Ni är världens ljus… så att de se era goda gärningar och prisar er fader i himlen" (Matt 5:16f.).

I fältet på den högra sidan ses sädesax och en blomsterslinga över bibelsidorna – i liknelsen om sådden säger Jesus: " Utsädet är Guds ord" ( Luk 8:11f.). Nedtill på predikstolen är en eklövskrans med band. Predikstolen är en eklövskrans med band. Predikstolsbrädet har framtill ett brinnande hjärta omgivet av vingar och rikt bladverk. Bakom predikstolen står en trävägg. Upptill på denna bryter sig Anden som en duva fram ur en molnformation. Ljudtaket är format som en baldakin., Under svävar en duva, Anden. Ovanpå taket står ett klot, en symbol för makt och skapelse, krönt av ett kors och omslutet av moln och änglar.

Takmålningen
När koret år 1735 byggts ut och kyrkan följande år försetts med ett välvt innertak beslöt församlingen att taket skulle prydas med en konstnärligt utformad takmålning.År 1741 skrevs ett kontrakt med Johan Ross, konstnär och medlem av Göteborgs Konst- och Målarämbete. Takmålningen skulle visa den yttersta domen med Kristus "mitt uti kyrkian" och Trefaldigheten längst fram i koret. – Som medhjälpare deltog aktivt konstnären och svärsonen Michael Carowsky. Takmålningen räknas som ett av de första uttrycken för rokokon i Västsverige. De mjuka, levande rörelserna, de uttrycksfulla dragen, ja, hela målningen tycks handla om hur människor, gamla och unga, antingen söker sig mot den himmelska tronen, där Kristus sitter, eller är omslingrade och neddragna i ondskans makt och fördärv. Konstverket är fyllt av rörelse.

Kanske kan följande beskrivning bidraga till en mer dramatisk helhetsuppfattning av takmålningen. Bibeln sista bok, Johannes Uppenbarelse, handlar om de yttersta tiderna, om ondskans allt hårdare angrepp på Guds församling här i världen. Men till sist segrar den allsmäktige Guden i den yttersta och sista domen.

En ny kärlekens och glädjens värld blir till. Johan Ross tycks ha använt sig av Uppenbarelseboken. I början av det första kapitlet träder den treenige Guden fram – Fader, Son, och Helig Ande. I takmålningen ovanför kyrkans altare är Treenigheten framställd.

Närmare kyrkans mitt sitter Jesus Kristus på sin himmelska tron, löftesbågen. De tolv apostlarna har slagit sig ner på sina stolar och gör sig beredda att delta i det yttersta dömandet ( Matt 19:28). I gränslandet mellan himmel och jord vaktar Guds ängel " med det flammande svärdets lågor" (1 Mos. 3:22f).

I Uppenbarelsebokens tolfte kapitel ser Johannes en kvinna som angrips av ondskans alla makter. Hon föder ett barn, en son, som skall leda alla folk. Denna dramatiska händelse anar man i takmålningen närmast orgelläktaren. Den drottninglika kvinnan torde vara symbolen för den kristna församlingen som angrips från alla håll.

Barnet som konstnären placerat mycket centralt i målningen är Kristus, som också framställs som Frälsaren i Treenigheten och som domaren på löftesbågen. Runt omkring dessa centrala gestalter strävar människorna, hjälpande och stödjande varandra, mot himmeln. Längst bak i kyrkan är väl inte helvetet, men skräckinjagande bilder av alla de onda makter och frestelser som i denna världen angriper och plågar människorna. Kanske är det Johan Ross och Michael Carowsky som bakom ett moln strax ovanför predikstolen betraktar församlingen i Örgryte Kyrka.

Kyrkliga textiler
I kyrkan har naturligtvis i alla tider funnits textiler av månghanda slag, nödvändiga för gudstjänst och kyrkliga handlingar. Så skänkte Örgryte-prosten Wallerius 1776 en mässhake av röd sammet till kyrkan. Den äldsta nu bevarade mässhaken är troligen från slutet av 1700-talet och överlämnades som gåva 1859. Den är av svart sammet med silverbroderier. Den är i två delar och sammanhålles med knäppen. Från senare delen av 1900-talet äger kyrkan flera mässhakar, bl a med S:t Sigfridsmotivet. En duk för nattvardskärlen, velum, i vitt siden är enligt påsytt årtal 1799. Det används inte längre, men hör till kyrkans klenoder.

Dopfatet och Dopfunten
När Göteborgsbiskopen Eric Benzelius den yngre år 1730 försökte tyda några ord på Örgryte medeltida dopfunt måste han också lagt märke till att stenfunten var svårt skadad. Kanske var dopfatet som skänktes av biskopinnan Poppelmanns arvingar på Sävenäs år 1737 avsett för den medeltida dopfunten. Fatet är i driven mässing och rikt ornamenterat, sannolikt ett sydtyskt arbete från 1500-talet. I fatets botten framställs Adam och Eva på var sin sida om kunskapens träd på gott och ont. Runt trädet slingrar sig ormen med kunskapens frukt. Fatets kant pryds av växtslingor och galopperande djur.

Den medeltida dopfunten ersattes 1738 av en ny. Denna överlämnades som gåva till kyrkan av Sven Böker och hans maka på Bö. Den gamla funten kasserades. Den nya dopfunten är av röd kalksten och prydd med konstfulla slingor. Den stora dopskålen vilar på ett konstfullt stöd och en bred fot. På två ställen, dels på funtens ovansida, dels på utsidan, står: "Swen Hansson Böker Christina Johana Carldotter Söderberg A: 1738".

Nattvardssilvret
På 1500-talet hade kyrkan en förgylld silverkalk och en paten (en bägare för vinet och ett fat för brödet vid nattvardsfirande). Dessa båda föremål ingick i betalningen då församlingen år 1746 förvärvade en helt ny kalk och paten av guldsmeden Fernlöf i Göteborg.

På kalken är ingraverad en bild av Lammet med en gloria och en segerfana – symbol för Kristus – samt orden från Johannesevangelistens första kapitel: "Ecce Agnus Dei, Qui tollit Peccata mundi" ( Se Guds Lamm som borttager världens synder). Kalken och patenen används fortfarande vid nattvardsfirande i kyrken.

En silverask för förvaring av nattvardsbrödet inköptes 1847 och en vinkanna 1874.

Kyrkklockorna
År 1676 fanns i klockstapeln ute på Örgryte kyrkogård en enda klocka. Den blev det året omgjuten och förstorad. 1748 flyttades klockan över till det nybyggda kyrktornet och den gamla klockstapeln revs. Redan år 1754 anskaffade församlingen för hopsamlade medel ännu en klocka, något större än den gamla. Men de båda klockorna harmonierade inte med varandra. År 1767 måste den gamla som nu också spruckit, på nytt gjutas om. Tvåhundra år senare, 1969, blev klockan ännu en gång omgjuten hos Bergholtz klockgjuteri i Sigtuna.

Inskriptionerna på den mindre (vänstra) klockan:
runt klockans övre kant – Soli deo gloria in exelsis (Åt Gud allena ära i höjden).

på klockans norra sida – Min nya drägt nytt wittne bär / at tid och åhr all ting förtär. / sen iag i tre och niti åhr / Guds folk fått sammanringa / förnyad iag nu åter får / till herrans ära klinga./

på klockans södra sida - Då kongl. Maits Troman, Översten och rid. Wälborne Herr Bengt Wilh: Carlberg för mig omsorg bar och probsten Herr Mag: Wallerius kyrkoherde war blef iag till Örgryta församling omguten i Göteborg af Abr: Wetterholz åhr 1767. Soknemän Thore Svensson. Anders Olson och Sven Andersson. Ånyo omgjuten år 1969 av Gösta Bergholtz i Sigtuna.

Inskriptionerna på den större (östra) klockan:
runt klockans övre kant – Gud signe detta werck, at et klockeljud / må ljuft upbåda folck, at troligt ära gud:

runt klockans undre kant – När tu får höra liudet mit / kom til Örgryta kyrckia. Guds ord ther röre hiertat tit / at siälen må få styrckia: wend af tin synd och bettra tig / låt herrans ord tig tukta, war trogen from lef gudelig / tin herra Gud rätt fruchta.

Storklockans inskriptioner från 1754:
på klockans norra sida – När theras mayesteter konung Adolph Friedrich och drottning Lowisa Ulrica första gången i nåder besökte thenna lands orten och Herr doct: Iöran Wallin war detta sticts biskop blef genom general Qvarteremäst: Lieut: och riddarens Herr Bengt W: Carlbergs samt kyrckioherdens Herr Mag: Wallerii goda föranstaltande med församlingens och christmilda guten i Götheborg Åhr 1754 af Johan Daglieb.

på klockans södra sida – Tå Adolph Friedrich Swea Kong, på tredie årer förde sin rikes spira med al nåd, man tå min klang först hörde at kalla folket til Guds hus, sin bön och such upsända thet himlen täcktes nåd och frid til Kong och landet wända.

Orgeln
När kyrkan fått sin korsbyggnad i norr 1775 och en ny predikstol 1780 hade församlingen två önskemål – en ny orgel och en ny altartavla. Orgeln kom först på plats. För insamlade medel kunde man 1789 inköpa " et wäl conditioneradt orgelwärk med stämmor" från den engelska kyrkan. Orgelbyggare Evenhardt svarade för orgelns installation. År 1867 behövde denna orgel genomgå en omfattande reparation. Då meddelade makarna Virgin på Kålltorp att de var beredda att bekosta en helt ny orgel. Den uppföres av den danska orgelfirman Marcussen & Sön. Den gamla Schiörlinska orgeln såldes till Jonsereds kapell. Marcussenorgeln ersattes till stora delar av en orgel som orgelbyggare Nils Hammarberg, Göteborg, uppsatte 1957. Den gamla orgeln såldes till Nössmarks församling i Karlstad. Kyrkans nuvarande orgel har 19 stämmor, fördelade på två manualer och pedal. Orgelfasaden och orgelläktaren har vid skilda tillfällen genomgått förändringar och ombyggnader.

Genomkämpat
Bronsstatyn utanför kyrkans tornport är utförd av professorn och bildhuggaren Stephan Walters i Berlin. Den överlämnades som gåva till församlingen 1925.

Den har tillkommit som en del av ett omfattande forskningsprojekt inom Göteborgs universitet och Chalmers ..Litt: Arvid Baeckström Studier i Göteborgs byggnadshistz-ria före 1814 1923.

Stora torp var ett 1/2 mantal frälse, alltså en ganska stor gård. Gården låg under hela sin kända historia under en och samma ägare. Man var tidigt mycket aktiv när det gäller att skaffa sig god åkermark inom Delsjöområdet. Redan 1775 fick man tillstånd att odla upp ett område som kallades Kolmaden. Detta område motsvaras av den golfbana som idag ligger mitt emot torpet Kolmaden. Men vid denna tid fanns inte torpet, man hade inte ens rätt till det markområde där torpet idag ligger. Stora Torp fortsatte att expandera med nya intagor under sent 1780-tal då bl.a. de områden där torpet Kolmaden (d.v.s. Trefligheten! Eller Lyckan som det också kallades) senare skulle byggdes. Dessa nya intagor blev dock så stora att Skårs och Kallebäcks byar protesterade. Genom en uppgörelse i början av 1800-talet avstod Stora Torp ett stort område "Dymle Säv" och tilldelades istället marken närmast Stora Delsjön, däribland Stora Torps tånge.

Under 1780-talet byggdes även ett nytt imponerande boningshus på Stora Torps gård. Det kom att stå kvar till år 1847 då det revs och ersattes med ett "modernare" hus åt Oscar Ekman. Detta är en tidigare okänd del av Stora Torps byggnads historia som man lyckats få fram genom noggranna studier av bl.a. brandförsäkringshandlingar. Han fick dock inte behålla huset längre än till 1871 då det brann ned. Därefter ersattes det med dagens stenslott.

Lilla Torp 1/4 mantal frälse
Byn Torp (Torpit) omnämns för första gången i jordeboken 1550. Det är inte mycket som är känt från den tiden mer än att gårdarna då var frälsegårdar under Kärra gård (den gård som senare heter Kärralund). Fram till mitten av 1700-talet ägdes Stora och Lilla torp av en och samma ägare men därefter går de båda gårdarna under skilda ägare.

"Det lilla torpet" var betydligt mycket mindre än det stora när det gäller både åker och ängsmark. Inte heller denna gård kom att delas upp utan behölls av en ägare även om de ibland kunde växla ganska tätt.

Gården fick en ny vacker huvudbyggnad under 170-talet när Göteborgs stadsarkitekt Carlberg ägde gården. Efter hans död höll man aktion på gården och i Götheborgs Allehanda den 2 mars 1779 fanns följande annons införd:
 

Uppå framlidne Öfwersten och Riddaren, Wälborne Hr Bengt Wilhelm Carlbers Frälsehemman Lilla Torp, ungefär en fjerdedels mil från staden i Örgryte soken och Säfwedahls Härad Beläget, kommer offentlig auction den 18 nästkommande Martii, kl 9 föremiddagen, att försäljas jouveler, guld, silfwer, koppar, ten, messing, malm, bläck- och järnsaker, utwalda och goda böcker, säng- och linkläder, som ock andra husgerådssaker och meubler; äfwensom ock kreatur, bestående af hästar, kor och får, likaledes åke-, köre och gårdsredskap, såsom wagnar, chaisar, slädar m.m.
 

Sielfwa fastigheten, som äfwen kommer att försälgas, består av et helt hemman, förmedlat till et fjerdedels, innehåller, enligt lantmätaren nyligen uprättad geometrisk charta, hwilken hos Hr Capitaine Liedin kan beses 34 trefjerdedels tunneland, har god åker och hårdwalsägn, hvaruti wäl ansade kryddegårdar och en framför byggnaden anlagd parterre.
Å ena sidan af gårdens inägor tilstöter en ganska widesträckt utmark, som af idoge lantbrukare för framtiden kan göras nyttig, hwartil någon början redan gjord.
 

Åbyggnaden består af en ny och wäl inrättad caraktersbyggning, som uti undre etagen har 7 wåningsrum, kök och förstuga, jemte god källare under byggningen, samt uti öfre wåningen twenne små wäl inrättade kamrar.
 

Uti flygelbyggnaden är drängkammare, brygghus och inmurad kettel, wisthus m.m. På gården är mangelbod och åtskilliga på behörigt sätt inrätta spannmålsbodar. Ladugården har loge, lada, stall och fähus samt et wagnskjul av sten, hwaruppå är inrättat redskapshus; altsammans nytt bygt, med bräder och tegel täkt, och i fullkomligt godt stånd. Utom gårdens ägor, är äfwen derwid en kostelig källa, som under warmaste sommaren ej upphörer at aflåta et wåäsmakande watten.
 

Man bör ock ej förtiga, at en liten Alelund, eller skog, äfwen på ägorna finnes. Alt detta warder til hogade köpares efterrättelse kungjort.
 

1836 köptes Lilla Torp av Isac Claesson, sonen till Lars Claesson som ägde Kärralunds gård. När fadern avled tog sonen över båda gårdarna vid 1800-talets mitt.
 

I samband med det laga skiftet fick Lilla Torp stora områden på utmarkerna men i praktiken kom de även i fortsättningen att kontrolleras av Kärralunds gård. En stor del av denna utmark kom dock att exproprieras när Göteborg började bygga sitt nya vattenverk i slutet av 1860-talet.
 

Claesson sålde Lilla Torp 1864 men behöll större delen av utmarken under Kärralund. Det var först 1881 som ägaren av Lilla Torp kunde köpa resterande del av den utmark gården blivit tilldelad under 1850-talet. Torpet Sjöbo ingick i köpet!
 

Överåsgatan